Det här med att komma hem från ett träningspass och vara sugen på något att äta men inte kunna hitta något man vill ha i ett kök fullt av mat.
Kategori: Humor
Förstämning i köket – soppslev försvunnen!
Beskedet slog ned som en bomb vid lunchtid idag: Soppsleven var borta! Det var under tillredningen av en linssoppa enligt Elins gamla recept som det uppdagades att soppsleven inte längre fanns på sin plats. Trots omsorgsfullt letande i lådor och skåp stod den inte att finna.
Stämningen bland övriga köksredskap var tryckt. Stekspadarna stod tysta i grupp och begrundade situationen. Visparna sprang runt, runt, alldeles förvirrade. Kökets innehavare var mycket förbryllad, men tog situationen med ro.
– Nu kan jag köpa en ny soppslev i rostfritt stål som jag ändå tänkt på så länge
Syrrans granne blir professionell bloggare
Idag fick jag min första insättning om 5,86 kr från mina annonsörer och inledde därmed min karriär som professionell bloggare. En modest början kan tyckas, men jag räknar kallt med att det släpper alldeles strax och att kulorna börjar rasa in.
Jag vill rikta ett stort tack till er, mina trogna läsare (alla två) som gjort detta möjligt. Vilken dag som helst nu säger jag upp mig från jobbet. Keep on reading!
Syrrans granne allvarlig – studentskor i chock
Syrrans granne chockade i eftermiddags sin omgivning genom att vara allvarlig på riktigt. Det var efter en ovanligt slapp helg som incidenten inträffade. Möjligen kan händelsen ha underlättats av ett längre arbetspass strax före anfallet.
– Jag vet inte riktigt vad som hände, säger syrrans granne i en kommentar.
– Jag skulle bara blogga lite och plötsligt hade jag skrivit en lång och mycket allvarlig text om företags-xenofobi.
Syrrans granne är normalt en blogg för humor och blandat trams. Ingen vet vad det allvarliga inlägget får för konsekvenser. Vissa ser det som tecken på stundande förändring, medan andra bara betraktar det som en tillfällig nyck.
– Jag förväntar mig att detta går över snarast så att jag kan fortsätta blogga om ingenting, avslutar syrrans granne.
Företags-xenofobi
Jag jobbar åt ett storföretag ibland. Ett av sveriges största IT-företag får man nog kalla det. Det är alltså ett kunskapsföretag. Ett sånt där modernt företag vars framgång bygger helt på vad som rör sig i hjärnan på dess anställda.
Precis som alla andra företag med självkänsla (eller är det hybris?) finns det en IT-policy, dvs ett dokument som skall tala om vad man får respektive inte får göra med företagets datorer och i företagets nätverk. Policyns lydelse kan väl sammanfattas som så att företagets datorer och nätverk i första hand skall användas för arbete och att det är absolut förbjudet att använda dem för att begå brott eller ladda ned porr. Så står det i alla företags internetpolicies. Det är helt enkelt de två saker man är mest rädd för: brott och porr.
Det finns lite skrivningar om privat användning också. Det är samma vaga skrivningar som alla andra företag också har; skrivningar som i praktiken inte betyder så mycket om man nu inte börjar ägna sig åt groteskt överutnyttjande men då kan man fråga sig om det verkligen blir tid över till arbete.
Tills helt nyligen trodde jag att det förhöll sig såhär. Det fanns ett stående skämt som gick ut på att policyn var att alla verktyg som kan användas för att interagera med omvärlden var förbjudna. Jag trodde att det var ett skämt. Det var innan jag upptäckte vad som numer står i policyn: Alla programvaror som kan användas för att kommunicera med omvärlden är förbjudna. Det står verkligen så.
Det här är alltså ett kunskapsföretag som har förbjudit sina anställda att använda verktyg för att kommunicera med omvärlden. Det är ungefär som om föräldrar skulle förbjuda sina barn att prata med andra barn på lekplatsen. Är det bara jag som tycker att ledningen för ett sånt företag borde omplaceras?
Hur tänker man egentligen när man fastslår en sådan här policy? Finns det alltså människor som på allvar tror att ett företag har något att tjäna på att göra det svårt för de anställda att kommunicera med människor utanför företaget? Är det någon som tror att människors kompetens ökar om man förbjuder dem att lära av andra? Finns det någon hemlig dagordning här som jag inte förstår?
All konventionell visdom, och numer finns det sådan även när det gäller internets inverkan företagens affärer, pekar på att den som är bäst på att dela med sig och integrera sina tjänster och produkter med omvärlden vinner på sikt och då går företagsledningen och antar en policy som stadgar motsatsen.
Det finns ett bra ord för detta: Kontrollnoja.
Balkong med västerläge
Detta, kära läsare, vill jag inte undanhålla er. Denna undersköna middagsutsikt. Detta är alltså vad man betalar över en miljon kronor för.
Betänk då vad man får för tre miljoner. Eller fem.
Åh nej! Diarré!
En del TV-reklam är ju helt skrattretande. Hur vanligt är det egentligen att man står i kön till teatern och plötsligt inser att man håller på att drabbas av diarré. Och om detta nu inträffar, hur troligt är det att man lite snabbt kan kila in på apoteket tvärs över gatan köpa lämpliga tabletter.
Jag bara undrar alltså. Är detta ett scenario som förekommer? I verkligheten?
