Ja, det här är just det: kattpiss.
Smakar mest surt och beskt. Funkar hyfsat till tartiflette, oklart om det är ostens, korvens eller skinkans förtjänst, men ingenting som du sitter och sörplar i dig på balkongen en varm sommardag.
Författare: syrrans granne
Ost i tangentbordet
Från Göteborg meddelar den gamle att han hällt vin i tangentbordet på den bärbara och att den numer vägrar hitta operativsystemet. Här på den mobila redaktionen har vi dock ett mycket värre problem.
Genom en olyckshändelse under middagen har vi nämligen spillt ost på tangentbordet, vilket gett oss stora problem. Bokstäverna G,H, V och B är numer helt oåtkomliga. Dessa fyra bokstäver tvingas vi numer klistra in från gamla inlägg.
Som syns av bilden är flera andra tangenter delvis berörda och det är endast med stor svårighet vi kan sktiva denna text, genom att klistra in bokstäver från gamla inlägg.
Hur vi ska få bort osten är oklart i nuläget men vi funderar på att bjuda in traktens möss och helt enkelt låta dem kalasa sig fördärvade.
Angående vinet och det saknade operativsystemet finns ingen anledning till oro. Det är antagligen bara Windows som passade på tillfället att få sig en riktig brakfylla och nu ligger fnissande och gömmer sig på någon mörk del av hårddisken.
Ett mycket törstigt och klent operativsystem kommer strax att kika fram igen, i felsäkert läge och med VGA-grafik. Det är vi säkra på.
Dagens kattpiss: Charles Vincent Brut
Nu ska du få höra! Charles Vincent Brut är en champagne som smakar… Ja alltså, håll i dig nu, för det här kan komma som en chock.
Är du beredd?
*trumvirvel*
Champagne smakar den.
Billig är den också.
Syrrans granne förklarar tallriksmodellen
Den så kallade tallriksmodellen går ut på att mat läggs upp på tallrikar i lämpliga proportioner. Här ser vi ett typiskt exempel.
På tallriken till vänster hittar vi en köttgryta, i detta fall Boeuf Bourgignon, med kokt potatis och blomkål som tillbehör.
På tallriken till höger hittar vi lite blandade ostar.
Andra varianter på tallriksmodellen hittar vi på pizzerior (en tallrik vitkålsallad och en tallrik pizza) och på torsdagar (en tallrik ärtsoppa och en tallrik pannkakor.)
Dagens kattpiss: Piper-Heidsieck Brut
Frisk och blommig smak med inslag av gula äpplen och påtagligt brödig doft.
Luktar mer än den smakar men passar ändå bra till mat, särskilt lättare sådan, som sallad och milda ostar. Smakar klassiskt champagne – sådär som det ska smaka.
Däremot är den ingen höjdare till köttgrytan eller det grillade. Då har den en tendens att försvinna.
Stark thai-mat är förstås inte att tänka på, men om du tycker det verkar vara lämpligt till champagne får du skylla dig själv.
Utomjordingar siktade på Öresundsbåt
Här inne förvaras sprit, rymdgubbar och gem.
Föremålet högst upp är alltså en Bloody Mary, om än något grön.
De andra två bilderna tycker jag talar för sig själva.
Lammfärrulle ostserveras
Jag hoppas de är bättre på att laga mat än på att stava och skriva skyltar.
Ostserveras låter lite spännande. Eller kanske mycket spännande. Jag undrar vad det är.
Hur cyklar man från båda håll?
Vadå cyklar från båda håll? Vem är det som cyklar från båda håll? Det är ju inte mannen på skylten i alla fall.
Jag visste inte ens att man kunde cykla från båda håll. Cykla från två håll samtidigt, hur går det till???
Sen undrar jag, finns det verkligen bara två håll att cykla från? Vem är det som cyklar då egentligen? Linus på linjen?
Han lär ju köra sönder cykeln på tio sekunder, i synnerhet om han försöker cykla från båda håll på den.
Viktig färginformation vid gränsen till Frankrike
Vi vill bara varna för att motorvägsskyltarna byter färg nu när du åker in i Frankrike. Ryck alltså inte till om du plötsligt ser en blå skylt.
Det här är alltså det viktigaste som finns att informera om när du åker in i Frankrike.
