Succé för grannens nya anläggning

Tre dagars skäggstubb - succé på syrrans granneOmgivningens reaktioner lät inte vänta på sig. Grannens överraskande beslut att anlägga skägg har hittills enbart mött positiva reaktioner och hans nya look gör nu sitt segertåg över världen.

Det var i samband med en skidresa som lättjan tog över och grannen slutade raka sig. Ett par dagar efter hemkomsten, innan detta hade hunnit åtgärdas, yttrades kommentaren som förändrade allt.

– Det där ser ju riktigt bra ut.

Lättjan firade sin slutliga triumf i och med att det uppdagades att inte bara skulle grannen slippa den dagliga plågan att behöva raka sig. Han skulle också vinna utseendemässigt på arrangemanget.

Grannen var inte sen att utöka sin maskinpark och numer kröns badrumsskåpet inte längre av den gamla rakapparaten utan av en nyinköpt skäggtrimmer.

Bokslutsfrossa

Nyåret närmar sig och det råder bokslutsfrossa i riket. Plötsligt är det råkoll som gäller. Det är viktigt att pengar, som normalt tillåts flyta omkring fritt, befinner sig på exakt rätt ställe när klockan slår tolv. Annars utbryter kalabalik i styrelserummen, hemma vid köksborden och på skatteverket, ja faktiskt nästan överallt.

Jag undrar i mitt stilla sinne varför vi är så hårt bundna till kalenderåret. I ett historiskt perspektiv kan jag förstå det. I det gamla bondesamhället levde människorna i ett ständigt pågående kretslopp; ett cykliskt liv som upprepades år efter år efter år. Men det är längesen nu.

De flesta av oss är inte bönder och vår försörjning varierar inte sådär fasansfullt mycket över året, men ändå springer vi runt i detta hamsterhjul av månadsslut, kvartalsslut och årsslut som ständigt måste passas så att ingenting inträffar på fel sida.

Jag tycker vi skall kliva ur ekorrhjulet en stund och fundera. Behöver vi verkligen alla dessa avslut och bokslut? Är det inte bara ett sätt att göra livet stressigt? Skulle vi inte må bättre om vi slapp dessa ständigt återkommande perioder av stress när allt måste bli klart före en viss, magiskt tidpunkt? Om vi istället kunde leva och verka i ett ständigt flöde där det inte är så viktigt om saker händer nu i eftermiddag eller imorgon bitti, skulle inte det kunna funka?

Christer Fuglesang ratar jorden

Christer Fuglesang meddelade i lördags att han ratar jorklotet och planerar att snarast lämna planeten för att istället lägga sig i omloppsbana.

Efter bara 13 dygn i rymden har den svenske rymdhjälten fått mersmak och nu vill han upp igen.

Många bakåtsträvare som envist hänger sig fast vid moder jord önskar Christer Fuglesang lycka till i hans strävan:

– Jag rekommenderar ingen att lämna planeten, men om han aboslut vill tänker jag inte hindra honom, säger syrrans granne i en kommentar.

– Det gick ju bra denna gång och har gått bra många gånger tidigare, men jag frågar mig ändå om det inte är risk för att rymden blir som ett knark. Det börjar med 13 dagar. Sedan, direkt vill han upp i sex månader. Vad blir nästa steg? Kommer han någonsin att vilja komma ned på jorden igen, eller är han för evigt dömd att leva sitt liv i det blå, ja till och med i det svarta ovanför?


Hoggfarmen – Alla pepparkakshus urmoder

Hoggfarmen får alla andra pepparkakshus att blekna i jämförelse

Pepparkakshus har vi sett förr men alla pepparkakshus urmoder presenterades under julaftonen av syrrans grannes bror.

Marsipangrisen som traditionsenligt ges i present till syrrans grannes mormor hade i år utökats till en hel grisfarm, komplett med svinstia, alltihop utfört i marsipan, choklad och pepparkak.


Är det säkert att tanken räknas?

Strumpan på dörrhandtagetNu är julklapparna inköpta i alla fall. De där julklapparna som jag tidigt deklarerade inte skulle köpas i år.

Jag hade tänkt att eftersom jag är så trött på tvångsmässiga presenter så skulle jag helt enkelt avstå. Jag vägrade hårdnackat att lämna ifrån mig någon önskelista eller önskemål i annan form. Jag deklarerade att man i och för sig får ge mig julklappar men att det skall betraktas som helt frivilligt.

