En nagel i ögat eller ett tivoli för hjärnan?

Det skall vara fan att driva blogg. Det är illa nog att tvingas arbeta med ett medium som aldrig någonsin blir färdigt, aldrig fullt och aldrig mätt. Men det är bara en mild bris mot de fasor som väntar den som försöker göra något åt designen.

Fortsätt läsa En nagel i ögat eller ett tivoli för hjärnan?

International BDSM Day

Det är en händelse som ser ut som en tanke att jag råkar ha gått och gift miginternationella BDSM-dagen, 24 juli.

Det är ju helt lysande. Nu kan jag och frugan fira vår bröllopsdag varje år med att ge varandra smisk. Som en extra bonus kan vi dessutom sjukskriva oss för det och slippa gå till jobbet.

Mental note

Om en trerätters middag går loss på €12 kan det vara ett tecken på att beståndsdelarna eventuellt inte håller högsta klass.

Rangliga bord med plasttabletter som slagit sig kan vara en annan indikator på att du eventuellt kommer att tycka att köttbiten mest av allt liknar en skosula.

Kyparsjukan

Du sitter på en restaurang. Du har ätit mat. Du har druckit vin. Du har fått kaffe och kanske tagit en cigg till. Du sitter där med all din disk och funderar lite smått på att gå därifrån, eller kanske ta en öl till, eller en drink.

Det kanske kommer någon och dukar av. Någon som plockar disk. Därefter händer… ingenting. Du kan sitta där en kvart, en halvtimme eller till och med en timme utan att någon i personalen kommer i närheten av ditt bord för att kolla om du vill ha något, typ mer sprit, eller notan.

Och notan vill du ha. Efter fem minuter vill du ha notan. Efter tio minuter vill du verkligen ha notan. Efter en kvart börjar du fundera på om det kanske skulle vara enklare med en springnota. För ingenting händer. Restaurangens personal är försvunnen.

Det måste vara någon allvarlig defekt i huvudet på serveringspersonal. De är som bergsbestigare med toppfeber, som inte inser att målet inte är toppen utan att komma ned till baslägret igen. De har liksom glömt bort att middagen inte är färdig bara för att maten kommit ut på bordet, utan att gästen kanske gärna vill komma därifrån också.

De kanske bara hatar nöjda kunder. Och dricks.

Men vem skall äta allt ris!

Alltså, jag gillar sushi. Jag gillar riset, fisken, sojan och wasabin (även om wasabin är falsk.) Jag gillar kombinationen och jag gillar den i lagom stora munsbitar.

Men alltså, varför tycks det som om sushirestauranger numer tävlar i att servera de mest groteskt stora risklumpar med ytterst små fiskbitar på? Vi snackar fotbollar nu alltså. Eller ja, stora som mobiltelefoner i alla fall.

Jag antar att det handlar om att det skall se mycket ut och mycket är det ju, av den billiga basvaran ris, men det kan väl inte finnas någon människa som går på det här…

Jag vill ha ris och fisk, inte ris och ris och ris och ris och ris och ris och lite till ris och sedan på slutet ytterst lite fisk.

Vad är grejen egentligen?

Gratis bensin

OK, jag fattar. De vill att jag skall gå in och betala innan jag flyttar bilen. Det kan jag väl göra. Jag vill inte vara besvärlig i onödan.

Men om jag glömmer då? Eller om jag helt enkelt inte ser skylten? Eller om jag skiter i skylten, vad händer då? Slipper jag betala bensinen då?

Och efter 19:00. Då jävlar tar de fram megafonen och skriker ut instruktionerna: “Betala först, tanka sen!”