Baksidan av att vara rolig – som Alex Schulman

Det är många som läser och kommenterar Alex Schulman. Många har svårt att bibehålla sitt lugn. De kan inte riktigt acceptera att en kille som Alex skall få lov att publicera sig; att breda ut sig som han gör. Det blir många upprörda kommentarer och blogginlägg.

Själv småler jag åt hans alster. Jag skrattar sällan för så roligt är det faktiskt inte. Ibland känner jag mig en smula elak som har roligt åt honom men någonstans tror jag ändå han skulle förstå mig.

Jag tycker faktiskt det blir ganska kul när man ger en kille som Alex fritt spelrum att göra vad han vill. Visst kan jag känna en klump i magen emellanåt, men lyteskomik är roligt, det tror jag de flesta tycker innerst inne, även om det inte är riktigt PK.

Men ni som blir upprörda och skäller alltså. Jag fattar inte hur ni tänker. Här har vi en förståndshandikappad och socialt missanpassad kille som trots alla hinder tagit sig fram i livet och gjort sig ett namn, och ni bara skäller på honom!

Jag förstår att det svider ibland, att det är han och inte ni som står där på scenen, men tänk då på allt roligt ni haft genom åren, som Alex missat. Det är hans tur nu. Var inte så jävla taskiga!

Beklagligt fel skapar hybris i bloggosfären

Den vetenskapliga tidskriften Illustrerad vetenskap har publicerat ett IQ-test som blivit väldigt populärt sedan en viss Aftonbladet-bloggare skrutit om sina höga poäng och utnämnt sina läsare till idioter. Detta har förstås retat gallfeber på en del människor. Andra människor har det istället retat gallfeber på. Effekten är i alla fall att det nu vimlar av IQ-testresultat i bloggosfären, alla mer eller mindre uppblåst.

Det som inte kommit fram än är att Illustrerad vetenskap i hastigheten råkat vända på siffrorna så att de med hög intelligens får låga IQ och tvärtom. Alla som skryter med att de har ett högt IQ och tillhör de smartaste fem (eller fyra, eller tre, eller två…) procenten av människorna är alltså egentligen idioter. De tillhör istället de dummaste fem procenten av människorna på planeten.

Säg bara inget till Alex Schulman! I och för sig tror jag inte han skulle förstå budskapet men om det mot förmodan skulle hända tror jag han blir rosenrasande.

Vad är egentligen en postadress?

Postadress… Det måste vara den adress dit man får sin post, eller? För många av oss är det nog detsamma som bostadsadressen. Rätt många företag och myndigheter har nog däremot en separat adress för posten. En box, eller som Svullo, eget postnummer.

Men det är något som inte stämmer. Det gäller ifyllandet av blanketter där man anger sin adress, i allmänhet i avsikt att det skall komma fysiska försändelser hem till brevlådan. Det är alltså postadressen som avses.

I allmänhet har blanketten olika rutor. Först kommer rutan för namn. Den är lätt. Jag vet vad jag heter och det är precis vad som skall stå i rutan. Sedan kommer rutan för adress. Även här är det ju ganska enkelt. Det kan bara vara en adress för min brevlåda och jag bor på samma ställe. Jag fyller i min adress.

Därefter följer ibland en ruta för postnummer. Även det är enkelt. Men sen. Sen blir det riktigt underligt. För nu kommer rutan för… postadress.

Är det inte postadressen jag fyllt i hela tiden? Den adress dit jag vill ha min post, det är väl postadressen. Namn, gata, nummer, och så vidare. Det och några uppgifter till är vad min postadress består av och nu när jag nästan är klar med fylleriet kommer plötsligt denna ruta.

Jag vet ju att det är orten jag skall skriva i rutan. Orten dit min post skall levereras. Det är ju det som kommer sist i adressen om jag nu inte bor utomlands. Namnet på orten.

Varför skriver man postadress när man menar ort? Finns det ett skäl? Jag gissar att det finns någon historisk förklaring, men varför envisas en massa människor för att skriva postadress när de egentligen menar ort?

Är det klyftigt? Tydligt? Begåvat? Fyller det någon funktion? Nej, jag tänkte väl det.

Sluta! Det är bara löjligt!

