Syrrans granne Stockholm, del 15: SJ

Jag vet inte varför jag skyller det här på SJ. Allt är ju bevisligen mitt fel, men på något sätt tycker jag inte det är mer än rätt att skylla lite på SJ. De kanske är oskyldiga just den här gången, men jag vet nog.

Till att börja med hade jag bokat plats i andra klass. Det kan ju verka ekonomiskt och bra. Det är billigare ända tills man räknar med den lilla detaljen Internet. Tänker man vara uppkopplad hela resan blir det liksom bara dumt. Det kostar till exempel nästan lika mycket som första klass.

Inte bara var jag dumsnål, det var dessutom helt fullt på tåget. Jättemycket människor som skall till Stockholm samtidigt som mig och de skall dessutom sitta framför, bakom och bredvid. Lite som maddtre fast på ett jobbigt sätt.

Jag har kanske inte så bred röv, men jag har definitivt för långa ben och armar för att sitta så. I synnerhet armbågarna vållade problem eftersom jag hade fått för mig att jag skulle jobba lite med en dator på vägen.

Det hela var naturligtvis bara dumt och som gjort för att misslyckas. När jag insåg mitt misstag och bestämt mig för att fly till bistron och sitta där istället var det försent. Bistron var fylld av människor, inte som åt, men som läste tidningen, babblade och framför allt satt överallt. Minst hälften av människorna såg dessutom ut att inte behöva äta speciellt mycket mer på ett tag.

Jag fick sitta kvar i mitt trånga säte och lida ända tills det var tio minuter kvar till stängning. Då fick jag min chans.

Sämst idag: Två små mackor och en starkbärs för 83 spänn.

Bäst idag: Bara fyra minuters väntan på T-banan.


Carl Bildt – det nya folkpartiet

Folkpartiet har länge stått i centrum för raljanta och sarkastiska inlägg. De har lagt allt mer bisarra förslag i sina futila försök att återupprepa mediesuccén som följde på förslaget om språktest.

På senare tid har dock folkpartiet fått konkurrens av Carl Bildt. Måhända är det så att vi alla blivit ganska trötta på att ständigt häckla detta, till namnet liberala, folkparti. Jag tror dock att den verkliga orsaken till Carl Bildts framgångar på området är den att Carl Bildt är professionell i sitt agerande i jämförelse med Lars Leijonborg som mest ter sig som en glad amatör.

Om det var så att Carl Bildt faktiskt bedrev någon som helst utrikespolitik kanske det inte skulle bli så roligt längre, men tills dess får nog folkpartiet finna sig i att vara akterseglade.


Vad är det med ordet stickkontakt?

Vad är det egentligen med ordet stickkontakt? Varför finns det?

Det är en kontakt, som man sticker in i en annan kontakt, men jag förstår ändå inte varför man skall behöva påpeka det helt uppenbara, nämligen att man sticker in kontakter i varandra. Det är ju inte direkt så att det förklarar något eller specificerar kontaktens typ.

Om folk åtminstone kunde låta bli att använda sådana här onödigheter i skrift…


Datorhandlare har fått nog – byter bransch

Ägaren till Macforum, Patrik Nilsson, har fått nog av att sälja datorer.

– Jag är så jävla trött på den här branschen där allt bara handlar om yta. Jag vill arbeta med kommunikation mellan människor, säger han

Under helgen håller Macforum stängt över hela landet. På måndag drar verksamheten igång igen, i ny skepnad, under namnet Mackforum.

– Vi har en väl upparbetad kundkrets och en bra infrastruktur. Det vore slöseri att inte utnyttja detta i vår nysatsning, säger den blivande caféägaren.

Patrik Nilsson är mycket förtegen om sortimentet. Några godbitar avslöjar han dock.

– Vi kommer att sälja en väldesignad smörgås under namnet iSandwich. I centrum av sortimentet står iCoffee, vårt eget kaffe, som produceras av sydamerikanska bönder under misärartade förhållanden.

Det trådlösa nätverket blir också kvar.

– Absolut! Att låta kunderna surfa gratis är en nödvändighet om man skall locka kunder. Trådlöst internet är 2000-talets motsvarighet till den gamla ölmackan, säger Patrik Nilsson.


Syrrans granne Stockholm, del 14: FlyMe

FlyMe

Idag började som ett äventyr. Halv sju på morgonen vaknade jag av telefonens brötande och tryckte på snooze. Jag hann se att jag hade fått ett mess från FlyMe innan jag landade med huvudet på kudden igen.

