Månad: december 2008

Lågt, men långt ifrån tillräckligt lågt

Tack alla läsare! Den senaste veckan har varit fantastisk ur flera perspektiv. Framför allt har läsekretsen utvidgats ordentligt efter efter att syrrans granne blev utsedd till Sveriges lägsta blogg.

Men hur lågt vi än lyckats sjunka är det ändå inte tillräckligt. Ta en titt på bilden här ovan.

7

Det är inget speciellt lågt tal. Faktum är att det är ganska högt tal. Knappt lågt alls faktiskt.

Vi behöver hjälp här från redaktionen. Vi behöver din hjälp att sjunka ännu lägre. Mot noll och sedan lite till.

Om det ska bli möjligt måste du lova att du säger till alla du känner att kolla in syrrans granne. Och inte bara de du känner förresten. Gör ett massutskick på jobbet eller dela ut lappar till alla grannarna, med uppmaningen att läsa syrrans granne.

Vi kan om vi vill. Om alla hjälps åt.

Vem köper alla pennor?

Det är någonting mystiskt med pennor. De uppstår spontant. Överallt uppstår de. På skrivbordet, i bilen och i jackfickor. Plötsligt är de bara där.

Jag har köpt pennor. Vid säkert fem tillfällen har jag köpt pennor. Någonsin alltså. Det blir inte så många pennor. De borde ha tagit slut för längesen.

Men de tar inte slut. Istället har jag mängder av pennor. Stora mängder. De är överallt.

Med jämna mellanrum rensar jag ut en massa pennor och dumpar någonstans där de gör större nytta. Det hjälper inte. Inom ett par veckor är det fullt av pennor igen.

Det jag mest undrar över är vem som köper alla pennor. Någon måste ju köpa dem och sätta dem i distribution. Han eller hon måste lägga enorma mängder pengar på pennor som bara försvinner, för att dyka upp på mitt och andras skrivbord. Stackars sate! Köpa en massa pennor till ingen nytta.

Om du skickar mig din adress lovar jag att jag ska börja skicka tillbaka pennorna till dig. Jag behöver dem inte…

Nudelmiddag slutade i blodvite

Plötsligt gav nudlarna igen. Det som börjat ett par minuter tidigare med förberedelserna för en trevlig måltid förvandlades i ett nafs till ett blodigt inferno då nudlarna stack hål på fingret, rakt igenom påsen.

Olyckan inträffade sent igår kväll i en lägenhet i Masthugget i Göteborg. Händelsen höll på att urarta i kalabalik men efter rådigt ingripande av en granne lugnade situationen snabbt ned sig igen.

– Jag kom in till vad som liknade ett blodbad men insåg snabbt att det såg värre ut än vad det var, säger grannen.

Den skadade mannen är numer omplåstrad och låter hälsa att han i fortsättningen kommer att vara mycket mer försiktig med nudlar.

– De ser harmlösa ut vid första anblicken, men nu har jag lärt mig vilken skada de kan ställa till med. I fortsättningen tänker jag använda skyddshandskar, säger han.

Vem fan vill jobba i Västra götalands län?

Som jag nämnde för ett par veckor sedan söker jag just nu nytt jobb. Tanken var och är egentligen att jag äntligen ska släppa sargen och satsa friskt på min frilanskarriär.

Men jag är ju lite feg. Vara anställd har ju trots allt sina fördelar och konjunkturen är ju inte den bästa just nu. Och fortare än Anders Borg hinner säga krispaket så har fingrarna sprungit iväg på tangentbordet och skrivit in adressen till närmaste rekryteringssajt.

Så sitter jag plötsligt där och bläddrar bland mer eller mindre begripliga kategorier och branscher, och väljer ut det som verkar intressant.

Sedan, när jag valt klart bland alla typer av jobb som finns återstår bara att välja var någonstans jag vill jobba. Och det är nu det blir lite, för att inte säga mycket underligt. För det finns ingen möjlighet att avgränsa sökningen geografiskt till ett område som är intressant.

Det rimliga vore väl kanske att jag kunde ange vilken eller vilka städer jag kan tänka mig att bo i och att jag sedan fick förslag utifrån det. Men det får jag förstås inte. Nej, istället ska jag nu välja mellan ett antal län som jag vill söka jobb i.

Jag bor i ett län. Västra götalands län. Det är ett rätt stort län. Det är så stort att det inte ens kallar sig län utan har bytt namn till region. Där, i det jättestora länet bor jag, i en stad som heter Göteborg.

I Göteborg bor jag och där vill jag söka jobb. Visst, det är tänkbart att jag skulle kunna jobba lite utanför Göteborg, kanske i Mölndal, eller Partille. Ja sen finns det ett knippe andra städer ganska långt ifrån Göteborg där jag skulle kunna tänka mig att bo och arbeta, om det nu kniper.

Men län alltså. Finns det någon människa som någonsin tänkt tanken att de vill jobba i ett visst län? Har någon till exempel hört talas om en Kungsbackabo som kan tänka sig arbete i Laholm, 13 mil söderut, men som vägrar att ens överväga ett arbete i Göteborg, 3 mil norrut, bara för att det ligger i fel län?

Jag vet inte vad som gått fel här, men någon måste ju ha råkat ut för en rejäl härdsmälta i hjärnan när de fått för sig att en göteborgare kan tänka sig ett jobb i Strömstad, Bengtsfors eller Gullspång, men är helt ointresserad av att åka tre mil till Kungsbacka, bara för att det ligger i fel län.

Det är precis som om människorna som driver de där rekryteringssajterna aldrig har sökt jobb.

Luftfakturor från Trygg Hansa

Det finns flera sätt att avsluta en affärsrelation. Ett är att helt enkelt konstatera att ”det blev inte mer just nu” och försöka att göra bättre nästa gång.

Ett annat är att göra som Trygg Hansa och skicka en faktura på en försäkring som kunden inte längre vill ha och som kunden därför slutat betala för, men som man själv valt att förlänga som en ”extra service”

Det lämnas som en övning åt läsaren att lista ut vad som kommer att hända när olycksfallsförsäkringen hos samma försäkringsbolag ska förlängas.