Sedan tänkte jag att jag ju förstås skulle köpa lite julklappar i alla fall. Lite enkla, billiga grejer, bara för att de är så rätt till just den personen.

Med facit i hand tvingas jag konstatera att det blev lite, eller kanske mycket mer än bara några få, billiga julklappar. Till vissa blev det ganska mycket. Inte alls som det var tänkt.

Därför undrar jag nu om det är sant att tanken räknas. Om min tanke att ge ingenting eller bara lite är det som räknas trots att jag i vissa fall ger mycket. Jag är orolig för att mina julklappar inte kommer att räknas, eftersom jag inte hade tänkt köpa dem.

Hur blir det nu?

Spån på tv

Det här med alla puckon i tv-reklamen. Vad är grejen?

Det började med Telia-pappan för många år sedan. Han var uppenbarligen ganska pantad. Han kom hem med en ny dator som han genast satte sig och gjorde sönder. Det hela var mycket underligt.

Nu har vi haft Mc Donald’s-kunder som river sig i huvudet över 100% nötkött, plus salt och peppar, Burger Kings likaledes korkade brats och senast Siba som har anställt någon kille som fantiserar om bollhav och besök av jultomten.

Jag antar att det var någon på en reklambyrå som tyckte att detta var en jättebra idé en gång i tiden, men varför fortsätter det? Består Sveriges befolkning av puckon som identifierar sig med dessa karaktärer? Finns det en poäng som jag är för begåvad för att fatta?

Egentligen borde jag ju inte gnälla över detta utan över historiens tråkigaste reklamfilm. Reklamilmen för spelet Orangino är så gränslöst trist att jag får lust att ta livet av mig, på riktigt. Det kanske är meningen.


Fluktarkit från företagstomten.

KikareI år fick vi ett fluktarkit av tomten. Kikare, campingstolar och termos. Jag kan inte tolka detta som något annat än att min arbetsgivare insett hur trist det är att jobba på kontor och därför tycker att vi skall sitta och spana på varandra med kikare istället.

Såhär års är det i och för sig inte så stor glädje med en kikare på kontoret, det finns liksom inga badflickor att spana på, men det gäller att tänka framåt, till maj. De kommer fram då.

Tills vidare roar jag mig med att sitta hemma och titta på mina grannar när de lagar mat, byter byxor och spelar datorspel. Det är minst lika spännande som att se på tv och man slipper alla licenskrav

Jag undrar lite över att vi fått två campingstolar. Kan det vara för att vi skall få plats med våra extremt breda kontorsarbetarrövar?

Glöm KRAV-märkt! Jag vill ha KRAM-märkt!

KRAMEkologiska livsmedel har varit på tapeten länge. I flera år har vi levt med bland annat KRAV-märket som något slags kvalitetsgaranti, som skall borga för att produktionen tar hänsyn till jordklotet.

Det är väl gott och väl men jag tycker det vore viktigare med en märkning som garanterar att produktionen sker med kärlek och omtanke om människan.

Jag tycker ett KRAM-märke vore sin plats, så att jag vet när jag handlar att just de här frukostflingorna är producerade med respekt, av människor som får en kram varje dag. Av människor som mår bra helt enkelt.

När vi väl har etablerat KRAM-märkningen tror jag omtanken om miljön kommer på köpet.

En välmående människa som behandlas med respekt och omtanke blir själv en omtänksam människa, även när det gäller miljön.

Skurtofflor 2.0

Bild från aftonbladet.se

Skurtofflorna som omtalades här 28 november ser nu ut att få en modern efterföljare. Efter tips från Sarah, en av bloggens trogna läsare, uppdagades att Aftonbladet berättar om Electrolux planer på tofflor med inbyggd dammsugare, en produkt som skulle kunna revolutionera städningsjobbet i vilket hushåll som helst.

Jag brukar vara ytterst skeptisk till att agera gratis försökskanin åt företag men här har vi äntligen en produkt som är så fantastisk i hela sin genialitet att jag skulle ställa upp utan minsta tvekan. Tänk bara att kunna städa lägenheten samtidigt som man lufsar runt och rullar tummarna!

Julhandeln – rymdpromenadens motsats

Christer Fuglesang har det bra! Vi läser mycket i tidningarna nu om hur svårt och jobbigt Christer Fuglesang har det där uppe i rymden och hur farligt det är men det är ju ingenting mot vad vi andra tvingas genomlida.

