Etikett: Göteborg

Det är lördag. Jag går på stan. Det gör alla andra också. Det är lönehelg. Och Halloween. Det är fullt med folk och full rulle i alla butiker.

Jag får stå i kö. Varje gång jag ska handla något får jag stå i kö. Det är inte så konstigt. Alla är ju ute. Det finns ingen kapacitet för att helt eliminera köerna, så jag står där.

Men inte så länge. Jag kanske får stå i kö tre minuter, högst. Sen är jag klar. Detta gäller alla butiker.

Alla butiker utom en. För jag vill köpa öl också. Jag har ett helt skåp fullt med sprit hemma och åtskilliga flaskor vin, men ikväll vill jag dricka öl. Så jag får gå till butiken. Den statliga monopolbutiken får jag gå till. Ni vet den där statliga monopolbutiken som stänger tre på lördag. Om man har tur. Har man otur stänger den två. Men den här stänger tre.

Och här upphör plötsligt naturlagarna att gälla, för här får jag stå i kö för att komma in i butiken. Inte i en minut eller två. Inte i tre heller. I tio minuter får jag stå i kö för att komma in.

Och vi står där som en skock får och väntar på att få köpa vår älskade sprit på vårt älskade systembolag. Vi står där för att… Ja, varför står vi där egentligen? Det är för att någon annan anser att det är bra för att vi står i den där kön. Vi vet inte vårt eget bästa (och vårt eget bästa är att stå i kö i tio minuter helt i onödan) och därför får vi inte bestämma själva.

Efter tio minuter får jag faktiskt komma in i butiken och köpa min hett eftertraktade öl. Och nu kommer det intressanta. Jag köper mer öl än jag tänkt göra av med. Jag gissar att det blir ungefär 40 procent mer. Inte för att jag egentligen tror att jag kommer att vilja ha så mycket öl ikväll, utan på grund av monopolet.

För om jag inte köper extra öl nu kanske jag står utan sen. Ikväll. Inatt. Eller imorgon. Vad fan vet jag, men i Sverige gör man ju säkrast i att alltid ha ett rejält lager öl hemma. Och vin. Och sprit. För man vet ju aldrig när man vill ha en öl eller en grogg, men jag kan tala om att det ytterst sällan sker under de tider då Systembolaget är öppet. Då är det nog mest alkoholister som tar sig en grogg.

Vi har alltså ett statligt monopol här i Sverige vars syfte är att jag ska dricka mindre och konsekvensen är att jag köper mer öl än jag tänkt dricka. Jag kommer antagligen att dricka mer också. Jag kommer i alla fall att ta med mer till festen. Ifall. Man vet aldrig. Det enda man vet är att Systembolaget kommer att vara stängt när det händer, om det händer.

Sen, bara för att roa mig lite till, anlitar jag ett annat monopol, nämligen det kommunala bussmonopolet. Det går otroligt nog en buss från stan hem till mig. Jag kan åka buss hem på 20 minuter och jag behöver inte ens byta.

Om man nu ska kalla det en buss. Det liknar mer en boskapstransport. Det är trångt på den där bussen. Trångt och obekvämt är det och har varit så länge jag kan minnas. I en normal marknadssituation hade det inneburit att fler och rymligare bussar köpts in och satts i trafik, så att det blev mindre trångt istället.

Men det här är ingen normal verkamhet. Det är en skattesubventionerad monopolbuss. Då gäller inte regeln att många resenärer gör att du kan skaffa fler bussar. Istället gäller tvärtomregeln att ett större antal resenärer ökar förlusten för verksamheten. För vi betalar ju bara en del av vad det kostar att köra den där bussen.

Om 100 personer betalar 10 kronor var för att åka med en buss som är till hälften skattefinansierad får bussbolaget in 1000 kronor för biljetterna och 1000 kronor måste skjutas till från skattepengar. Om plötsligt 100 personer till får för sig att ta bussen ökar intäkterna visserligen till 2000 kronor, men det innebär också att dubbelt så mycket, 2000 kronor, måste skjutas till från skatten.

Det är ju inte ett framgångsrikt sätt att bedriva verksamhet. Det är tvärtom ett ganska dumt upplägg, i synnerhet om man vill att fler ska ta bussen. Det vore katastrofalt om fler tog bussen. Det bästa vore om ingen tog bussen. Det skulle vi spara massor av skattepengar på.

Nu ska jag strax åka med den skattefinansierade bussen igen. Den kommer att vara väldigt tom. Att köra tomma bussar är ingen bra idé, men det gör vi ändå. Det hade varit mer rationellt att låta folk åka taxi för 20 spänn.

Det hade vi kunnat göra. Om vi inte hade bott i Sovjetunionen.

För övrigt anser jag att FRA-lagen måste rivas upp. Gör om! Gör rätt!