Två minuter förflöt och hjärnan vaknade till.

– Varför har jag fått ett mess från FlyMe, började jag undra.

En halvminut senare var jag plötsligt klarvaken och hade dragit igång datorn för att kolla om det verkligen var sant att FlyMe gått i konkurs.

Där försvann den sovmorgonen. Men jag kände mig rätt nöjd efter att ha fått tag i en sistaminutenbiljett för 345 spänn. Rena kapet under rådande omständigheter.

 

Efter en sådan start på dagen undrar man ju vad som skall hända härnäst. En olycka av den här digniteten kan ju bar inte komma ensam. Mycket riktigt.

Lite senare började olika erbjudanden dyka upp. Sterling kom till undsättning och erbjöd gratis resa. Det var ju så dags. Efter en stund kom även SJ med ett erbjudande. Då började det hela bli lite irriterande, men fem minuters telefonkö i kundtjänst orkade jag inte med. Inte just då.

Ett email senare orkade jag. Jag behövde inte ens tjata. Fick pengarna tillbaka och en gratisbiljett istället.

Efter den här dagens vändningar börjar jag tro att jag kanske glider fram på en räkmacka i alla fall. Det kan vara så.

Kommunpolitiker har fått nog – Nu blir det cykelåtervinning

Den borgerliga allians som styr i Stockholms stadshus har nu fått nog av alla cyklar som ligger och skräpar i stan. Trafikkontoret har därför fått i uppdrag att ställa ut speciella återvinningsbehållare, så kallade cykelboxar vid ett antal gatukorsningar, i ett försök att få ordning på cykelhanteringen.

– Det är förfärligt vad cyklisterna skräpar ned. Istället för att återvinna sina cyklar på rätt sätt väljer folk att bara dumpa dem på gatan, säger Kristel Icasson på Stockholms trafikkontor.

Varje år lämnas över 5000 cyklar åt sitt öde i Stockholms gatukorsningar. Trots påkostade informationskampanjer och hot om dryga böter har politikerna inte kommit tillrätta med problemet. Cykelboxarna ses som en sista utväg. Förlagan finns i Göteborg där kommunen lyckats över all förväntan med behållare för återvinning av rullstolar.


Pilkastande man i tunnelbanan – allmänheten varnas

DartPolisen går nu ut och varnar allmänheten för en pilkastande man som härjar i Stockholms tunnelbana.

– Vi vill inte oroa någon i onödan, men om du ser ut som en dart-tavla i ansiktet rekommenderar vi dig att bära skyddsglasögon och hålla dig undan från tunnelbanan tills mannen är identifierad och omhändertagen, säger Svante Frisk vid stockholmspolisen.

Jonas Olsson, ordförande för Svenska Dartförbundet, har inte varit möjlig att nå för en kommentar.

Syrrans granne Stockholm, del 13: Sportlov

Sportlovet har slagit till. Huvudstaden är tömd på folk. Det finns gott om plats på tunnelbanetåg och bussar, och man slipper trängas på ICA.

Idag har avfolkningen även drabbat tidningsredaktionerna. Eftersom ingen är på plats finns det ingen som kan ställa till med något, varken jävelskap eller succéer. Givetvis är det tomt även på redaktionerna – även journalisterna är på sportlov – men gör inte så mycket eftersom ingenting händer.

Tack och lov för Carl Bildt! Visserligen vägrar han föra någon som helst dialog med journalister, men han har åtminstone inte tagit sportlov.

Vad gjorde vi utan honom?


Hjärnstopp

Efter Australiens stopp för glödlampor och stoppet i Swedbanks nätbank var det uppenbarligen dags för nästa stopp, som drabbade min hjärna.

Huruvida hjärnstoppet är en följd av de tidigare två stoppen eller om det är någon form av hämnd för mina raljerande inlägg har inte varit möjligt att lista ut med de enkla verktyg i form av en kulram och en linjal som står till buds nu när min hjärna stannat.

Vid kontakt med supporten har jag rekommenderats att prova med en omstart, så det blir spännande att se imorgon när jag vaknar ifall det hjälpt.

En helt ovidkommande fråga, som jag ändå vill passa på att dryfta är vad som händer med Swedbank den dag internetbanken överhettas och brinner upp. Byter de namn till Svedd Bank då?


Syrrans granne Stockholm, del 11: Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs!