Föreställ er rymdens motsats. En satans trängsel. En varm, mördande trängsel, badande i blåaktigt halogenljus. Så tillbringar vi andra våra dagar. Vi som befinner oss här nere på jorden och tvingas stå ut med det årliga upplopp som kallas julhandeln.

Men nu vet jag, till nästa år, vad jag skall göra. Jag skall utarbeta en plan. En rymdplan. Nej förresten, en jymdplan får det bli. En plan för hur jag skall fly undan julen nästa år. Till ett ställe utan julhandel. Till jymden.

Nu tänker jag bajsa. Såhär i rymdtider kan ju inte låta bli att tänka på vissa ordvitsar. ”When the shit hits the fan…” Vad jag förstår har de en fläkt på rymdstationen som suger ner bajset i muggen. Jag undrar hur mycket toaletthumor som förekommer med anledning av den där fläkten.

Toalettbesöken är inget jag avundas personalen på rymdstationen. Det verkar enklare här på jorden där vi kan använda gravitation och slipper bajsa på en fläkt. Om man nu inte befinner sig i julhandeln. Då kan man ju glömma det där med toalettbesök.


Ständigt denna gröt!

Jag skall åka på skidsemester i fjällen och säkert som regn på julafton hoppar gröt upp som gubben i lådan. Jag förstår inte grejen med denna gröt. Varför skall det alltid ätas gröt så fort man skall åka skidor? Det är inte speciellt gott och man står sig inte speciellt länge på det. Jag kan inte se någon som helst finess med gröt som föda, förutom att det är billigt och enkelt men det är ju knappast därför det skall ätas gröt så fort man åker till fjälls.


Äcklis

Jag köpte godis. Eller, det var i alla fall vad jag trodde. Inte bara var det inte speciellt gott, vissa bitar var rent av äckliga. Som att äta ister eller gelatin eller något annat fullständigt smaklöst och vedervärdigt. Inte godis alls faktiskt. Äcklis…


Det här med att man har en kropp

Ibland undrar jag över det här med att man har en kropp. Vad är grejen? Den verkar ju mest vara till besvär. Är den inte för kort så är den för lång, för tjock, för smal för rynkig, för blek eller bara allmänt sjuklig. Fråga vem du vill!

Det kanske är därför fenomen som Second Life breder ut sig. Äntligen får vi chansen att bestämma hur vi skall se ut. Dessutom slipper man detta ständiga underhåll. Jag hatar till exempel att dursa och raka mig på morgonen och att behöva fixa håret är närmast olidligt. Dursa kanske tar tre minuter, raka sig en minut och fixa håret en halv. Ändå känns det nästan oöverstigligt jobbigt att behöva hålla på med detta varenda morgon. Fyra och en halv minuts kroppsvård om dagen är sannerligen inte mycket och ändå är det alldeles för jobbigt

Sedan har vi ju det här med att man måste äta. Varför har ingen uppfunnit ett botemedel mot det? Visst är det trevligt att äta ibland men många gånger är det ju bara till besvär. När kommer matpillret?

Det bästa i tillvaron får man gratis

Det var inte gratis att gå upp imorse. Ungefär tio minuter innan dagens undervisning började pallrade jag mig ur sängen. Det blev ingen frukost. Inte heller blev det åka bil till föreläsningen. Det saknades mynt. Någon klyftig individ kom nämnligen på för ett tag sedan att han skulle omsätta alla sina mynt som förvarades i bilen. Efter att ha parkerat för kanske 300 spänn är det nu rent och fint i myntfacket i bilen med följd att jag inte längre kan parkera.

Egentligen är det ju välgörande. Jag slipper lägga en förmögenhet på att parkera och tvingas istället finna andra lösningar som att åka buss för 20 spänn per resa.

Nu kom jag av mig. Fria associationer är varje skribents eviga akilleshäl. Man tappar tråden hela tiden och när man skrivit en bit är det plötsligt omöjligt att återvända till det man tänkt sig utan alltför tvära kast.

Men vad vore jag utan fria associationer? Jag vore utan blogg, det kan jag säga direkt och det kanske inte vore så dumt, men jag vore nog ganska tråkig också. Fast det kanske jag inte hade märkt. Ständigt dessa motsägelser. För och emot. Bra och anus. Pest och kolera.

Jag tror det räcker så.