Ut med 32-åringen och in med 33-åringen! Den dagen på året har kommit då det är dags att kasta ut det gamla och ta in det nya. Idag börjar det nya året på riktigt.
Om vädergudarna är med oss blir det en (snart traditionsenlig) dag i bergen med rep, karbinhakar och glada tillrop.
Syrran, och då menar jag inte min granne utan en annan syrra, ondgör sig över att bloggosfären är full av meningslösa referat och menar att majoriteten av inläggen på förstasidan av intressant.se inte alls är ”lite mer välskrivna inlägg från svenska bloggar” utan snarare dåliga omskrivningar av nyhetsartiklar som redan publicerats av olika traditionella medier.
Hon ifrågasätter vad dessa inlägg tillför och frågar sig vad som ligger bakom. Hon går så långt som att föreslå att om man inte har någon egen vinkel, analys eller kommentar till en nyhet kanske man helt bör låta bli att blogga om den, såvida det inte bara handlar om att tipsa om intressanta artiklar någon annanstans.
Syrran avrundar med att vädja till alla bloggare att utnyttja tillfället att säga något nytt, att sätta sin egen prägel på det man producerar för att kanske faktiskt bli läst om så bara av tre personer.
Jag borde förstått att det var dithän det skulle gå, men som vanligt när man är för involverad i skeendet missade jag de tydliga tecknen och nu står jag här med skammen.
Annonserna var början till slutet. Egentligen ville jag bara testa hur det här med annonser fungerar. Hur man gör. Vad det är för annonser man får. Om någon klickar.
Plötsligt fick jag tillgång till daglig statistik över mina läsare och upptäckte att de var 50 stycken. Det var ju överraskande för jag trodde bara att det var de närmast sörjande som lästa och att de högst var 20 till antalet.
Det är roligt med många läsare. Plötsligt tilltog mitt intresse för att skriva. Tyvärr tilltog inte intrycken och kreativiteten i samma takt. Jag var mer sugen på att skriva än någonsin men hade färre idéer än på länge. Det var kanske här jag skulle stannat upp och funderat. Men nej!
En dag skrev jag något som tydligen var lite mer intressant och plötsligt hade jag 80 läsare. Naturligtvis dröjde det inte länge innan drömgränsen 100 passerades. Det kanske inte är så mycket att skryta med att man har 100 dagliga läsare men för en blogg som började som en lekstuga för egen självhävdelse och handlar om ingenting var det ju en stor händelse.
Jag vet inte om det här är ett uppvaknande, om jag är fri från min hybris nu eller om jag bara uppnått en ny nivå av hybris där jag tror att jag kommer undan med att skriva om hur jag inte längre kan finna någon inspiration att skriva.
Det måste vara såhär det går till när en krönikör går från att vara intressant och spännande till bli fantasilös och tråkig. Det är därför Linda Skugge och Helle Klein inte är så underhållande längre. Det är en naturlag. Universum vinner, som vanligt.
Jag vet inte varför jag inte har tänkt på det förut, men om man sitter vid datorn och har lite småtråkigt och vill reta sin kreativitet lite är det ju bara att slänga in två helt orelaterade ord på Google och göra en sökning.
Om du inte hittar något samband kanske du kan hitta på något och sedan blogga om det så blir det lättare för nästa stackare som är uttråkad.
Den som har hittat det knäppaste sambandet när han dör vinner.
”Fullt krig mellan Media Markt och Elgiganten” läser jag på aftonbladet.se. Nu står personalen i skyttegravarna och kastar mobiltelefoner på varandra. Om konflikten eskalerar ytterligare kommer de att hyra helikoptrar och bomba varandra med enorma platta tv-apparater.
Men nu undrar jag, hur mycket krig måste råda för att det skall råda fullt krig? Hur mäter man? Finns det en internationell krigs-skala som används?
Är fullt krig maxvärdet, eller kan det bli värre? Är totalt krig värre? Eller kanske superkrig? Ultrakrig?
Nej, jag tycker nog att krigshetsarna på aftonbladet får ta och klargöra frågan. De kan ta hjälp av sina brottsbröder på Expressen.
Man hör aldrig någon tala om full fred.
