Kategori: Noterat

”Två liter mjölk och en laptop tack!”

Egentligen var det väl inte någon överraskning. Netto har ju redan visat vägen med sina veckans klipp, som kan vara allt från rustningar med plastsvärd till elektriska häcksaxar och teveapparater med inbyggd dvd-spelare.

Men någon måste ju förstås vara värre. Denna någon heter Lidl och slog idag upp portarna till sin butik på Stigbergstorget.

Ytligt sett var det ingen revolution. Lockpris på nötfärs och vanliga svenska märken, till vanliga svenska priser blandat med totalt okända märken till mycket lägre priser.

Men så var det ju prylhyllan. Den som kan tänkas innehålla precis vad som helst, så länge det inte är ätbart. När du tittar på prylhyllan hos Lidl märker du vem det är som är kungen av lågprisbutiker, för du skall inte tro att det är en bygglampa eller elektrisk häcksax du skall impulsköpa när du är på Lidl för att handla en liter mjölk. Nej, när du är på Lidl skall du impulsköpa en laptop för 5000 spänn.

Jag undrar om de erbjuder telefonsupport.

Konsten att göra livet surt för alla men ändå få betalt

Det är något fel på det här skinkpaketet och då menar jag inte att dess innehåll tar slut alldeles för fort, för det gör det naturligtvis. Nej, det är själva paketet som felar.

Paketet har en kant. En väldigt styv och hård kant. En kant som skär genom plast som en kökskniv skär genom smör en varm sommardag. Plasten i en plastkasse t ex skär den igenom på nolltid och plötsligt förvandlas kassen man skulle bära sin mat i till smala plaststrimlor.

Vid något tillfälle gick saker väldigt fel i förpackningsindustrin. Plötsligt började denna bransch hata konsumenterna. Ni vet den där anonyma massan som betalar kalaset i slutändan.

Det är illa nog med elektronikbranschens förpackningar som man måste bryta sig in i med sekatör och där kampen nästan alltid slutar i blodvite. De förpackningarna är vidriga på många sätt, men jag måste ändå säga att livsmedelsbranschen har kommit ett steg längre på vägen mot totalt konsumentförakt. Deras produkter går inte ens att transportera längre.

Jag vet inte vad planen bakom det här är. Kanske är det helt enkelt ett sätt att tvinga oss att köpa den lite dyrare papperskassen, istället för den allt tunnare plast-diton som bara går sönder. Kanske är det bara mental lättja. Något fel måste det ju vara i alla fall, för sist jag kollade var inte syftet med förpackningar att göra produkten omöjlig att transportera från butiken till hemmet, men det är dithän utvecklingen har gått.

Vad är nästa grej. Rakbladsvassa förpackningar i metall som skär sönder även papperspåsar? Förpackningar med sylvassa hullingar? Förpackningar med aktivt pansar som spränger fingrarna av en när man tar i dem?

Antagligen blir det något ännu fantasifullare. Fantasi verkar inte saknas nämligen. Inte när det gäller att komma på nya sätt att göra tillvaron besvärligare.

Poliser slåss om fildelningsutredningar

Fildelningsutredningar har hittills inte stått högt i kurs inom polisen. Hela verksamheten har betraktats som tråkig och det har nästan varit omöjligt att rekrytera utredare.

Tills nu. Nu är det nästan slagsmål om vem som skall få hålla i utredningarna. Orsaken är utsikterna till ett nytt, välbetalt jobb inom upphovsrättsindustrin.

– Det har ju uppdagats att det har vissa fördelar att utreda fildelningsmål. Vi har ju sett nu vad som hände med en av utredarna av the Pirate Bay. Han fick ju ett attraktivt erbjudande av Warner Brothers som tack för hjälpen, säger en källa inom polisen.

Enligt syrrans grannes källa finns inga formella kopplingar mellan upphovsrättsindustrin och polisen, men hon påstår att det ändå finns en klar och tydlig, om än outtalad policy om vilka spelregler som gäller för den som vill komma i fråga för denna typ av befordran.

