En fråga bara: Hur är det tänkt att man ska visa leg för automaten? Finns det en lucka där man sticker in sitt körkort och en inbyggd kamera som kollar att man är bildlik? I så fall lär det inte bli mycket cigg, med tanke på hur körkortsbilder brukar se ut.
Här kan du välja om du vill åka kunskapscentrum, eller till vanliga centrum där, förmodar jag, den okunniga pöbeln håller till.
Det lämnas åt var och en att fundera över var det är mest rajtantajtan en torsdagkväll i november.
Det kom ett brev från Västra Götalandsregionen. Bland annat innehöll brevet ett frågeformulär som ska fyllas i och skickas in.
Vissa grejer är lite kluriga. Till exempel vet jag inte om jag ska svara ja eller nej, på frågan om min längd. Vad är det de undrar egentligen? Om jag är lång? Om jag har en längd?
Här är knappen du ska trycka på om du plötsligt blir sådär oemotståndligt sugen på en drink medan du sitter på toaletten.
Äntligen ett café för alla politiskt inkorrekta människor!
Det här är precis vad det ser ut som. Det är ett hotellrumsfönster som går ända ned till golvet.
Här kan du alltså visa upp stjärten, kuken eller din nakna fru för grannarna – i den mån det finns några – utan minsta ansträngning.
Bara i Berlin…
…presenterades idag, i Berlin.
Korpulentbegripa är en något mer formell form av ordet fethaja.
Exempel: “Det kan du korpulentbegripa!”
Världens tunnelbanesystem är fulla av djur. Och jag pratar inte om små insekter nu. Nej, tunnelbanan är som fablernas värld, åtminstone av skyltarna att döma.
Första exemplet är från Paris. Här är det en kanin som är ute och åker tunnelbana. Men han är lite klantig, eller kanske ouppmärksam för han håller fram fingrarna sådär lagom för att klämma dem i dörren.
Här är ett exempel från Torino, där det istället är en oförsiktig nalle som lyckas klämma handen, dock inte när dörrarna stängs, utan när de öppnas.
Sist jag var ute och åkte tunnelbana någonstans lyste just djuren med sin frånvaro. Däremot fanns det desto fler människor. I skyltmakarnas värld verkar det dock förhålla sig annorlunda.
Jag fattar inte riktigt.
Det är morgon. Jag sitter i bilen och ska köra till jobbet. Jag bor i stan. Måste köra ut ur stan eftersom kontoret ligger i en betongöken.
Fast jag glömde någonting hemma, så jag får köra tillbaka. Det är bara ett par hundra meter vi pratar om men medan jag kör de där få metrarna slår det mig plötsligt.
Bilar har fortfarande ratt.
En ratt har de, som man styr med. En ratt som ska vridas än hit, än dit.
Det går ju bra på motorvägen, när man mest kör rakt fram och bara i undantagsfall behöver vrida ratten bara lite. Men i stan? Värdelöst!
Varför kör vi fortfarande omkring i bilar som styrs med ratt? Har vi verkligen inte lyckats uppfinna något som gör att man slipper detta ständiga jävla rattande?
Ibland tappar jag tron på mänskligheten.
Sega snoppar och sura muffar finns, eller fanns åtminstone, till försäljning hos Spel & Tobak i Stenby, Eskilstuna.
Frågan är bara var man hittar det i Göteborg…
Att alkohol får en att tänka på ett helt nytt sätt kom inte som någon överraskning, men jag visste inte att det var något man skulle hålla på med på jobbet.
Nu har vi varit ute och kört miljöbil igen. Och den här gången har vi slagit nytt rekord i bensinförbrukning.
99,9 liter per 100 km. Jag tror inte det går att få högre förbrukning med den här modellen faktiskt. Mätaren verkar inte gå längre.
Jag vet inte om det var såhär det var tänkt alls faktiskt.
Ett helt vanligt kvitto på tandkräm, inköpt hos Rusta.
Ingenting konstigt med det, om det inte vore för texten näst längst ned:
Spara kvittot – Gäller som garanti
Garanti på tandkräm alltså… Hur funkar det egentligen? Exakt vad är det som garanteras?
Garanterar de att tänderna blir rena? Att tandkrämen räcker i två år? Att jag inte får några hål?
Det vore spännande att återvända till Rusta med nästa tandläkarräkning och kräva dem på pengar för att tandkrämen inte fungerar.