För övrigt så vill jag ha maaaaat! Det var längesen jag tänkte såhär mycket på mat. Det måste vara ett tecken på att min viktminskningskur åter börjat fungera, efter senaste veckans haveri.
Man vet att man håller på att gå ned i vikt när man tänker på mat hela tiden. Det är tanken som räknas.
Tänk dig en hyfsad vaniljglass som du smälter. Sedan tillsätter du lämpligt konserveringsmedel, förpackar skiten i 2,5 deciliters paket och säljer dessa för 20 spänn styck. Där någonstans har vi Gainomax Recovery.
Det ser ut, smakar och påminner på alla sätt om smält glass. Jag skulle vilja påstå att det är smält glass, visserligen med mer proteiner och väldigt lite fett, men på alla praktiska sätt är det väldigt nära glass.
Om vi skall tro vad som står på paketet till denna mirakeldryck så skall vi inta den mellan 5 och 30 minuter efteer avslutat träningspass, för maximal återhämntning.
Produkten är säkert bra, men vad är det egentligen som gör att detta fungerar? Varför trycker inte folk bara i sig en halv liter youghurt med en jävla massa socker i efter träningen istället? Eller varför inte äta en helv liter glass? Näringsmässigt blir det ju samma sak och det kostar ju mindre än hälften.
Dessutom, och det borde ju vara av stor vikt, är Gainomax Recovery ganska äcklig jämfört med sockrad youghurt, men det kanske är ointressant. Lite får man ju faktiskt offra sig för den perfekta gymkroppen.
Idag städar vi här på redaktionen. (Vem fan försöker jag lura egentligen? Alla vet ju att redaktionen är samma sak som min bostad och att vi i allmänhet är en på den här redaktionen.) Det går som vanligt. Innan själva städningen kan börja måste en massa förberedelser genomföras, vi kan kalla det för-städning.
Till att börja med ligger det papper och grejer överallt. Det kan röra sig om fyra veckor gammal post som inte hittat rätt än, eller andra papper som jag skall göra något åt ”någon gång”. Utöver alla papper och gamla tidningar ligger kläder och tvätt i olika stadier spridda här och där, tillsammans med blandad sportutrustning.
Om jag inte var så jävla bråttom på vardagarna och plockade undan lite efter mig skulle det inte vara så besvärligt, men naturligtvis struntar jag i det och till slut blir det nästan omöjligt att städa, eftersom det inte går att genomföra på mindre än två dagar.
Nu har jag nästan trängt igenom plockandet och kan börja komma åt dammet. Då inställer sig frågan: Skall jag göra det ordentligt eller lite halvdant? Gör jag det ordentligt lär det nog ta resten av dagen. Gör jag det halvdant tar det nog bara en timme, men då är det ju kris om två veckor igen.
Fortsättning följer…
Ful och löjlig reklam. Så tänker sig Svenska Spel stävja spelmissbruket. I den senaste av en lång rad kampanjer som syftar till att göra folk mindre intresserade av spel tar företaget till ett helt nytt grepp.
Den nya kampanjen går helt enkelt ut på att förlöjliga spelandet i allmänhet och Svenska Spel i synnerhet. Genom att tapetsera stan med tejp som gör reklam för senaste påfundet Limbo hoppas man väcka sådan avsmak hos befolkningen att färre spelar på eller ens besöker webbplatsen, eller spelar via ombud.
Vulgär är väl det minsta man kan säga om kampanjen. Låt oss hoppas att det verkligen leder till mindre spelande så det är värt förfulningen.
Promenix är en vidareutveckling av ordet promenad. Promenixen uppfanns av den ironiska generationen, även kallad Generation X under 1990-talet som ett alternativ till den då töntstämplade promenaden.
Promenix består av delarna prome – som utgör stammen i ordet promenad och i sammanhanget har betydelsen att gå i rekreationssyfte – och nix som är den ironiska generationens signal om att här skall minsann inte ut och traskas i rekreationssyfte som någon annan jävla pensionär!
Promenix utgör alltså strängt taget motsatsen till promenad, men enligt den ironiska generationens språklogik blir motsatsen allts samma som själva ansatsen.
Jag har egenmäktigt beslutat om vissa ändringar för nakenbloggningen. Det hela kommer nu att genomföras som ett så kallat blindtest, dvs jag kommer att vara antingen naken eller också inte naken när jag skriver. Ni läsare kommer inte att veta vilket. Däremot kommer ni att bli ombedda att betygsätta varje inlägg och gissa om jag varit naken eller inte när det skrevs. Tekniken för detta kommer förhoppningsvis att installeras under helgen.
Ett bättre alternativ hade egentligen varit att göra ett dubbelblindtest, dvs varken ni eller jag vet om ajg är naken när jag skriver, men jag vet inte hur det skall gå till, rent praktiskt.