– Det är klart. Vi arbetar för en myndighet och kan ju inte göra vad som helst. Det får inte bli för genomskinligt vad du egentligen håller på med, men om du bara håller skenet uppe och sköter det hela snyggt är chansen stor att du får ett guldkantat erbjudande som tack för hjälpen, om du förstår vad jag menar.

Sopa framför egen dörr, Bodström!

Kina bryter dagligen mot “massor av mänskliga rättigheter” och Sverige bör därför bojkotta delar av OS. Det tycker Sveriges förre justitieminister, Thomas Bodström.

Protestera mot länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Ja, det låter väl rimligt. En fråga bara:

Vilken svensk minister är det som gått i bräschen när det gäller kringskärandet av demokratiska rättigheter och införandet av repressiva åtgärder i Sverige?

Jo, det var visst justitieminister Thomas Bodström.

Kanske skulle sopa lite framför egen dörr först. Fast det är väl svårt nu när han inte är minister längre. Det kanske är ångesten som talar…

"Vi hade tre förare, men nu är alla borta"

Stockholms central, 4 februari, vid 10-snåret

Jag skall åka tåg idag. Men tåget rör sig inte. Det bara står på stationen.

Så äntligen hör vi någon i högtalaren:

– Vi ursäktar. Vi hade tre förare, men nu är alla borta. Vi har alltså ingen som kör tåget. Vi återkommer.

Fem minuter går…

– Tyvärr hade inte föraren utbildning för det här tåget. Men vi skall hitta en ny och kommer snart att rulla från Stockholms central.

Ska man bli rädd nu?

"De vill inte vänta. Detta beror på dålig planering."

– av Ica Hermansson

I staden här där mitt andra hem är, i Norrland, har det vart mycket snack om tågtrafik de senaste dagarna. Jag har följt det nerifrån Småland via kurren på nätet, msn och galna sms. Det sprängs i tunnlar som innebär förseningar och det körs över älgar som också innebär förseningar.

Själv kände jag mig relativt säker i Småland och bokade biljett hem för en resa under fredag förmiddag så jag skulle ha tid att efter ankomst strax efter 11:30 äta lunch, ha möte med min chef och avsluta hos sjukgymnasten innan jag for hem för att sedan vila mig och munnen.

Resan började med en stressad mamma vid klockan 7:40 då hon plötsligt fick för sig att det tar tjugo minuter att köra från vårt hus till stationen i byn. Storleken på byn är sådan att om man blinkar när man kör igenom missar man den. Med andra ord: det tar inga 20 minuter. Efter tio minuter hade vi packat ut alla mina väskor samt en hund i bilen, kört till stationen, lyckas spräcka axelremmen på min bokväska och göra en provisorisk men effektiv lagning, säga hej då till vovven och gå till perrongen. Med andra ord tio minuter innan tåget skulle gå klockan 8:00.

Genast rullade det fram på skylten (ja, i Hultet har vi fortfarande snurrande skyltar och inte digitalskyltar med tågtider) att tåget från Malmö inte tänkte anlända förrän 8:15. Vid 8:20 hade det fortfarande inte kommit och plötsligt susar X2000 förbi oss på perrongen. Det X2000 som jag ska ta en tågresa senare eftersom snabbtågen inte stannar hos oss. Därefter kommer dock vårt tåg puttrande och vi far iväg.

