Det som inte dödar dödar också, fast senare

Vi har alla hört frasen ”Det som inte dödar härdar.” Det är en populär kommentar till farliga händelser som vi klarat oss ur med livet i behåll.

Men det håller inte längre. En grupp danska forskare har kommit fram till att även det som inte är direkt dödligt dödar, fast på lite längre sikt. Detta enligt en studie som presenteras imorgon.

Forskarna har undersökt över 500 allvarliga händelser utan dödlig utgång och jämfört livslängden på de inblandade med en kontrollgrupp som gått genom livet utan att utsätta sig för risker.

Resultatet är solklart. Med stor säkerhet går det nu därför att säga att även det som inte är direkt dödligt dödar, fast på längre sikt.

Om det fortfarande är sant att det som inte dödar härdar har forskarna har forskarna inte hunnit studera än, men en ny studie planeras till hösten.

Tio år utan historia

Vi lever i en tidsepok som inte finns. Eller, som inte kommer att finnas åtminstone. Inte historiskt i alla fall.

Jag vet inte om man kan påstå att jag minns 70-talet. Brottstycken möjligen. Jag minns definitivt 80-talet och 90-talet. Men den epok som är nu, den mellan 2000 och 2010, den kommer jag aldrig att kunna minnas. Den finns helt enkelt inte.

Hur skulle den kunna finnas? Den heter ju ingenting.

Vad är egentligen en postadress?

Postadress… Det måste vara den adress dit man får sin post, eller? För många av oss är det nog detsamma som bostadsadressen. Rätt många företag och myndigheter har nog däremot en separat adress för posten. En box, eller som Svullo, eget postnummer.

Men det är något som inte stämmer. Det gäller ifyllandet av blanketter där man anger sin adress, i allmänhet i avsikt att det skall komma fysiska försändelser hem till brevlådan. Det är alltså postadressen som avses.

I allmänhet har blanketten olika rutor. Först kommer rutan för namn. Den är lätt. Jag vet vad jag heter och det är precis vad som skall stå i rutan. Sedan kommer rutan för adress. Även här är det ju ganska enkelt. Det kan bara vara en adress för min brevlåda och jag bor på samma ställe. Jag fyller i min adress.

Därefter följer ibland en ruta för postnummer. Även det är enkelt. Men sen. Sen blir det riktigt underligt. För nu kommer rutan för… postadress.

Är det inte postadressen jag fyllt i hela tiden? Den adress dit jag vill ha min post, det är väl postadressen. Namn, gata, nummer, och så vidare. Det och några uppgifter till är vad min postadress består av och nu när jag nästan är klar med fylleriet kommer plötsligt denna ruta.

Jag vet ju att det är orten jag skall skriva i rutan. Orten dit min post skall levereras. Det är ju det som kommer sist i adressen om jag nu inte bor utomlands. Namnet på orten.

Varför skriver man postadress när man menar ort? Finns det ett skäl? Jag gissar att det finns någon historisk förklaring, men varför envisas en massa människor för att skriva postadress när de egentligen menar ort?

Är det klyftigt? Tydligt? Begåvat? Fyller det någon funktion? Nej, jag tänkte väl det.

Sluta! Det är bara löjligt!

Gamla språkgrannar i bitter fejd

De tidigare oskiljaktiga vännerna pick och pack ligger sedan ett par veckor tillbaka i en bitter fejd, som bara eskalerar. De tidigare såta vännerna vill numer inte ens höra talas om varandra.

– Jag skulle verkligen uppskatta om du lät bli att nämna den där jävla sillmjölken, säger pick till syrrans granne.

Pack vill inte ens prata med oss utan drar igen dörren med en smäll när vi framför vårt ärende.

Vad som skall hända med språket nu när de två knappast vill synas i samma kommun längre är än så länge osäkert. Helt klart är att det inte lär gå att använda uttrycket ”pick och pack” ostraffat i fortsättningen.

Att säga ”Ta, din mobiltelefon, PDA, bärbara dator, väska och alla dina andra pinaler och dra!” har liksom inte samma stuns.

Varför får bara vissa lådor vara boxar?

Vissa lådor är inte som andra lådor. De är boxar. Vinlådor till exempel. De får kallas box, men prova att kalla en flyttlåda eller en matlåda för box. Det går inte.

Ett mer klassiskt exempel är postboxen. Ingen skulle drömma om att kalla brevlådan hemma vid huset för postbox, men så fort lådan befinner sig inne på ett postkontor går det hur bra som helst. Jag skulle till och med kunna drista mig till att hävda att det vore direkt fel att kalla en postbox för låda.

Hur blev det såhär egentligen? Och vad betyder det? Vad är det som gör att vissa lådor kallas boxar men andra inte? Det är ju ändå samma ord, fast på lite olika språk. Är det något speciellt med de lådor som kallas boxar eller är det bara någon bisarr slump som har gjort att det har blivit såhär?

När man tänker efter är det inte bara traditionella lådor som kallas boxar. Låsbara skåp kallas boxar om de finns på en järnvägsstation eller flygplats, men inte annars. Digitaltevemottagare kallas box. Det finns till och med ett företag som heter Boxer som säljer dylika.

Även i logistikbranschen finns de, boxarna. Det finns ett företag som heter Box Delivery. Vad händer om jag ringer och ber dem leverera en låda? Vägrar de då eller lägger de lådan i en box före leverans? Eller är namnet bara en fasad?

Kan någon förklara det här eller?

Gör’t!

