Humor | syrrans granne

Glöm KRAV-märkt! Jag vill ha KRAM-märkt!

KRAM Ekologiska livsmedel har varit på tapeten länge. I flera år har vi levt med bland annat KRAV-märket som något slags kvalitetsgaranti, som skall borga för att produktionen tar hänsyn till jordklotet.

Det är väl gott och väl men jag tycker det vore viktigare med en märkning som garanterar att produktionen sker med kärlek och omtanke om människan.

Jag tycker ett KRAM-märke vore sin plats, så att jag vet när jag handlar att just de här frukostflingorna är producerade med respekt, av människor som får en kram varje dag. Av människor som mår bra helt enkelt.

När vi väl har etablerat KRAM-märkningen tror jag omtanken om miljön kommer på köpet.

En välmående människa som behandlas med respekt och omtanke blir själv en omtänksam människa, även när det gäller miljön.

Skurtofflor 2.0

Skurtofflorna som omtalades här 28 november ser nu ut att få en modern efterföljare. Efter tips från Sarah, en av bloggens trogna läsare, uppdagades att Aftonbladet berättar om Electrolux planer på tofflor med inbyggd dammsugare, en produkt som skulle kunna revolutionera städningsjobbet i vilket hushåll som helst.

Jag brukar vara ytterst skeptisk till att agera gratis försökskanin åt företag men här har vi äntligen en produkt som är så fantastisk i hela sin genialitet att jag skulle ställa upp utan minsta tvekan. Tänk bara att kunna städa lägenheten samtidigt som man lufsar runt och rullar tummarna!

Julhandeln – rymdpromenadens motsats

Christer Fuglesang har det bra! Vi läser mycket i tidningarna nu om hur svårt och jobbigt Christer Fuglesang har det där uppe i rymden och hur farligt det är men det är ju ingenting mot vad vi andra tvingas genomlida.

Föreställ er rymdens motsats. En satans trängsel. En varm, mördande trängsel, badande i blåaktigt halogenljus. Så tillbringar vi andra våra dagar. Vi som befinner oss här nere på jorden och tvingas stå ut med det årliga upplopp som kallas julhandeln.

Men nu vet jag, till nästa år, vad jag skall göra. Jag skall utarbeta en plan. En rymdplan. Nej förresten, en jymdplan får det bli. En plan för hur jag skall fly undan julen nästa år. Till ett ställe utan julhandel. Till jymden.

Nu tänker jag bajsa. Såhär i rymdtider kan ju inte låta bli att tänka på vissa ordvitsar. ”When the shit hits the fan…” Vad jag förstår har de en fläkt på rymdstationen som suger ner bajset i muggen. Jag undrar hur mycket toaletthumor som förekommer med anledning av den där fläkten.

Toalettbesöken är inget jag avundas personalen på rymdstationen. Det verkar enklare här på jorden där vi kan använda gravitation och slipper bajsa på en fläkt. Om man nu inte befinner sig i julhandeln. Då kan man ju glömma det där med toalettbesök.

Ständigt denna gröt!

Jag skall åka på skidsemester i fjällen och säkert som regn på julafton hoppar gröt upp som gubben i lådan. Jag förstår inte grejen med denna gröt. Varför skall det alltid ätas gröt så fort man skall åka skidor? Det är inte speciellt gott och man står sig inte speciellt länge på det. Jag kan inte se någon som helst finess med gröt som föda, förutom att det är billigt och enkelt men det är ju knappast därför det skall ätas gröt så fort man åker till fjälls.

Äcklis

Jag köpte godis. Eller, det var i alla fall vad jag trodde. Inte bara var det inte speciellt gott, vissa bitar var rent av äckliga. Som att äta ister eller gelatin eller något annat fullständigt smaklöst och vedervärdigt. Inte godis alls faktiskt. Äcklis…

tjörniröva.se

Nu tror ni förstås att jag skojar men världens bästa tjejkompis fick faktiskt Sveriges roligaste domän i extremt försenad födelsedagspresent i helgen.

