Jag har just varit på soptippen i Högsbo och slängt en massa gamla brädor från badrummet när jag kommer på att det nog är dags att äta lunch.
– Ett Whopper meal skulle sitta fint, tänker jag och styr mot Burger King.
Nu finns det ju ett problem. Om man kommer norrifrån, från stan alltså, går det inte längre att svänga av vid Burger King vid Järnbrottsmotet. Avfarten finns kvar, men den får bara användas av bussar. Jag får alltså ta en extra sväng på sådär fem minuter för att komma dit jag skall. Sånt kallas politikerlogik.
Nåväl, jag har äntligen lyckats ta mig till Burger Kings drive thru. Jag kör fram till den där pelaren med högtalare i, där man beställer. Sedan får jag stå där i säkert två minuter. Till slut börjar jag undra om de har lagt ned verksamheten.
Då svarar han. Jag vet inte vad de gjort men det låter som om han pratar i en burktelefon. Ni vet, en sån där med två burkar och ett snöre emellan. Precis så låter det. Nåväl, jag lyckas göra min beställning och kör fram till lucka ett, för att betala.
Där står en annan person och tar betalt. Hon tar min hundralapp – jag skall betala 64 spänn – och skall precis ge mig växel när hon istället bestämmer sig för att ta en beställning.
Jag väntar en minut. Hon håller fortfarande på med beställningen. Jag väntar en minut till. Samma sak. Till slut hojtar hon på hjälp. Hon får inte ihop beställningen, stackaren, och hon kan tydligen inte avbryta länge nog för att ge mig växel.
Till slut kommer han, burk-killen. Han med burktelefonen. Han ger mig 36 kronor i växel. Jag håller upp handen och det är bara att lägga dit pengarna, men han lyckas tappa tian så den hamnar på marken, under bilen. Den går inte att komma åt.
Rätta mig om jag har fel, men det normala i en sådan situation är att ge kunden en ny tia ur kassan och sedan hämta den andra vid lämpligt tillfälle. Det gör han inte. Vet ni vad han gör istället?
– Kan du backa lite?
Jag är helt stum men tänker att jag skall låta skådespelet fortgå och se vad som händer, istället för att klaga.
Jag backar ett par meter.
– Kan du backa lite till?
Jag backar lite till och nu ser han tian på marken. Med spänning väntar jag på vad som skall hända nu.
– Kan du hämta den, eller skall jag fixa det?
Lite trött krånglar jag mig ur bilen och hämtar min tia för att slippa vänta tre minuter till. Sedan får jag äntligen köra fram till lucka två för att hämta min mat. Efter fem minuter. Det måste vara därför det kallas snabbmat.
Då är han där igen, burk-killen. Han ger mig en stor cola, ”för att jag klantade mig.” Det var ju faktiskt lite omtänksamt av honom. Synd bara att den var helt utspädd eftersom den hade stått så länge att isen smält.
Jag hade lovat att aldrig äta på Burger King mer och så gör jag det i alla fall. Men så fick jag ju mitt straff också. Snälla, förlåt mig Egoina!
