Semestern är idag inställd på grund av regn och allmänheten uppmanas bete sig som om det vore en helt vanlig lördag.
Barnfamiljer rekommenderas att snarast bege sig till IKEA. Alla andra bör stanna i sängen så länge som möjligt för att därefter gå ut på stan och äta brunch.
Kanske lite överoptimistiskt att tro att jag skulle köpa 400 varor i just den butiken. Har de ens 400 varor i lager?
Hej Bilia! Jag undrar om ni kan komma hem till mig med en Ford Transit. Jag skulle behöva provköra hem lite möbler från IKEA på lördag. Om det finns tid kanske jag kan få provköra lite sopor till tippen också…
Jag uppgraderade min telefon härom dagen. Det är alltid ett äventyr, som man aldrig kan vara säker på hur det slutar. Den här gången slutade det med dyslexi.
Min telefon kan inte längre ordet ”vi”. Eller, den kan, men den tycker inte att det är ett så viktigt ord längre, utan föreslår det betydligt mer exotiska ordet ”th”. Jag vet inte vad det är för ord. Jag tror inte att th är ett ord över huvud taget.
Det räcker alltså inte med att jag ska behöva kopiera alla mina kontakter före och efter och att jag blir av med alla inställningar och alla ord jag lärt telefonen. Nu ska jag dessutom bli av med helt vanliga ord.
Vad blir nästa grej? En uppgradering som byter språk så att telefonen bara kan finska?
För övrigt noterar jag med stor förvåning att Windows 7 sålt slut. Jag trodde Windows 7 var ett datorprogram som bestod av ettor och nollor, som man kan kopiera i det oändliga, men uppenbarligen har detta tagit slut. Jag förstår nog inte…
Önskar du ibland att du vore en vältränad triatlet istället för kontorsarbetare, och att du ägnade dagarna åt att träna inför Ironman istället för att sitta av möte efter möte?
Nu finns en lösning, och du behöver inte ens röra dig utanför kontoret.
Unionen, i samarbete med Svenska Triathlonförbundet lanserar nu kontorsråttornas motsvarighet till Ironman: Officeman.
De tre tävlingsgrenarna, siming 3800 meter, cykling 180 km och löpning 42195 meter har i Officeman fått sina motsvarigheter i form av typiska kontorsaktiviteter.
Första grenen är att dricka 38 koppar kaffe. Med detta avklarat väntar ett mastodontmöte med 1800 Powerpoint-bilder som måste avverkas innan det är dags för finalen – att läsa 42195 mejl.
De första tävlingarna beräknas gå av stapeln i Göteborg, redan i slutet av augusti i år.
Tidningarna är fulla nu för tiden, av tips på hur du avslöjar falska spikmattor. Tanken är naturligtvis att du ska behöva köpa tidningen för att slippa bli lurad.
Men vi kan idag avslöja hur förbluffande lätt det är att avslöja en falsk spikmatta, bara genom att titta på den.
Om mattan ser ut såhär är den falsk:
Är den däremot full av spikar som sticker upp är den med största sannolikhet äkta
Alltså, vad hände här egentligen? Tog de bort mellanslaget i ”Bank card” men glömde att översätta just det ordet?
Eller har de köpt ett kassasystem från Australien?
Det var någonting som inte riktigt stämde i kylskåpet imorse.
Sveriges artistelit står på ruinens brant och många vet inte längre hur de ska få mat för dagen. Orsaken är svenska folket alltmer tilltagande musiklyssnande på jobbet.
Tusentals företag som låter anställda lyssna på musik på jobbet har i åratal kommit undan med detta otyg, men nu är det slutsnyltat. Upphovsrättsorganisationen STIM har nu skickat brev till 2900 företag i Sverige där de kräver ersättning.
Man ska inte inbilla sig att det går bra att lyssna på sina skivor i jobbdatorn. Musik du lagligen köpt för din lön ska betalas, både en och två gånger. Artister har också rätt att leva av sittditt arbete.
På sant villaägarmaner kör jag alldeles för ofta omkring med en massa skräp i bilen. Den här lådan med överblivna valsedlar har till exempel stått i skuffen i en månad.
Men idag fick jag nog och tog med den in för att göra mig av med innehållet. Fast inte hela innehållet. För det är ett jävligt praktiskt format på de där lapparna för att skriva hannlelistor eller göra andra anteckningar på.
Frågan är bara: Hur många hannlelistor skriver man fram till nästa val?
Jag kanske skulle göra block av dem och sälja här på bloggen, så kan jag ju skänka överskottet till Partiet.