Om du inte kommer in är det ditt eget fel för det betyder att du borde uppdatera din browser.

Det här med att man har en kropp

Ibland undrar jag över det här med att man har en kropp. Vad är grejen? Den verkar ju mest vara till besvär. Är den inte för kort så är den för lång, för tjock, för smal för rynkig, för blek eller bara allmänt sjuklig. Fråga vem du vill!

Det kanske är därför fenomen som Second Life breder ut sig. Äntligen får vi chansen att bestämma hur vi skall se ut. Dessutom slipper man detta ständiga underhåll. Jag hatar till exempel att dursa och raka mig på morgonen och att behöva fixa håret är närmast olidligt. Dursa kanske tar tre minuter, raka sig en minut och fixa håret en halv. Ändå känns det nästan oöverstigligt jobbigt att behöva hålla på med detta varenda morgon. Fyra och en halv minuts kroppsvård om dagen är sannerligen inte mycket och ändå är det alldeles för jobbigt

Sedan har vi ju det här med att man måste äta. Varför har ingen uppfunnit ett botemedel mot det? Visst är det trevligt att äta ibland men många gånger är det ju bara till besvär. När kommer matpillret?

Det bästa i tillvaron får man gratis

Det var inte gratis att gå upp imorse. Ungefär tio minuter innan dagens undervisning började pallrade jag mig ur sängen. Det blev ingen frukost. Inte heller blev det åka bil till föreläsningen. Det saknades mynt. Någon klyftig individ kom nämnligen på för ett tag sedan att han skulle omsätta alla sina mynt som förvarades i bilen. Efter att ha parkerat för kanske 300 spänn är det nu rent och fint i myntfacket i bilen med följd att jag inte längre kan parkera.

Egentligen är det ju välgörande. Jag slipper lägga en förmögenhet på att parkera och tvingas istället finna andra lösningar som att åka buss för 20 spänn per resa.

Nu kom jag av mig. Fria associationer är varje skribents eviga akilleshäl. Man tappar tråden hela tiden och när man skrivit en bit är det plötsligt omöjligt att återvända till det man tänkt sig utan alltför tvära kast.

Men vad vore jag utan fria associationer? Jag vore utan blogg, det kan jag säga direkt och det kanske inte vore så dumt, men jag vore nog ganska tråkig också. Fast det kanske jag inte hade märkt. Ständigt dessa motsägelser. För och emot. Bra och anus. Pest och kolera.

Jag tror det räcker så.

Telefonförvåning

Jag har bestämt att det borde finnas ett ord för den speciella tystnad som uppstår när man får ett helt oväntat besked under ett telefonsamtal man förberett och gruvat sig för länge. Jag har bestämt att det skall heta telefonförvåning.

Jag drabbades av akut telefonförvåning i fredags. Jag skulle bara ringa till ännu en dagstidning och få besked om att de tyvärr inte kunde erbjuda mig praktik till våren. Inte just nu. En annan gång kanske.

Gissa hur telefonförvånad jag blev när chefredaktören sade ja direkt, utan tvekan och utan att jag ens berättat när jag ville göra praktik. Jag fattade ingenting. Blev helt tyst. Telefonförvånad.

Till slut återvann jag fattningen och klämde ur mig att jag skulle skicka ett mail med mer detaljerad information. Efteråt kunde jag inte riktigt fatta varför.

Bara så ni förstår en sak

Det är fortfarande lika rörigt. Fast nyskurat

Skurtofflor på!

Skurtofflor

Efter mitt senaste inlägg var väl inte annat att vänta. En uppfordrande kommentar fick slutligen kolossen i rörelse. Det var dags att ta fram skurtofflorna.