Vi har bastu på jobbet. Efter att igår ha arbetat i en miljö som mest av allt påminner om polartrakter har temperaturen här på kontoret idag hissats upp till rena bastunivån. Receptionen vet dock råd och har upprättat en felrapport, så om vi alla har riktig tur kommer vi imorgon till ett kontor som håller en temperatur nära absouta nollpunkten.
Jag förstår inte det här. Vi har levt i dessa trakter med hus, värme och ventilation i ganska många år, men ändå verkar det som om mänskligheten fortfarande är helt ställd inför uppgiften att hålla en någorlunda konstant inomhustemperatur. Vad är grejen egentligen?
En av cheferna tycker att jag skall vara tacksam istället för att klaga eftersom företaget bevisligen lägger en massa pengar på värmen. Själv funderar jag på att gå ut och sätta mig i bilen och jobba. Vore det inte så regnigt kunde jag kanske suttit på parkeringen.
Som svar på folkpartisten Allan Widmans förslag, att förbjuda elever i svenska skolor att tala andra språk än svenska går Piratpartiet nu ut och kräver att rövarspråket skall användas vid all undervisning.
– Det är en naturlig följd av utvecklingen i samhället med allt fler pirater. 1,3 miljoner människor i Sverige fildelar och antalet ökar hela tiden. Om Sverige vill fortsätta ligga i framkant är detta en nödvändig förändring, säger partiledare Rickard Falkvinge i ett pressmeddelande nu ikväll.
Rickard Falkvinge kallar Allan Widmans förslag ”konservativt, till och med bakåtsträvande” och menar att det är ett tydligt tecken på att Folkpartiet inte hänger med i utvecklingen.
– Vi såg redan under valrörelsen hur hopplöst efterblivna riksdagspartierna är när det gäller framtidsfrågor som fildelning och kulturspridning. Det här språkförslaget är ytterligare ett exempel på hur politiker reagerar på något utan att ha förstått vad de egentligen borde reagera på och varför, avslutar Rickard Falkvinge.
Jag skulle skriva ett inlägg om min nya snygga chefsteori. Teorin som säger att människor befordras på grund av dålig syn eftersom de inte längre klarar av att läsa vanliga dokument utan bara Powerpoint-dokument med stor text. Jag skulle skriva om det, men det gick inte.
Sen skulle jag skriva om hur det inte gick att skriva om den där chefsteorin men det gick inte heller, så nu skiter jag i det här. Jag kanske kommer på något senare ikväll, om du har tur.
Andra skriver om: chefer, syn, skrivkramp, vardagsliv, humor, slackerprosa
Det är något som inte stämmer med mat. Jag har hittat mystiska odeklarerade ingredienser och anar nu det värsta
Ta till exempel en portion av Findus Kalkonschnitzel. Den väger 360 gram och består av 5 procent proteiner, 14 procent kolhydrater och 12 procent fett. Maten består alltså till 31 procent av mat och 69 procent, ja vadå egentligen? Vad är det för någon hemlig utfyllnad som utgör mer än två tredjedelar av maten och som inte redovisas?
Det är lätt att tro att Aftonbladet behärskar webben; att de vet hur man gör en lyckad lansering av en väl fungerande webbsajt. Det trodde jag, ända tills jag idag faktiskt skrapade lite på ytan.
Det var inget nyårslöfte. Det var bara en slump att det var just nu jag bestämde mig för att gå med i Aftonbladets viktklubb för att få bort lite onödigt fläsk. Jag gissar annars att det är en populär sajt just nu. Aftonbladet drar nog in en del deg på verksamheten
Av mig drog de in 400 spänn när jag tecknade mig för ett halvårs medlemsskap. Det var inte så enkelt att bli medlem som jag hade väntat mig. Fyra gånger fick jag återvända till kontaktformuläret för att rätta något. En gång var det mitt fel; jag hade skrivit fel kortnummer; men de andra tre gångerna berodde på dålig design. Det började inte så bra.
Sedan kom jag in och kunde börja använda systemet. Tjänsten är ju inte så märkvärdig egentligen. Först räknar den fram ett dagligt kaloriintag. Därefter använder man en dagbok för att hålla ordning på matintag och motion. Det finns en databas med energiinnehåll för olika livsmedel, en databas med receptförslag och möjlighet att lägga in sina egna favoritlivsmedel och -recept. Lite ordning och reda, det är vad jag behöver hjälp med och vad jag betalar för.
