Ut med 32-åringen och in med 33-åringen! Den dagen på året har kommit då det är dags att kasta ut det gamla och ta in det nya. Idag börjar det nya året på riktigt.
Om vädergudarna är med oss blir det en (snart traditionsenlig) dag i bergen med rep, karbinhakar och glada tillrop.
Syrran, och då menar jag inte min granne utan en annan syrra, ondgör sig över att bloggosfären är full av meningslösa referat och menar att majoriteten av inläggen på förstasidan av intressant.se inte alls är ”lite mer välskrivna inlägg från svenska bloggar” utan snarare dåliga omskrivningar av nyhetsartiklar som redan publicerats av olika traditionella medier.
Hon ifrågasätter vad dessa inlägg tillför och frågar sig vad som ligger bakom. Hon går så långt som att föreslå att om man inte har någon egen vinkel, analys eller kommentar till en nyhet kanske man helt bör låta bli att blogga om den, såvida det inte bara handlar om att tipsa om intressanta artiklar någon annanstans.
Syrran avrundar med att vädja till alla bloggare att utnyttja tillfället att säga något nytt, att sätta sin egen prägel på det man producerar för att kanske faktiskt bli läst om så bara av tre personer.
Jag borde förstått att det var dithän det skulle gå, men som vanligt när man är för involverad i skeendet missade jag de tydliga tecknen och nu står jag här med skammen.
Annonserna var början till slutet. Egentligen ville jag bara testa hur det här med annonser fungerar. Hur man gör. Vad det är för annonser man får. Om någon klickar.
Plötsligt fick jag tillgång till daglig statistik över mina läsare och upptäckte att de var 50 stycken. Det var ju överraskande för jag trodde bara att det var de närmast sörjande som lästa och att de högst var 20 till antalet.
Det är roligt med många läsare. Plötsligt tilltog mitt intresse för att skriva. Tyvärr tilltog inte intrycken och kreativiteten i samma takt. Jag var mer sugen på att skriva än någonsin men hade färre idéer än på länge. Det var kanske här jag skulle stannat upp och funderat. Men nej!
En dag skrev jag något som tydligen var lite mer intressant och plötsligt hade jag 80 läsare. Naturligtvis dröjde det inte länge innan drömgränsen 100 passerades. Det kanske inte är så mycket att skryta med att man har 100 dagliga läsare men för en blogg som började som en lekstuga för egen självhävdelse och handlar om ingenting var det ju en stor händelse.
Jag vet inte om det här är ett uppvaknande, om jag är fri från min hybris nu eller om jag bara uppnått en ny nivå av hybris där jag tror att jag kommer undan med att skriva om hur jag inte längre kan finna någon inspiration att skriva.
Det måste vara såhär det går till när en krönikör går från att vara intressant och spännande till bli fantasilös och tråkig. Det är därför Linda Skugge och Helle Klein inte är så underhållande längre. Det är en naturlag. Universum vinner, som vanligt.
Jag vet inte varför jag inte har tänkt på det förut, men om man sitter vid datorn och har lite småtråkigt och vill reta sin kreativitet lite är det ju bara att slänga in två helt orelaterade ord på Google och göra en sökning.
Om du inte hittar något samband kanske du kan hitta på något och sedan blogga om det så blir det lättare för nästa stackare som är uttråkad.
Den som har hittat det knäppaste sambandet när han dör vinner.
”Fullt krig mellan Media Markt och Elgiganten” läser jag på aftonbladet.se. Nu står personalen i skyttegravarna och kastar mobiltelefoner på varandra. Om konflikten eskalerar ytterligare kommer de att hyra helikoptrar och bomba varandra med enorma platta tv-apparater.
Men nu undrar jag, hur mycket krig måste råda för att det skall råda fullt krig? Hur mäter man? Finns det en internationell krigs-skala som används?
Är fullt krig maxvärdet, eller kan det bli värre? Är totalt krig värre? Eller kanske superkrig? Ultrakrig?
Nej, jag tycker nog att krigshetsarna på aftonbladet får ta och klargöra frågan. De kan ta hjälp av sina brottsbröder på Expressen.
Man hör aldrig någon tala om full fred.
