Koffeinstinnare?
Koffeinstinnast?
Det låter helt muppigt, men jag kan inte komma på något annat sätt…
Koffeinstinnare?
Koffeinstinnast?
Det låter helt muppigt, men jag kan inte komma på något annat sätt…
Här kommer en spännande gissningstävling för dig som har för mycket tid över. Det gäller inköpslistorna, eller hannlelapparna som vi säger här på redaktionen, som med tiden blivit allt konstigare.
Tävlingen går ut på att lista ut vilka matvaror som egentligen ska inhandlas, utgående från denna lista:
Tävlingen pågår så länge vi har lust. Vinnare blir den som prickar in flest livsmedel korrekt och priset blir en signerad idolbild eller något annat skoj. Eftersom vissa ord är ganska lättgissade förbehåller vi oss rätten att kräva viss miniminivå. Allt över fem rätt bör kvala, men fyra kan räcka.
Gissa på nu! Det kan bli hederspriser också för den som gissar roligt eller kreativt.
Det är ju lite coolt att använda en paprika som luftballong. Om man bara injicerar tillräckligt mycket helium borde det inte vara något problem.
Men det är något skumt med inknytningen. Det saknas ett snöre över paprikans topp, som håller kvar inknytningen. Jag misstänker att det är något skumt i görningen. Alltihop är bluff!
Idag ska vi lära oss hur man åker buss i Frankrike:
Utrustade med dessa bussrelaterade ord kan vi nu konstruera följande försök till meningar:
Imorgon funderar jag på att lära mig lite svordomar. Att skälla ut någon ordentligt på franska vore säkert bra att kunna också.

Vi har några paket Weetabix hemma. Frugan har tagit hem dem från gymmet när de delades ut som gratis smakprov på gymmet.
Det är små kakor i paketet. Små kakor av oidentifierade jordbruksprodukter, som du enligt bilden på kartongen ska äta som flingor.
Problemet är förstås att de är äckliga. Smaken påminner om papp. Så, någon har alltså tänkt sig att jag ska äta smulig papp uppblandad med mjölk, till frukost.
Jag fattar verkligen inte. Kan någon förklara? Finns det någon vettig applikation för den här produkten?

Det snöade lite inatt. Och blåste. Det märktes, om inte annat i förmiddags när vi skulle ta oss ur lägenheten. Jag hade inte tänkt att ta mig ut över huvud taget men blev utlurad med orden: “Det är helt fantastiskt!”

Så, nu är jag ute och har jag ändå tagit mig ut är det väl lika bra att ta sig för något. Frisk luft, dagsljus och motion brukar ju sällan skada och snöskottning är ju en motionsform så god som något, såvida man nu inte är otränad, gammal och med svagt hjärta och dålig rygg.
Jag är ju ingen av de där sakerna. Åtminstone inte tillräckligt för att låta mig slippa ifrån.
Vi betalar ju för all del kommunen en massa pengar varje år för att de ska röja snö, men den kommunala snöröjningen lämnar en del övrigt att önska. Vi brukar få ett smalt dike med ganska mycket snö i botten, att balansera i och det är i alla fall inte vad jag tänker på när jag hör ordet snöröjning.
Till verket!

Sådärja! Nu är det bara för kommunen att komma hit och skotta trottoaren, så ska verksamheten strax vara tillbaka till det normala.
Det blev ingen lektion igår, mest beroende på allmän lättja, men det är inget skäl att ge upp. Dagen till ära har vi blivit lovade snökaos här i Göteborg, så vad passar väl bättre än att lära sig lite ord som har med snö och is att göra?
Dagens ord:
Och så bygger vi några, förhoppningsvis korrekta meningar:
Som vanligt är det bara att ta fram rödpennan och rätta eventuella fel, eller bara kommentera i största allmänhet.
Det här är del två i serien syrrans granne lär sig franska, som går ut på just det, att syrrans granne ska lära sig franska. Du som läsare är välkommen att delta och komma med rättningar, kommentarer eller förslag.