Faller det riktigt bra ut kanske vi kan dra igång en nakenbloggstafett senare.
Jag undrar hur många det är som sitter och bloggar nakna. Har man jobbat med mjukvaruutveckling vet man ju att koden aldrig blir så bra som när man nakenprogrammerar.
Så fort alla cheferna på kontoret åker iväg på konferens river alla av sig paltorna, loggar in som knulldrutt och sätter igång. Så mycket som blir gjort då blir aldrig gjort annars.
Jag vet inte om samma sak gäller bloggar. De flesta bloggara har nog ingen chef som plötsligt kan komma och kika över axeln. Frågan är om det är nakenheten i sig, eller frånvaron av chefer som gör mest för produktiviteten.
För att bringa klarhet i detta fråga inleds imorgon en ny serie om nakenbloggande här på syrrans granne. Jag kommer att vara naken när jag tänker ut nya uppslag, naken när läser andras verk och framför allt naken när jag skriver.
Kvaliteten och produktiviteten kommer att mätas och sedan jämföras med en kontrollperiod som är tänkt att äga rum efter att nakenbloggandet avslutats.
Hur det blir med fotodokumentation är en annan fråga. Jag är lite tveksam till att publicera bilder från försöket.
Jag minns 1970-talet när datorerna började breda ut sig hos banker, försäkringsbolag och myndigheter. Plötsligt var tidigare enkla uppgifter omöjliga att utföra eftersom det ”låg på data.” Administrationen gick därmed inte längre att bemästra eller ens påverka.
Men det var itne bara elände. Istället var framtiden ljus, för snart, mycket snart skulle allt ligga på data och vi skulle slippa allt vad papper hette. Det skulle bli så bra och rationellt och billigt utan det besvärliga papperet.
Sen kom 80-talet och mängden papper växte. Det blev märkligt tyst om det papperslösa kontoret. Det försvann någonstans. Som en logisk följd kom 90-talet och papperhögarna fortsatte växa.
På jobbet blev det papperslösa kontoret ett skämt vi kunde roa varandra med medan vi såg pappersmängden växa ytterligare. Jag arbetade med utveckling av system som åtminstone var tänkta att kunna ersätta papper. Ironi var en ständig följeslagare.
Nu äntligen har vi passerat millennieskiftet och lever alltså i framtiden. Nu har vi fantastiska system för att ersätta papper. Vi skriver fortfarande ut saker på papper och skickar till varandra men så fort vi tar emot ett papper lägger vi det genast i en scanner och läser in en bild till ett elektroniskt arkiv. Därefter lägger vi själva papperet i ett stort arkiv i ett bergrum någonstans. Ve och fasa om någon skulle komma på att slänga det papper vi just lagrat i vårt dyra elektroniska arkiv! Det heliga papperet måste skyddas med alla medel.
Fördelen med det elektroniska arkivet är att nu slipper vi skicka runt papperet mellan oss. Istället kan vem som helst leta upp det med datorn och skriva ut en alldeles egen kopia.
Precis som om naturen behövde hjälp av dokumentarkiv, när det finns byråkrater. Särskilt amerikaner. I Europa är vi totala amatörer på byråkrati. Bara en amerikan kan komma på att vi skall skriva ut en kopia av vad vi ser på bildskärmen, signera den och sedan sätta den i en pärm. Antagligen skall vi lägga det signerade papperet i scannern och lagra i det elektroniska arkivet också.
Det går rätt bra för papper. Alla dess belackare har haft fel och trots allt prat om det papperslösa samhället är papper nu starkare än någonsin.
Om femtio år kommer världens papper att förena sig och dränka människorna i en stor syndaflod. Då har papper vunnit.
Från den dagen skall papper ensamt härska över jorden.
Efter att under två dagars tid ha gått och sneglat på varandra bestämde sig bloggarna syrrans granne och hannaholivia idag för att slå sina påsar ihop och gifta sig.
– Det var faktiskt hannaholivia som friade, säger syrrans granne generat i en kommentar.
Exakt vad slutresultatet kommer att bli av denna fusion är det i dagsläget ingen som vågar spekulera i men fotomontaget i denna artikel kanske kan ge en försmak om vad som väntar.
Vi har väl alla någon gång funderat över hur många meter som egentligen ryms i en sån där sprayburk med grädde. För de flesta av oss stannar det antagligen vid spekulation, men för er som alltid undrat kan syrrans granne idag stolt presentera resultatet från sin stora gräddmätning.
Testmetod
Försöket förbereddes genom att sprayburken skakades ordentligt, enligt instruktionerna på utsidan. Burken vägdes och därefter inleddes mätningarna.
För varje mätserie sprayades en sträng grädde, i jämn takt längs en uppmätt sträcka på en meter. Därefter vägdes burken för att fastställa vikten hos den utsprayade grädden. Samma mätprocedur genomfördes totalt fem gånger. Slutligen vägdes den utsprayade gräddmängden för att verifiera resultaten från vägningen av flaskan.
