Jag befinner mig just nu i Sovjetunionen. Du kanske tror att Sovjetunionen har förpassats till den historiska sophögen, men det är fel. Sovjetunionen lever och frodas – i Frankrike.
Husen i Sovjetunionen är gjorda av betong. Även madrasserna är gjorda av betong. Det enda som inte är gjort av betong är möblerna. Alla möbler är gjorda av trä. Furu närmare bestämt.
Hotellrummen i Sovjetunionen är ungefär som husvagnar. De rymmer sex personer, som kan sitta, stå eller ligga. Om någon av hotellrummets invånare skall förflytta sig genom rummet måste samtliga övriga invånare i rummet först lägga eller sätta sig på sina sängar.
Ventilation är ett okänt begrepp. De otroligt trånga hotellrummen kan ventileras antingen genom att fönstret öppnas, eller inte alls. Om rummet ventileras genom att fönstret öppnas får invånarna finna sig i att vakna stela som fiskpinnar på morgonen. Om rummet ventileras inte alls dör invånarna under natten av gasförgiftning eller värmeslag.
Varje morgon i Sovjetunionen inleds med tio armhävningar. Därefter sker utfordring, frukost, i matsalen.
Frukosten i Sovjetunionen består av vitt, fiberfritt bröd, kylskåpskallt smör, marmelad, extremt sockrade flingor och högpastöriserad mjölk som de flesta antagligen minns med fasa sedan sin bardoms tältsemestrar.
Frukostkaffet är ett kapitel för sig. Det är kolsvart, trögflytande och kan i det närmaste liknas vid tjära. För att det överhuvud taget skall vara drickbart måste det spädas. En del kaffe och sjutusen delar mjölk är en ganska lagom blandning.
Avsikten med frukosten är att deltagarna skall drabbas av akut damp av det höga sockerintaget, under någon timme. Därefter trillar de obönhörligen ihop i en dallrande hög.
