Under stigande panik läser vi här på redaktionen att Alex Schulman gör en Skugge.
– Det var ju inte en dag för tidigt, tänker du kanske.
Men tänk igen! Utan Alex alla dumheter och hans långa svans av hatiska kommentarer, vad skall vi då blogga om? Hur skall vi få inspiration till yet more dumheter och framför allt: Vem skall vi häckla?
Nej, det är en svart dag för bloggosfären.
Det gick bra till slut. Det jävla åbäket transporterades till skroten och byttes mot ett mottagningsbevis och tusen spänn.
Men det var inte lätt. Det började i fredags, då bilen egentligen skulle skrotas. Naturligtvis blev det inget. Jag var alldeles för lat och hade annat, roligare att göra. ”Jag gör det sen. På måndag…”
På måndagen kördes det jävla åbäket till kontoret. Jag skulle göra vissa ärenden under dagen och sedan skrota den. Någon dag i veckan.
Vid lunchtid gick den inte längre att köra. Kopplingen vägrade koppla ur och att lunchtrafiken med en sådan bil, dessutom lastad med hundratals kg kakel och skit lät inte som någon upplyftande aktivitet. Den fick stå.
På tisdag fick den också stå.
På onsdag eftermiddag tänkte jag att ”Vad fan!”, gick ut och startade åbäket. Cross-växla är ju inte så jävla besvärligt kanske, men inte så roligt om man måste stanna, så jag såg inte riktigt fram emot bilköerna på vägen. Men nu var jag redan på väg.
Egentligen var det väl ganska förutsägbart med tanke på hur bilar brukar bete sig, men plötsligt fungerade kopplingen igen. Det gick alldeles utmärkt att köra bilen. Raka vägen till skroten körde jag den, med andan i halsen och bara ångor kvar i tanken.
Så, nu står den där och blir strippad på sitt innehåll, för att sedan malas ned till en metallsörja eller kanske pressas ihop till ett litet rätblock. Tyvärr kunde de inte göra det medan jag väntade.
Nu är frågan: Vad skall jag göra med mina tusen spänn? Köpa ost, bränna på krogen eller handla 40 Triss-lotter.
Ge mig lite förslag nu! Ju tokigare desto bättre.
GÖTEBORG: Leif Pagrotsky, före detta utbildnings- och kulturminister, siktades idag vid fyratiden på eftermiddagen på Café Jacobs uteservering i stadsdelen Haga i Göteborg. Han hade under flera timmar hållit sig gömd bakom en enorm kanelbulle som han köpt på caféet.
Till slut blev dock frestelsen för stor. Den före detta ministern kunde inte längre hålla sig utan tog en rejäl tugga ur bullen. Den uppmärksamme kunde då se hans ansikte blottas under bråkdelen av en sekund.
När Leif Pagrotsky väl smakat av den goda bullen kunde han inte längre hejda sig utan fortsatte tugga i sig. Förvåningen blev stor bland caféets övriga gäster när de fick klart för sig vem det var som suttit och hukat under den enorma bullen hela dagen.
Två mycket mörkhåriga blondiner – låt oss kalla dem Kastrullis och syrrans granne – skall dricka öl. En av blondinerna har haft ölen i sin resväska hela dagen och lägger den därför i frysen för att den skall bli kall.
Två av flaskorna plockas fram till middagen. De nästan precis lagom kalla och dricks upp till maten. Sedan, efter en stund, skall den andra blondinen ta en öl till.
Han öppnar frysen och tar fram den sista flaskan som nu känns rejält kall och go. Han sätter öppnaren till och…
POFF!
Men en liten smäll far kapsylen upp i luften, i en liten kaskad av öl. Sedan blir det intressant. Ur ölflaskan kryper sakta som en skumraket, fast av öl. Den har börjat frysa.
Sedan skall ölen hällas upp. Det går ganska bra. Halva flaskans innehåll är ganska flytande och rinner snällt ut. Sedan återstår resten. Den delen liknar mest Slush Puppie. Den är trög. Rinner ut lite åt gången.
Blondinen får stå där och banka, som på en ketchupflaska i glas, fast utan ketchupeffekt. Ölen sitter fast.
Till slut kommer den ut. Nu är ölen i glaset, flytande, med ett lock av frusen öl överst. Den går nog att dricka. Om två timmar går det säkert att dricka den. Just nu är det lite väl mycket is i ölen. Det ser ut som öl med fågelbajs på.
