Dagbok

Hybris 2 – Nya skor

Nya löparskorEgentligen var det smygpremiär redan i söndags, men idag skulle de nya skorna invigas på allvar med en rejäl löprunda på stadens gator och torg.

Naturligtvis gick det som det gick. På nya skor springer man snabbt och fjäderlätt, i synnerhet om de gamla skorna var just mycket gamla, och en liten tur till grannkommunen kan väl aldrig skada, eller?

Det som skulle bli 60 minuter blev snabbt 70 minuter och sedan både 80 och 90 minuter innan det äntligen var dags att stappla innanför dörren.

Just nu skulle jag verkligen behöva en chipsmiddag men det finns inte en chans att jag rör mig någonsin mer idag. Jag får väl se om det finns någon häst att äta upp här hemma. Eller åtminstone ett par kg ölkorv

Mental note: Spring inte till Mölndal. Det blir alldeles för långt hem.

Dagbok

Att sköta ett hushåll är sannerligen ingen lek

Diskberg

Jag har just fått i mig dagens lunch och inser att det är dags nu, att ta hand om disken. Om jag inte gör det nu blir berget för stort och då vet vi hur det slutar: Disk i hela köket.

Så jag diskar. Jag diskar tallrikar, plastburkar, kastruller och bestick. Jag diskar ett glas. Bara ett. Det verkar inte som om jag använt fler sedan sist.

Sen, när jag har diskat, diskar jag lite till. Det fanns fler glas. Jag diskar dem. När jag är klar diskar jag lite till. Det stod tydligen mer disk och väntade i lägenheten. Till slut kan jag inte hitta mer disk. Men den gömmer sig nog någonstans. Snart hittar jag den.

Det visar sig att allt inte får plats i diskstället. Jag blir tvungen att torka disk manuellt. Onödigt. Om jag bara hade diskat i tid.

Målet är att diska en gång om dagen. Det är ofta, jag vet, men köket är så litet, så litet, så det blir katastrof annars. Jag vet att jag diskade igår. Inte all disk kanske, men en del. Ändå blir det överfullt. Hur går det till? Vad är det jag gör som producerar så vansinniga mängder disk.

Nu är ju detta bara en av många sysslor i hemmet. Man måste ju städa också. Plocka undan saker som har plockats fram, dammsuga, skura golven, städa toaletten, putsa fönstren, och så vidare. Det är ju ett helt jävla jobb!

Varför gör vi det här egentligen, dag efter dag? Skall det vara så förbannat svårt att vara människa? Halva mitt liv går ju åt till att sköta ett hushåll!

Var det verkligen detta jag skulle göra med mitt liv?

Ni som gnäller över att er partner inte hjälper till tillräckligt hemma vet ju ingenting! Ni är ju för fan två om hushållet, så hur illa kan det vara om fördelningen nu skulle råka vara 60/40, 70/30 eller 80/20?

Dagbok

En liten lektion i konsten att förhala

Det började med att vi hade hela kursen på oss. Ett litet grupparbete på ungefär tio sidor uppdelat på fyra personer. Hur lång tid kan det ta liksom? Vi valde ämnen och gjorde en preliminär uppdelning av jobbet. Jag gjorde inte så mycket mer.

Sedan hade jag hela jullovet på mig. Någonstans ganska tidigt under lovet glömde jag helt bort allt vad skola och grupparbete heter. Julafton hade varit ett mycket bra tillfälle att lösa hela uppgiften men jag var fullt upptagen med att slappa.

Sedan kom nyårsafton och jag påmindes av mina kursare och tänkte att: ”Just det ja! Det där grupparbetet skall jag börja med imorgon.” Jag hade ju en hel vecka på mig innan det var dags för gruppen att träffas.

Veckan gick och jag var upptagen med att jobba och på lördagen skulle jag ju fylla år och då har man ju inte tid med grupparbete. Söndagen försvann i hanteringen på något sätt, men jag hade ju hela måndagen på mig. Visserligen skulle jag ju jobba på måndag men tempot är ju inte så fasansfullt högt, så det skulle jag hinna. Dessutom hade jag ju hela kvällen på mig.

På tisdag morgon hade jag inte börjat än.

– Men om jag hoppar över föreläsningen har jag ju hela förmiddagen på mig.

Klockan 11 träffades vi och jag hade ingenting gjort.

– Det är lugnt. Det är ju flera dagar till fredag när vi skall sammanställa. Det fixar sig, tänkte jag.

Sedan var det plötsligt torsdag kväll och jag hade faktiskt skrivit ut propositionen vi skulle titta på. Jag bläddrade lite förstrött i den.

På fredag morgon började jag faktiskt jobba lite. Jag tyckte det gick ganska bra tills jag var klar och räknade sidorna Då insåg jag att vi fortfarande saknar 40% av innehållet.

– Men det skall väl gå att ordna, tänkte jag och skickade ut det jag hade skrivit så långt. Sedan gick jag till jobbet.

Nu har jag hela helgen på mig. Om jag har riktig tur slipper jag skämmas på måndag 08:00 när vi skall redovisa, men jag lovar inget! Det är ju helg och jag har faktiskt annat att göra än att bläddra i dammiga papper.