Vad är då skurtofflor för något, undrar ni säkert. (Naturligtvis undrar ni inte alls eftersom ni alla känner mig väl men om vi låtsas att jag har en bredare läsekrets… Ja, ni fattar.) Jo, det är ett par tofflor som ser ut som en golvmopp på undersidan. Man använder dem uteslutande när man skurar golvet. Fördelen är att man obehindrat kan röra sig i lägenheten, även där det är blött, utan att bli blöt om fötterna och utan att skita ned där man just skurat. Så mycket nytta har jag nog aldrig fått för tio spänn.

Nu sitter jag här i doften av nysåpat trä och kan inte riktigt förstå varför jag väntat så länge. Det var ju inte ens jobbigt.

Jag måste köpa mer såpa. Gul skall tydligen vara bäst. Det står på paketet.

Ihållande oordning över sydvästra Masthugget

Svårfångad röra En ihållande oordning härskar sedan sommaren här i lägenheten. Då någon gång inleddes ett målningsprojekt i hallen och det är precis som om lägenheten ännu inte hämtat sig efter detta. Målningsjobbet är förstås inte heller klart så det kanske inte är något att förvånas över.

Det jag inte kan förstå är hur det kan vara så svårt eller till och med omöjligt att dokumentera röran. Inte bara är den efterhängsen och kvardröjande som en klibbig bit tejp, den vill dessutom inte vara med på bild. Hur skall ni då kunna förstå under vilka förutsättningar jag tvingas framleva mitt liv? Det går ju inte. För er blir ju detta bara en grundlös klagosång

Jag beklagar. Jag vill verkligen be om ursäkt för att jag sitter här och är gnällig utan att kunna lägga fram bevis för att det verkligen är befogat, men jag lovar er att om ni bara kom hit och såg med egna ögon så skulle ni förstå.

Att använda sina kunder som bank

Att storföretag som Volvo använder sina leverantörer som bank var ju känt sedan innan. Jag tycker i och för sig att det går över gränsen men de är ju ändå leverantörer så de får ändå acceptera att svettas lite.

Vad jag inte kan förstå är varför Skistar gör samma sak. Mot sina kunder. Jag hade tänkt att jag skulle boka utrustning inför min resa till Hemsedal. Jag hade tänkt det men jag kommer inte att göra det. Skistar vill ha betalt direkt, för att jag är vänlig nog och talar om för dem när jag kommer upp, vad jag kommer att vilja hyra, vilka relevanta kroppsmått jag har och vilken åknivå jag ligger på. Allt detta för att underlätta för skiduthyrningen som jag tänkte vara kund hos. Och nu vill de ha betalt för denna information. I förväg.

Skistar kan dra åt helvete med sin bokning!

Interaktiv teater

ORD – en föreställning där du bestämmer handlingen spelas just nu av Göteborgs improvisations- och spelteater. Du i publiken styr handlingen genom ord som skrivs på små lappar. Skådespelarna improviserar och du väljer vilken tolkning av just ditt ord som skall spelas.

Mycket sevärd föreställning som spelas imorgon, söndag 26 november, samt fredag 1 och lördag 2 december. Läs mer

Parkeringsanomali i centrala Göteborg

En parkeringsanomali upptäcktes under fredagskvällen i närheten av Domkyrkan i centrala Göteborg. Det är Göteborgs kommun som av allt att döma försummat att avgiftsbelägga eller förbjuda parkering kvällstid på en sträcka av uppskattningsvis 18 meter och alltså lämnat fältet fritt för fri och ohämmad parkering av uppåt fyra personbilar under kvällen och delar av natten.

Denna nyupptäckta blinda fläck på lapplisornas allseende näthinna kom snabbt att utnyttjas av syrrans granne under ett hårt och mycket skoningslöst träningspass som genomleds på en sportanläggning i närheten.
– Tack vare detta kan jag nu ta bilen till gymmet utan att drabbas av fruktansvärda pålagor från kommunen i form av parkeringsavgifter, säger en utpumpad men lycklig granne och sätter sig, obekymrad över miljöaspekterna, i sin bil för att köra hem till Masthugget och förgäves försöka hitta parkering för natten.