Om det bara fungerade. Till att börja med är sajten rent plågsamt långsam. Det kan jag ha överseende med någon enstaka gång, men inte konstant under en hel kväll. Dessutom blir jag utkastad och tvingas logga in igen, ideligen och utan förklaring. Men det blir värre. Jag upptäcker snart ett antal tillfällen då sajten bara hänger sig. Knappar som slutar fungera, eller min favorit, jag hamnar på en helt vit sida. Bara att börja om från startsidan, gång på gång på gång.
Jag vet precis vad som har hänt. Sajten nylanserades 28 december. Jag har ingen aning om hur den såg ut innan men det är ju alltför uppenbart att här har Aftonbladet begått ganska många misstag som de borde vara erfarna nog att kunna undvika.
Om man nu utmanar ödet och nylanserar en betalsajt för viktminskning några dagar före ett årsskifte så får man väl för i helvete se till att testa under belastning först. Alla, i synnerhet den som håller på med någon typ av friskvård, vet att nyår innebär nyårslöften och att nyårslöften alltid handlar om någon typ av renlevnad.
Jag tycker att det hela är pinsamt. Det är pinsamt för Aftonbladet, men det är också pinsamt för IT-branschen, en bransch där vi tydligen aldrig lär oss någonting av våra misstag.
Jag förstår orsaken till att värktabletter finns. De lindrar värk på ett snabbt och enkelt sätt. Jag förstår också hur de används. Man sväljer en eller två tabletter och efter en stund lindras värken.
Men jag förstår inte det här med värktabletter som sugtablett. Vad är grejen med det? Varför skall man gå och suga på värktabletten? Är det för att jag skall distraheras från värken innan tabletten hinner verka? Är det kanske för att det skall vara lite roligare med värktabletter?
Och så det här nya med smak? Har värktabletter blivit godis? Skall vi sitta och knapra värktabletter nu som om det vore halstabletter? Har det gått så långt nu att människor sitter med ständig värk och lider av att värktabletterna har för tråkig smak?
Jag fattar inte.
Ingen vettig människa är uppe och bloggar såhär dags på nyårsdagen.
Olyckskorparna hade fel! Det blev inte noll sex i år. Det hade varit spännande att följa hur det hade gått annars, med en hel nation i celibat under ett år. Vi hade väl supit ner oss istället kanske.
Polisen slog till mot webhotellet PRQ 31 maj i avsikt att en gång för alla sätta stopp för the Pirate Bay. För säkerhets skull tömde man hela webhotellet, vilket drabbade en hel del företag och andra organisationer, bland annat Piratbyrån.
The Pirate Bay var nere i flera dygn (säkert två.) Publicitetsmässigt blev det hela en succé, fast inte för åklagare Håkan Roswall, utan för Piratpartiet som håvade in två tusen nya medlemmar på en vecka. Fortfarande har vi inte sett skymten av något åtal och den av justitieminister Thomas Bodström utlovade öppenheten kring de amerikanska påtryckningarna var som mycket annat från detta håll, bara tomma ord.
Årets viktigaste person är du själv, om man får tro Time Magazine. Det är du som skapar innehållet på framtidens World Wide Web och det var under 2006 som trenden blev mainstream. Är det någon som längre orkar räkna konkurrenterna till You Tube?
Sedan bolaget gick under klubban för 1,65 miljarder dollar vill alla vara med och slåss om intäkterna. TV4 har startat sin egen version under namnet FejmTV och hoppas väl kunna hitta nästa stora talang till någon halvdan dokusåpa, eller helt enkelt bara tjäna pengar på billiga TV-program baserade på videoklipp man gratis skaffat sig rätten att använda.
Jag undrar bara en sak: Varför går det inte att spela videoklippen från FejmTV på min dator?
Årets viktigaste politiska händelse var inte, som många tror, den borgerliga valsegern, utan Piratpartiets framfart. Partiet bildades 1 januari och tog 0,63 procent av rösterna i riksdagsvalet nio månader senare, utan vare sig kampanjkassa eller kända ansikten.
De etablerade partierna har nog fortfarande inte förstått frågorna och jag tvivlar på att de ägnar någon tanke åt att förstå dem nu. Under den lugna ytan har Piratpartiet bildat ett ungdomsförbund för att samla de ungdomar som gav partiet 4,5 procent av rösterna i skolvalet. 2009 är det val till EU-parlamentet och jag tror att en och annan då kommer att bli förvånad över piratrörelsens framfart.
