Arbetsplatsen borttagen av misstag

Skillnaden mellan att jobba med IT och att arbeta i den fysiska världen är att inom IT-branschen är det ingenting konstigt om lagret du arbetar i plötsligt är borta när du kommer till jobbet på morgonen. Någon kan ha råkat trycka på fel knapp och *poff* så finns det inte mer.

Om du har tur går det att återställa från en säkerhetskopia.

Windows backup – när du bara vill ha kvar vissa filer

Jag gjorde det verkligen. Jag markerade alla filer i min Documents-katalog, tryckte shift-delete och sedan enter.

Deleting 417 files from Documents

Ojdå! Det var ju inte det där jag skulle göra. Jag skulle ju bara ta bort en underkatalog, inte hela innehållet.

Nåja, detta blir ett utmärkt tillfälle att se vad Windows Vistas inbyggda backupverktyg kan vara värt. Om jag har riktig tur kanske jag kan få tillbaka filerna som de såg ut igår, inte som de såg ut för en månad sedan, eller kanske två, när jag började använda den här datorn.

Väl i hemmanätverket drar jag igång Backup and Restore Center och provar. Det går bra nästan direkt, men jag tycker det är lite underligt att jag måste gå till olika dialoger för att välja kataloger och enstaka filer. Vad är grejen?

Hur fungerar det då?

Jo, det inbyggda backupverktyget i Windows Vista fungerar, nästan. Men det är ju som vanligt i Windows att Microsoft har fuckat upp allting på något bisarrt sätt.

Det normala, eller åtminstone det jag förväntar mig, när jag gör backup av något är att allt ingår. Det kan möjligen finnas någon systemfil som alltid är öppen och som därför måste hanteras på något speciellt sätt, men när jag gör backup på min hemkatalog så räknar jag faktiskt med att jag får en backup av allt som ligger där.

Så funkar det förstås inte i Windows Vista. Nej, där har Microsoft bestämt att bara vissa filer får vara med. Så jag får tillbaka det mesta av mina dokument, men det där shell-scriptet, vars namn slutar på .sh, finns inte med över huvud taget.

Nu sitter jag här och undrar hur det står till med andra filer. Har Microsoft till exempel bestämt att php-filer inte heller ska finnas i min hemkatalog? Hur blir det då när olyckan är framme och mina bloggteman plötsligt inte finns?

Nej, den här backuplösningen åker ut nu genast, med öronen före. Från Redmond levereras bara en jävla massa opålitligt skräp, precis som vanligt.

(Ja, nu kommer det någon beskäftig idiot och berättar om hur fantastiskt allt ska bli i Windows 7. Hur det blir i verkligheten kan det hända att vi får veta inom kort, om inte Windows Vista hinner åka ut innan dess…)

Bortskänkes: Laddare till SonyEricsson-telefoner

Fyra laddare till SonyEricsson-telefoner

Jag tänkte att jag skulle vara smart och sälja mina överblivna laddare på Tradera, men det verkar inte vara någon vidare affärsidé faktiskt.

Vi gör såhär istället:

Du som vill ha en SonyEricsson-laddare anmäler ditt intresse genom en kommentar till detta inlägg. Se till att lämna din epostadress (den publiceras inte) så kontaktar jag dig.

Du betalar 40 kr för frakt och emballage, plus så mycket som du tycker att den är värd. Eller så kan du se det som ett bidrag till bloggen och betala lite extra, som stöd till en stackars utmärglad (nåja) publicist som i allmänhet inte får betalt för sitt arbete (med bloggen alltså.)

Som en vante i vinden

Att vara elkund är som att vara en vante i vinden. Du har suttit en bra stund och noga valt en elleverantör som du är nöjd med och allt har fungerat bra i ett par års tid.

Plötsligt får du ett brev från elbolaget XYZ:

Hej!

Från och med 1 oktober tar vi över dig som elkund. Bla bla bla… Var god skriv under bifogat avtal och skicka till oss så att vi har det inom 10 dagar.

Vaihelvete nudå?

Alltså, vad fan är grejen med elhandelsbolag? De kommer och går som dagssländor och det är alltid samma sak. Plötsligt får du ett brev som talar om att nu minsann ska du inte få vara kund hos oss längre utan hos det jättestora elbolaget XYZ istället.

Det är som att vara en vante i vinden och jag blir lika ställd varje gång.

Vilken del av begreppet varumärkesvård är det som elhandelsbolagen inte har förstått? Vad är det de anser att de köper egentligen, när de köper upp ett annat elhandelsbolag? Uppenbarligen inte varumärket i alla fall, för det häller de ut med badvattnet. Istället verkar det vara befintliga kunder de köper. Kunder som snabbt och lätt ser över sitt elpris igen och sedan går vidare till en annan leverantör.

Det har inte direkt blivit svårare för elkunderna att välja leverantör. Istället går det på fem minuter, tack vare sajter som elskling.se.

Första gången jag råkade ut för det här var det den på alla sätt vämjeliga el-leverantören Öresundskraft, som jag lämnat i vredesmod ett par år tidigare, som plötsligt tog över den el-leverantör jag bytt till.

Den här gången var det e-on (eller e-off som de egentligen heter sedan stormen Gudrun) som bestämde sig för att köpa upp Surahammars Energiverk och sedan raskt skrämma upp de nyförvärvade kunderna med ett avtal som skickas ut och ska returneras inom tio dagar.

Resultatet är det samma varje gång. Jag finner mig plötsligt kastad som en vante i vinden på en elmarknad som som befolkas av ömsom anonyma storföretag, ömsom lycksökare.

Vad var det som gick fel här, egentligen?

Dagens känga: DB Schenker Privpak

Dagens utmärkelse för dålig kundservice går till DB Schenker Privpak och deras paketombud Candy Kings, som vägrade ta emot en förbokad försändelse för att de ”saknar plastfickor till adresslappen”. Dessa måste jag tydligen beställa själv, oklart varifrån och hur.

Det är sannerligen fler än Posten som vill vara med och och tävla om att vara sämst på att distribuera paket.

Uppdatering: Jag har nu blivit utlovad kompensation, i form av en biobiljett, för min förlorade halvtimme. Det är en bra början i och för sig, men egentligen låter vi företagen slippa undan alldeles för lätt i sådana här lägen. De borde krypa och ge oss rejält tilltagen kompensation i kontanter, utan att man ska behöva påtala det.

”Ja, när man knullar som vanligt”

Vissa konversationer blir bättre än andra. Nedanstående konversation till exempel, utspelades sent inatt hemma i redaktörssängen:

Redaktörn: “Det kanske var ett tvärtomkorsord.”

Fru Redaktörn: “Va?”

– Ja, med bagaget där publiken skulle vara.

– Publiken?

– Ja, när man knullar som vanligt.

– Va?

– Men du fattar ju inte!

Eventuella förklaringar till ovanstående är varmt välkomna.