Jag hugger konduktören direkt vid start och frågar om X2000 väntar på oss. Han pustar och säger att det är för tidigt att säga. För tidigt? FÖR TIDIGT?! Det skulle lämna perrongen vid halv nio och vid fem i halv var det för tidigt att säga? Fem minuter senare förkunnas följande i högtalarna:

– *knaster* Jaaaooo… Ni som ska med *skraaaap* X2000 mot Stockholm…. Jaaooo… Jag har pratat med mina överordnande… *knaaaaaster* och jaaao… De vill inte vänta. Ni får ta nästa tåg… *glapp*… Och detta beror på…. att vi kom försent iväg från Malmö… Och anledningen till det är…. jaaaoooo… Dålig planering. *over and out*

Så var det med det. Inget tåg och för dig som ska byta: pilutta dig, din dagsplan spricker. Vi stackars småbysinvånare fick ta vårt pick och pack och vandra till stationen för nya biljetter. Enligt mina nya biljetter blev det en timme väntan i Alvesta till 9:35 och sedan en timme och tjugo minuter i Norrköping till sisådär 12:30. Jag försökte göra en Lotten och smygsurfa på något trådlöst nät nånstans. Inte då. Här kom det enbart upp något man fick betala för. Det tog dessutom bort mitt egna förval samt bytte startsida, men inget surfande. På det hela bestämde sig en ovanligt cool 45-plusare att visa alla funktioner på sin mobiltelefon för en femtonårig finnig sak med bullrigt respektive skärande skratt. Med andra ord fick man sitta i ett stationshus med snus i taket, dator som inte ville surfa och lyssna på Här kommer sommaren med Balsam Boys.

Till min glädje fick jag åka i en tyst vagn. Till min sorg fick jag sitta vid plats med bord och gången. Snett framför mig satt ett brynäsfan *ryyyys* med ryckningar i benen och mitt emot satt en äldre man som var tvungen att ljuda allt han läste. Dessutom kunde jag inte smygläsa hos grannen eftersom hans litteratur var på kinesiska och det enda jag kan läsa på det språket är ordet målvakt. Min egen bokväska vågade jag ju inte öppna på grund av dess krassliga hälsa.

Bara fem minuter försenade ankom vi till Norrköping, och det spelade ju inte mig särskilt stor roll eftersom jag hade relativt gott om tid. Jag satte mig i lugn och ro helt ensam i en sidoväntsal. Anledningen till att jag var ensam fick jag höra när ett gäng tonårsbrudar kom in och skrek:

– Här stiiiiinker de jö piiiiiiissss!

Sedan vände de och gick ut. Tack min täppta näsa sa jag och filosoferade vidare. Tillslut fick jag ändå sällskap av två 100-kilos kvinnor som talade finska. När de satte sig i andra änden av min bänk nådde plötsligt fötterna inte längre ner till golvet. Efter ett par minuter vände en av dem sig till mig och sa med brytning att ursäkta, men fick hon störa, samtidigt som hon höll en tidning mot mig. Naiv som jag är tänkte jag ”Aha, språkproblem. Hon behöver hjälp.” Jag log, nickade och lutade mig dit.

– Vi tänkte bara om vi fick dela ut ett provnummer.

Mot mig slår ordet ”VAKTTORNET”

– Nej tack, inte om du vill få den läst, sa jag känsligt nog.

Kvinnan ville inte riktigt ge sig och det hela slutade med att jag förkunnade att jag trodde inte på någon gud, hade försökt blivit övertalad av massa kompisar att försöka tro på något men ändå vägrat hämta ut barnens bibel som sexåring då jag redan i dessa år var väldigt principfast. Tanten vände sig bort igen.

Resterande delen av resan föll sig ganska smärtfritt utom när en relativt välklädd herre med ny mobil höll på att begå självmord när han ville kasta sig efter sina ölburkar som flytt ur hans väska och rullade mot spåret. Att han kastade sin datorväska fem meter upp i luften bekom honom dock föga.

Slutligen vaknade jag ur min halvslummer på tåget av att något kör ner ett solskydd i tågfönstret rakt i min skalle. Förvirrat såg jag upp och upptäckte att jag däremot inte såg ut. Då visste jag ju inte vart jag skulle hoppa av. Då tog batteriet i min MP3 slut och jag fick reda på att de visst ropar upp varje station i högtalarna innan varje stopp. Smart.