Vi har bastu på jobbet. Efter att igår ha arbetat i en miljö som mest av allt påminner om polartrakter har temperaturen här på kontoret idag hissats upp till rena bastunivån. Receptionen vet dock råd och har upprättat en felrapport, så om vi alla har riktig tur kommer vi imorgon till ett kontor som håller en temperatur nära absouta nollpunkten.
Jag förstår inte det här. Vi har levt i dessa trakter med hus, värme och ventilation i ganska många år, men ändå verkar det som om mänskligheten fortfarande är helt ställd inför uppgiften att hålla en någorlunda konstant inomhustemperatur. Vad är grejen egentligen?
En av cheferna tycker att jag skall vara tacksam istället för att klaga eftersom företaget bevisligen lägger en massa pengar på värmen. Själv funderar jag på att gå ut och sätta mig i bilen och jobba. Vore det inte så regnigt kunde jag kanske suttit på parkeringen.
Som svar på folkpartisten Allan Widmans förslag, att förbjuda elever i svenska skolor att tala andra språk än svenska går Piratpartiet nu ut och kräver att rövarspråket skall användas vid all undervisning.
– Det är en naturlig följd av utvecklingen i samhället med allt fler pirater. 1,3 miljoner människor i Sverige fildelar och antalet ökar hela tiden. Om Sverige vill fortsätta ligga i framkant är detta en nödvändig förändring, säger partiledare Rickard Falkvinge i ett pressmeddelande nu ikväll.
Rickard Falkvinge kallar Allan Widmans förslag ”konservativt, till och med bakåtsträvande” och menar att det är ett tydligt tecken på att Folkpartiet inte hänger med i utvecklingen.
– Vi såg redan under valrörelsen hur hopplöst efterblivna riksdagspartierna är när det gäller framtidsfrågor som fildelning och kulturspridning. Det här språkförslaget är ytterligare ett exempel på hur politiker reagerar på något utan att ha förstått vad de egentligen borde reagera på och varför, avslutar Rickard Falkvinge.
Jag skulle skriva ett inlägg om min nya snygga chefsteori. Teorin som säger att människor befordras på grund av dålig syn eftersom de inte längre klarar av att läsa vanliga dokument utan bara Powerpoint-dokument med stor text. Jag skulle skriva om det, men det gick inte.
Sen skulle jag skriva om hur det inte gick att skriva om den där chefsteorin men det gick inte heller, så nu skiter jag i det här. Jag kanske kommer på något senare ikväll, om du har tur.
Andra skriver om: chefer, syn, skrivkramp, vardagsliv, humor, slackerprosa
Det är något som inte stämmer med mat. Jag har hittat mystiska odeklarerade ingredienser och anar nu det värsta
Ta till exempel en portion av Findus Kalkonschnitzel. Den väger 360 gram och består av 5 procent proteiner, 14 procent kolhydrater och 12 procent fett. Maten består alltså till 31 procent av mat och 69 procent, ja vadå egentligen? Vad är det för någon hemlig utfyllnad som utgör mer än två tredjedelar av maten och som inte redovisas?
Jag förstår orsaken till att värktabletter finns. De lindrar värk på ett snabbt och enkelt sätt. Jag förstår också hur de används. Man sväljer en eller två tabletter och efter en stund lindras värken.
Men jag förstår inte det här med värktabletter som sugtablett. Vad är grejen med det? Varför skall man gå och suga på värktabletten? Är det för att jag skall distraheras från värken innan tabletten hinner verka? Är det kanske för att det skall vara lite roligare med värktabletter?
Och så det här nya med smak? Har värktabletter blivit godis? Skall vi sitta och knapra värktabletter nu som om det vore halstabletter? Har det gått så långt nu att människor sitter med ständig värk och lider av att värktabletterna har för tråkig smak?
Jag fattar inte.
Tänk dig mardröms-scenariot att din snopp plötsligt drabbas av hårdvarufel eller virus och slutar fungera. Plötsligt står du där och är snopplös och kan inte göra något åt saken annat än vänta och hoppas att problemet löser sig själv.
Det är ju illa nog om det drabbar en glad amatör, men om du dessutom är sexarbetare riskerar du inte bara att inte få knulla, du blir också av med hela din inkomst, utan möjlighet till ersättning.
När det som inte får hända redan hänt är det för sent att agera, men den som följer Rims exempel och köper ett Clone-a-willy kit kan sova lugnt om nätterna i trygg förvissning om att ha en backup ifall det värsta skulle inträffa.
