Glöm kärnkraften! Nu kommer köttkraften!

Nyheten om Umeås planer på ett köttvärmeverk baserat på höns har tagit kommuner över hela Sverige med storm. Redan planeras uppföljare. Flera kommuner i norrlands inland planerar nu att börja utvinna energi ur myggor.

– Vi har den här jävla myggplågan varje år. Nu har vi äntligen chansen att få något positivt ur det hela, säger ett kommunalråd och berättar om långt framskridna planer på produktion av myggpellets.

På Öland finns planerar politikerna att utvinna elektricitet ur ekoxar.

– De har jävligt hårda skal, de små gynnarna, men om man skjuter neutroner på dem i precis rätt hastighet exploderar de och avger en hel del energi, säger en företrädare.

I Göteborg ligger kommunen lågt tills vidare.

– Vi har ju sedan tidigare ett projekt med tjärnkraft, där vi försöker utvinna energi ur mindre sjöar, men vi tittar naturligtvis på hur det går, säger chefen för Göteborg Energi.


Syrrans granne Stockholm, del 19: förstaklassresenärer

Nu vet jag varför affärsresenärerna väljer första klass. Det är inte för att de skall få plats med datorn och alla sina pinaler, så att de kan arbeta under resan, för jobbar gör de inte. Skälet är istället gratis kvällstidningar, godis och kaffe.

Det som brukar göra påstigningen bökig är att många skall baxa in sitt bagage och sig själva på en liten yta under kort tid, men här i första klass består hindret av en flock kostymklädda hyenor som praktiskt taget sliter godiset och tidningarna ur händerna på varandra.

Liknande beteende har jag tidigare observerat i business class på flyget. Mycket underhållande, eller möjligen deprimerande, beroende på hur man ser det. Precis som om godiset och tidningarna skall ta slut om man inte skyndar sig.

Det är naturligtvis bekvämt med extra plats, men så mycket utrymme krävs inte för att sitta och läsa tidningen. En del kanske reser på snålbiljett som jag, men något måste ha blivit fel när en massa företag betalar hundratals kronor extra för en kvälltidning, godis och kaffe.


Syrrans granne Stockholm, del 18: Bullbrist!

Var är alla bag- och konditorier när man behöver dem? Visst! Det finns 7-eleven överallt om det är tjugo sorters groteskt stora muffins man behöver, men när behovet av klassiska vetelängder är skriande blir det svårare.

Min allmänna upplevelse av större städer är att precis allt finns överallt. Små konditorier till exempel. Men det gäller bara när man inte behöver dem. Den dag det faktiskt är dags att inhandla något bakverk sitter bagerierna och trycker på någon bakgata.

Idag tvingades jag promenera säkert tio kvarter för att hitta något lämpligt. Inte tio kvarter rakt fram förstås, utan fram och tillbaka, hit och dit. För det är ju så när något borde finnas i närheten att det bara är att traska omkring en stund på måfå, så dyker det upp.

Hade jag varit förutseende och planerat lite mer än tre minuter i förväg hade jag förstås kollat innan men som så ofta straffar sig lättjan direkt.

Till slut lyckades jag ändå hitta det jag sökte. Hade jag följt min kollegas (låt oss kalla honom Soja-stefan) rekommendation hade det säkert gått dubbelt så fort, men när han beskrev vägen lät det så jobbigt långt att jag inte ens orkade tänka på att komma ihåg alla höger- och vänstersvängar.

Där fick jag!


Gå under jorden på månen. Hur skall det gå till?

Forskaren Niklas Järvstråt berättar idag hur han vill gå under jorden som pensionär, fast på månen. Det här ger naturligtvis upphov till flera frågor.

Till att börja med undrar jag varför någon vill tillbringa sin pensionstid under marken. Är det så roligt? Det lär ju näppeligen vara möjligt att gå ut och ta sig en nypa luft på nattkrökten.

Den stora frågan är dock om man verkligen kan gå under jorden någon annanstans än på Jorden. Rimligtvis borde mosvarigheten på månen vara att gå under månen. Det låter förstås ganska konstigt att gå under månen, men hur skall vi annars, rent språkligt lösa detta.

