Ge mig tio förslag på vad jag skall göra med luntan från Västtrafik

Luntan från Västtrafik - Oanvändbarare än någonsin En stund på 1900-talet var den riktigt eftertraktad. Användbar. Nästan exklusiv. Den gällde inte ens för hela Göteborg, utan för ”Norra Hisingen” eller ”Centrala Göteborg”. Den kom bara en gång om året.

Sedan – jag tror det var i slutet av 1990-talet – kom något som hette Internet tror jag. Där fanns det information i mängder. Ganska snabbt fanns det tidtabeller för bussar och spårvagnar. Det var skönt! Man slapp hålla ordning på den förbannade boken som det blev så krångligt att slå i när man skulle göra några byten.

Den kommer fortfarande en gång om året. I brevlådan. Någon bär ut den, till alla hushåll. Varför Västtrafik? Varför fortsätter ni att skicka ut denna lunta papper till mig? Är det verkligen något ni tror att jag faktiskt använder? Är jag den enda som tycker att den mest är till besvär och förpassar den till soporna direkt?

Det här är ungefär som om jag skulle påtvingas telefonkatalogen varje år. Så jävla 1900-tal. De måste driva med mig.

Skandalberedskap

Kylskåpet är laddat med god mat och dryck. All ordinarie personal är på plats och extrapersonal finns i beredskap. Ikväll händer det!

Min knife befinner sig i Stockholm med mobilkameran i högsta hugg och har lovat leverera skandalbilder från aftonens femkamp på Grönan.

Det kommer att bli stort! Det kommer att bli fantastiskt. Framför allt kommer det att bli skandalöst roligt.

Nu väntar vi bara på att bilderna skall börja trilla in.

Dagens outfit: Naken!

Alla andra håller ju på och publicerar dagens outfit och då vill ju vi här på redaktionen inte vara sämre.

Eftersom det fortfarande råder semester här har vi inte bemödat oss med att ta på några kläder över huvud taget och går därför omkring i våra naturliga hudkostymer.
Och nej, det blir inga bilder! Vi vill skona er från att behöva amputera ögonen och syncentrum, vilket skulle bli den troligaste effekten om vi visade så mycket som en kvadratcentimeter av vår blekfeta semesterhud här.

Kaninmiddag med fotsvamp

En kaninbur med tillhörande kanin, och en IKEA-påse full med halm

Någonstans i Sverige, 11 april 2007 – av hannaholivia

Det blev en blixtvisit till sthlm. Igår drog jag iväg på tåget, idag kom jag hem. SJ har blivit som min bästa vän. Ja, det skulle kunna vara så. Men SJ är min värsta fiende.

Niklas och Zara åkte med till Uppsala. Det var skönt med lite sällskap. MEN: Jag satt vid ett fyrabord. Alldeles själv. De satt på andra sidan gången. Jag gick och köpte mig en lasagne och slog mig ned vid bordet igen. Jag tänkte göra mig mätt och läsa senaste Allt om Kök & Badrum. Håll i hatten nu!

Tåget stannar. In kommer två stooora ikeakassar följt av ett par. De slår sig lägligt ner vid mig. I Ikeakassarna finns hö, under höt två kaniner i en bur. Jag tar en tugga och sneglar lite på paret som slår sig till ro. Upp ut påsarna hoppar kaninerna. De hoppar runt på sin husse och matte.

Jag förflyttas från en ovanligt lugn vagn rakt in i värld à la Skansen-Jonas. Mina tankar snuddar vid ”Kommer kaninen hoppa i min mat” ”Kommer kaninen bajsa på bordet” ”Kommer kaninen smita iväg och hussen efter och min lasagne täckas av hö, kaninhö” Jag blundar och tar nästa tugga. Motvilligt.

Två nakna, svettiga fötter, som luftas i gången

Jag vänder på blicken för att tänka på nåt annat. *AHHHHHH* Jag hoppar till och slänger gaffeln ner i lasagnen. Där hänger två fötter. En typ av fjällvandrare har tagit av sina strumpor. Fötterna är röda, seniga, såriga, svampiga, långa naglar och vidriga. Fullkomligt oaptitliga. De hänger där, ute i gången.

