Mitt i brinnande finanskris och i vikande konjunktur är det många företag som drar i handbromsen och downturn management är ett begrepp på allas läppar.
Men inte här på redaktionen. Här blickar vi framåt istället. Genom upturn management ska både mungiporna och kurvorna förmås att peka uppåt igen.
– Man ska satsa i lågkonjunktur har jag hört, så nu kör vi! Fram med kreditkorten bara, hojtar syrrans grannes CFO glatt.
Du vet att du ligger efter när din morsa just skaffat iPhone medan du själv är stolt ägare till en två år gammal Sony Ericsson K800i.
På Hemköp är de arga minsann. Så arga att de infört sin alldeles egen variant på FRA-lagen.
Nu ska mjölet kollas! Alla kunder ska visa upp sina väskor så att personalen kan kontrollera att det håller den rätta, vita kulören.
Ja, kunderna alltså. De som köper mat i affären. De ska kollas. Den som stjäl lär ju inte visa upp väskan, eller ens ha en väska med sig.
Det funkar lite som FRA-lagen. Alla ska visa upp sin påse så att en statlig myndighet kan kontrollera att mjölet är vitt. Det gör ju inget. Ingen som har vitt mjöl har något att dölja.
Nästa steg är att den som inte har någon påse med sig att visa upp automatiskt är misstänkt. Hos Hemköp är man ju uppenbarligen en tjuv om man inte har någon påse eller väska att visa upp och analogt måste ju den som försöker undvika FRA:s granskning vara skum.
På det sättet är ju Hemköps tilltag ganska praktiskt. Det plockar ned FRA-frågan på jorden och visar vad det handlar om – att den som har rent mjöl är den enda som egentligen har något att förlora på allmän övervakning.
Skillnaden är ju att jag kan välja att inte handla på Hemköp. Jag kan handla på ICA istället. Eller Coop. Det är fortfarande tillåtet. Men jag kan inte välja bort FRA. Det finns ingen alternativ infrastruktur jag kan använda, som FRA inte kommer åt.
Därför är FRA:s övervakning skadlig för hela samhället medan Hemköps lilla påhitt bara är skadligt för dem själva. Till slut är det väl bara tjuvar som bryr sig om att gå dit. För den som har smutsigt mjöl i påsen är den som verkligen inte har något att förlora.
Jag vill göra er uppmärksamma på att lagret av steksnöre på Framnäs livs i Göteborg nu är utraderat. Efter att ha legat i lager under drygt 20 års tid är det sista paketet nu sålt och någon återanskaffning är i nuläget inte planerad.
Lagret av stekpåsar är däremot välfyllt. Det enda som stör är ett tunt lager damm på förpackningarna. Detta har dock inte, såvitt jag kan bedöma, påverkat innehållet negativt.
Pernilla Andersson och Timbuktu – Lika som bär.
Att det är slut på musikalisk kreativitet inom skivindustrin visste vi, men nu orkar de tydligen inte ens anstränga sig med omslagen längre. Det blir samma för alla.
Jag har den stora äran att presentera Mr Potatohead af Masthugget!
Bloggare är inte riktiga människor. Åminstone inte sådana av kött och blod. Nej, bloggare är någonting abstrakt, omänskligt, svårdefinierbart. Åtminstone om man får tro Ulrika Schenström, före detta statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt, som intervjuas i senaste numret av Fokus.
“Jag tror att bloggare också kanske kommer att vara viktiga, men inte alls så viktiga som gräsrotsnivån som ju är människor av kött och blod.”
Här på redaktionen saknar vi just nu ord. Ja, enligt Ulrika Schenström saknar vi en del annat också, till exempel kött och blod. Där är vi lite tveksamma till om hon har rätt.
Jag visste inte ens att fiskar hade a-kassa.
Vissa annonser är roligare än andra. Eller åtminstone konstigare. Vem fan betalar för dålig andedräkt?
De ska avlyssna hela internet. 1 september nästa år kopplas kablarna in till FRA:s avlyssningsnätverk och staten får tillgång till all elektronisk kommunikation i Sverige.
Men FRA kan inte bara se vad du skriver i din epost och höra vad du säger i telefon. Vi har kommit över hemliga handlingar som visar att Försvarets radioanstalt har långt gångna planer på en apparat som kan avslyssna vad du tänker. Vi har också kommit över bildmaterial som visar en tidig prototyp under utprovning.
Vi har utan framgång sökt FRA:s generaldirektör, Ingvar Åkesson, för en kommentar.
Det gäller att välja sina strider. Här har någon till exempel valt att ta strid mot en toalettdörr.
Jag undrar bara vad man gör sedan, när man väl brutit upp dörren. För det kan väl inte vara så att någon bär omkring på en kofot bara för att kunna bryta sig in på närmsta dass när behovet blir trängande?
…rapporterar min bloggfru om så kallat lappmögel, även känt som snö, som nu ska ha intagit Dalarna.
Scan, Lithells eller Tulip? Kanske Änglamark? Eller ICA? Det finns ett nästan oändligt antal alternativ i bäjkondisken och vilket som passar dig bäst är inte på något sätt uppenbart. Så hur ska du egentligen kunna göra ett vettigt val? Vi hjälper dig. Vi har härmed den stora äran att presentera 2008 års mathändelse: Stora bäjkontestet.
Vi har testat nio sorters bäjkon från de största tillverkarna. Nio sorter som på ytan är förvillande lika men som när de ställs mot varandra visar på stora olikheter.
Vi har provat nio sorter, åtta sorters bäjkon av traditionell typ och för jämförelsens skull den italienska motsvarigheten pancetta. Såhär såg startfältet för provningen ut:
Lithells bjuder på ett välfyllt paket med 10 skivor – två mer än vad som är brukligt. Bäjkonet har en smörig smak och behöver en del salt för att bli riktigt bra. En fin eftersmak avslutar denna sort som känns hel OK utan att riktigt lyfta.
