Månad: september 2009

Linux på Acer Aspire Timeline 1810T

Acer Aspire Timeline 1810TDet här är del två serien om Acer Aspire Timeline 1810T. I första delen tog jag upp den ur kartongen och provkörde lite med Windows Vista. Idag är det dags att gå på djupet och prova hur den funkar med Linux.

Acer Aspire Timeline 1810T levereras förinstallerad med Windows Vista, vilket säkert är lockande för många. Men hur går det om man istället trycker in Ubuntu Linux? Väldigt bra, visar det sig, möjligen med undantag för batteritiden. Med lite tur går det till och med att titta på mpeg4-film i HD-format, även om just det faktiskt är på gränsen både i Vista och Ubuntu.

Mitt första försök hade tiden emot sig. Ett trådlöst nätverk som åkte jojo och uteblivet stöd för det fasta nätverkskortet gjorde att försöket avbröts i förtid.

Efter att ha brottats med Windows Vista i ett par veckors tid är det väl bara att konstatera att lite mer uthållighet hade lönat sig. Den saknade drivrutinen tar ungefär fem minuter att ladda ned och installera och därefter funkar faktiskt allting.
Fortsätt läsa Linux på Acer Aspire Timeline 1810T

Inför straffskatt på lattemammor!

Småbarnsföräldrar har uppenbarligen alldeles för gott om pengar. De har till exempel råd att släpa med sina skrikiga jävla skitbarn på café för flera hundra kronor om dagen.

Caféer är till för unga, framgångsrika människor som behöver visa upp sina Apple-produkter och är alltså inte avsedda för för barnskrik, blöjbyten och välling.

Eftersom budskapet uppenbarligen inte går fram ser jag ingen annan råd än att vi helt enkelt inför en särskild straffskatt på eländet.

Problemet med Spotify…

…är att plötsligt går inte tjänsten att nå på grund av nätverksproblem, och sen har du ingen musik alls att lyssna på, oavsett hur mycket du betalt för att slippa reklam.

Den stora sårbarheten är naturligtvis det största hindret för denna typ av affärsmodell. Att leverera musik som distribueras och lagras lokalt kräver visserligen också bandbredd, men är inte alls lika beroende av ett konstant tillgängligt nätverk.

Som en vante i vinden

Att vara elkund är som att vara en vante i vinden. Du har suttit en bra stund och noga valt en elleverantör som du är nöjd med och allt har fungerat bra i ett par års tid.

Plötsligt får du ett brev från elbolaget XYZ:

Hej!

Från och med 1 oktober tar vi över dig som elkund. Bla bla bla… Var god skriv under bifogat avtal och skicka till oss så att vi har det inom 10 dagar.

Vaihelvete nudå?

Alltså, vad fan är grejen med elhandelsbolag? De kommer och går som dagssländor och det är alltid samma sak. Plötsligt får du ett brev som talar om att nu minsann ska du inte få vara kund hos oss längre utan hos det jättestora elbolaget XYZ istället.

Det är som att vara en vante i vinden och jag blir lika ställd varje gång.

Vilken del av begreppet varumärkesvård är det som elhandelsbolagen inte har förstått? Vad är det de anser att de köper egentligen, när de köper upp ett annat elhandelsbolag? Uppenbarligen inte varumärket i alla fall, för det häller de ut med badvattnet. Istället verkar det vara befintliga kunder de köper. Kunder som snabbt och lätt ser över sitt elpris igen och sedan går vidare till en annan leverantör.

Det har inte direkt blivit svårare för elkunderna att välja leverantör. Istället går det på fem minuter, tack vare sajter som elskling.se.

Första gången jag råkade ut för det här var det den på alla sätt vämjeliga el-leverantören Öresundskraft, som jag lämnat i vredesmod ett par år tidigare, som plötsligt tog över den el-leverantör jag bytt till.

Den här gången var det e-on (eller e-off som de egentligen heter sedan stormen Gudrun) som bestämde sig för att köpa upp Surahammars Energiverk och sedan raskt skrämma upp de nyförvärvade kunderna med ett avtal som skickas ut och ska returneras inom tio dagar.

Resultatet är det samma varje gång. Jag finner mig plötsligt kastad som en vante i vinden på en elmarknad som som befolkas av ömsom anonyma storföretag, ömsom lycksökare.

Vad var det som gick fel här, egentligen?

Dagens ord: svetsindex

Svetsindex är det antal led du behöver gå i din bekantskapskrets för att hitta någon som äger en svets. Lägsta svetsindex är 0, vilket innebär att du själv äger en svets. Enligt six degrees-teorin är maxvärdet för svetsindex 6, förutsatt att minst en person i världen äger en svets.

I praktiken bör dock ditt svetsindex ligga ganska mycket under 6. Det finns ju trots allt ganska många svetsar i världen och svetsindex mäter ju bara avståndet till den närmaste.

Svetsindex kan uppdelas i undertyper, till exempel MIG-svetsindex, TIG-svetsindex och acetylen-svetsindex. Dessa får i allmänhet olika värden för en och samma individ. Beroende på de olika svetstypernas relativa förekomstfrekvens får dessa undertyper också olika väntevärden för en viss population.

Flera undertyper kan vägas samman, antingen genom beräkning av aritmetiskt medelvärde, så kallat svetsindexmedelvärde, eller genom att undertypernas värden viktas efter deras relativa förekomstfrekvens, så kallat viktat svetsindexmedelvärde.

På liknande sätt som man mäter svetsindex går det även att mäta till exempel motorsågsindex, skärbrännarindex och webhotellsindex, eller varför inte anrikat-uran-index.