Jag lägger min servett över lasagnen och funderar på att gå och spy.

SJ ber att få beklaga

Någonstans mellan Stockholm och Norrköping, en fredag eftermiddag

Vi är 16 minuter försenade på grund av ett tekniskt vagnfel. Jag undrar lite över det här. Finns det några icke-tekniska vagnfel som kan orsaka förseningar? Vilka är dessa egentligen?

Nåja, är det ju inte det som är poängen, utan det faktum att SJ ber att få beklaga. Det har SJ gjort minst tio gånger under den här resan. Det börjar bli lite, nej mycket tjatigt.

Undrar om SJ ber att få beklaga även detta. De har inte sagt något om att de ber att få beklaga att de ber att få beklaga så mycket, men nu ber åtminstone jag om att få beklaga mig lite inför er läsare. Går det bra? Tack!

För min del behöver inte SJ be. Det går bra att beklaga sig bara, rätt ut i luften, utan att be om lov.

Fast de behöver inte beklaga. Jag förstår att de beklagar. Jag tycker det räcker om de berättar att vi är försenade på grund av ett vagnfel. Inte för att jag egentligen bryr mig om det heller. Om tåget hade varit försenat på grund av att föraren var full, det hade varit något att komma med. Något att beklaga.

Eller om tåget varit en timme försenat, då hade jag nog undrat varför.

Nu är vi 16 minuter försenade och SJ ber att få beklaga. Och beklaga och beklaga och beklaga. Och beklaga lite till. Några gånger till bara.

Jag ber att få beklaga så hemskt mycket att jag beklagar mig så. Det är ju inte meningen att ni skall behöva lida för att SJ råkar ut för tekniskt vagnfel. Det blir nog med lidande ändå på grund av detta.

Nu drabbades ni i alla fall. Det var inte meningen. Jag ber att få beklaga.

Rosa sex åt alla!

Presstopp: viktig studie! Obs! Obs! Många medier rapporterar i dag om att det nu är biologiskt (!) bevisat att tjejer gillar rosa. Det hela bygger på en studie på 208 (!) unga män och kvinnor som fått välja sin favoritfärg. (Plats för gapskratt.)

Men det slutar inte där.

Vetenskapskvinnan (!) vet att berätta:

– Kvinnorna utvecklade då sin känsla för rött och rosa eftersom de behövde denna egenskap för att hitta mogna frukter och friska män, säger hon till Aftonbladet.

Friska män?

Friska män!!

Jag kan inte sluta skratta.

Okej, låt se, vilken del av mannen bör vara klarrosa för att killen ska komma i fråga?

Ahhh, nu förstår jag.

No wonder we like pink…

Läs också: ”Tjejer har en rosa gen”

"Jag kan se bakänden här"

Pendeltåget mellan Uppsala och Stockholm, 4 april – av hannaholivia

Mellan Uppsala och Stockholm idag så stannar tåget. Tro det eller ej.

– Vi har nu stannt på grund av ett signalstopp, ropar lokföraren ut i högtalaren.

En stund senare:

– Vi står dessvärre i en tågkö, jag kan se bakänden här. Men det kan inte ni.

Jag undrar vad de gör egentligen, lokförararna…

Jag sänkte Blogspot

Det var naturligtvis dumt gjort. Jag skulle bara in och fixa en grej in en blogg. Givetvis kunde jag inte hålla fingrarna i styr och naturligtvis lyckades jag göra sönder något.

Jag ber alla användare av Blogspot om ursäkt! Det var jag som pillade där jag inte hade att göra. Jag skall försöka skärpa mig!

Förlåt!

Badpapper

Bad- och toalettpapper

Toalettpapper känner jag till. Jag vet vad det är och hur det används. Men badpapper… Eller bad- och toalettpapper. Är det något man har när man badar? Är det ett papper som används istället för handduk?

Finns det alltså människor som är för fina (eller kanske för rika) för att använda handdukar och därför torkar sig med papper istället? Är de så många att det lönar sig att sälja speciellt papper?

