Peter Settman må ha härmat vitvaror så att folk ramlade av stolarna av skratt ute i stugorna men när det gäller konstiga imitationer tycker jag ändå att Eddie Izzard tar priset när han imiterar frukt.
Ganska lång film på tio minuter, men väl värd sin tid.
Ibland är det bara skittrist att ha en blogg. Nu till exempel. Jag hatar min blogg just nu. Jag är inte det minsta intresserad av den. Jag vill bara att den ska dö!
OK då. Jag vill inte att bloggen ska dö. Men jag vill att den ska lägga av. Den ska lägga av med att behöva förbättras. Jag ska lägga av. Med att försöka förbättra den.
Så plötsligt sitter jag där igen. Och pillar. Just nu är det widgets. Jag har fått dem på hjärnan och tror att jag måste skriva egna som passar mina behov.
Vilka behov? Det här är en humorblogg. Den har inga behov av några widgets. Den behöver inlägg. Roliga inlägg, skrivna av en galen människa.
Men det verkar svårt för mig, det här. Att skriva roliga inlägg på min blogg. Nej, jag sitter och programmerar. Helt i onödan. Det är inte ens kul. OK, kanske lite kul, men inte alls så kul som att skriva roliga inlägg. Jag har ingen lust att sitta och programmera kvällarna i ända.
Jag tycker att det får vara nog nu! Jag lägger för mycket tid på att pilla med verktygen och för lite tid på att skapa innehåll.
Jag kanske är en idiot…
Vi får inte vara här
OK
Jag fattar
Typ
Men alltså, de där två figurerna, vad föreställer de egentligen? Människor i sparkdräkt? Sjöstjärnor? Stympade nallebjörnar?
Det är så många saker jag inte förstår när jag ser den här skylten.
Det här är… Ingen aning faktiskt, men eftersom det liggger i kameran är det väl något jag ska blogga om antar jag.
Vi kan ju låtsas att det är en läsartävling. Du gissar vad det är och det bästa förslaget vinner.
Det här ska ju inte kunna hända egentligen. Ändå händer det. Det är som humlan som egentligen inte kan flyga, men flyger ändå.
Min fru har magiska krafter.
…även om jag börjar tvivla på att det här med data är något att sysselsätta sig med.
Långt härligt jullov med massor av tid att fixa det där som du länge gått och tänkt på men inte hunnit med.
Det är i alla fall vad du tror.
Sedan börjar du pilla.
Ja, först firar du jul i flera dagar, men sedan, när julmaten är uppäten och klapparna instuvade på sina respektive platser, då börjar du.
Sedan går det inte riktigt som du tänkt dig och plötsligt har plötsligt flera dagar gått åt till att försöka förbereda det där du egentligen skulle göra, så att du faktiskt kan börja.
Jag ska inte tråka er med detaljer utan bara konstatera att jag är styrkt i min uppfattning att Apple är det nya Microsoft och att man aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin ska ta i någon hårdvara som det står Apple på. Inte ens med tång.
En Macbook fungerar säkert alldeles utmärkt för ”vanliga användare”, vad nu det är, men om man sätter en rosett på en bajskorv så är den fortfarande en bajskorv. Att det ser bra ut förändrar inte faktum att det som döljer sig under ytan är en illaluktande brun korv.
För övrigt anser jag att FRA-lagen måste rivas upp. Gör om! Gör rätt!
Bältesfläsket är det där fettet som kanske inte märks så mycket när du står upp, men som gör sig desto mer påmint när du sitter i bilen. Det leter sig ut mellan byxorna och din t-shirt och hamnar i kläm under bältet, som ligger och skaver med sin kant mot huden.
Du kan välja mellan att vaddera bältet, strunta i det helt eller helt enkelt banta. Några andra alternativ finns inte. Åtminstone inga som fungerar och som du kan tänka dig att leva med.
Men alltså, vem parkerar såhär, på allvar, och lämnar bilen???
Jag blir så sugen på att helt enkelt parkera bakom, bara för att få se vad som händer. Naturligtvis är jag alldeles för lat för det.
Jag vill att ni ska vara jävligt medvetna om att jag nu installerar Ubuntu på Macen. No more Mac OS X alltså!
Steve Jobs kan dra nåt gammalt över sig!
Så, nu kan ni sätta igång och formulera era smädelser alla Apple fan boys (och girls.) Kommer ni på en riktigt bra smädelse kanske ni får ett fint pris.
Nyår närmar sig med stormsteg och därmed inställer sig frågan vad som ska drickas vid tolvslaget. Bubbel ska det vara förstås, men vilket bubbel? Champagne är förstås det bästa alternativet, men är det verkligen meningsfullt att hälla i sig ett helrör 500-kronorsvin på två personer när man redan är tankad till bristningsgränsen?
Det finns en enkel lösning på problemet. Enkel och billig. Har du tur behöver du inte ens gå till Systembolaget.
Tillverka din egen champagne!
Du behöver:
Börja med att kyla vinet. Du måste kyla vinet om resultatet ska bli användbart. Har du bråttom kan du lägga det i frysen en stund.
Häll över vinet i sodastreamflaskan. Se upp så du inte överfyller!
Montera flaskan.
Kör så det ryker! Kör dock inte så det ryker för mycket för du kommer att ångra dig när du får torka upp halva innehållet från köksbänken.
Servera den härligt porlande, nygjorda drycken, i ett champagneglas.
Skål! Du har just tillverkat din alldeles egna champagne, eller Champang, som den officiellt kallas.
Italienare alltså. De kan inte ens döpa sina hotell utan att det blir skit av alltihop.
Hotell Baia liksom. Vem tänkte ut det?
Mejerijätten Arla säljer mild lättyoghurt med citronsmak. Det är i alla fall vad de vill att du ska tro. Men i själva verket blir du lurad av texten på paketet.
Skala en citron och ät! Vad smakar det? Surt? Jättesurt? Så surt att ansiktet krullar sig? Ja, precis så surt smakar det. Äta citron liksom, vad trodde du?
Enter mild naturell lättyoghurt från Arla. Den är som vanlig naturell yoghurt, fast något mindre fet och något mindre sur. Den är mildare helt enkelt.
Så, en yoghurt som är mindre sur och så citron, som är jävligt sur. Vad blir det om man blandar? Som mild yoghurt, fast surare, lite som vanlig naturell yoghurt?
Icke då! I Arlas värld är citron nämligen inte sur. Den är söt och den smakar nästan men inte helt olikt riktig citron.
Yoghurten innehåller citronarom enligt innehållsdeklarationen, och det är möjligt, men de verkar ha glömt den delen av citronaromen som smakar surt. Eller så har de använt någon väldigt konstig typ av citron. Kanske en apelsin.
Det här är en ganska god yoghurt, men citron smakar den då verkligen inte.
De är gula, fula och har massor av obegripliga knappar. Vi pratar förstås om Västtrafiks nya biljettautomater.
De gamla automaterna är blå och hittills har bara frågetecken-knappen kunnat användas. Nu har den dock en hel drös nya kollegor.
Men vad betyder då alla dessa knappar? Det är inte så att Västtrafik brinner av iver att få berätta. Vi här på redaktionen har dock lyckats lista ut vilken knapp som gör vad och avslöjar samtidigt en rad nyheter i Västtrafiks nya biljettsystem som införs till våren.
Tyvärr hade vi inte råd att anlita någon med utbildning i svenska…
För er som undrar. Såhär äter man ost. Egentligen