Mellerud läggs ned

Efter utdragna diskussioner under torsdagskvällen kom en panel av forskare till slut fram till att Mellerud inte finns.

– Vi får lägga ned Mellerud. Det finns nog inte egentligen, säger en av paneldmedlemmarna.

Beslutet föregicks av mycket spekulationer om att en granne till en av deltagarna skulle haft en romantisk relation med den lilla dalsländska orten. Uppgifter förekom även om att en av parterna skulle blivit gravid. Detta avvisades dock som rena tramset.

Paneldeltagarna fann till slut för gott att avfärda det hela som lösa rykten och beslutade därför att helt avskaffa Mellerud.

– Vi gör såhär så får vi slut på alla spekulationer en gång för alla. Det blir bäst så, säger forskarpanelens ordförande.

Mellerud har under torsdagskvällen inte varit möjligt att nå för en kommentar.

Ge mig ett slumpat lösenord på en papperslapp jag kan lägga i fickan!

Alltså jag förstår inte hysterin med att byta lösenord var 60:e dag, som företaget kräver. Vad positivt kan någonsin komma ut av det?

Argumentet brukar vara något i stil med att lösenord på något sätt läcker ut och att de därför bör bytas med jämna mellanrum för att de inte skall hinna läcka för långt.

Det kanske är sant att lösenord läcker. Vad vet jag? Mina lösenord läcker inte på något sätt som jag är medveten om men det är klart att om någon avlyssnar mitt tangentbord så läcker det förstås.

Om man har delade lösenord läcker det kanske, men det är ju inte tillåtet med delade lösenord längre. Alla skall kunna logga in med sitt personliga konto, registreras, mätat och vägas. Och bevisföras förstås. Ifall något händer någon gång har vi här en ocean av logginformation som eventuellt kan användas för att utse en syndabock.

Men så var det ju grejen med de ständiga lösenordsbytena. Jag kan föreställa mig att det är möjligt att övertyga människor om vinsten med att ha ett bra lösenord och att hålla det hemligt. Ett lösenord att minnas alltså. Det tror jag faktiskt kan fungera.

Men vi tillåter ju inte det. Istället skall vi tvingas byta lösenord sex gånger per år. Det blir sex nya lösenord att lära sig, varje år. Hand upp alla som tror att någon orkar lära sig sex nya, bra, svårknäckta lösenord om året. Någon?

Kanske om man är autistisk. Då kan man nog byta lösenord varje dag. Men det är jag inte. Åtminstone inte på något diagnostiserbart sätt. Inte mina kollegor heller.

Så vi människor gör det vi är bäst på. Vi överlistar maskinen och inför ett sytem som fungerar och som är enkelt att komma ihåg. Vi börjar med lösenordet kuk0kuk. Sedan byter vi till kuk1kuk och så räknar vi vidare upp till kuk9kuk. Därefterbörjar vi om, för då har maskinen glömt och förlåtit.

Det här blir ju jättesäkert och bra. Dessutom underlättar det när man delar ett konto, för man behöver bara hålla ordning på dagarna och vilken siffra man är på för att kunna logga in för all framtid.

Vad var det vi skulle uppnå med det här egentligen?

Nederlag för den gamla världen

Det ser mörkt ut för internethatarna i den gamla världen. Efter att Hovrätten för västra Sverige fastställt domen på 80 dagsböter, för en 45-årig boråsare för att han delat ut fyra musikfiler blir det svårt för polisen att utreda upphovsrättsbrott på nätet.

En villkorlig fängelsedom, som åklagaren krävt, hade underlättat fildelarjakten för polisen genom att det högre straffvärdet möjliggjort husrannsakan och andra tvångsåtgärder. Efter att straffet nu fastställts till böter i ännu en instans blir det ingen insamling av bevis i fildelares bostäder. Inte heller får internetoperatörerna lämna ut ip-adresser till polisen.

Den självavfrostanden frysen

Frysen har startat spontan avfrostning och lämnat blåbärsspår på golvet.

Plötsligt hade frysen bestämt sig för att det var dags för avfrostning. Jag visste inte att automatisk avfrostning förekom på frysar från 1985, men på något sätt hade den fått upp dörren och börjat tina sitt innehåll, alldeles själv.

Inte bara det, den hade kräkits också. Blåbär hade den kräkits. På det såpade golvet. En vacker blå ton pryder nu det vackra grangolvet.

