Författare: Redaktörn

Internet stängt för helgen

Klockan 15:00 varje fredag eftermiddag stänger internet. Det kanske låter hemskt konstigt men så är det. Åtminstone om man är bank.

Visst kan det se ut som om bankerna är öppna dygnet runt nu när de finns på internet och man kan se sitt saldo och registrera betalningar dygnet runt. (Vissa banker stänger även den funktionen nattetid.) Registrera är nyckelordet. Försök att faktiskt överföra pengar mitt i natten, eller på helgen. Det går inte!

Det är lätt att inbilla sig att betalningssystemen är igång dygnet runt, alltid tillgängliga för att genomföra betalningar, men icke! Kvällar och helger håller banken stängt, precis som den alltid gjort.

Jag börjar misstänka att det på varje banks huvudkontor finns en enorm strömbrytare, som slår på och av strömmen till bankens stordator. En riktig feting till strömbrytare är det. Ni vet en sån där som man bara tror finns på film. En sån har de! Den sitter på väggen inne på bankens huvudkontor.

Varje dag klockan 15:00 kommer bankdirektören ut från sitt tjänsterum, puffandes på en cigar. Han har nog frack på sig tror jag och kanske en monokel. Så ställer han sig vid den enorma strömbrytaren och fiskar upp fickuret.

När klockan slår tre säger han att ”Vi ger dem en minut extra. Det är ju ändå fredag.” Sedan står han där och väntar i någon minut till. När han tycker att det räcker drar han med en bestämd rörelse ned strömbrytaren.

Så går det till i internetåldern, år 2007. Nu vet du, nästa gång du undrar, varför du måste vänta till på måndag för att få dina pengar.

Alex Schulman åker båt

Alex Schulman åkte buss härom dagen. Det gick tydligen inte så bra för honom. Hur han än försökte lyckades han inte med att belägga sin tes att alla som åker buss är utvecklingsstörda.

Enligt uppgifter som syrrans granne tagit del av har Alex Schulman nu varit ute och åkt båt istället. Tydligen gick det inte så bra nu heller, fast denna gång på ett helt annat sätt.

För att undvika ytterligare missöden rekommenderar syrrans granne att Alex Schulman håller sig borta från alla typer av transportmedel i fortsättningen. Vill det sig illa kan det ju sluta med att han hamnar i Göteborg och det verkar ju inte vara någon höjdare. Här har vi ju till exempel bara kommit till år 2006.

Tjugo nyanser av brunt

Rost – Snyggt eller fult? Vän eller fiende? Bra eller dåligt?

De flesta är nog inte överförtjusta över tanken på rost, men vad händer om vi tänker bort kopplingen till förstörelse och istället tittar efter hur rost egentligen ser ut?

Syrrans granne gav sig ut med kameran och har nu äran att presentera tjuogen nyanser av härlig göteborgsrost.

Rost - plåtdetaljRost - Detalj på nätstaket

Rost - Detalj på nätstaket




Rost - Brunnslock i närbildRost - Järnrör på staketRostig skruv på lyktstolpeRost - Eldosa utomhusRostRostig skruv vid spårvagnshållplatsRost på hänglåsEtt rostigt rör som lite mystiskt sticker rakt upp ur gräsmattanRostig bromsskivaFläckvis rost på lyktstolpeRost på svart staketRostRostig kättingRostig detalj på grindRostig hatt på grindstolpeRostig staketstolpeRost - Bara fantasin sätter gränsen

Rost på grannens balkong

Framtidsspaning: Med kaffe i siktet

Gevalia Instant CoffeeDet gäller kaffet och framtiden. Jag vet! Det är espressomaskin som gäller. Ett tag räckte det med en mocca-bryggare, men nu skall alla hushåll med självrespekt ha en espressomaskin och naturligtvis egen kaffekvarn. Utvalda bönor skall köpas till överpris i någon exklusiv kaffebutik och helst skall man rosta dem själv.

Skitpraktiskt, verkligen!

Om vi lyfter blicken bara lite så inser vi ju ganska snabbt hur töntigt det hela har blivit. Att hålla på och gulla såhär mycket med sitt kaffe är som att sitta uppe en lördagkväll och diskutera programmeringsalgoritmer, och tro mig. Det är töntigt!

Jag kommer att få offantligt med smisk för det här. Det får jag alltid när jag upplyser om hur framtiden ser ut, för jag gör det alltid alldeles för tidigt och alldeles för näsvist, men jag lovar dig att om fem år så kommer du att inse hur löjligt det hela har blivit.