Blondinen hämtar ett sugrör. Här skall supas!
Om man stänger av vattnet till toalettstolen spolar den dåligt.
Vi har sett tevereklamen: ”Åh nej! Diarré!”, ”När du fick diarré imorse hade du ett val” och så vidare i all oändlighet verkar det som. Uppenbarligen tycker reklammakarna att det går bra att exponera människor för vad äckligheter som helst i situationer då de kan tänkas sitta och äta.
Men det är naturligtvis inte bara teven som blivit nedsprutad av denna vedervärdiga bruna sörja som vi helst slapp tänka på. Självaste Avenyn i Göteborg har faktiskt begåvats med alldeles egen Diarré-reklam.
Så, du kan vara lugn! Även om du äter ute på restaurang har du chansen att få lite diarré till maten.
Alternativ stavning: tjörnsfläkt
Storkovan har länge gäckat forskarna. Trots att väldigt många genom åren tagit hem den har det hittills varit omöjligt att fastställa hur stor den egentligen är. Nu säger ett brittiskt forskarlag att de är nära en lösning.
– Vi har inte exakt kunnat fastställa storkovans storlek än, men vi börjar komma väldigt nära nu. Jag kan säga så mycket som att den inte är så stor som man först tror, säger gruppens ordförande.
Uppgifter som syrrans granne tagit del av under eftermiddagen gör gällande att värdet av storkovan ligger någonstans mellan en halv och en miljon kronor, alltså knappast något att låta sig imponeras av även om ett sådant tillskott naturligtvis alltid är välkommet.
Det är med andra ord läge att vara lite lätt skeptisk nästa gång någon säger att de kammat hem storkovan. Den är nämligen inte alls det. Stor alltså.
Fy fan alltså! Jag klarar inte mer nu! Jag är helt orkeslös och hjärnan har alldeles gått sönder. Dessutom är den bruna sörjan vedervärdig; fullständigt odrickbar. Jag måste nog spy snart!
Det har inte riktigt gått som planerat. Jag har varit tvungen att äta riktig mat flera gånger under dagen, trots det jävla pulvret. Jag förstår inte vem som har hittat på det här; vem som tycker att det här är gott. Kanske samma människor som tycker att aspartam smakar socker.
Nu är det ju lördagkväll så nu vill man ju ha sig en bärs. En Nutrilett Intensive Beer. Men det finns förstås inte. Nej, jag får välja mellan olika godissmaker. I mitt fall mellan en godissmak då eftersom det inte finns några blandade paket. Chokladdryck på lördag kväll liksom. Vad är grejen!
Nej, den här produkten är fel och dum och dålig. Den kan bara inte fungera. Det visste jag väl redan, men att det skulle vara såhär illa hade jag ingen aning om.
Imorgon skall jag renovera badrummet. Då tar vi nya friska tag, med nya påsar. Jag överlever väl till lunch…
Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.
Nu vet jag varför de kallar det måltidsersättning. Det är för att man ersätter en måltid. Med en brun gegga ersätter man den. En brun gegga som gör att man blir illamående och allmänt kraftlös.
Men vänta nu! Det behöver jag ju inget pulver för att uppnå. Det är ju bara att ersätta måltiderna med ingenting för att det tillståndet skall inträda. Fan! Jag har blivit lurad!
Det står i instruktionerna att det går att leva av enbart Nutrilett i två veckor. Det står också att en viktminskning på 0,5 till 1 kg i veckan är lagom. Nu skall vi se här… 666 kcal det är ungefär… Ja, det är en fjärdedel av vad jag brukar äta på en dag. En fjärdedel menar de att jag skall äta. Varje dag, i två veckor. Och då skulle jag gå ned mellan ett och två kg.
Mellan tio och tjugo kg är nog närmare sanningen. Det skulle inte vara så dumt ärligt talat, men på två veckor? Ni som sett filmen Super Size Me minns säkert att huvudpersonen blev sjuk och fick avbryta experimentet. Men det här då? Är det någon som tror att man inte blir sjuk om man följer Nutriletts råd? Wanna bet?
Nu skall jag dricka lunch. På det dåliga sättet. Jag funderar på att byta ut en dl av vattnet mot kallt kaffe så jag får ”en god smakvariation på Intensive-chokladen.” Det kommer att bli toppen!
Någon som vill köpa 24, nej 23 påsar Nutrilett?
Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.