Jag kräver svar!


Syrrans granne Stockholm, del 17: Göteborgsväder

Den härliga dimman har kopplat Stockholm i sitt grepp. Vore det inte för tunnelbanan och dialekten hade jag nästan kunnat tro att jag befann mig i Göteborg.

Visserligen är det inte längre minusgrader, men med fukten som tränger sig in överallt uppstår den där härligt råa luften som är ett så välkommet inslag för en äkta västkustbo.

Än så länge är det relativt varmt, men jag hoppas att temperaturen under kvällen kryper ned mot två plusgrader. Som alla vet är det ju aldrig så kallt som när det är två plusgrader och hög fuktighet. Minus femton är som en välsignelse i jäförselse om det inte blåser, och det har jag aldrig hört talas om att det skall ha gjort här uppe.


Ostbricka: Bitar av ost som man äter från en liten bricka

Ostkuber - på en liten bricka

Ostbricka är en liten bricka med bitar av ost på som man äter med fingrarna eller med hjälp av små pinnar. Ostbrickan har två beståndsdelar: ost och bricka. Osten, oftast gul till färgen, kan ätas som tillbehör till öl eller vin, eller för sig själv. Brickan är i allmänhet inte ätbar, utan tjänar bara som förvaring för osten och som hjälp under transporten.

Andra närbesläktade brickor är korvbrickan, som består av bitar av korv som serveras på en bricka, och lunchbrickan, som består av lunch som serveras på en bricka. En annan släkting är mäklarbrickan, som dock inte består av mäklare som serveras på en bricka utan av sprit och champagne som serveras på en bricka, oftast på Stureplan i Stockholm.

Syrrans granne Stockholm, del 16: Korv

Nyhetsdygnet började vid lunchtid med Scans lansering av DJ-korv som fick stort genomslag i medierna. Korv kom sedan att prägla nyhetsflödet under resten av dagen, med undantag för rapporterna om DJ-kyckling, som hade siktats i en livsmedelsbutik i Göteborg.

Under eftermiddagen gjordes två korvrelaterade observationer. Den första är att stockholmare äter korv på väg hem från jobbet. Inte som middag, förmodar jag, utan som påfyllning inför kvällens riktiga måltid. Stödkorv helt enkelt. Motsvarande fenomen har observerats i Göteborg men då alltid nattetid, efter krogbesök, aldrig under eftermiddagen på väg hem från jobbet.

Anledningarna till skillnaderna i korvvanor är inte helt uppenbara men helt klart är att korvmojstätheten i Stockholms innerstad bidrar till fenomenets fortlevnad.

Korvobservation nummer två är att Günthers, korvhandlaren alltså, har en namne på Kungsholmen, fast klädhandlare.


Slussen i malpåse: "Det blir mörkt och instängt!"

Den nya ledningen i Stockholms stadshus har beslutat att lägga Slussen i malpåse. Nu manar pendlare och boende i närheten till bojkott.

– Det blir mörkt, instängt och obehaglig stämning. Jag förstår inte meningen med förslaget, säger Sven Nilsson, 53, som just klivit av tunnelbanan.

Även boende i området är upprörda och menar att förslaget hotar värdet på deras bostäder.

&ndash Dra en malpåse över stadshuset istället så får vi se hur kul politikerna tycker att det är. Jag kommer i alla fall inte att känna mig trygg utomhus när hela området är täckt av en tät säck, säger Asta Nilsson, 93.


Syrrans granne kan inte hålla färgen

Det här med att min blogg har tappat färgen har ingenting med vissa andras påhitt att göra. Allt är istället Bloggers fel. Så går det när man använder sig av något som är gratis. Plötsligt försvinner det och man har ingen att klaga hos. (Jamen, vafan väntar du dig för fem spänn? och så vidare…)


Syrrans granne Stockholm, del 15: SJ

Jag vet inte varför jag skyller det här på SJ. Allt är ju bevisligen mitt fel, men på något sätt tycker jag inte det är mer än rätt att skylla lite på SJ. De kanske är oskyldiga just den här gången, men jag vet nog.