"Tåget står still. Vi måste göra en reset."

– Ett trafikmeddelande: Tåget står still eftersom vi måste göra en reset, men vi hoppas snart få igång tågsetet igen.

Informationen som når mina öron är begriplig, men ändå inte. Tåget har alltså stannat och måste nu startas om innan vi kan fortsätta färden. Exakt vad är det som måste startas om?

Är det så att tågpersonalen driver med oss; att de ligger och vrider sig av skratt i personalkupen? För det kan väl inte vara så att de väntar sig att vi skall förstå den där förklaringen på allvar?

Flygbolag har för vana att förklara alla problem som tekniska problem. Det kanske är att gå lite långt, men snälla SJ, om det nu är just ett tekniskt problem med tåget, som gör att det måste stanna, säg det då istället för att hålla på och prata obegripligheter!

För en stund sedan hände det en gång till. Jag börjar misstänka att SJ kör Windows Vista som operativsystem ombord.

Nåja, så länge jag inte sitter på ett flygplan som måste göra en reset är jag inte sååå bekymrad.

På Hannaholivias singelvägg…

…är det just nu ganska tomt men just du, kära läsare, kan göra en insats.

Har du några singelvänner som behöver sällskap? Skicka in dina nomineringar till oss här på redaktionen, per epost (Se adress till höger. Där borta —->) eller som kommentar, med namn, bild, yrke och ålder så har just din favoritsingel chansen att komma med i detta exklusiva sällskap.

Frustrerade Mac-ägare får chockbesked

Frustrerade Mac-ägare som helst av allt skulle vilja se sin dator dö en en snabb men plågsam död drabbas åter av dåliga nyheter. Ännu en gång visar sig de satans datorerna vara i det närmaste oförstörbara.

Senast 12 juli i år försökte Alex Schulman ta livet av sin Mac efter ett tråkigt besked i mejlen. Detta misslyckades totalt. Endast skärmen gick åt helvete och det som skulle blivit en lyckad slakt slutade istället med dryga reparationskostnader. Mer pengar till Apple således.

Nu har en man i British Columbia försökt ta livet av sin Mac genom att backa över den med bilen. Även han misslyckades dock. Det enda som inte längre fungerar är skärmen och DVD-läsaren. Den stackars Mac-ägaren leter nu efter reservdelar på eBay eftersom han inte vill betala de 900 dollar Apple begär för att reparera datorn.

För dig som köpt Mac men ångrat dig finns förmodligen bara två alternativ: Bit ihop, eller göm datorn längst in i någon garderob och hoppas att du glömmer bort den.

Att vara syrrans granne: Lunch med eliten

Jag åt lunch med Sveriges bästa IT-journalister, Linus Larsson och Daniel Goldberg från Computer Sweden. De tog paj med västerbottensost och spenat medan jag åt någon form av köttfärspirog. Gott, men jag ångrar lite att jag inte tog pajen. Den såg fantastisk ut!

De hade tydligen fått en ny, helt oförstörd praktikant att lära upp på redaktionen och verkade väldigt nöjda. Uppenbarligen har det satt sina spår att jag var där och härjade i början av året, men nu verkar redaktionen ha hämtat sig från chocken och börjat fungera normalt igen.

Maten var helt OK men att vi fick vänta typ en halvtimme på att få den var fan på gränsen alltså. Daniel såg ett tag ut som om han skulle flippa fullständigt men lugnade sig något efter att jag pratat till oss gratis kaffe latte.

Alla verkar lite spända på hur det skall gå med konflikten mellan Tidningsutgivarna och Journalistförbundet. En journaliststrejk nu skulle kunna göra tillvaron intressant på flera sätt. Det vore definitivt ingen höjdare för gammelmedia, men frågan är om inte Journalistförbundet har minst lika mycket att förlora, såvida de inte har tänkt sig att försöka tvinga in alla frilansar och bloggare under sitt paraply.

Nu skall jag ta en värktablett och vila en stund för att bli av med den här jävla spänningshuvudvärken!