Dagbok

Är det säkert att tanken räknas?

Strumpan på dörrhandtagetNu är julklapparna inköpta i alla fall. De där julklapparna som jag tidigt deklarerade inte skulle köpas i år.

Jag hade tänkt att eftersom jag är så trött på tvångsmässiga presenter så skulle jag helt enkelt avstå. Jag vägrade hårdnackat att lämna ifrån mig någon önskelista eller önskemål i annan form. Jag deklarerade att man i och för sig får ge mig julklappar men att det skall betraktas som helt frivilligt.

Sedan tänkte jag att jag ju förstås skulle köpa lite julklappar i alla fall. Lite enkla, billiga grejer, bara för att de är så rätt till just den personen.

Med facit i hand tvingas jag konstatera att det blev lite, eller kanske mycket mer än bara några få, billiga julklappar. Till vissa blev det ganska mycket. Inte alls som det var tänkt.

Därför undrar jag nu om det är sant att tanken räknas. Om min tanke att ge ingenting eller bara lite är det som räknas trots att jag i vissa fall ger mycket. Jag är orolig för att mina julklappar inte kommer att räknas, eftersom jag inte hade tänkt köpa dem.

Hur blir det nu?

Dagbok

Fluktarkit från företagstomten.

KikareI år fick vi ett fluktarkit av tomten. Kikare, campingstolar och termos. Jag kan inte tolka detta som något annat än att min arbetsgivare insett hur trist det är att jobba på kontor och därför tycker att vi skall sitta och spana på varandra med kikare istället.

Såhär års är det i och för sig inte så stor glädje med en kikare på kontoret, det finns liksom inga badflickor att spana på, men det gäller att tänka framåt, till maj. De kommer fram då.

Tills vidare roar jag mig med att sitta hemma och titta på mina grannar när de lagar mat, byter byxor och spelar datorspel. Det är minst lika spännande som att se på tv och man slipper alla licenskrav

Jag undrar lite över att vi fått två campingstolar. Kan det vara för att vi skall få plats med våra extremt breda kontorsarbetarrövar?

Dagbok

Syrrans gggranne

Sony Ericsson K800iTotal idetorka. Så har det varit nu i över en vecka. Nu stannar ju inte resten av världen av för det. Snarare bara maler den på och till slut blir man alldeles omkörd och ifrånsprungen om man inte ser upp. Det måste ju vara varje bloggares värsta mardröm.

Ingenting av vikt har hänt. Eller en sak har ju hänt. Jag tröttnade slutligen på att leva i den gamla världen och bestämde mig för att skaffa lite fler g. Det är bra med många g. Man kan surfa fort, skicka mejjl och ta högupplösta bilder. En del påstår till och med att man kan titta på tv.

Nu ligger den här på ekbordet. Ja, det syns ju tydligt förresten, att det är ek. Såhär i efterhand undrar jag lite om det var så klokt val av bakgrund egentligen. Den är ju ganska skrikig och kontrasten till omgivande vita ytor blir väldigt stor. Jag är nog inte helt nöjd med denna bild. Jag har inte blivit mästerfotograf än. Imorgon…

Nej, men jag skall nog kontakta lite fler nyhetsredaktioner och se om det går att hitta en praktikplats så att jag kan få min journalistexamen. Fler intyg och examensbevis som ingen vill se, det är precis vad jag behöver.

Egentligen behöver jag något att skriva om. Kom hit och ge mig lite intryck nu! Jag är för lat för att gå ut.

Dagbok

Botanikstudier

Botanikstudier - här i svartvittGårdagen ägnades helt otippat åt botaniska studier. Egentligen är det väl rätt uppenbart vad som skall hända när man släpper in två tekniker med nyinköpta kameror i en botanisk trädgård. Rätt vad det är så står man ju där med kameran 1 cm från någon okänd blomma och mixtrar med olika inställningar.

Jag har ingen aning om vad jag har fotograferat, men jag kan tala om ungefär vilka inställningar jag använde, om det intresserar någon. Sådan är teknikerns lott.

Dagbok

2.0

Sådärja! Nu behöver jag aldrig mer göra högskoleprovet. Jag vågar nog aldrig mer göra högskoleprovet. Nu kan det bara gå utför.

Men ni behöver inte buga för mig. Det räcker med att ni erkänner min överlägsenhet när det gäller begåvning och intelligens. Det vore trevligt om ni beströr min väg med rosenblad och kysser mina fötter också.

Bortsett från detta kommer jag att försöka fortsätta leva ett normalt liv. Gå till jobbet som alla andra. Gå på dass som alla andra. Äta som alla andra. Sova som alla andra. Nästan som alla andra. Bara lite bättre.

Jag hade egentligen tänkt vara omåttligt dryg och helt outhärdlig i flera veckor framöver, men jag orkar inte. Detta, kära läsare, är allt. Jag nöjer mig med att Daniel verkar lite störd över sina 1,9 och funderar på att göra om. Det räcker för mig.