En möjlighet att få skriva ordet knulla på bloggen
Varför skall man behöva lära sin telefon ordet knulla? Jag inser att det kanske inte är det mest rumsrena ordet. Det passar väl inte riktigt in i officiella sammanhang, men nu pratar vi ju om sms. Det är ju absolut inget fel på ordet knulla. Det har en väldigt tydlig betydelse och det har sin tid och sin plats, men ändå finns det inte där, i ordlistan.
Jag undrar fortfarande vad lovlla är för ord. Det kanske kommer en förklaring i framtiden.
Journalistens nya kläder
Idag presenterade City Göteborg under buller och bång sin nya uniform. Syrrans granne var förstås på plats och ni kan här med egna ögon se vad som kommer att bli det allenarådande modet inom mediebranschen. Kolportörerna går före med skrikigt rött. För journalisterna kommer en något dovare grå eller svart klädsel att gälla. Som synes är maskering ordet för dagen. Lösnäsan har hittat fram ur garderoben och Syrrans granne förutspår trenchcoatens snara återkomst tillsammans med falska glasögon och lösnäsa.
– Vi har länge kunnat verka öppet men samhällsklimatet tvingar nu allt fler journalister att jobba incognito, säger en reporter som vill vara anonym.
Vänner i den gamla världen
Jag har vänner i den gamla världen. Ni vet sådana där människor som man inte kan vara säker på att få tag i genom att slänga iväg ett mejl eller mess. Har man tur är mobiltelefonen laddad, påslagen och med i fickan, men det är egentligen inget att lita på.
Visst har de såväl mobiltelefon som dator och bredband men det är som om de helt låtit bli att upptäcka kommunikationsmöjligheterna. Eller så vill de helt enkelt inte kommunicera. Det är troligen problemets kärna. De fattar inte grejen, helt enkelt för att de lever i den gamla världen.
Det kan ju vara svårt nog att hålla kontakt med människor online. Hur i allsin dar skall man kunna hålla kontakten med människor som bara finns offline?
Finsk skit
Jag visste ju redan att jag inte var helt nöjd med min finska telefon men jag förstod inte hur illa det var ställt förrän idag.
Jag skulle kopiera mina kontakter till den nya telefonen. Det är ju bara att gå in i telefonboken och välja att kopiera kontakterna via IR. Jag ägnade en bra stund åt att försöka hitta den där kopieringsfunktionen. Efter fem minuters pillande var det bara att konstatera att den inte finns. Den går i alla fall inte att hitta.
Jag fick sätta mig och kopiera kontakterna en åt gången. Jättekul! Tur att jag köpt en svensk telefon nu och inte ännu en finsk, så jag slipper göra detta igen. Den svenska mobiltelefontillverkaren har visserligen lierat sig med Satan, men det är OK. Jag har inget otalt med Satan. Jag har däremot något otalt med Nokia.
The bad taste of Bengal
Idag fick man igen för sin lättja. Det var kö på Punjab där vi skulle äta lunch, så vi åkte till en annan indier i området: The taste of Bengal.
Den lokala utfodringsanstalten här på Arendal kallas i folkmun Sunken, Snusket eller Greseboa. Detta har sina orsaker. Det är namn som förpliktigar. Man förutsätter liksom att det inte kan bli mycket sämre. Man har dock fel.
Indisk mat brukar karaktäriseras av hyfsat stark kryddning men den här vattniga bukfyllan har på sin höjd stått i samma lokal som kryddorna. Inte en tillstymmelse till smak. Möjligen hade situationen kunnat räddas om fett och salt funnits bland ingredienserna men inte ens det hade man bemödat sig med.
Såhär dåligt lunch tror jag inte ens Greseboa är kapabel att leverera.
Mellanmjölk fick på pumpen
Elva dagar över tiden tvingades mellanmjölken idag lämna kylskåpet.Det kom inte som någon överraskning. Missnöjet hade länge grott bland övriga mejeriprodukter och när till och med ketchupen och chilisåserna på andra hyllan började klaga var det spiken i kistan.
– Den bara stod där alldeles intill mig och luktade illa, säger minimjölken lättad.
Även bland övriga varor var lättnaden stor när man såg den illaluktande, klumpiga, vita vätskan hällas ut i vasken. Alla utom en var glada. Youghurten stod bara där i sitt hörn och var sur, som vanligt.
Fridhems Pizza
När jag skulle ta mig in genom porten tidigare idag blockerades min väg av några reklamutdelande barn. Jag orkade verkligen inte föra någon debatt med dem så jag tog lydigt emot vad som visade sig vara menyn för Fridhems Pizza, som verkar ha öppnat i ny regi. En snabb titt avslöjar att de håller till på Fridhemsgatan 27. Vad jag inte får veta är var någonstans Fridhemsgatan 27 ligger. Är det ens i närheten?
Normalt skulle jag väl bara slängt skräpet men det är ju så enkelt när man ändå sitter vid datorn, att kolla var det ligger och det är ju inte så konstigt att man inte känner igen det där gatunamnet. Stället ligger gissningsvis 20-30 minuters promenad härifrån. Det kan ju inte finnas mer än 20-30 pizzerior på närmare avstånd än så. Eller hur?
Ännu ett exempel på en näringsidkare som inte känner sin målgrupp.
Syrrans granne i stort teknikbråk med webbserver
Syrrans granne upplever just nu vissa problem med en så kallad sprattgok som har stulit alla prickar och ringar. Värre än så: Den har bajsat på bokstäverna.
Vi återkommer strax i normalt skick.