Istället för att hinna luncha och allt det hann jag innanför dörren, slängde väskan, högg cykelnyckeln, ut igen, upp på cykeln, till sjukgymnast som släppte mig redan efter en halvtimme med orden om att jag var dimmig, till chefen, möte möte, och äntligen hem. Vid 17:00 var jag väldigt sugen på lunch.

Dagens trevligaste inslag är ju dock att jag kommer bli ersatt för tågresan då jag blev så sen. För en fattig Ica kan det vara värt påhopp från Jehovas, pinnar i huvudet och ett rykte i Norrköping att det antagligen var jag som pissat i väntsalen då jag ju kunde stå ut med doften.

Jag vill åka till Sköve om två dagar… kanske

Tågen är för tomma och måste fyllas. Därför satsar SJ nu på auktioner där överblivna platser säljs, med ett utropspris på en krona.

Auktionerna startar två dygn före avgång och stängs när sex timmar återstår.

Frågan är förstås vilken typ av resenärer som kommer att nappa på det här. Finns det verkligen en massa människor som är intresserade av att kanske åka tåg om två dygn men som kan vänta till sex timmar före avgångstid med att bestämma sig för om det är värt pengarna?

Vi här på redaktionen kommer att följa experimentet med stort intresse och förstås att göra egna försök med denna biljettform. Rapport kommer.

Oönskad sörja vinner i popularitet

En brun sörja som vi helst talar tyst om, eller ett ämne att diskutera vid frukostbordet? Åsikterna om diarréns plats i vardagslivet går brett isär.

En lång rad med reklamkampanjer  har sedan några år lyft upp diarrén från tillvarons källare till tevesoffan och därmed säkerligen fått en och annan slötittare att sätta chipsen i halsen.

Svd går nu ett steg längre och tar den illa sedda kroppsutsöndringen ända in till frukostbordet.

Nu är det nog bara en tidsfråga innan vi får se diarrédebatter i riksdagen. Och på DN Debatt.

Läs också:
Diarré till lunch, någon?
Åh nej! Diarré! Igen!
Åh nej! Diarré!

DET INGÅR INTERNET OCKSÅ!

– av Stellan Löfving

En hel dag utan Internet är på gränsen av vad jag klarar. Ibland kan jag dock göra undantag, särskilt om jag vet att dagen avslutas med en tretimmars tågresa i total ensamhet tillsammans med massor av andra ensamma människor.

Det finns ju Internet på tåget, så under de där tre timmarna hinner jag göra alla viktiga saker som en viktig affärsman som jag behöver göra hela tiden, överallt. Internet på tåget har jag betalt för. Det är därför jag åker tåg istället för att flyga, som riktigt coola personer gör.

– Vi måste tyvärr informera om att Internet inte fungerar i hela tåget, meddelade tågvärden i högtalarna medan vi rullade ut från spår 10.

Jag börjar ana osande katt, men bestämmer mig för att tänka positivt. Här funkar det väl i alla fall. Första klass. Viktiga elitmänniskor som betalt extra för ynnesten att surfa i snigelfart samtidigt som man färdas ett par hundra knyck.

Någonstans i tåget kanske Internet fungerar. Men ska en viktig person som jag tvingas vandra in bland plebejerna i andra klass för att få det jag betalt för?

Otänkbart!

Under stigande irritation inser jag att jag nu måste skjuta upp allt arbete till imorgon. Då har jag redan massor av andra viktiga saker att göra. Jag känner starkt för någon form av bärsärkagång, men lyckas oväntat nog att tygla mig. Lika oväntat klarar jag av att låta bli att skälla, ut alternativt strypa tågvärden när han kommer för att knipsa biljetten.

Han inser sannolikt inte själv hur nära döden han är när han klipper min biljett och förbindligt meddelar att det ”ingår kaffe”. Det är med uppbådande av min yttersta självbehärskning som jag hindrar mig själv från att med blottade tänder kasta mig mot hans strupe, skrikande ”DET INGÅR INTERNET OCKSÅ!”

