Etikett: slackerprosa

Sensationellt spritfynd i badrum

Spritflaskan som förklarar ett och annat

Vid en arkeologisk utgrävning av badrummet här på redaktionen gjordes idag ett intressant fynd. Under golvet, väl gömt i bjälklaget, hittades en urdrucken flaska sprit, vilket väckte stor munterhet bland de närvarande.
Absolut rent brännvin - i originaltappning

Det är alltså en flaska Absolut rent brännvin, som någon byggnadsarbetare satt i sig på jobbet för sådär 22 år sedan. Eller för 72 år sedan. Sprit är det i alla fall och det skulle kunna förklara ett och annat.

Mer än en gång under utgrävningen har frasen ”De måste ha varit fulla när de gjorde det här” yttrats och här har vi alltså bevis för att så faktiskt har varit fallet.

Experter från riksantikvarieämbetet har nu kallats in för att datera flaskan och säkra eventuellt ytterligare fynd.

Redaktionen för syrrans granne funderar allvarligt på att låta bygga en monter åt flaskan i det snart nyrenoverade badrummet.

Syrrans granne avslöjar vinterns glasögonmode

Vinterns glasögonmode

Det kommer att bli mycket hörsekåpor, reflexvästar och svettig, naken hud på barerna i vinter. Åtminstone om modehusen får sin vilja igenom. De vill absolut inte att det blir känt än, men syrrans granne har bilderna och kan redan nu presentera vinterns glasögonmode.

Byggarbetare och andra hantverkare har alltid stått högt i kurs, vilket nu slår igenom med full kraft. Vinterns brillor är misstänkt lika skyddsglasögon och när de, som här, kompletteras med ett chict andningsskydd blir budskapet solklart: I vinter är det rivningsarbetaren som står högst i kurs.

Vinterns glasögonmodeVinterns glasögonmode

Dags, med andra ord, att springa hem, rufsa till håret, bada i svett och rulla sig i sågspån!

Gästblogg: Reinfeldt blåste mig på tusen spänn!

”Reinfeldt lovar tusenlapp till låginkomsttagare”, läste jag i DN.

Han har i och för sig lovat förr, men skam den som misstror en politiker, tänkte jag. Fredrik ”tusenlappen” Reinfeldt lovar att vi ska få mer pengar när vi går till bakomaten. En tusenlapp mer i månaden. Han är som jultomten, fast hela året runt. Å vad jag tyckte om Fredrik R när jag läste det.

Jag ilade till bakomaten. Man vill ju inte komma försent, så att tusenlapparna är slut.

Nöjd och förhoppningsfull knappade jag in 300 kronor. ”Ett tusen trehundra kronor räcker till en cykel”, tänkte jag.

Jag har redan en cykel, en gul Monark. Men när jag nu får ännu mer i plånboken – varje månad dessutom – så ska man väl kosta på sig en ny tvåhjuling.

Bankomaten harklade sig och spottade först ut mitt kort. Gott så. Sedan kom – ungefär samtidigt – pengarna och ett kontoutdrag.

Va! Tre begagnade, lite skrynkliga hundralappar letade sig ut ur bankomatens gap. Och på kvittot stod det svart på vitt: ”Uttaget: 300 kr.”

Det blir ingen ny cykel i år heller.

Dumma snål-Fredrik! Han hade förstås varit där själv först och tagit ut alla 1000-lappar, den fähunden!

Ännu en blondin…

Jordgubbsodlare …i bloggosfären. Eller i the Knife-sfären. Oavsett vilket måste detta givetvis uppmärksammas. Jag pratar alltså om bloggen Jordgubbsodlare.

Kvalitetsidioti fast på ett helt annat sätt än vad ni är vana vid från syrrans granne. Någonting annat, helt enkelt, fast ändå väldigt väldigt bra. Speciellt rekommenderas inlägget om soff-förbud, en fråga som varit bordlagd alldeles för länge.

