19 april 2024 | syrrans granne

Flow

Det är så skönt att ha grejer på gång och fortfarande vara i fasen då alla idéer är bra och inga motgångar finns.

Sen, när man börjat skrapa på ytan blir det värre. Då uppdagas genast alla brister och det blir besvärligt, för att inte säga jobbigt. Det är väl därför det kallas jobb, trots allt.

När något fortfarande är en fritidssyssla går det alltid att lägga projektet åt sidan när problemen börjar hopa sig. Jobb är det stora hindret i tillvaron som det gäller att ständigt övervinna, för hur behålla lusten när problemen hopar sig och möjligheterna att smita undan är obefintliga?

Om ett par timmar känns allting antagligen precis så hopplöst, men nu, just nu, existerar bara fyra bra artikelidéer och en bloggbebis som det skall bli fantastiska att få sätta tänderna i.

Ännu ett uppslag i papperskorgen

I ett futilt försök att hålla mig borta från soffan och undvika att ännu en kväll slutar med att jag somnar framför någon dålig film har jag ikväll valt att bli kvar framför datorn.

Skärm som skärm kanske men här håller jag mig åtminstone vaken. Nåja, kroppen sover i alla fall inte, men hjärnan lägger av och den är omöjlig att återuppväcka.

Något jävla bloggande blir det i alla fall inte. Inte ens en lista över kasserade idéer klarar jag av att producera. Det är nog faktiskt helt kört ikväll. Du kan sluta läsa nu.

Sluta läs sa jag ju! Gå och lägg dig! Nothing here to see.

Skyll dig själv då! Du kommer att ångra dig när du har läst klart och du kan inte skylla på mig. Jag har varnat dig och ändå fortsätter du läsa. Du har om möjligt ännu mindre motivation än jag att ta dig för något vettigt och det vill inte säga lite.

Du sitter uppe till två inatt bara för att läsa den här smörjan. Imorgon när du skall gå till jobbet kommer du att ångra dig! Du kanske jobbar på ett kärnkraftverk och får sparken för att du kommer försent och orsakar en härdsmälta, bara för att du måste sitta uppe och se vart det här leder.

Är det värt det?

Det leder ingenstans. Jag skall sluta skriva nu. Mitt i en mening kommer jag att lägga av och trycka på Publish. Jag orkar inte ens korrekturläsa det här. Ingen läser det ändå. Förutom du. Du kan inte låta bli. Det här är som heroin för dig.

Imorgon klockan nio när jag sitter och känner mig bedrövlig kan jag åtminstone glädjas åt att du är värre däran. Det kommer kanske inte att hjälpa så mycket egentligen, men det kommer att vara en tröst att veta.

Nu skall jag sluta. Mitt i en mening skall jag sluta. Helt utan förva

När kommer egentligen sommardatorn?

Årtioenden av datorutveckling och fortfarande ingen lösning. Hur svårt kan det vara egentligen?

Mina krav är ganska modesta. Allt jag begär är en dator som går att bära med sig, som inte kostar skjortan och som går att använda utomhus, i solsken.

På de två första punkterna har datortillverkarna lyckats åstadkomma acceptabla kompromisser. Visserligen är datorerna som verkligen går att bära med sig fortfarande alldeles för dyra och batterierna tar slut alldeles för fort, men är man beredd att göra vissa uppoffringar går problemet i alla fall att lösa.

Men varför, undrar varför, går det fortfarande inte att ta med sig den bärbara ut i solskenet på våren och sommaren och faktiskt jobba? Till syvende och sist är det ju ändå därför det mobila kontoret finns; för att solkåta nordbor skall kunna kombinera arbete och rekreation.

Skall jag behöva gömma mig och datorn under en filt för att få ihop det, och i så fall vad är grejen? Då sitter jag ju ändå inte i solen.

Högskoleverket: Pöbeln varken dum eller obildad

Pöbeln, av många föraktfullt betraktad som både obildad och dum, är betydligt bättre än sitt rykte, visar nya siffror från Högskoleverket. Siffrorna finns med i verkets årsrapport för 2006, som släpps imorgon.

Enligt rapporten har pöbeln under de senaste tio åren lyft sig betydligt utbildnings- och kunskapsmässigt. Även pöbelns intelligens visar tecken på förbättring.

Den genomsnittliga bildningsnivån har på bara tio år ökat med över 85 procent, räknat på antalet högskolepoäng. Under samma tid har pöbelns resultat på högskoleprovet stigit dramatiskt, från 0,2 till 1,8 i genomsnitt.

Pöbeln själv är inte förvånad.

– Vi har jobbat hårt för det här och tillbringat många sena nätter med näsan i böckerna.