Henrik Pontén får polisbefogenheter

I framtiden får upphovsrättsindustrin polisbefogenheter och kan kräva ut ditt namn och adress direkt av din internetoperatör. När räkningen kommer är det bara att betala, vare sig det är du som är fildelat eller inte. Någon domstolsprocess lär du inte ha råd med och även om du skulle ha råd är dina chanser att vinna ett civilmål mot ett multinationellt företags advokater försvinnande små.

Uppgifterna om vem som har vilken adress på internet är idag belagda med sekretess. Endast efter beslut av åklagare får uppgifterna lämnas ut och bara om det finns misstanke om brott som ger minst två års fängelse. Den som hävdar att du brutit mot upphovsrätten måste alltså gå den ordinarie vägen, via polis, åklagare och rättsväsende. Om du blir åtalad har du rätt till advokat och du riskerar inte att få betala hela rättegången själv.

Men nu vill regeringen annorlunda. I en promemoria baserad på EU:s Ipred-direktiv föreslås att upphovsrättsinnehavarna själva skall få agera polis. Efter beslut i domstol skall din internetoperatör tvingas lämna ut ditt namn om du eller någon annan anses ha begått intrång i upphovsrätten.

I praktiken blir du rättslös. Om ett stort amerikanskt mediebolag bestämmer sig för att du gjort intrång i deras upphovsrätt kan de få ut ditt namn direkt från internetoperatören. Därefter kan de skicka en räkning på vad de tycker intrånget är värt. För dig är det bara att betala, oavsett om du verkligen är skyldig eller om det är någon annan som stulit din identitet.

Identiteter kan nämligen förfalskas. Det händer hela tiden. Nätverk och datorer kan hackas. Det händer också hela tiden. Datorer kan användas av fler än en personer. Det händer definitivt hela tiden. Det kan finnas massor av potentiellt skyldiga personer bakom en internetadress Men facit hittills är att domstolarna inte verkar förstå. Eller så bryr de sig inte om vem som faktiskt är skyldig. De ”bevis” som krävs för att fälla någon för upphovsrättsbrott genom fildelning har hittills inskränkt sig till skärmavbildningar och åklagarsidans egna utsagor om hur ”bevisen” tagits fram. Att knyta bevisen till någon person verkar över huvud taget inte nödvändigt för fällande dom.

Detta gäller i brottmål alltså. Mål där det skall vara bevisat ”bortom varje rimligt tvivel” att du är skyldig för att du skall fällas.

När du står där med en faktura från en multinationell mediejätte gäller andra regler. Att bestrida en fordran är ett civilmål och plötsligt måste du bevisa att du är oskyldig för att ha en chans. Den multinationella mediejätten har ju bevis för att du är skyldig. Bevis som har visat sig räcka i brottmål. Du är garanterat rökt för hur du än anstränger sig kommer motståndarsidan att ha fler och dyrare advokater än du.

Det är bara att betala och hoppas att du slipper åka dit fler gånger. För det lär inte vara billigt.

Vad jag inte kan förstå är varför, först en röd och nu en blå regering vill göra svenska folkets rättslösa mot multinationella bolag.

Läs även:

Syrrans granne är förbannad

Jag ber om ursäkt! Det är meningen att du skall skratta när du kommer hit, eller åtminstone dra på munnen. Dagens nyheter och annan viktig information, så vriden att du tror att syrrans granne fullständigt mist förståndet, det är vad den här bloggen skall innehålla.

Men just nu känner jag att jag kan hålla mig för skratt. En svensk myndighet försöker på eget bevåg införa censur i Sverige, och man gör det på ett sätt som drabbar kampen mot barnpornografi.

Rikspolisstyrelsen har för andra gången på kort tid, beslutat använda barnporrfiltret, som många svenska internetoperatörer har installerat, för att blockera en webbplats som inte ägnar sig åt distribution av barnporr. För några veckor sedan var det kopimi.com. Nu är det the Pirate Bay. Vad blir det nästa gång? Eniro? Google? Syrrans granne?

När barnporrfiltret infördes var det för att hindra distribution av just barnporr. Några internetoperatörer kallar det till och med en service till sina kunder; innehav av barnpornografi är ett brott och de menar att filtreringen förhindrar kunderna att begå brott av misstag.