För dig som vill ha extra trygghet säljer den svenska butiken gjuensnopp.nu produkten i tvåpack till ett extra förmånligt pris, så kan du förvara en backup i bilen och en på kontoret.
Produkten kan även rekommenderas till kvinnor som tycker att tillgängligheten till favoritorganet är otillfredsställande.
Pingströrelsen är i upplösningstillstånd. Sedan en tid plågas organisationen av starka slitningar som hotar att splittra hela röreslen och göra de forna vännerna till ovänner, eller i värsta fall bittra fiender.
En fraktion som kallar sig påskvännerna har redan hotat att bryta sig ur och bilda en egen rörelse. En mängd andra grupper, såsom Julvännerna, Midsommarvännerna, Trettondagsvännerna och Kristi himmelsfärdsvännerna har bildats umgås med liknande tankar.
En företrädare som inte vill framträda med namn hävdar att man diskuterar att helt enkelt byta namn på rörelsen till Pingstfienderna för att markera det förändrade stämningsläget, i ett desperat försök att stävja ytterligare splittring.
Inom systerrörelsen Ramadanvännerna är man bekymrad över utvecklingen och befarar att något motsvarande skall hända där.
– Än så länge ser vi inga tendenser till splittring, men vi håller hela tiden ett vakande öga på utvecklingen. Förändringar kan komma snabbt, säger företrädare som vill vara anonym.
Omgivningens reaktioner lät inte vänta på sig. Grannens överraskande beslut att anlägga skägg har hittills enbart mött positiva reaktioner och hans nya look gör nu sitt segertåg över världen.
Det var i samband med en skidresa som lättjan tog över och grannen slutade raka sig. Ett par dagar efter hemkomsten, innan detta hade hunnit åtgärdas, yttrades kommentaren som förändrade allt.
– Det där ser ju riktigt bra ut.
Lättjan firade sin slutliga triumf i och med att det uppdagades att inte bara skulle grannen slippa den dagliga plågan att behöva raka sig. Han skulle också vinna utseendemässigt på arrangemanget.
Grannen var inte sen att utöka sin maskinpark och numer kröns badrumsskåpet inte längre av den gamla rakapparaten utan av en nyinköpt skäggtrimmer.
Christer Fuglesang meddelade i lördags att han ratar jorklotet och planerar att snarast lämna planeten för att istället lägga sig i omloppsbana.
Efter bara 13 dygn i rymden har den svenske rymdhjälten fått mersmak och nu vill han upp igen.
Många bakåtsträvare som envist hänger sig fast vid moder jord önskar Christer Fuglesang lycka till i hans strävan:
– Jag rekommenderar ingen att lämna planeten, men om han aboslut vill tänker jag inte hindra honom, säger syrrans granne i en kommentar.
– Det gick ju bra denna gång och har gått bra många gånger tidigare, men jag frågar mig ändå om det inte är risk för att rymden blir som ett knark. Det börjar med 13 dagar. Sedan, direkt vill han upp i sex månader. Vad blir nästa steg? Kommer han någonsin att vilja komma ned på jorden igen, eller är han för evigt dömd att leva sitt liv i det blå, ja till och med i det svarta ovanför?
Det här med alla puckon i tv-reklamen. Vad är grejen?
Det började med Telia-pappan för många år sedan. Han var uppenbarligen ganska pantad. Han kom hem med en ny dator som han genast satte sig och gjorde sönder. Det hela var mycket underligt.
Nu har vi haft Mc Donald’s-kunder som river sig i huvudet över 100% nötkött, plus salt och peppar, Burger Kings likaledes korkade brats och senast Siba som har anställt någon kille som fantiserar om bollhav och besök av jultomten.
Jag antar att det var någon på en reklambyrå som tyckte att detta var en jättebra idé en gång i tiden, men varför fortsätter det? Består Sveriges befolkning av puckon som identifierar sig med dessa karaktärer? Finns det en poäng som jag är för begåvad för att fatta?
Egentligen borde jag ju inte gnälla över detta utan över historiens tråkigaste reklamfilm. Reklamilmen för spelet Orangino är så gränslöst trist att jag får lust att ta livet av mig, på riktigt. Det kanske är meningen.