Efter Mactuellt och Spermaharen är det nu dags för Svenska dagbladet, som blir först bland svenska dagstidningar att ges ut som bricktidning.
Glöm inte att fråga efter Svd när du beställer din lunch.
Bonjour! Je m’appelle Fredrik. Je suis un cheval.
Där har ni mina kunskaper i franska. Detta och kanske några ord och fraser till är vad som blivit kvar i huvudet sedan högstadiet.
Bra början, men att kunna berätta vad jag heter och att jag är en häst kanske inte räcker så långt på semestern. Därför har jag en plan, eller kanske en idé, om att jag någon gång ska ta mig samman och lära mig lite mer franska så att jag typ kan säga något vettigt och kanske till och med kan förstå svaret.
Jag har förhalat detta länge nog, så nu börjar vi! Nu ska jag lära mig franska på riktigt!
Det hela är mycket enkelt. Varje dag väljer jag ut några nya ord och försöker bilda någon eller några meningar med hjälp av dessa ord. Du, käre läsare, applicerar dina kunskaper i franska och rättar mina taffliga försök och kommer med glada tillrop när det blir rätt. Det går förstås också bra att komma med egna förslag på användbara ord och meningar.
Sådärja! Då har vi nog material för några meningar:
Svårare än så behöver det alltså inte vara att berätta vad du heter, vad du gör på jobbet och vad du brukar äta till frukost.
Fram med rödpennan nu bara! Jag är säker på att här finns massor av fel.

Har du någon gång undrat varifrån smurfarna får sin härligt blå färg? Svaret finns i frukosten, närmare bestämt i brödet. Såhär ser det ut i degbunken…

Och här har det stått på jäsning en stund. In i ugnen bara!
Inom en vecka räknar jag med att återkomma med bilder på min nya blå hud.

Öppna påsen åt fel håll, så löser du problemet med att det bara blir smulor kvar på slutet. Du börjar helt enkelt med smulorna och plockar fram dippen först när du kommer in på de rejäla bitarna.
Det har snöat i Göteborg i år. Det har vi märkt. Det ligger snö på marken, nämligen. Rätt länge verkade många inte riktigt veta vad de skulle göra med snön, men nu börjar det ordna till sig på många håll, efter att folk fått klart för sig att man flytta på, eller skotta som fackmännen säger, snö och lägga den där den är mindre i vägen.
Men nu kommer nästa problem. Snö lägger sig tydligen inte bara på marken, utan på andra, mer eller mindre horisontella ytor som till exempel hustak.
Där ligger snön bra, en stund. Några dagar ligger den bra där. Sedan börjar den lyda gravitationen.
Nu kan man ju frestas att tro att vi lärde oss något första gången, när snön blockerade trottoarerna. Men nej! Som vanligt när vintern drabbar Göteborg låtsas vi som om det regnar och beter oss i vilket fall som helst som om problemet strax ska lösa sig själv.
Vissa spärrar av lite. En del, som det kommunala bostadsbolaget Poseidon, demonstrerar tydligt sin ovilja mot all form av snöröjning genom att i vinterns början sätta upp skyltar som varnar för snö- och isras, på alla sina hus.
Andra bygger fysiska avspärningar av… Ja, precis vad som helst faktiskt. Vanligast verkar vara att luta ett par brädor mot fasaden. Det ska uppenbarligen vara en tydlig signal till alla om att man säkrast bör promenera på gatan istället. Andra bygger barriärer av gammalt skräp. Bord, stolar, lastpallar, varuvagnar, ja vad som helst kan tydligen ställas framför fasaden.

Därför ser centrala Göteborg just nu ut som en blandning mellan en skrotgård och en loppmarknad. Bord, brädor, lastpallar, varuvagnar och annan skit belamrar trottoarerna, bilarna belamrar gatorna och människorna tar sig fram där de kan och vågar.
Allvarligt talat: Hur svårt är det egentligen att luta sig ut genom närmsta fönster och banka på istapparna så de försvinner? Tydligen alldeles för svårt.
Läs också:
Det är inte bara i Storbritannien som polisen bedriver krig mot fotografer. Även svensk polis ägnar sig uppenbarligen åt sådan ljusskygg verksamhet.
Läs hela rapporten, inklusive video, hos Tuggarna.

Jag visste väl att det var nåt fuffens på gång.
Så går ännu en vecka åt helvete…