Och när vi ändå är inne på blondiner. Min knife har hotat, eller hur man nu skall säga, att förändra världen som vi känner den.

the Knife Det riskerar att bli en mycket spännande höst. Jag ser redan fram emot den, med skräckblandad förtjusning.

Höghastighetssex i nya liggvagnar

Liggvagn

Liggvagn associerar väl de flesta med hårda britsar på nattåget och dålig komfort. Men med den nya satsningen är det inte meningen att passagerarna skall sova, utan ligga med varandra – i 250 kilometer i timmen. Höghastighetssex kanske inte är riktigt lika flådigt som medlemsskap i tiotusenmetersklubben. Men SJ tror att intresset ändå är stort.

Redan 31 augusti avgår det första knulltåget. Premiärturen går 16:12 från Göteborg till Stockholm. De speciella liggvagnarna kommer sedan att finnas på samtliga X2000-avgångar fredag, lördag och söndag eftermiddag och kväll.

De specialtillverkade vagnarna är specialanpassade och börjar levereras från Italien nu i veckan. De kommer att finnas både i första och andra klass. I första klass erbjuds kupé med vattensäng och jacuzzi. I andra klass blir det en lite enklare kupé med resårsäng och durs. Som tillval finns champagne och jordgubbar. Dessutom erbjuds en speciell musikkanal som enligt uppgift kommer att spela ”bara riktigt sköna knull-låtar.”

Förutom liggkupéer kommer det även att finnas bar och disco på tåget. Tanken är inte bara att passagerarna skall kunna roa sig när de tröttnat på att knulla. SJ kommer förutom parbiljetterna nämligen att sälja singelbiljetter till de som vill och vågar chansa på att hitta en partner på tåget.

Slår satsningen väl ut planerar SJ att utvidga verksamheten till att även omfatta andra tåg. Kanske blir det knullkupéer i några av dubbeldäckarna, med möjlighet att ligga under glastaket, med utsikt över stjärnhimlen.

Ett grönt monster

redaktionsbil 1

Äntligen är nya redaktionsbilen här! Imorse klockan åtta levererades den med buller och bång till redaktionens parkering.

redaktionsbil 2

Den är stor och grön. Den har stöttor och en rejäl lyftarm som når långt upp i skyn. Den fullständigt skriker: ”We brake for nobody!”

Kanske att den kan tyckas opraktisk, men några parkeringsproblem lär vi inte drabbas av. Når såg du senast någon bötfälla en mobilkran?

Gästblogg: Sluta egga oss!

Allas vår Per Morberg vet att egga sin publik. För den så befriande skamlösa tidningen Svenska Dagbladet beskriver Per nu ingående sin lekamen som ung:

– Jag hade långt hår och såg ut som en grekisk staty i kroppen.

Per vet att vi läser. Han kan bara inte låta bli.

Läs också:
Gästblogg: Sex-Per avslöjar storleken
Gästblogg: Per Morbergs sexkök

Gästblogg: Sex-Per avslöjar storleken

Per Morberg, som ”knullar” både kameran och maten i tv på söndagarna, berättar i en öppenhjärtig intervju, i Svenska Dagbladet i dag, om sitt sexliv.

Naturligtvis kommenterar Per även syrrans grannes inlägg om hans ”pepparkvarn”. Och Per väljer nu att berätta: ”Den är inte så stor utan högst normal.”

Så var det sagt. En gnutta besvikelse sprider sig som tunn blå rök i cyberspace.

Men var inte ledsna. Vi vet alla att han är en mästare på understatements. Var det inte Per som köpte en hink basilika på Örtagården sist? Jo. Så jobbar han. Extra allt.

Och mycket riktigt avslutar han med en bekännelse; särskild ägnad syrrans grannes läsare:

”Men jag kan se att det finns en sensualism i programmen.”

Just det.