Så franskt, på något sätt.
Dagens kattpiss: Montaudon Grande Rose
Sött men ändå bittert, men ändå surt. Efter ett glas känns smakerna mer balanserade.
Lagom lyxkänsla. En bra inledning på semestern.
Allvarlig ölolycka på balkong
En olyckshändelse – eller kanske en rymning. Inget vet vad som hände, men när balkongen öppnade för våren var ölen borta ur flaskan.
Polisen befarar det värsta, men här på redaktionen är vi övertygade om att ölen helt enkelt fått nog av att sitta instängd och rymt till en annan, roligare balkong.
Köp redaktörens fetto-jeans!
Redaktören – chefen alltså – var lite rultig i vintras. Som en glad julgris gick han omkring, stor och trind. Sedan nådde lågkonjunkturen magen.
Nu kan han inte ha sina brallor längre. Eller det går, men han måste hålla dem uppe med skärp och det ser helt muppigt ut. Tyvärr är han alldeles för lat för att gå och handla nya kläder, så han går omkring som en mupp.
Så kan vi faktiskt inte ha det. Därför säljer vi nu hans fetto-jeans till högstbjudande, så blir han tvungen att göra något åt saken.
Jeansen är av Lager 157:s eget märke, ganska anonyma, men av helt OK kvalitet och utseende. De är i storlek W 36, L 32.
Vi säljer dem till högstbjudande. Köparen får betala frakten på ungefär 50 spänn. Skriv en kommentar med ditt bud. Du får vara anonym, men glöm inte att lämna din epostadress så vi kan få tag i dig.
Om du vill kan vi tvinga redaktören att signera dem på valfritt ställe, innan vi skickar iväg dem. Du bestämmer…
Kom hit på tisdag och onsdag så du kan bli uppsagd
I november varslade företaget jag är anställd hos om personalnedskärningar. Nu är de klara med förhandlingarna och meddelar att ”under uppsägningsdagarana den 24 och 25 mars ber vi alla vara tillgängliga för samtal med sin chef.”
Vänta lite nu! Vad är det de ber oss om egentligen? Jo, de ber oss om att vi ska vara tillgängliga för att bli uppsagda på tisdag och onsdag nästa vecka.
Alltså, jag fattar inte. Var någonstans blev det fel nu? Om jag nu anar att jag riskerar att bli uppsagd från jobbet och jag dessutom vet när företaget tänker delge mig detta så är det väl snarare en anledning att hålla sig borta från arbetsplatsen?
Om man nu inte vill bli uppsagd förstås. Då kan det ju vara läge att hålla sig tillgänglig. Annars verkar det lämpligare att befinna sig så långt från arbetsplatsen som möjligt, gärna på långsemester på andra sidan jordklotet.
Människor som spattar omkring till ”musik”
Destruction Song
Pustervik, 16 mars 2009
De är långa, blonda och svarklädda, och de spattar omkring på ett svart golv i ett svart rum till något som med nöd och näppe kan kallas musik.
Vi snackar modern dans nu. Eller jag tror att det är modern dans i alla fall. Gammeldans är det i alla fall inte.
Det är högljutt, knäppt och ganska snyggt och håller på alldeles för länge för min smak. 60 minuter blir lite för mycket, men jag antar att själva poängen med konst är att man ska lida lite.
Men jag har ett annat förslag: Korta föreställningen till 15 minuter och skinna folk på en tusenlapp, så att folk får lida på riktigt.
Jag brukar hävda att bra konst är konst som du antingen blir glad eller förbannad av. Det här blir jag varken eller av. Jag blir mest sugen på att bygga konsthantverk av rostig stålplåt med skärbrännare och svets, och det får väl ändå säga vara ett hyfsat, om än ganska oväntat resultat.
Början på föreställningen är fantastisk. Det bara brakar igång utan förvarning. Som att få en blåsorkester i huvudet ungefär.
Destruction song inträffar i Linköping på onsdag, 18/3. Därefter i Lund (25/3), Malmö (27-28/3), Västerås (31/3), Kungsbacka (2/4) och Jönköping (4/4).
Pyttestor
Den är jättestor, fast ändå liten. Jumbo, fast mini. Den är helt enkelt pyttestor!
Eller så är det rullen som kom sist i tävlingen.