Östergötland har kanske mest gjort sig känt som rondellhundarnas födelseplats, men nu sprider sig ett annat fenomen med östgotiskt ursprung över landet. Allt fler säger ”Gör’t!”

Det finns en gammal regel som säger att enstaviga ord och uttryck saknar stuns. Det är därför enstaviga namn så ofta förlängs; förvrängs till någonting annat. Carl blir Calle, Hans blir Hasse och Lars Lasse.

Gör’t står mitt i allt detta som det stora undantaget. Från ”Gör det” till ”Gör’t” trotsar detta uttryck alla regler och konventioner och går från två stavelser till en, och vinner på vägen både i stuns och antal bokstäver.

Gör’t har etablerat sig från Ystad till Treriksröset. Gör’t är överallt. Alla säger ”Gör’t!”. Gör’t du också!

Fan i jävla kukhelvete!

Den där jävla Ozzy är rosenrasande över att det svärs åt helvete för lite i detta jävla fitt-land. Naturligtvis är det ett förbannat påhopp som den här helvetes kukbloggen inte kan låta bli att ta som en utmaning från djävulen själv.

Det är ett jävla problem bara, att vi har så förbannat ont om helvetiska svordomar i detta förfittade skitspråk. Jag blir så jävla förbannad!

Gästblogg: loppis-fraser

kors i karamellen, är det redan lördag?

det var inte jag som sa det, utan en ung punkare, på
tunnelbanan i höjd med medborgarplatsen.

vi använder dessa 50-tals-pilsnerfilmsosande uttryck
för sällan. det komiska värdet kan inte överskattas.
vardagen behöver dessa lingvistiska loppisfynd.

jag lovar mig själv att nästa vecka använda följande
uttryck, minst en gång:

gode värld!
kors i taket!
ja, sanna mina ord.
nu hackade du allt farmor i låret!
och där satt han, med skägget i brevlådan
håhå jaja
om Gud vill och skorna håller
men vad i allsin dar?
nu blev det på tok för mycket.
jag ska be att få en fotostatkopia på den här.
är det till att vara kunnig i sång?
hur är det fatt?
god dag.

Diverse krafs!

God natt! Sov gott! På återseende! Ha en bra dag! Lycka till!

Artighetsfraserna är många. Ofta staplas de på varandra i stora högar i slutet av en konversation eller sammankomst. Trevligt kanske, men också tjatigt ibland.

Men det finns hjälp. För dig som vill förenkla avslutandet av en konversation presenteras härmed universaluttrycket ”Diverse krafs!” Det fungerar i alla lägen, vad du än vill ha sagt, så länge det rör sig om artighetsfraser.

Diverse krafs!

Vad är nötallergiker allergiska mot egentligen?

Jag fattar inte det här med nötallergi. De är ju allergiska mot nötter skulle man kunna tro och det stämmer ju också om man ser till namnet.

Jordnötter till exempel, brukar nötallergiker vara mycket allergiska mot. Men när man sedan börjar skrapa på ytan lite och undersöka saken får man veta att jordnötter minsann inte alls är nötter utan baljväxter. Vad nu det skall betyda. Antagligen innebär det att jordnötter egentligen är ärtor och det verkar ju riktigt konstigt.

Det visar sig sedan att nästan ingenting av det som kallas nötter är nötter. Vissa nötter är till exempel stenfrukter, vad nu det skall betyda. Är stenar i själva verket växter? Som bär frukt?

Jag tycker att hela nötbegreppet är alldeles för förvirrande. Någon borde åtgärda det här. En bra första åtgärd vore att helt avskaffa ordet nöt så att vi kan börja om på ny kula med namngivningen. Om det till slut visar sig att det faktiskt existerar nötter så får väl ordet nöt återinföras eller helt enkelt ersättas med något annat.

Så får det bli.

Dagens ord: lök-bh

Dagens ord sammanfaller med dagens fynd på Blocket, skulle man kunna säga. Kvarts-kupa kallas denna tingest som finns till försäljning. Det är alltså en bh som inte är någon bh alls, utan snarare ett förvuxet pannband, som syftar till att ge stöd men ändå exponera lökarna i så hög utsträckning som möjligt. En lök-bh helt enkelt.

Huruvida detta fungerar eller inte kan jag förstås inte uttala mig om. Syrrans granne i bh liksom. Hur skulle det se ut? Jag har ju inte ens några lökar.

Men man undrar ju vad som är grejen med att det säljs så många udda bh-modeller på Blocket…

Vulva-debatten rasar vidare

Vulvadebatten fick idag ytterligare bränsle, i form av ordet lax, som dök upp från ingenstans. Den kanske något långsökta förklaringen är att färgen på det kvinnliga könsorganet, även känt som rosa, råkar vara väldigt nära laxens.

Vad passar väl bättre än att döpa något efter hur det ser ut? Vulvan är rosa som en lax och syrrans grannes nya rekommendation är därför att det kvinnliga könsorganet hädanefter skall benämnas lax, eller laxen i bestämd form.

Några exempel:

  • Hennes lax var våt som en regnskog
  • När han tog henne på laxen skälvde hon till så att vinet i glaset hon höll i handen skvimpade ut.
  • Han drog varsamt ner hennes trosor och förde sakta in kuken i hennes våta lax.
  • Han skulle just till att sätta igång då hon sade: ”Laxen är dålig. Ta tvåan!”

Som alternativ till lax föreslås att det kvinnliga könsorganet kort och gott benämns rosa. Detta är dock inte att rekommendera eftersom rosa inte naturligt låter sig böjas som substantiv.