Snålt är första intrycket. Ynka sju skivor i paketet, vilket gör det svårt att dela på fyra. Inte för att det gör någon större skillnad. Trist och menlöst och med en smak av ister är det bestående intrycket. En av testarna tycker sig till och med känna en smak av dill eller thaimat.
Coop överraskar med nio skivor. Plus i kanten för det. Coop lyckas också väl med innehållet. För första gången under testet tycker vi faktiskt att det smakar bäjkon, precis sådär som de ska smaka. Någon i panelen tycker möjligen att den är lite väl salt, men den här sorten vill vi definitivt rekommendera!
Återigen en hyfsad sort som är ätlig men inte presterar något speciellt. Precis som med Lithells bäjkon krävs salt för att det ska bli bra. Dessutom bara sju skivor i paketet. Helt OK, men inget förstahandsval
Scan… Nu ska det bli bäjkon av! Åtta rejält tjocka skivor möter oss i paketet och förväntningarna är på topp när vi sätter tänderna i…
Segt salt.
Våra förhoppningar förbyts i besvikelse och det blir kraschlandning för Scan Jägarbacon.
Efter incidenten med Scans Jäbarbacon är våra förhoppningar verkligen inte på topp, men vi hoppas ändå på ett mirakel. Tyvärr blir det inte så mycket med den saken. Scans bäjkon smakar mest salt. Ingenting att hänga i julgranen. Fast det kanske är en bra idé för det är ju ingenting man vill äta i alla fall.
Pancetta – Italiens motsvarighet till bäjkon – säljs i lösvikt så vi kan inte säga något om tillverkare, men vi tar ändå med den för jämförelsen skull. Och här går meningarna verkligen isär.
Vissa säger att den är god medan andra kallar den äckligt fet och säger att den behöver saltas rejält för att bli ätlig. Vi får ingen riktig rätsida på den i panelen, så det enda råd vi kan ge dig är att prova själv.
Om det inte vore för ynka sju skivor i paketet så skulle den spöa Coop. Nu blir det oavgjort istället. Skillnaden är verkligen inte stor. Även Tulip smakar underbart gott av bäjkon, och det är ju trots allt det vi är ute efter. Här råder ingen tvekan om att det är kvalitetsbäjkon vi har på tallriken.
Här har vi då testets bottennapp. Paketet innehåller nio skivor men det känns som om det hade kunnat vara 900 skivor. Det hade ändå inte hjälpt upp resultatet. För första gången dyker ordet äcklig upp i protokollet och det beror inte på att vi nu tröttnat efter att ha pressat i oss åtta paket bäjkon utan på att den är rent ut sagt äcklig.
Om vi ska säga något annat så är det att den smakar kassler, men om det är kassler du är ute efter så är det nog bättre att du köper just kassler.
Man kan inte tro det när man ser paketen, men det är faktiskt skillnad på bäjkon och bäjkon. Förvånande stor skillnad. Såhär ser vår sammanfattning av testet ut.
Någonstans halvvägs förvandlades njutningen till ett rent arbete. Att äta mer än tio skivor bäjkon åt gången är ingenting vi kan rekommendera, oavsett vilken sort du väljer.
Alingsås är sig likt, fast ändå inte. De har upptäckt elektriskt ljus och nu är de så uppspelta över detta att de vill att hela världen ska få veta.
Lights in Alingsås kallas spektaklet och jag antar att syftet är att sätta Alingsås på kartan. Den engelskspråkiga kartan antagligen, eftersom alltihop är på engelska. Undrar hur de har tänkt att göra med namnet. Gissningsvis tar de väl bort princkarna och kallar sig Alingsas.
Om du vill kan du betala femtio spänn för att gå runt och titta på installationerna och lyssna på rövarhistorier. Eller så kan du lalla runt alldeles själv. Det blir som en vanlig kvällspromenad, fast med inlagda stopp där du kollar på mer eller mindre intressanta ljusinstallationer. Ja och så befinner du dig i Alingsås också. Eller Alingsas. Det märker du inte minst på att alla hus är max två våningar höga.
Här hänger några strumpor på tork i regnet.
Såhär fint blir det om man fyller sin bil med lysrör
Det här är en falukorv vi köpte till halva priset på Hemköp i mitten av september. På ytan ser den ut som en helt vanlig falukorv som blivit liggande i butiken och därför fått säljas till halva priset. Det här är dock ingen vanlig korv. Det här, mina damer och herrar, är en evighetskorv.
Inte så att det är en Särimnerkorv som på något mystiskt vis återuppstår varje gång den blivit uppäten. Nej, det här är märkligare ändå.
Jag har tappat räkningen nu på hur många gånger vi planerat att äta upp den där korven och misslyckats. Det är samma visa varje gång. Det börjar med en intention, en avsikt att äta upp korven. Det innebär att korven ska tas ur frysen och läggas att tina under dagen, så att den kan tillagas till kvällen.
På något sätt misslyckas det alltid, för varje gång slutar det med att jag sitter på jobbet och inser att korven som skulle tinas ligger kvar i frysen.
Det är oklart hur den bär sig åt, men den här korven har en stark överlevnadsinstinkt. Inte bara har den lyckats undgå att bli köpt så länge att den nästan blivit för gammal. När någon väl köpt den lyckas den gömma sig i frysboxen under flera veckor och undgår därmed kniven ytterligare en period.
Men nu går det inte längre. Nu ligger man rökt till om man är falukorv, för nu är den ute ur frysen och dess tid, såsom varandes korv, är därmed utmätt.