Läs också: Gästblogg: Per Morbergs sexkök

Hatten: Smälting

Hatten - Smälting

Byta kust var naturligtvis ett misstag. Termometern står på 30 grader och jag smälter i hettan. Ingen skön dag att vara hatt. Ingen skön dag att vara något annat heller, utom möjligen ödla eller gruvarbetare.

Det var varmt i Stockholm men det var tydligen inte illa nog.

Fast nu får jag väl stryk för att jag klagar över att det är varmt och skönt på semestern. Stryk av industrisemestermaffian som bara hade regn, mulet och kallt. Men det får jag ta med ett leende. Jag orkar ändå inte röra mig…

Aftonbladet bekänner färg

Idag händer det grejer i Sverige! Inte alltså. Nyhetstorkan är total, men det hindrar förstås inte skymningspressen från att ta i ordentligt.

”Du skall vara snygg, framgångsrik och lycklig – annars kan du dra åt helvete!” Det förkunnar ettan på Aftonbladet.

Nej, jag kan verkligen inte förstå varför det går så dåligt för kvällstidningarna nu för tiden.

Hatten: Stekare på söder

Hatten - Steker

Det är någon som steker på Kocksgatan. Jag vet inte riktigt hur det har gått till – jag trodde stekarna höll till kring Stureplan – men bevisen är tydliga. Här är stekpannan de använder.

Hatten - Fula hus

I övrigt i Stockholm noteras fula hus. Eller kanske inte fula. De är fulsnygga på något sätt. Oemotståndliga i all sin anskrämlighet. Eventuellt skulle Larry älska dem, om de nu är tillräckligt östtyska för hans smak.

Ikväll är det fredag och stor final här i Stockholm. Sedan drar jag ned till västkusten i några dagar åtminstone.

Plötsligt händer det!

Jag skall ärligt erkänna att jag hade gett upp om alliansen. Fredrik Reinfeldts prat i valrörelsen, om att inte jaga en hel ungdomsgeneration, har hittills visat sig var just bara prat.

Imorse höll jag därför på att ramla av stolen när jag läste vad moderaten Karl Sigfrid skriver på DN Debatt. Hela piratrörelsens argumentation framförd i Dagens Nyheter av en moderat.

Det kanske håller på och händer något i alla fall.

Läs mer hos Idg.

Hatten: Tom stad

Solen försvinner och plötsligt är människorna som bortblåsta. Odenplan är som ett ödetorg idag jämfört med igår och jag undrar ett tag vad som hänt.

Sedan inser jag att det naturligtvis bara är turisterna som försvunnit. Det är ju turisterna som brukar befolka staden under dagtid, när resten av befolkningen ägnar sig åt att koncentrerat stirra in i en plastruta.

Men var är de, turisterna? De lär ju inte vara på stranden i alla fall, för det är ju verkligen inget strandväder. Badväder möjligen, för det är ju varmt som i helvetet, men folk hänger ju knappast på stranden när regnet hänger i luften.

De kanske sitter i bilen. Det verkar logiskt på något sätt, att sätta sig i bilen en regnig dag i Stockholm. Eller så shoppar de i någon massiv inomhusgalleria. Det är säkert så. De har satt sig i bilen allihop och åkt till Kungens kurva, eller vart man nu åker.

Jag vet inte. Jag har ingen bil och även om jag hade en vore det svårt att köra. Jag har inget körkort och lär inte få något. Jag är ju en hatt.

Jag sätter mig på stans absolut sunkigaste café istället. Det måste vara där jag sitter nu. Hela lokalen stinker rök trots att ingen fått röka där på två år eller vad det nu kan vara. Jag har hittat en rest. En bit av det förgångna som ännu inte städats bort. Det sitter till och med tre svarta snubbar som ölar och röker vid grannbordet.

Mitt på Vasagatan. Jag skulle inte äta lunch är om jag så fick betalt. Dricka kaffe går bra, men det är allt. Ändå finns stället kvar. Hur bär de sig åt?