Jag vaknar och är vrålhungrig. Nu skall det bli gott att trycka i sig några ostmackor! Men vänta nu! Här skall inte tryckas några ostmackor. Jag skall ju äta pulver. Eller dricka pulver. Jag ser verkligen fram emot det här!
Tag två dl kallt vatten, tillsätt en påse pulver och skaka i tio sekunder. Det klarar jag. Känns inte riktigt lika kul som att göra ostmackor, men vad gör man inte för konsten?
Det ser inte mycket ut för världen. Inte är det någon brakfrukost och det verkar inte vidare gott heller. Jag vet inte varför jag gör det här. Jag är ju inte ens intresserad av att gå ned i vikt. Inte på det här sättet. Motivationen står på noll. Men jag häller väl i mig eländet då.
Smaken påminner förstås om choklad. Och banan. Och någonting mer, sågspån tror jag. Choklad, banan, sågspån och kemikalier. Det är vad detta smakar. Och gegga. Det är gegga. Gegga som jag tvingas skölja ned med ett rejält glas vatten. Vad är grejen med det? Varför inte ha vattnet i själva geggan istället? Då blev den ju mindre geggig.
Men det skall vara ett lidande att gå ned i vikt i alla fall, det inser jag nu. Inte bara får man inte proppa i sig ostmackor till frukost. Man tvingas dessutom hälla i sig en gegga med smak av choklad, banan, sågspån och kemikalier. Jag börjar förstå nu varför det är så svårt.
Jag har hällt i mig 2 dl gegga. Det gick fort. Jag är fortfarande hungrig. Jag kan fortfarande inte sluta tänka på ostsmörgåsar. Det bådar inte gott. Jag tror det går åt helvete.
Jag ger det här en halvtimme. Sedan ger jag upp!
Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.
Vissa dumheter kräver rätt förutsättningar.
Det kan till exempel vara så att man tidigare under kvällen har hällt i sig några öl. Det kan vara så att man fortfarande är lite fryntlig. Och befinner sig på Hemköp. Det låter konstigt, men det kan hända.
Då står den där. En vägg av Nutrilett. En helt harmlös företeelse under normala förutsättningar.
Men något gick fel. Istället för att bara skaka på huvudet åt dumheterna dök en liten tanke upp i den bara lite för muntra hjärnan. ”Om man skulle ta och testa det där kanske. Det vore något att blogga om.”
Jag klarade mig nästan. Men sen gick det inte längre. Jag tvingades se på hur min kropp gick tillbaka in i butiken och köpte ett Nutrilett-kit.
Imorgon börjar det. 666 kcal. Per dag. Det skall jag leva på. Det är ju löjligt! Det äter jag till frukost. Hur fan skall det här gå till? Jag kommer att svälta ihjäl!
Eller så börjar jag på måndag istället. Då skall jag ju ändå bara arbeta. Då gör det inte så mycket om jag svälter ihjäl.
Stay tuned.
Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.
Idag vid lunchtid meddelade ICANN, organisationen som koordinerar domännamn och adresser på internet, att man beviljat Burger Kings ansökan om en egen toppdomän.
Burger King säger i ett pressmeddelande att de är glada över beslutet, som kommer efter mer än två års hårt arbete från företagets sida.
Vilka regler som kommer att gälla för den nya bk-domänen är än så länge inte känt. Klart är i alla fall att Burger King kommer att lägga ansvaret för registreringen av namn i den nya domänen hos det nystartade bolaget nic-bk.
Skeptiker har länge varnat för följderna av att börja tillmötesgå företags krav på egna toppdomäner och menar att det kommer att leda till kaos när miljontals organisationer världen vill vara med.
Uppgifter om att Burger Kings konkurrent Mc Donald’s skulle ha lämnat in en ansökan om toppdomänen mcd har inte gått att få bekräftade. Däremot bekräftar syrrans grannes it-chef att redaktionen sedan länge ligger i förhandlingar med Singapores domännamnsmyndighet SGNIC om ett övertagande av toppdomänen sg.
Efter lång och trogen tjänst har vi nu fått nog av vår redaktionsbil, en Ford Sierra -91. Det är med sorg i hjärtat som vi nu säljer denna klenod och ögonsten.
Ett fordon i mycket fint skick med bland annat följande extrautrustning:
Säljes till händig person med alldeles för mycket tid över, eller fullständig idiot med alldeles för mycket pengar.
Obs! Däcksparkare undanbedes! Eller vafan förresten? Feel free! Kom hit och sparka allt vad ni orkar. På däcken, bilen eller på varandra. Sparka på bara!