Till att börja med hade jag bokat plats i andra klass. Det kan ju verka ekonomiskt och bra. Det är billigare ända tills man räknar med den lilla detaljen Internet. Tänker man vara uppkopplad hela resan blir det liksom bara dumt. Det kostar till exempel nästan lika mycket som första klass.

Inte bara var jag dumsnål, det var dessutom helt fullt på tåget. Jättemycket människor som skall till Stockholm samtidigt som mig och de skall dessutom sitta framför, bakom och bredvid. Lite som maddtre fast på ett jobbigt sätt.

Jag har kanske inte så bred röv, men jag har definitivt för långa ben och armar för att sitta så. I synnerhet armbågarna vållade problem eftersom jag hade fått för mig att jag skulle jobba lite med en dator på vägen.

Det hela var naturligtvis bara dumt och som gjort för att misslyckas. När jag insåg mitt misstag och bestämt mig för att fly till bistron och sitta där istället var det försent. Bistron var fylld av människor, inte som åt, men som läste tidningen, babblade och framför allt satt överallt. Minst hälften av människorna såg dessutom ut att inte behöva äta speciellt mycket mer på ett tag.

Jag fick sitta kvar i mitt trånga säte och lida ända tills det var tio minuter kvar till stängning. Då fick jag min chans.

Sämst idag: Två små mackor och en starkbärs för 83 spänn.

Bäst idag: Bara fyra minuters väntan på T-banan.


Carl Bildt – det nya folkpartiet

Folkpartiet har länge stått i centrum för raljanta och sarkastiska inlägg. De har lagt allt mer bisarra förslag i sina futila försök att återupprepa mediesuccén som följde på förslaget om språktest.

På senare tid har dock folkpartiet fått konkurrens av Carl Bildt. Måhända är det så att vi alla blivit ganska trötta på att ständigt häckla detta, till namnet liberala, folkparti. Jag tror dock att den verkliga orsaken till Carl Bildts framgångar på området är den att Carl Bildt är professionell i sitt agerande i jämförelse med Lars Leijonborg som mest ter sig som en glad amatör.

Om det var så att Carl Bildt faktiskt bedrev någon som helst utrikespolitik kanske det inte skulle bli så roligt längre, men tills dess får nog folkpartiet finna sig i att vara akterseglade.


Vad är det med ordet stickkontakt?

Vad är det egentligen med ordet stickkontakt? Varför finns det?

Det är en kontakt, som man sticker in i en annan kontakt, men jag förstår ändå inte varför man skall behöva påpeka det helt uppenbara, nämligen att man sticker in kontakter i varandra. Det är ju inte direkt så att det förklarar något eller specificerar kontaktens typ.

Om folk åtminstone kunde låta bli att använda sådana här onödigheter i skrift…


Datorhandlare har fått nog – byter bransch

Ägaren till Macforum, Patrik Nilsson, har fått nog av att sälja datorer.

– Jag är så jävla trött på den här branschen där allt bara handlar om yta. Jag vill arbeta med kommunikation mellan människor, säger han

Under helgen håller Macforum stängt över hela landet. På måndag drar verksamheten igång igen, i ny skepnad, under namnet Mackforum.

– Vi har en väl upparbetad kundkrets och en bra infrastruktur. Det vore slöseri att inte utnyttja detta i vår nysatsning, säger den blivande caféägaren.

Patrik Nilsson är mycket förtegen om sortimentet. Några godbitar avslöjar han dock.

– Vi kommer att sälja en väldesignad smörgås under namnet iSandwich. I centrum av sortimentet står iCoffee, vårt eget kaffe, som produceras av sydamerikanska bönder under misärartade förhållanden.

Det trådlösa nätverket blir också kvar.

– Absolut! Att låta kunderna surfa gratis är en nödvändighet om man skall locka kunder. Trådlöst internet är 2000-talets motsvarighet till den gamla ölmackan, säger Patrik Nilsson.