Plötsligt stod klyftpotatis på middagsmenyn, tillsammans med potatisgratäng. Sällan har det ätits så mycket potatis i detta hushåll som igår.

Dagens lunch kommer helt otippat att bestå av en portion Viktväktarnas canelloni, som legat och gömt sig inne i frysen under några månader. Lite senare i veckan väntar lax, lax, samt en del lax. Framåt fredag räknar jag med att min intelligens skall nå tidigare helt oanade höjder, efter denna fisk-chock.

Hett men svalt när Jamaica kom till Göteborg

Sizzla på scen, på Trägårn i Göteborg

Det gick hett till när Sizzla äntrade scenen på Trädgårn i Göteborg inatt. Termometern steg en stund över 35 grader och doften av svettiga kroppar låg tät i lokalen. Efter två timmars spelning var inte en skjorta torr.

Kanske var det värmen som gjorde att det kändes som om föreställningen inte riktigt ville lyfta. DJ A Beat med två tidigare Sizzla-spelningar i bagaget tyckte att konserten kändes lite avslagen.

– Det känns som om han kör mest på rutin. Han orkar inte riktigt sjunga hela låtarna, sade han till syrrans granne inatt.

I början av spelningen var lokalen packad och publiken på topp, men efter en stund tog värmen och fukten i lokalen sin tribut. Publiken tunnades ut varefter värmen steg och mot slutet av spelningen var det en ganska loj skara som snabbt flydde ut i den relativa svalkan i den 20-gradiga Göteborgsnatten.

Livet på ön

Det är hårt, livet på ön. Inte bara är allt olidligt varmt. Man tvingas dessutom arbeta, åtta timmar om dagen, i en ostimulerande miljö, med ostimulerande arbetsuppgifter.

Det är många som gillar arbetet på ön, men jag vantrivs. De känner sig trygga med en tillvaro där man vet vad som gäller från dag till dag, kraven är lagom hårda och ingenting i grunden förändras. Jag förstår dem inte. Eller, på ett intellektuellt plan förstår jag dem, men jag tror aldrig jag skulle kunna känna som de gör. Jag är inte sådan. Inte gjord för ett så förutsägbart liv.

Det är nästan ett år sedan jag var där på allvar men ändå kommer det över mig direkt, allt det där jobbiga. Jag vill bort. Jag skall bort. Det hade jag bestämt för längesen men nu är jag mer bestämd än någonsin. Innan året är slut tänker jag vara borta från ön och sedan kommer jag inte tillbaka. Inte på deras villkor. Möjligtvis på mina.

Om bara den jävla bron inte var ett ständigt pågående vägarbete! De hatar oss på Vägverket. Oss som arbetar på ön hatar de…

Bakugn, teknikstrul och gräsänkling

Min knife har övergett mig för sydligare breddgrader, etiketterna på bloggar.se har slutat fungera och det har blivit hett som i en ugn. Det kan omöjligt vara en slump att allt detta händer samtidigt.

Naturligtvis var det oundvikligt. Det började med att två blondiner, alltså the knife och den andra blondinen drog till Rhodos. Genast svarade moder natur med att skruva upp värmen här hemma i kalla Svärje till bristningsgränsen och som en följd upphörde all medveten tankeverksamhet att fungera.

Att i det läget bestämma sig för att flytta sin blogg var förstås dumt, men man blir ju inte så smart av värmen. Dessutom måste jag ju sysselsätta mig med något nu när jag blivit gräsänkling.

Så nu sitter jag här, alldeles svettig och lite lätt korkad, i en lägenhet som kokar över och med en blogg som för varje sekund tappar besökare eftersom jag inte för mitt liv längre kan få den indexerad.

Det kanske är lika bra att ta industrisemester i åtta veckor och försöka någon gång i augusti istället.

Nej, jag dricker nog öl istället…

Vulva-debatten rasar vidare

Vulvadebatten fick idag ytterligare bränsle, i form av ordet lax, som dök upp från ingenstans. Den kanske något långsökta förklaringen är att färgen på det kvinnliga könsorganet, även känt som rosa, råkar vara väldigt nära laxens.

Vad passar väl bättre än att döpa något efter hur det ser ut? Vulvan är rosa som en lax och syrrans grannes nya rekommendation är därför att det kvinnliga könsorganet hädanefter skall benämnas lax, eller laxen i bestämd form.