Resultat
De fem sprayomgångarna visade genomgående på en viktförlust för flaskan på mellan 13 och 14 gram per omgång. Slutvägningen av det sammanlagda resultatet (5 meter grädde) landade på totalt 66 gram, motsvarande 13,2 gram per meter.
Slutsatser
En burk spraygrädde väger netto 250 gram. Om vi räknar på en metervikt av 13,2 gram motsvarar detta 18,9 meter grädde.
Efter centerpartisten Ingrid Olssons utspel om att förbjuda fula ord i Ljusdal står politikerna och proffstyckarna nu i kö för att lansera nya förlsag på förbud. Längst går kommunpolitikern Klas Greehn (fp) i Grönköping, som vill förbjuda fula människor:
– Det är ju så man mår illa när man går ut på gatan. Är det inte det ena så är det det andra. Folk klär sig fan hur som helst nu för tiden och om de för en gångs skull är hyfsat klädda så har de kladdat ned hela ansiktet med smink, eller så är de helt enkelt fula som stryk.
Klas Greehn föreslår att fullmäktige i varje kommun skall få mandat att besluta om vid vilka tider på dygnet fula människor skall tillåtas röra sig ute.
– Det kan ju inte vara meningen att man som hederlig svensk skattebetalare skall behöva bli spyfärdig av att gå ut. Man måste ju få röra sig på stan utan att drabbas av denna visuella nedsmutsning.
Som en reaktion på dessa händelser planerar Svenska Kyrkan en kampanj som syftar till ett förbud mot orena tankar, något som inte minst kommer att drabba redaktionen för syrrans granne hårt.
Det är visserligen ganska sen kväll nu och tidningen har inte kommit hit ännu, även om jag vet att den är på väg. Men hur vore det egentligen om man kunde få en tidning hemburen på kvällen, kanske vid sjusnåret när middagen håller på att sätta sig och man är lite lagom slö?
Kvällspressen finns ju sedan länge tillgänglig redan på morgonen, ungefär när de flesta kommer till jobbet. Dessutom är det ju omöjligt att transportera sig till jobbet utan att bombarderas med gratistidningar, så jag undrar när morgontidningarna skall hänga på kvällstidningarna och börja tidigarelägga sin utgivning, kanske till tidiga kvällen.
På morgonen hinner jag ändå inte läsa tidningen. Det blir lite förstrött bläddrande till frukost, men själva läsningen får vänta tills jag är på jobbet eller i skolan, eller till kvällen, så varför skall jag egentligen få en tidning hemburen på tidiga morgonen när jag inte hinner läsa den förrän på kvällen?
Jag tycker vi skall vända på begreppen fullständigt och ge ut morgontidningarna på kvällen. Kvällstidningarna kommer ju redan på morgonen så dem behöver vi inte åtgärda.
Ryktet om att syrrans granne skulle så att säga ha trillat av pinn, plockat ner skylten, ställt in tofflorna eller lämnat in passerkortet är betydligt överdrivet. Till exempel är syrrans granne ingen fågel, så alla idéer om att trilla av pinnar kan direkt avfärdas då något pinnsittande över huvud taget inte förekommer.
Övriga påståenden är så befängda att vi inte ens bemödar oss att kommentera dem. Vi tänker stå här och vissla, helt oskyldigt i regnet.
Ett särskilt välkommen vill jag säga till min första läsare i Nordamerika. Åtminstone såvitt jag vet; jag har ju inte haft tillgång till statistik särskilt länge.
Hej Chicago! Hoppas du gillar vad du läser och kommer tillbaka snart, vem du nu är.
På Island verkar jag ha en läsare också. Syrrans granne finns snart över hela jorden. Spännande!
Umeå och Uppsala tillhörde de lyckligt lottade när Aftonbladet idag lanserade nio nya lokala sajter. Jan Eriksson, kommunstyrelsens ordförande i Uppsala är mycket nöjd med beskedet:
– Vi har väntat länge nu. Det var på tiden att Aftonbladet satte oss på kartan, säger han.
I Umeå planerade ystra studenter en ny karneval till Aftonbladets ära. Glädjen stod högt i tak i hela stan.
Absurdistans borgmästare Clark Bergendahl var inte lika nöjd:
&ndash Det är alltid samma visa. ”Ni är för absurda” säger folk. ”Det förstår ni väl att vi inte kan ta er lilla stad på allvar med ett sånt namn.” Sånt får jag höra, hela tiden. Jag är så trött på det här, säger han buttert i en kommentar.
Från Aftonbladets sida ville man inte kommentera saken men hälsade att det kommer fler sajter i framtiden och att chansen alltså finns kvar.