Om fem år kommer du i vredesmod att langa ut din löjliga espressomaskin genom fönstret (oöppnat) för att därefter tillreda en kopp härligt, ångande, snabbkaffe. Då kommer du att förstå.

Du behöver inte tacka mig. Men snälla! Du som sitter där nu och känner hur det bara rycker i fingrarna och laddar för att skriva en avhandling om hur offantligt dum i huvudet jag är. Låt bli! Det är ingen idé. Jag är klar med det där espressotramset. Jag har annat för mig i livet än att snöa in på kaffe.

Dags att bli bokförläggare?

Vissa kommentarer på Carl Bildts blogg påstås uppmana till folkmord på palestinier. Chefsåklagare Jörgen Lindberg i Malmö har därför inlett en förundersökning om brott mot lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor.

Det kunde varit annorlunda. Hade Carl Bildt ansökt om utgivningsbevis för sin blogg hade det blivit frågan om åtal enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Det hade i praktiken inneburit betydligt större hinder för rättsväsendet.

Åtal enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen kan bara drivas av justitiekanslern och som en yttrandefrihetens väktare står en jury som som avgör om brott är begånget eller inte. Friar juryn är rättegången slut. Det skall vara högt i tak för yttrandefriheten och det har lagstiftaren sett till bland annat på detta sätt.

Men detta gäller inte för webbplatser. Där är det åklagare, advokat och rättegång, precis som vanligt.

Det finns sätt att få grundlagsskydd för sin webbplats. Det går att få ett utgivningsbevis från Radio- och TV-verket. Det kostar två tusen spänn och plötsligt är det yttrandefrihetsgrundlagens rättegångsregler som gäller.

Naturligtvis gäller inte detta dagstidningarna. De är så kallade traditionella massmedieföretag och kommer undan med en kostnadsfri databasanmälan. Samma regler gäller bokförlag och skivbolag.

Vad är tanken med denna konstruktion egentligen? Varför gäller plötsligt andra regler och förutsättningar om jag ägnar mig av utgivning av fysiska ting? Är det rimligt?

Är det så att våra politiker på något sätt tycker att det är viktigare och finare med traditionella medier än med internet? Eller är det så att de fortfarande inte förstått vad internet är för något?

Man kan ju hoppas att en och annan reagerar nu, för om ingenting händer när landets utrikesminister åtalas på grund av innehållet i sin blogg lär det ju inte hända över huvud taget. Någonsin.

Förlåt!

Jag kommenterade Alex Schulmans bussåkande igår. Jag tyckte det var lite kul att se hur utvecklingsstörd man verkar när man omsätter sina tankar om andra människor i skrift. Nu inser jag hur dumt det där var.

Inte så att jag ångrar vad jag skrev, men jag ångrar det sällskap jag hamnade i. Det verkar inte som om folk fattar.

De kanske är utvecklingsstörda.

Alla är vi utvecklingsförstörda!

Alex Schulman har åkt buss. Fråga mig inte varför han har åkt buss. Det har jag ingen aning om. Jag åker aldrig buss om det går att undvika.

Väl ombord på bussen har Alex Schulman verkligen letat efter tecken på att medpassagerarna är utvecklingsstörda, eller utvecklingsförstörda som the knife säger. Han hittar mängder med kandidater men inga med kardborrskor.

På det hela taget verkar Alex beteende lite utvecklingsstört. Han liksom söker efter skäl att tycka att omvärlden är utvecklingsstörd. Och plötsligt inser jag hur utvecklingsstörd jag själv är. Eller störd i alla fall.

Jag kan störa mig på precis vad som helst. När jag är på det humöret är faktiskt alla andra människor idioter och vad som helst kan få mig att dissa dem. Bussåkning är en situation som faktiskt verkar framkalla dessa tankar. Det kan inte vara riktigt friskt att tänka så, men jag gör det ändå.

Fast det går ju bra egentligen, så länge man inte talar om för någon vad man tänker. Så länge man inte skriver ned sina reflektioner går det åtminstone att upprätthålla illusionen om att man är normal. Fast det går ju inte längre. Nu har vi ju bloggar allihop. Bloggen blir aldrig mätt. Den vill alltid ha mer! Mer av det utvecklingsstörda.

Bloggen gör oss alla utvecklingsstörda. Jag vet inte om det är så bra längre, det här med blogg. Man vill ju inte framstå som socialt handikappad.

Men på ett sätt är det rättvist. Jämställt. När vi bloggat är vi alla på samma utvecklingsförstörda nivå.

Östersunds kommun har ingenting att göra

I Östersund har kommunens tjänstemän och politiker ingenting att göra på dagarana. Det står klart sedan kommunens hälsoskyddsinspektör föreslagit rökförbud utomhus på vissa platser, bland annat uteserveringar och busshållplatser.