Resultaten må vara lätta att förklara men vad som motiverat pöbeln till dessa stordåd är fortfarande något som förbryllar forskarna.

– Ingenting konstigt med det. Det belv så jävla tröttsamt att alltid bli betraktad som dum och lite efter. Sånt kan motivera vem som helst, säger pöbeln själv i en kommentar.

SJ

Två bara fjällvandrarfötter på tåget

Jag dör! Mitt emot mig sitter två IKEA-påsar med hö och en kanin. Så skulle jag sätta mig och äta lasagne.

Vad händer? En fjällvandrare tar av sig strumporna. Han måste ha gått minst en vecka. Fötterna hänger ut i gången. De är röda, har skavsår, långa naglar och äckliga skavsårsplåster.

Min lasagne står på bordet. Jag funderar på att spy.

Hannah Risander

Slackerprosabröder

Jag har funderat lite över den litterära genren slackerprosa som jag envist håller fast vid. Vi är inte så många som skriver slackerprosa, men jag vet åtminstone en författare som är minst lika osorterad och spännande som jag själv.

För ett drygt år sedan skrev jag om Erlend Loe och hur jag tvivlade på att världen är stor nog för oss bägge. Jag varnade till och med Erlend för att nu jävlar var det allvar. Nu skulle jag komma sättande efter honom.

Jag har tänkt om lite sedan dess. Inte bara för att jag inte alls satt efter honom utan mest för att jag insett att om slackerprosan skall ha en chans krävs det fler, inte färre författare.

Problemet är inte vilken slackerprosa publiken väljer utan att få publiken att välja just slackerprosa. Skall vi lyckas med det behöver vi inte mindre utan mer slackerprosa. Vi behöver fler författare som bidrar så vi kan uppnå lite massa och erbjuda publiken alternativ.

Därför har jag tänkt om. Det är inte längre jag mot Erlend Loe. Nu är det Jag och Erlend Loe mot resten av världen.

World, we’re coming to get you!

Grillsäsongen i fara efter ras

Plötsligt kollapsade stenmuren och ett stort hål uppstod i gräsmattan.

Plötsligt rasade gräsmattan. Den smala gräsremsan mellan huset och avgrunden vilar på en grund av sprängsten, som plötsligt gav sig iväg.

Raset som inträffade under natten till måndagen kom som en överraskning för de boende men tecknen i form av mystiska hål hade funnits där sedan länge.

Gräsmattan används normalt för sommarens grillfester. I nuläget kan ingen svara på hur verksamheten kommer att påverkas men risken är stor att grillsäsongen blir försenad eller får ställas in helt.

Flera ton kött och grillkorv som köpts in inför den stundande våren riskerar nu att få slumpas bort till vrakpriser till boende i området, eftersom den inte längre kan användas som planerat.

Udda gaffel vädrar vårluft

Elektronisk grillgaffel med inbyggd termometer Vissa personer har förstås redan satt igång trots försök från vädrets makter att få verksamheten att gå om intet men för oss andra återstår ännu årets premiär för kökets kanske mest obskyra verktyg.

Nedpackad i en kökslåda har den nu legat i över ett halvår utan att luftas, men nu äntligen är aprilvintern överstökad och vi kan se fram emot en lång och underbar grillsäsong.

Redan inom några dagar kan det vara dags att knyta på sig förklädet, dra på sig grillvanten och köra igång grillsäsongen till tonerna av det praktfulla dånet av en liter tändvätska som inom loppet av några minuter förvandlar en rejäl säck grillkol till pyrande aska.

Inventering

Det har blivit hög tid för den årliga inventeringen. Bloggen håller därför stängt hela dagen.

Precis som vanligt går vi igenom alla skåp, lådor och pappershögar här på redaktionen. Det som ser användbart ut gör vi nya blogginlägg av. Det som inte luktar alltför äckligt äter vi upp. Resten spränger vi under spektakulära former ute på gården.

Välkommen åter imorgon för nya, eller kanske återvunna, fräscha inlägg!

Något slags alternativ till väder

Precis som väntat så kan ju inte ett par veckor varmt väder i mars följas av något annat än snö i april. Alltså är det nu snö och inte regn som vräker ned över västkusten.

Naturligtvis måste det inträffa när det är långhelg och naturligtvis börjar samma långhelg med sol, som för att lura i oss att det är fint väder på gång, så att vi bestämmer oss för att vara ute i naturen.

Vad passar väl bättre än en liten klätterexpedition såhär till långhelgen? Och vad passar väl bättre än att tvingas avsluta klättringen i begynnande snöfall?

Det är riktigt så man känner hur våren står för dörren. Snart blir det varmt på riktigt, men jag låter mig inte luras. Jag vet nog vad som väntar efter en sådan här uppladdning från naturen. Det kan inte bli annat än en riktigt regnig sommar.