Informationstavlor med linjenummer, destination och ankomsttid. Automatiska utrop av samma sak. Ljudsignal och röd lampa som varnar för dörrarna. Ändå är det som om vi inte riktigt vill lämna det gamla bakom oss.

”Tåg mot Fruängen. Tag plats! Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs!” Sedan kommer ljudsignalen och till slut stängs dörrarna. Har man riktig tur kommer tåget iväg efter det.

Jag undrar bara om det verkligen var nödvändigt att investera i all denna teknik. Om nu förarna ändå vill hålla på med dessa utrop verkar det ju bättre att låta dem sköta saken.

Eller är det ett övergående fenomen? Är det förare som lever kvar i det gamla, när de var tvungna att ropa ut allt?

Det verkar osannolikt. De där systemen har väl funnits i åtminstone hundra år?


Posten slutar dela ut post

Postens vd, Erik Olsson, har fått nog och kräver nu regeringen släpper kravet på att Posten skall dela ut post.

Som en följd av detta väntas nu flera banker kräva hos Riksbanken att de skall befrias från kravet på att hantera pengar. En källa uppger för syrrans granne att flera livsmedelskedjor, bland andra ICA och Hemköp, har långt framskridna planer på att sluta sälja mat.


Carl Bildt: Historien om att leva i en glasbur

Att Carl Bildt lever i en glasbur tror jag de flesta uppfattat. Han befinner sig i en annan värld. Den stora frågan är om Carl Bildt själv inser detta, eller om han lever så isolerat att han inte uppfattar vilken bild han förmedlar av sig själv.

Att Carl Bildt gillar att leka med listiga reportrar som försöker ställa luriga frågor är väl dokumneterat. Det har också stundtals varit välförtjänt och riktigt underhållande. Det är svårt att glömma hur han fullständigt lurade brallorna av Lars Adaktusson och KG Bergström 1994, när de försökte lura honom med ett dunkelt resonemang om bilarna i norra Grekland.

Det gick bra för Bildt. Det var underhållande. Jag tror de flesta tyckte att det var underhållande redan då. Carl Bildt tyckte garanterat att det var underhållande.

Vad som inte är lika underhållande, utan snarare tragiskt, är att se hur detta, att lura journalister, förefaller ha blivit ett tvångsmässigt beteende hos Carl Bildt.

Förstår han verkligen inte att det inte fungerar; att människor ser rakt igenom det han säger och att han inte alls väcker folks sympati?

Det fungerade 1994 därför att reportrarna var dåligt förberedda och försökte sätta Carl Bildt på plats med illa genomtänkta frågor om skitsaker, men det betyder inte att det fungerar 2007 när det finns fullt legitima frågor som en massa människor tycker bör diskuteras.

Det här är bara tragiskt. Det värsta är att det bara bidrar till att öka avståndet mellan människor och politiker. Jag tror inte du behöver det, Carl Bildt. Jag tror inte du har något att vinna på det. Du må ha hur gott rykte som helst ute i världen, men vi här hemma i Sverige som du förväntas representera i ditt arbete är bara trötta på ditt tramsande.

Carl Bildt, du är en idiot!

Bara på en söndag

Bara på en söndag kan man helt förutsättningslöst ta tunnelbanan (eller vad man nu har för färdmedel till hands) in till stan och helt planlöst lalla omkring mellan olika butiker. Bara på en söndag kan man fastna och gå fram och tillbaka i två timmar mellan olika butiker för att göra meningslösa studier av subtila skillnader mellan olika tillverkares produkter.

Bara på en söndag kan man till slut ägna 40 minuter åt att välja ut en planeringskalender för 150 spänn och sen inte vara helt övertygad om att man valt rätt.

Detta måste vara det slutliga beviset för att:

  • Söndagar fyller ingen funktion.
  • Jag har absolut inget liv eller någonting att göra över huvud taget.

Syrrans granne Stockholm, del 10: Korvmacka

Två salamiskivor på tunnelbanevagnens vägg - inga konstigheter

Imorse när jag åkte tunnelbana såg jag plötsligt något konstigt på väggen. Det tog en bra stund innan jag märkte det men plötsligt blev jag varse att det satt något på väggen. Det visade sig vara två skivor salami som någon smetat fast på väggen.

Jag kan inte riktigt förklara varför någon skulle göra så. Eventuellt rör det sig om smygreklam för jag blev så sugen att när jag klev av tunnelbanan gick jag direkt och köpte frallor och dansk salami att kalasa på.

Ännu en glimt av det bisarra livet i rikets huvudstad…