Alltså, vad är grejen med att tillverkare av plastmuggar envisas med att kalla sina produkter bägare? Det är väl ingen vettig människa som använder detta ålderstigna ord?
Eller har jag missuppfattat allt? Är det en helt normal, nutida benämning på en mugg?
Bloggar är onödiga och saknar betydelse för att sätta agendan i samhällsdebatten. Det skriver statsvetaren och medieforskaren Alex Schulman i Dagens Nyheter idag.
Med hjälp av siffror från bloggportalen.se och SOM-institutet vid Göteborgs Universitet visar han hur svenska folket inte alls tycker att fildelning och FRA-frågan, som många bloggare skriver om, är intressanta.
Svenska folket läser inte ens bloggar. Bara fem procent av befolkningen uppger att de läser bloggar varje dag. Trots detta, tycker Alex Schulman, kryper de skitviktiga papperstidningarna för bloggosfären, när de egentligen borde bestämma och sätta dagordningen för vad som ska diskuteras i Sverige.
Dessutom visar Alex Schulman att det minsann inte alls är den politiska och intellektuella eliten – män i hans egen ålder – som bloggar. Istället är det, chockerande nog, unga kvinnor som står bakom majoriteten av bloggarna. Dessa kvinnor skriver också om mode och andra frågor som enligt Alex Schulmans forskning är helt ointressanta för den absoluta majoriteten av svenska folket.
Nej, slår Alex Schulman fast, det är dags för gammelmedierna att sluta huka sig för bloggarna och köra ut dem ur samhällsdebattens finrum. Gammelmedierna måste inse sin enorma betydelse och sluta skriva om politik, mode och andra frågor som är helt ointressanta för den absoluta majoriteten av svenska folket. Det kan de onödiga bloggarna få ägna sig åt.
Gammelmedierna måste släppa fram fler debattörer som Alex Schulman, som kan förklara för pöbeln att den svenska bloggosfären både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös.
Jag har länge gått och tänkt att jag skulle sluta vara en slutanvändare och börja bidra lite. Jag har ju trots allt skrivit både en och två och tre moduler och faktiskt ett par teman till WordPress som borde kunna släppas i det fria.
Men det blir aldrig av.
Mest blir det aldrig av därför att jag är slapp. Modulerna finns ju redan och fungerar och gör så att säga det jag vill att de ska göra. Att lägga lika mycket tid till på att snygga till dem och skapa översättningar och gud vet vad. Nej, det går trögt.
Men så plötsligt hände något.
Det hände inte ens i WordPress. Det hände i Drupal. En modul som jag har tänkt lägga på en publik sajt saknade svensk översättning och plötsligt blev det nödvändigt att göra.
Nu är det ju enkelt att göra en översättning. Man behöver “bara” översätta alla strängar till sitt eget språk. Sedan är det klart. Naturligtvis tar det en stund att fixa alla program man behöver och få ut alla strängarna, men sedan är det “bara” att börja.
173 strängar senare känner jag mig rätt nöjd, även om det naturligtvis var mycket jobbigare än jag hade tänkt mig när jag började. Men nu är det i alla fall ordentligt (nåja) gjort, utan särskrivningar och konstiga (nåja) formuleringar. Det blev i alla fall ganska bra och definitivt bättre än ingenting alls.
Så, nu återstår bara att få in sin översättning i distributionen också. Det ska nog inte vara så krångligt. Det får inte vara så krångligt, för då sitter jag här i alla fall med mitt bidrag som ingen får del av.
Ah! Det här var befriande. Jag kan starkt rekommendera open source-arbete.
Förr i tiden var allt frid och fröjd. Mannen lämnade frun i hemmet på morgonen med orden: “Jag åker till jobbet.”
Så är det fortfarande i de flesta hushåll, med undantag för att även kvinnan lämnar hemmet, om det nu finns någon kvinna i hemmet. Eller så finns det bara kvinnor. Eller transpersoner. (Eller som i detta hushåll: tramspersoner.)
Men i framtiden då, när alla företag finns i molnet och de inte ens har något kontor. Hur blir det då? Vad ska man säga på morgonen när man går hemifrån?
– Jag åker till molnet.
???
Genom ett förbiseende tidigt imorse kör jag idag franskt här på kontoret. Det är jag säkert inte ensam om. På just det här kontoret kanske jag är ensam om det i och för sig, men med tanke på företagets omfattande verksamhet i Frankrike skulle det inte förvåna mig om vi har hundratals, ja kanske tusentals anställda som kör franskt varje dag.