Jag är egentligen en närmast dumsnäll person. Jättesnäll! Så länge jag har tillgång till Internet.

Diarré till lunch, någon?

Diarré - Diarrea - Diarrhée - Diarrhea

Vi har sett tevereklamen: ”Åh nej! Diarré!”, ”När du fick diarré imorse hade du ett val” och så vidare i all oändlighet verkar det som. Uppenbarligen tycker reklammakarna att det går bra att exponera människor för vad äckligheter som helst i situationer då de kan tänkas sitta och äta.

Men det är naturligtvis inte bara teven som blivit nedsprutad av denna vedervärdiga bruna sörja som vi helst slapp tänka på. Självaste Avenyn i Göteborg har faktiskt begåvats med alldeles egen Diarré-reklam.

Så, du kan vara lugn! Även om du äter ute på restaurang har du chansen att få lite diarré till maten.

Med 500 väskor flaxande efter sig, som en bromsskärm

Uppsala, måndag eftermiddag, runt 18 – av hannaholivia

Jag kommer med taxi, springer igenom stationen och får syn på tåget. Det står still. Jag ökar takten. Mina 500 väskor flaxar omkring mig som ett flaggspel en stormig dag.

Jag hinner fram till dörren och sätter foten på steget. Då dyker hon upp. Konduktören.

– Tyvärr, säger hon och vinkar. Sedan rullar tåget iväg.

Jag står kvar med mina 500 väskor, ett riktigt hästflås och inom mig ett växande hat. SJ skall dö! Så är det bara! Dö sa jag!

Ett brev från SJ

Ett brev från SJDet kom ett brev från SJ idag. De beklagar att det tagit så lång tid att svara på mitt brev. Fast de svarar inte nu heller. Eller de svarar förstås, men i svaret skriver de att de egentligen inte har tid att svara på mitt brev eftersom de har fullt upp med att betala ut ersättning till folk.

Jag förstår dem. Det kan inte vara lätt alltid att hinna svara på alla dumheter som folk skickar in. Sen finns det väl en massa människor som hör av sig och klagar också, och vill ha ersättning.

Ersättning får jag. Naturligtvis inte pengar. Det hade varit alldeles för fantastiskt för att vara sant. Hundra spänn i värdecheckar får jag däremot, så att jag kan köpa ännu fler tågresor av SJ.

En fråga bara: Hur använder jag värdecheckarna på internet? Skall jag hålla dem mot skärmen när jag beställer min biljett?

Nattfrukost

Nu blev jag sådär hungrig igen. Så där som man bara kan bli klockan ett på natten. Så jag tänkte äta frukost. Jag kommer ändå inte hinna njuta av frukosten i morgon bitti.

Nu ska det bli gott med skinksmörgås, te och apelsinjuice. Vad mitt morgonjag kommer tycka om nattjagets tilltag? Ja, inte kommer jag bli glad. Men jag är ändå så sur och grinig på morgonen så det kan jag gott ha!

Internet förstör mitt liv!

Vaknar. Surfar.

Så går min morgonrutin.

Blir sittande två, tre, fyra, ibland fem timmar. Går ett varv i lägenheten. Återvänder sedan. Samma varv: få utvalda bloggar (nähe, hade de inte uppdaterat sedan sist?), några utvalda nättidningar (nähe, inget har hänt sedan jag var inne för tio minuter sedan).

Runt runt.

Första kvarten får jag ut jättemycket. Sedan finner jag mig läsandes samma sak om och om igen.

Att man numera snabbt betalar räkningar och beställer teaterbiljetter och böcker på internet är ingen tröst. Det hade fan i mig gått snabbare att duscha, klä på sig, bläddra i en pappertidning, gå till posten, svängt förbi teatern och bokhandeln. Jag hade till och med kunnat fika med en kompis. Om det inte vore för att kompisarna numera föredrar att sitta ensamma och msn:a, mejla, blogga, facebooka och myspace:a.

”I couldn´t help but wonder”: Vad är grejen?