syrrans granne

X2000 från Göteborg till stockholm, 3 augusti, 15:48

Det är en rätt skön eftermiddag på tåget. Inga skrikande barn och inte en massa människor som har sitt bagage över hela tåget. Det går riktigt bra att arbeta eller läsa eller bara slappa.

Då dyker de upp. Två kärringar i kanske 40-årsåldern som har kommit på att de skall byta platser. Tyvärr skall de byta till just de två platser som är bredvid mig.

Nu sitter de där, i två säten bakom varandra och har ett ”förtroligt” samtal. Det är uppenbart att de just träffats, men det hindrar dem inte från att berätta allt för varandra. Eftersom vi sitter i samma tåg är det oundvikligt att vi andra också får del av alla detaljer.

Förresten är det mest den ena som berättar. Den andra ägnar sig mest åt att hälla i sig rödvin från bistron och tycka att allt är förskräckligt, och förstås åt att ge goda råd och berätta hur fantastiskt jobbigt allting är och kommer att förbli.

För all del! Sitt gärna och berätta om era liv för varandra, men sitta och oja sig över hur jobbigt allting är, skall det vara nödvändigt? Till slut funderar jag på om jag skall nita rödvinskärringen eller om jag skall ta livet av mig.

Som tur är går de av i Katrineholm.

X2000 från Göteborg till Stockholm, 4 mars 2007, klockan 18:42

Tåget är fullt och jag inser ganska snabbt mina två misstag: andraklassbiljett och fönsterplats med bord. Särskilt bordet ångrar jag. Nu får jag sitta och sparka på någon annan hela resan. Dessutom blir det svårt att få plats med datorn. Varför gör jag alltid såhär?

Kvinnan mitt emot har dock värre problem än mig. Hela hennes tillvaro håller på att gå i bitar över att hon inte kan titta på film. Eluttaget mellan stolarna sitter på fel håll. Eller så är det hennes nätadapter som är på fel håll. Bra är det i alla fall inte. Hennes liv är hopplöst just nu.

Konduktören dyker upp och dålig situation blir om möjligt ännu värre, för nu är det två personer vars liv håller på att gå i bitar. Den stackars passagerarens över att hon inte kan titta på film som planerat och konduktören över att en passagerare klagar över elen och föreslår att SJ tillhandahåller skarvsladdar.

Själv sitter jag där med all el i världen men får ingenting gjort i alla fall. Jag åker snålklass och det märks för det finns ingenstans att göra av armbågarna. Det intressanta i sammanhanget är att jag inte tjänar något på arrangemanget.

När andraklassbiljetten väl är kompletterad med internet ombord är kostnaden nästan uppe i vad det skulle kosta i första klass och där får man förutom gott om plats även kaffe och frukt. Jag är dumsnål och nu får jag lida.

Varför SJ envisas med att ta så lite betalt i första klass vet jag inte. Det spelar uppenbarligen ingen roll eftersom resenärerna är för dumma för att utnyttja det.

När jag väl inser att det finns en bistro att breda ut sig i är det för sent। Bistron är redan full av människor som definitivt borde åkt i första klass och som definitivt inte behöver gå till någon bistro. De behöver nog inte äta mer den här månaden.