I framtiden får upphovsrättsindustrin polisbefogenheter och kan kräva ut ditt namn och adress direkt av din internetoperatör. När räkningen kommer är det bara att betala, vare sig det är du som är fildelat eller inte. Någon domstolsprocess lär du inte ha råd med och även om du skulle ha råd är dina chanser att vinna ett civilmål mot ett multinationellt företags advokater försvinnande små.
Uppgifterna om vem som har vilken adress på internet är idag belagda med sekretess. Endast efter beslut av åklagare får uppgifterna lämnas ut och bara om det finns misstanke om brott som ger minst två års fängelse. Den som hävdar att du brutit mot upphovsrätten måste alltså gå den ordinarie vägen, via polis, åklagare och rättsväsende. Om du blir åtalad har du rätt till advokat och du riskerar inte att få betala hela rättegången själv.
Men nu vill regeringen annorlunda. I en promemoria baserad på EU:s Ipred-direktiv föreslås att upphovsrättsinnehavarna själva skall få agera polis. Efter beslut i domstol skall din internetoperatör tvingas lämna ut ditt namn om du eller någon annan anses ha begått intrång i upphovsrätten.
I praktiken blir du rättslös. Om ett stort amerikanskt mediebolag bestämmer sig för att du gjort intrång i deras upphovsrätt kan de få ut ditt namn direkt från internetoperatören. Därefter kan de skicka en räkning på vad de tycker intrånget är värt. För dig är det bara att betala, oavsett om du verkligen är skyldig eller om det är någon annan som stulit din identitet.
Identiteter kan nämligen förfalskas. Det händer hela tiden. Nätverk och datorer kan hackas. Det händer också hela tiden. Datorer kan användas av fler än en personer. Det händer definitivt hela tiden. Det kan finnas massor av potentiellt skyldiga personer bakom en internetadress Men facit hittills är att domstolarna inte verkar förstå. Eller så bryr de sig inte om vem som faktiskt är skyldig. De ”bevis” som krävs för att fälla någon för upphovsrättsbrott genom fildelning har hittills inskränkt sig till skärmavbildningar och åklagarsidans egna utsagor om hur ”bevisen” tagits fram. Att knyta bevisen till någon person verkar över huvud taget inte nödvändigt för fällande dom.
Detta gäller i brottmål alltså. Mål där det skall vara bevisat ”bortom varje rimligt tvivel” att du är skyldig för att du skall fällas.
När du står där med en faktura från en multinationell mediejätte gäller andra regler. Att bestrida en fordran är ett civilmål och plötsligt måste du bevisa att du är oskyldig för att ha en chans. Den multinationella mediejätten har ju bevis för att du är skyldig. Bevis som har visat sig räcka i brottmål. Du är garanterat rökt för hur du än anstränger sig kommer motståndarsidan att ha fler och dyrare advokater än du.
Det är bara att betala och hoppas att du slipper åka dit fler gånger. För det lär inte vara billigt.
Vad jag inte kan förstå är varför, först en röd och nu en blå regering vill göra svenska folkets rättslösa mot multinationella bolag.
Läs även:
Jag kan inte minnas när jag tvättade mig sist. Jag är inte ens säker på att jag någonsin tvättat mig. Kanske som liten. Men hur ofta skall man då tvätta sig som hatt? När blir man äcklig och skabbig?
