Här har vi en fransk köttrestaurang. De serverar väl biff, får man förmoda. Sån där mat som man gör av kor.
De har en skylt med en ko på i alla fall. Men det är något som inte stämmer. Kon ser väldigt glad ut. Men vad är det den är så glad åt?
De kanske ger korna lustgas innan slakt. Eller gräs…
Babylon har de flesta hört talas om, likväl som många är bekanta med Babyliss. Ja flera av er har nog rent av någon hårvårdsapparat från Babyliss hemma i badrummet.
Men vad väldigt få känner till är att Babyliss och Babylon är släkt. Babylons föräldrar, Pappalon och Mammalon, fick inte bara en son. Ett par år efter Babylons ankomst födde Mammalon en dotter.
Omständigheterna kring Babyliss tillblivelse är än idag höljda i dunkel, men enligt ryktet ska det lilla flickebarnet ha kommit till genom ett litet snedsprång som Mammalon gjorde med Pappalons kusin, Avalon.
Pappalon blev förstås ursinnig över detta och vägrade under resten av sitt liv att kännas vid dottern som fick leva ett undanskymt liv som hårfrisörska. Detta hindrade dock inte Pappalon från att i smyg sända sin dotter ett rejält tilltaget underhåll varje månad. Detta kom att bli grundplåten till det hårvårdsimperium Babyliss är idag.
Dagens kattpiss heter Tsarine och kostar cirka 20 Euro. Flaskan är något skruvad och levereras i en trevlig plåtburk som du kan förvara dina frukostflingor i om du vill.
Väldigt liten syra ger en stor och rund smak med mycket frukt och en något bitter avslutning.
Rekommenderas om du vill ha något gott att dricka, gärna utan mat. Passar annars bra till grillat.
Här kommer en semesterhälsning från familjen Baguette, som befinner sig på solsemester i Frankrike.
Mest ägnar de sig åt att sitta och jäsa, i hopp om att förvandlas till riktiga limpor.
Företeelsen laxpaté ger uttrycket “parkera bussen i pastejköket” en helt ny innebörd.
Vilket pastejkök är det egentigen som avses?
Den här cidern luktar faktiskt precis som kattpiss. Om den smakar kattpiss eller inte är ingen av oss förmögen att avgöra.
Vad vi kan avgöra är att den smakar jästa äpplen. Ganska äckligt.
Det är något alldeles speciellt med mat som stirrar på en.
Det är någonting speciellt med franska bussar. De har chaufför, dörrar, bagageutrymme, säten, motor, hatthylla och allt det där andra som normalt finns i en buss. Men någonting saknas.
Det finns ingenstans att ha sina knän. Benen får plats till belåtenhet, men just där du tänkte ha dina knän finns istället framförvarande passagerares ryggstöd.
Antingen är alla fransmän väldigt korta, eller så har de helt enkelt inga knän.
De försöker visserligen förvirra oss genom att blanda flera språk på skylten, men jag förstår nog vad de försöker säga. Allt är korv!
Potatis, frityrolja och peppar. Ingredienslistan för Estrellas pepparchips är rätt uppenbar och även om de säkert tillsätter dussinet ingredienser utöver dessa borde slutprodukten ändå bli något som till lukt och smak påminner om chips.
Men någonting är fel, för den här påsen pepparchips, som vi sprättade härom kvällen, varken luktade eller smakade chips. Istället tyckte samtliga närvarande att chipsen luktade häst.
Smaken ska vi bara inte tala om. Äta stall liksom? Visserligen ett ganska välhållet och högklassigt stall, av doften att döma, men ändå.
Genast kom jag att tänka på Campino.
“Demidekkare gör det inte lika ofta” heter det i reklamen och det är sant. Demidekkare gör det oftare!
Åtminstone den här demidekkaren. Mindre än tio år efter att huset målades vackert rött med Demidekk är det nu dags igen. Det har varit dags länge faktiskt.
Men så var det ju den där detaljen med att demidekkare inte gör det lika ofta. Många tycker att Demidekk, eller Jotun, som tillverkar skräpet, kanske skulle ta lite ansvar för sitt uttalande och sin produkt. Men det gör inte Demidekk. De hittar på lama ursäkter istället. Den senaste förklaringen är att det är dåligt tvättat mellan de två vita färglagren som finns under Demidekk-färgen. När man målar två strykningar måste man tydligen tvätta mellan lagren, annars går framtida ommålningar åt helvete. Åtminstone om man målar med Demidekk.
Så ja, det är sant som de säger i reklamen. Demidekkare gör det inte lika ofta. Som demidekkare får man vara beredd på att göra det betydligt mycket oftare än andra.
Dagens kattpiss både är, ser ut som, luktar och smakar precis som champagne ska göra. Just den här varianten känns lite mustig, men framför allt ganska syrlig och lite sträv. Perfekt, med andra ord, för en riktigt varm dag.
Proffsen använder skyddshandskar under provningen, för att inte kontaminera vinet, eller sig själva.
Efteråt kan det vara gott att skölja ned champagnen med en härligt iskall mellanöl.
Dagens pausfågel, Upphaken, hänger gärna på caféer, bibliotek och i fikarummet på jobbet. Den ägnar sig åt att envist upprepa samma visa, om och om igen.
Upphaken hittas även vid frukostbordet i äktenskap som gått i stå och, sent på natten, i valfri bar, då påtagligt berusad.
“Programmet sponsras av Happy Meal, enligt tallriksmodellen.”
Men alltså, hur sponsrar man ett teveprogram enligt tallriksmodellen? Innebär det att filmen man tittar på innehåller hälften grönsaker, en fjärdedel kött och en fjärdedel potatis?
Va?
Åh nej! Jag som hade tänkt överraska frugan med grillad varan ikväll. Nu blir fläskkarré igen, som vanligt…