Ett sånt här arrangemang kräver förstås att det finns ett förtroende, i det här fallet för att de webbplatser som Rikspolisstyrelsen för in på sin lista verkligen ägnar sig åt distribution av barnporr. Annars spricker systemet och dör sotdöden.

Just därför är Rikspolisstyrelsens agerande så märkligt. Det kan väl ändå inte vara så att de på fullt allvar tror att detta censurförsök skall kunna passera obemärkt; att konsumenterna glatt skall svälja medicinen och att operatörerna skall fortsätta med filtreringen.

Rikspolisstyrelsens agerande äventyrar inte bara barnporrfiltrets existens utan flera års arbete med att förhindra spridning av barnporr på internet. Det förtroende som byggts upp mellan olika organisationer rasar ihop som ett korthus av sådana här händelser.

Det konstiga är också att ingen verkar vilja försvara yttrandefriheten och demokratin, eller ens föra någon diskussion. Från regeringen: tystnad. Från riksdagspartierna: tystnad. Ett politiskt parti har uttalat sig. Ett enda. Inga ledarskribenter. Inga upprop.

En svensk myndighet ägnar sig åt censur av internet och det politiska etablissemanget slåss om vem som är bäst på att hålla käften. Den samlade papperspressen skriver en kortare artikel och går sedan vidare med annat.

Jag blir så jävla förbannad! Då är det inte så lätt att vara rolig. Jag ber om ursäkt för detta och ber att få återkomma. En bättre dag…

Rikspolisstyrelsen ett hot mot demokratin

Rikspolisstyrelsen ägnar sig åt fullständigt godtycklig censur av internet under sken av att bekämpa barnpornografi på internet. Deras agerande hotar yttrande- och informationsfriheten och är ett hot mot demokratin. Det hotar också att fullständigt rasera arbetet med att motverka spridning av barnpornografi via internet.

Enligt Stefan Kronqvist vid Rikspolisstyrelsen distribueras barnporr via Pirate Bay och man har därför beslutat blockera den. Detta är inte sant. The Pirate Bay är en sökmotor som distribuerar länkar och visst, vissa av dessa länkar kan tänkas peka till barnpornografiskt material. Genom åren har detta faktiskt förekommit vid ett tiotal tillfällen. Vid samtliga tillfällen har länkarna, torrent-filerna, plockats bort efter att de ansvariga fått kännedom om dem.

Om det vore sant som Stefan Kronqvist säger, att the Pirate Bay distribuerar barnporr, skulle polisens första åtgärd vara att beslagta servrarna och inleda förundersökning om barnpornografibrott. Så har inte skett.

Redan tidigare har vi tyvärr sett att Rikspolisstyrelsen verkar mer intresserad av att blockera webbsajter än att faktiskt utreda och beivra barnpornografibrott. Polisen har tidigare blockerat anti-copyright-sajten kopimi.com, eftersom man bedömde att sajten distribuerade barnpornografiskt material. Vad man däremot inte gjorde var att inleda en förundersökning om barnpornografi. Efter klagomål konsulterade polisen åklagare som kunde konstatera att ingen brottslighet förekom.

Det verkar alltså som om den svenska polisen är helt ointresserad av att faktiskt utreda och beivra barnpornografibrott. Däremot visar man ingen som helst återhållsamhet när det gäller att på mycket lösa grunder censurera webbsajter med hjälp av barnpornografifiltret som används av ett flertal stora internetoperatörer.

Jag vet inte hur Stefan Kronqvist tror att Rikspolisstyrelsen skall kunna upprätthålla något som helst förtroende hos allmänheten när man visar prov på så fullständig brist på omdöme?

Rikspolisstyrelsen ägnar sig genom sitt agerande åt fullständigt godtycklig censur värdig vilken diktatur som helst.

Rikspolisstyrelsen är ett hot mot demokratin.

Läs också:

Så undviker du polisens censur

Med anledning av polisens beslut att censurera the Pirate Bay har frågan om att byta namnserver blivit högaktuell.

På projo’s blog hittar du information som kan vara användbar om du vill fortsätta att själv bestämma vilken information du vill ta del av på internet.