Exakt vilket problem som skall lösas med detta förbud är inte helt klarlagt men troligen rör det sig väl om någon pervers önskan att kontrollera allt och alla och framför allt de hemska rökarna.

Att det trots rökförbud på krogar och caféer fortfarande är möjligt att röka och dricka samtidigt kan man som hälsoskyddsinspektör naturligtvis inte tolerera. Detta måste givetvis motverkas och förbjudas till varje pris.

När det gäller busshållplatser är det lite svårare att gissa vad drivkraften kan tänkas vara. Att luften skulle bli bättre är tveksamt eftersom busshållplatser brukar ligga vid trafikerade gator. Då vore bilförbud en bättre lösning men så långt vågar väl inte ens en sysslolös hälsoskyddsinspektör i Östersund gå.

Bättre betalt hos Metro, men hur blir det med trafiken?

Tre öre per sidvisning, som metrobloggen.se erbjuder, kan verka lockande. Men det blir inga pengar innan du kommit upp i 5 000 sidvisningar på en månad. 167 sidvisningar per dag skall du dra ihop. Varje dag. I en månad. Som lön för mödan får du 150 kronor före skatt. För detta tar sig Metro rättigheten att publicera din text fritt, var helst de behagar, utan vidare ersättning. Låter det fortfarande lockande?

En glamourprincessas dagbok, Konsumbloggen och Englas showroom. Det är tre bloggar som tagit sitt pick och pack och flyttat in hos metrobloggen.se, mot löfte om betalning. Men hur mycket pengar rör det sig om egentligen? Syrrans granne har jämfört med sina inkomster från Google Adsense.

Sedan november förra året har syrransgranne.se haft 32 000 sidvisningar enligt Google Adsense. Dessa har resulterat i omkring 300 klick och inkomster på 530 kronor med dagens dollarkurs. Det är ju pengar förstås men ingenting att direkt hurra över. Det täcker bloggens direkta kostnader men det är knappast något som verksamheten står och faller med.

Vi räknar på Metros erbjudande istället. 32 000 sidvisningar à 3 öre ger 960 kronor. Det är ganska mycket mer. 80 procent mer, för att vara exakt. Knappast något att gå i taket för. Om bloggen hade 32 000 sidvisningar per dag kanske. Men det är ju lite kvar. Och med så många sidvisningar kanske det finns fler intressenter med större plånbok.

Och vad händer egentligen med det egna varumärket? Plötsligt är det inte du själv utan Metro som bestämmer. Tji egen domän, tji kontroll över utseende och funktioner, och tji bestämma själv över annonser. Och hur bra är Metro på att driva trafik?

Osäkerhetsfaktorerna är många. Svaren lär väl komma på sikt, men redan nu kan man ju fråga sig till vem Metro egentligen riktar sig. Den som driver en dussinblogg som den här har mycket att riskera och lite att hämta och den som har bra besökarantal borde rimligen kunna hitta något bättre sätt att tjäna pengar.

De enda som verkligen tjänar något på det här är antagligen Metro själva.

Läs mer hos idg och svd.

intressant.se

Klädfascismen saknar gränser

När det gäller andra människors klädsel finns det tydligen inga gränser för vilka åsikter smakfascisterna kan tänka sig att lufta offentligt.

Förlaget Idg gjorde sig i veckan känt som företaget där kvinnor, men inte män får visa benen, genom att ha klädregler som tillåter kvinnor att bära kjol men inte män att bära shorts. Det mest uppeseendeväckande i den historien är kanske att företagets vd, Lars Dahmén, kraftfullt försvarar det uppenbarligen könsdiskriminerande regelverket.

Syrrans granne ser nu fram emot rapporter om att manliga medarbetare på Idg börjat bära kjol i tjänsten, något som garanterat lär ge företaget publicitet, om än kanske inte av den typ som Lars Dahmén önskar sig.

Idg är dock ett affärsdrivande företag och kan möjligen förlåtas. Några som omöjligen kan förlåtas och som snarast bör förpassas till sophögen är den grupp moderater i Eskilstuna som uppenbarligen inte kunde hålla tungan i styr när miljöpartisten Yuri Silva dök upp på ett nämndsammanträde i keps.

Moderater må tycka vad som helst om människors klädsel, precis som alla andra, men få handlingar kunde väl vara så effektiva för att smutskasta det egna partiet som att öppet håna en politisk motståndare för valet av huvudbonad.

Det kan inte vara några vidare nya moderater de har i Eskilstuna.