Några exempel:

  • Hennes lax var våt som en regnskog
  • När han tog henne på laxen skälvde hon till så att vinet i glaset hon höll i handen skvimpade ut.
  • Han drog varsamt ner hennes trosor och förde sakta in kuken i hennes våta lax.
  • Han skulle just till att sätta igång då hon sade: ”Laxen är dålig. Ta tvåan!”

Som alternativ till lax föreslås att det kvinnliga könsorganet kort och gott benämns rosa. Detta är dock inte att rekommendera eftersom rosa inte naturligt låter sig böjas som substantiv.

Stora problem i lästrafiken – Stockholm i kaos

Tiotusentals stockholmare kom försent till jobbet i morse efter att ett antal redigeringsmissar i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter orsakat stora problem i lästrafiken.

Ett allvarligt layoutfel på sidan fem i Dagens Nyheter gjorde att många tidningsläsare inte lyckades komma vidare, utan läste samma artiklar om och om igen. Istället för de vanliga tjugo minuterna blev många sittande i en halvtimme eller mer. Uppgifter som syrrans granne fått ta del av säger att en del inte lyckades avsluta läsningen förrän efter två timmar.

Liknande uppgifter förekommer angående Svenska Dagbladet, men där var det kulturdelen som ställde till med problem. En krönika på sidan tio redigerades tillsammans med en teater-recension på ett sådant sätt att läsarna inte visste var de skulle börja eller sluta läsa.

Det var efter redigeringsarbetets slut sent på onsdag kväll som de bägge tidningarnas redigerare traditionsenligt strålade samman på en av Kungsholmen barer. Stämningen var hög och uppslupen. Kanske lite väl uppslupen.

– Jag har sällan sett något liknande. Visst, journalister är kända för att dricka en del, men sprithetsen igår var något alldeles extra, säger en bartender till syrrans granne.

Festandet fortsatte långt in på eftermiddagen under torsdagen och vid fyratiden på eftermiddagen skall horder av uppslupna redigerare ha setts vara på väg till jobbet – många påtagligt berusade. Feststämningen dröjde sig kvar hela kvällen och de båda tidningarnas redigering blev lidande.

Som en följd av problemen i lästrafiken stod stora delar av Stockholms tunnelbanenät stilla. Många banker drabbades svårt av personalens frånvaro och Stockholmsbörsen sjönk kraftigt under förmiddagen. Stockholmspolisen rapporterade vid lunchtid att läget stabiliserats något och att de flesta slutligen kommit till jobbet, om än kraftigt försenade.

”Hemlig” superdatorköpare träder fram

Efter uppgifter i Computer Sweden om att en ny superdator skulle vara beställd av FRA tar syrrans granne nu bladet från munnen.

– Det är jag som har beställt superdatorn. Den behövs till driften av bloggen nu när verksamheten expanderar, säger han.

Uppgifterna till Computer Sweden om att FRA skulle vara köparen tror han kommer från myndighetspersoner som gärna vill vara journalister till lags för att kunna utnyttja dem för sina egna syften i ett senare skede.

– FRA har varit väldigt mycket på tapeten nu och det ligger ju nära till hands att misstänka att de ligger bakom detta med tanke på deras nya uppdrag, att avlyssna hela internet, säger han.

Syrrans granne är ytterst fåordig när det gäller vad det är för nya tjänster på bloggen som väntas kräva så extrem beräkningskapacitet som det här är fråga om.

– Vi har just bytt plattform. Inom ett par veckor kommer vi att börja lägga ut våra nya tjänster, säger han.

Andra skriver om: , , , , , ,

Vulva-debatten igen

Den så kallade vulva-debatten har tagit fart igen, denna gång i DN. Nu är det RFSU som lanserar ordet med hjälp av formgivaren Hanna Närding.

Som syrrans granne tidigare rapporterat heter det alltså framstjärt eller kisstofs. Detta kommer givetvis inte RFSU att kunna ändra på men vi på redaktionen vill ändå passa på att önska RFSU lycka till med lanseringen.

Andra skriver om: , , , , ,

En subtil förändring

Syrrans granne är som vanligt. Ändå är det något som inte riktigt är som förut. Någonting, någonstans, har förändrats.

Just nu, just idag lanseras syrrans granne 2.0 på ny plattform. En lågmäld revolution. En ny plattform, lite ny design och på sikt lite nya funktioner, men ändå samma gamla granne som vanligt.

Jag hoppas du gillar nya syrrans granne minst lika mycket som du gillade den gamla.

Andra skriver om: ,