Permhöst helt enkelt. Som vanligt.

Man kan också uttrycka det som att risken för gräsbränder är liten.

Snuvad på bilden

Det händer hela tiden. Jag ser en bild på någon webbtidning och klickar på den. Jag vill se mer! Större bild.

Det får jag inte. Vad jag får är istället text. Bara text. Ingen bild alls. Varken stor eller liten.

Varför SvD? Varför DN? Varför GP? Varför kan jag inte få se lite mer bilder på webben? Ni har ju dem i drivor i tidningen.

Trots utdragna förhandlingar – ingen ny påve

Beslutet om ny påve dröjer, trots utdragna förhandlingar. Fortfarande vid lunchtid idag var det svart rök som vällde upp ur skorstenen.

Kardinalerna samlades i tisdags på Shells raffinaderi ute på Hisingen i Göteborg för slutförhandlingar. Allt sedan dess har världen gått i spänd väntan på vit rök ur raffinaderiets nyrenoverade fackla – tecknet på att kardinalerna enats om vem som blir ny påve.

Denna gång var förhoppningarna stora på att den vanligen så utdragna processen skulle kunna påskyndas och kanske vara avslutad inom ett dygn. Dessa förhoppningar har nu kommit på skam och många fruktar nu ett mardrömslikt scenario där förfarandet istället kan dra ut på tiden i flera veckor.

– Påveprocessen har alltid varit segdragen. På senare år har det lättat något men nu ser det tyvärr ut som om vi är tillbaka på ruta ett, säger en bedömare med insikt i arbetet.

Snabbkaffe inte så snabbt

Snabbkaffe är inte så snabbt som man kan tro, avslöjas idag i en rapport. Många tror att kaffet är klart på ett ögonblick, men forskaren Göte Carlsson säger att det är fel.

– Kaffet skall i själva verket dra två till tre minuter innan det är färdigt. Det står på paketet, säger han.

Enligt flera experter vi talat med innebär detta att kaffet faktiskt inte alls är snabbt utan nästan lika långsamt som vanligt bryggkaffe. Språkforskaren Bertil Södergren säger att namnet måste ändras.

– Med så här dåligt resultat tycker inte jag det finns fog att kalla produkten snabbkaffe. Man skulle kunna kalla det “snabbare kaffe” på sin höjd, säger han

Journalister som ”bloggar”

Vad menar SvD egentligen när de skriver att att “SvD:s tennisexpert rapporterar på bloggen” och sedan pekar till en artikel på SvD blogg? På vilket sätt skiljer sig reporterns artikel som är publicerad på SvD blogg från reporterns andra artiklar på SvD?

Vad är grejen med att ha reportrar på en dagstidning och sedan påstå att de skriver på tidningens blogg? Blir artiklarna bättre? Blir tidningen bättre? Jag fattar inte.

Vad är nästa steg? Tänker SvD börja publicera sina artiklar som textfiler som laddas ned med Bit torrent? Kommer reportrarna att skriva sina artiklar på flygblad som delas ut på stan? Skall nyheterna spridas genom rykten?

Jag börjar misstänka att SvD inte har någon plan. Jag tror att de bara gissar och gör saker på måfå.

Kommunmobbing i Blekinge

Det jäser i Blekinge län. Invånare och politiker i Olofströms kommun är upprörda och menar att de blir mobbade av länets fyra övriga kommuner.

– Det är sannerligen inga vackra saker man får höra av människor man trodde var trevliga grannar, säger kommunalrådet i Olofströms kommun, Margaretha Olsson (s), upprört.

Det hela började när det uppdagades att kommunfullmäktige i Karlshamns kommun under ett sammanträde fattat beslut om att “Olofströms kommun är löjlig” och att de skäms över att tillhöra samma län “den där skitkommunen utan egen kust”.

Beslutet hade kanske passerat obemärkt om det inte varit för att den sekreterare som skrev ut protokollet är Olofströmsbo.

– När jag först läste vad kommunfullmäktige beslutat trodde jag inte mina ögon men efter att ha begärt ett klargörande fick jag veta att de beslutat jsut som det stod, säger den mycket uppretade sekreteraren.

Efter avslöjandet upptäcktes fler beslut av samma karaktär. Och det var inte bara Karlshams kommun som var skyldig. Samtliga övriga kommuner i Blekinge visade sig ha fattat liknande beslut angående sitt hatade syskon.

Olofströms kommun har nu begärt att länsstyrelsen skall ta sig an problemet och tillrättavisa länets övriga kommuner.

– Vi blir behandlade som skit av de andra bara för att vi saknar kust, precis som om det är vårt fel. Det är inte rätt att bete sig såhär, säger Margaretha Olsson.