En aktuell händelse som väcker känslor är hängningen av Saddam Hussein. Efter vad som utspelat sig hittills i Irak var det väl inte på något sätt oväntat, men jag undrar ändå. Om man nu bemödar sig med att ställa honom till svars för sina brott mot mänskligheten, varför inte göra detta ordentligt, istället för genom en skenrättegång som inte ens tar upp hela hans brottslighet, utan endast en del? Till vilken nytta arrangerades denna rättegång egentligen?
Sen undrar jag över det här med att döda folk för att de har dödat folk. Det är rätt många som i så fall bör dödas vid det här laget. Alla soldater som varit i strid och deras befälhavare. Troligen hela den amerikanska regeringen och kongressen. Domarna i domstolarna som utdömer straffen, bödlarna, fångvaktarna, listan blir lång.
Förlåt mig, jag glömde. De representerar det goda. De har ju alla fina skäl att döda, inte fula och smutsiga skäl som Saddam Hussein. Inte någon futtig hämnd. Rättvisa!
För att avsluta med något lättsamt och flärdfullt kan jag nämna att Ebba von Sydow förutspår en shoppingrevolution i en debattartikel i Göteborgs-Posten.
Jag tror att samtidigt som hon har rätt har hon gruvligt fel, för visst står vi inför en shoppingrevolution. Problemet är bara att det inte är den revolution Ebba von Sydow tror.
Visst kommer vi att se en shoppingrevolution, men det främsta kännetecknet är att shopping som företeelse kommer att försvinna. Kläder kan du handla på nätet precis som allt annat, från ett urval av tusentals små klädproducenter, var och en med sin stil. Ebba von Sydow och de andra stilpoliserna kommer inte att ha något att göra, eftersom det inte kommer att finnas någon enhetlig stil att definiera längre.
När Time Magazine utnämner dig till årets viktigaste person är det inget skämt, utan ett tecken på att du faktiskt, mer än någonsin, har makten över ditt eget öde, kan göra dina egna val och skapa din egen alldeles personliga stil, utan något annat än hjälp från dina medmänniskor.
Gott nytt år!
Tänk dig mardröms-scenariot att din snopp plötsligt drabbas av hårdvarufel eller virus och slutar fungera. Plötsligt står du där och är snopplös och kan inte göra något åt saken annat än vänta och hoppas att problemet löser sig själv.
Det är ju illa nog om det drabbar en glad amatör, men om du dessutom är sexarbetare riskerar du inte bara att inte få knulla, du blir också av med hela din inkomst, utan möjlighet till ersättning.
När det som inte får hända redan hänt är det för sent att agera, men den som följer Rims exempel och köper ett Clone-a-willy kit kan sova lugnt om nätterna i trygg förvissning om att ha en backup ifall det värsta skulle inträffa.
För dig som vill ha extra trygghet säljer den svenska butiken gjuensnopp.nu produkten i tvåpack till ett extra förmånligt pris, så kan du förvara en backup i bilen och en på kontoret.
Produkten kan även rekommenderas till kvinnor som tycker att tillgängligheten till favoritorganet är otillfredsställande.
Pingströrelsen är i upplösningstillstånd. Sedan en tid plågas organisationen av starka slitningar som hotar att splittra hela röreslen och göra de forna vännerna till ovänner, eller i värsta fall bittra fiender.
En fraktion som kallar sig påskvännerna har redan hotat att bryta sig ur och bilda en egen rörelse. En mängd andra grupper, såsom Julvännerna, Midsommarvännerna, Trettondagsvännerna och Kristi himmelsfärdsvännerna har bildats umgås med liknande tankar.
En företrädare som inte vill framträda med namn hävdar att man diskuterar att helt enkelt byta namn på rörelsen till Pingstfienderna för att markera det förändrade stämningsläget, i ett desperat försök att stävja ytterligare splittring.
Inom systerrörelsen Ramadanvännerna är man bekymrad över utvecklingen och befarar att något motsvarande skall hända där.
– Än så länge ser vi inga tendenser till splittring, men vi håller hela tiden ett vakande öga på utvecklingen. Förändringar kan komma snabbt, säger företrädare som vill vara anonym.