En portion nudlar kan man ju tänkas klämma i sig till lunch när fantasin och orken tryter. Inte världens mest fantastiska föda, men fullt ätligt.
Men två portioner alltså. Nej, jag vet inte. Den här lunchen känns inte riktigt hundra. Det blir nog lite för mycket av det inte så goda faktiskt.
Idag är vi lite sportiga här på redaktionen och äter sportlunch, till lunch.
Fan vet vad choklad har med sport och lunch att göra egentligen, men den heter ju så och då måste det väl vara meningen att man ska äta den till lunch när man vill vara lite sportig.
Idag lyxar vi till det och äter lunch på stan…
Idag tar vi en enkel grillad med bröd till lunch. Fast vi låter oss inte riktigt nöja med det enkla, utan lyxar till det med ett glas rosé.
Skall bli intressant att se hur eftermiddagen artar sig när vi tagit oss tillbaka till kontoret…
Vad är grejen med alla caféer som verkar ha dålig service som affärsidé? Du kommer in, tränger dig fram bland 150 barnvagnar för att hitta en plats och får sedan vänta tio minuter på en kopp kaffe, att avnjuta i en varm, trång, bullrig miljö fylld av barnskrik.
Och det räcker ju inte med tio minuter. När du beställt får du ju vänta ytterligare fem minuter på att få ditt kaffe och sedan kanske ytterligare en kvart innan smörgåsen landar på ditt bord.
Och detta finner vi oss i! För det är ju trots allt fullt av folk på caféerna. Vilka är det, undrar jag alltid. Det kan ju inte vara de som är hungriga, eller de som har begränsat med tid.
Då återstår arbetslösa, föräldralediga och studenter. Välbeställda grupper med gott om pengar och tid. Eller vänta nu! Tid har de ju, men pengar?
Här någonstans kanske vi har förklaringen till att en kopp bryggkaffe kostar 30 spänn och en smörgås 69. En hundralapp alltså, för en i bästa fall hyfsad smörgås och en kopp kaffe som avnjuts i en närmast vidrig miljö.
Hundra spänn. Det får du en rätt hyfsad lunch för fortfarande. God mat i ofta ganska trevlig miljö. Kaffe ingår också förresten, och en kaka om du har tur.
Vad är det för fel på den här bilden? Varför är det ingen som gör uppror? Varför upphör inte hela cafénäringen att existera? Jag kan inte förstå…
Rekordet slogs nog idag förresten, när det tog 20 minuter att expediera fem beställningar. Jag tror knappast det tar 20 minuter att fika, men 20 minuter är den tid du får vänta på att börja i alla fall. Jag hade gått för länge sedan, om det inte vore för de där andra människorna jag kände, som redan börjat.
Jävla Morgan! Nästa gång blir det fika på BK. I bilen.
Alltså, jag vet inte. Det är ju ett ganska roligt ord, som jag kan skratta lite åt, men så är det ju det här med att man allt som oftast äter framför teven, vilket verkar ha gått reklammakarna förbi. (Diarré till lunch, någon?)
Hur kul är det egentligen med analklåda när man sitter med en portion chokladpudding i högsta hugg?
Jag åt lunch med Sveriges bästa IT-journalister, Linus Larsson och Daniel Goldberg från Computer Sweden. De tog paj med västerbottensost och spenat medan jag åt någon form av köttfärspirog. Gott, men jag ångrar lite att jag inte tog pajen. Den såg fantastisk ut!
De hade tydligen fått en ny, helt oförstörd praktikant att lära upp på redaktionen och verkade väldigt nöjda. Uppenbarligen har det satt sina spår att jag var där och härjade i början av året, men nu verkar redaktionen ha hämtat sig från chocken och börjat fungera normalt igen.
Maten var helt OK men att vi fick vänta typ en halvtimme på att få den var fan på gränsen alltså. Daniel såg ett tag ut som om han skulle flippa fullständigt men lugnade sig något efter att jag pratat till oss gratis kaffe latte.
Alla verkar lite spända på hur det skall gå med konflikten mellan Tidningsutgivarna och Journalistförbundet. En journaliststrejk nu skulle kunna göra tillvaron intressant på flera sätt. Det vore definitivt ingen höjdare för gammelmedia, men frågan är om inte Journalistförbundet har minst lika mycket att förlora, såvida de inte har tänkt sig att försöka tvinga in alla frilansar och bloggare under sitt paraply.
Nu skall jag ta en värktablett och vila en stund för att bli av med den här jävla spänningshuvudvärken!
Ostbricka är en liten bricka med bitar av ost på som man äter med fingrarna eller med hjälp av små pinnar. Ostbrickan har två beståndsdelar: ost och bricka. Osten, oftast gul till färgen, kan ätas som tillbehör till öl eller vin, eller för sig själv. Brickan är i allmänhet inte ätbar, utan tjänar bara som förvaring för osten och som hjälp under transporten.
Andra närbesläktade brickor är korvbrickan, som består av bitar av korv som serveras på en bricka, och lunchbrickan, som består av lunch som serveras på en bricka. En annan släkting är mäklarbrickan, som dock inte består av mäklare som serveras på en bricka utan av sprit och champagne som serveras på en bricka, oftast på Stureplan i Stockholm.