Läs mer:

Så enkelt censureras the Pirate Bay

I torsdags skrev syrrans granne om censuren av internet som blir ett alltmer påträngande hot. Att det skulle ta mindre än en vecka innan denna fråga åter aktualiserades var det nog ingen som trodde.

Polisen hävdar att det förekommer barnpornografiskt material på the Pirate Bay. Vad det betyder i verkligheten är att det finns länkar på the Pirate Bay till var man kan ladda ned barnpornografiskt material. Eller, polisen påstår det i alla fall. Det finns inga lagliga möjligheter att kontrollera om det stämmer. Inte för journalister och inte för någon annan heller.

Eftersom dessa länkar finns på the Pirate Bay hotar polisen nu med att föra upp den på listan över sajter som distribuerar barnpornografiskt material. Detta skulle i så fall innebära att hela sajten i praktiken försvinner från internet i Sverige genom internetoperatörernas censur.

Vi har alltså en situation i Sverige där polisen egenmäktigt kan censurera internetsajter genom att påstå att där distribueras barnporr. Det här är ett skolexempel på varför det inte är en bra idé att låta myndigheter och enskilda företag styra vilken information vi får respektive inte får ta del av. Det finns nämligen ingen gräns för vad som kan tänkas behöva censureras för att hindra att det ena eller det andra att nå medborgarnas datorer, vare sig det rör sig om barnporr eller terroristers propaganda.

Om vi skall resonera som rikspolisstyrelsen kan vi lika gärna börja spärra andra sökmotorer som till exempel Google. Där finns säkerligen världens största samling av barnporrlänkar.

Det är bara en tidsfråga innan någon försöker manipulera dina sökresultat på nätet. Eller varför inte sajternas innehåll?

Är det ok? Är motverkandet av spridning av barnporr ett värde överordnat allt annat i samhället? Är det viktigare än yttrandefrihet, rätten till ett privatliv och demokratin själv?

Läs mer:

Gamla språkgrannar i bitter fejd

De tidigare oskiljaktiga vännerna pick och pack ligger sedan ett par veckor tillbaka i en bitter fejd, som bara eskalerar. De tidigare såta vännerna vill numer inte ens höra talas om varandra.

– Jag skulle verkligen uppskatta om du lät bli att nämna den där jävla sillmjölken, säger pick till syrrans granne.

Pack vill inte ens prata med oss utan drar igen dörren med en smäll när vi framför vårt ärende.

Vad som skall hända med språket nu när de två knappast vill synas i samma kommun längre är än så länge osäkert. Helt klart är att det inte lär gå att använda uttrycket ”pick och pack” ostraffat i fortsättningen.

Att säga ”Ta, din mobiltelefon, PDA, bärbara dator, väska och alla dina andra pinaler och dra!” har liksom inte samma stuns.

Varför får bara vissa lådor vara boxar?

Vissa lådor är inte som andra lådor. De är boxar. Vinlådor till exempel. De får kallas box, men prova att kalla en flyttlåda eller en matlåda för box. Det går inte.

Ett mer klassiskt exempel är postboxen. Ingen skulle drömma om att kalla brevlådan hemma vid huset för postbox, men så fort lådan befinner sig inne på ett postkontor går det hur bra som helst. Jag skulle till och med kunna drista mig till att hävda att det vore direkt fel att kalla en postbox för låda.

Hur blev det såhär egentligen? Och vad betyder det? Vad är det som gör att vissa lådor kallas boxar men andra inte? Det är ju ändå samma ord, fast på lite olika språk. Är det något speciellt med de lådor som kallas boxar eller är det bara någon bisarr slump som har gjort att det har blivit såhär?

När man tänker efter är det inte bara traditionella lådor som kallas boxar. Låsbara skåp kallas boxar om de finns på en järnvägsstation eller flygplats, men inte annars. Digitaltevemottagare kallas box. Det finns till och med ett företag som heter Boxer som säljer dylika.

Även i logistikbranschen finns de, boxarna. Det finns ett företag som heter Box Delivery. Vad händer om jag ringer och ber dem leverera en låda? Vägrar de då eller lägger de lådan i en box före leverans? Eller är namnet bara en fasad?

Kan någon förklara det här eller?