Etikett: vardagsliv

När blev mat paria?

På senare år har mat allt mer kommit att betraktas med skeptiska ögon. Från att ha varit som god och nyttig och en självklar del i varje människas vardag har mat helt kommit på undantag och betraktas nu med skeptiska ögon. En del skulle nog säga att mat är en hälsofara, full av fett, socker och miljögifter.

Nu är det nämligen pulver som gäller. Pulver och tabletter. Pulver till frukost, pulver till lunch och pulver till middag. Pulver före träningen. Pulver efter träningen. Och så in med några tabletter mellan pulvermåltiderna. Kosttillskott. För pulver är ju inte allt. Bara nästan.

Faktum är att det verkar finnas människor som aldrig äter en traditionell måltid bestående av mat. De har helt gått över till pulver.

Kemikalier alltså, det är vad människan lever av. Noggrannt utvalda kemikalier förstås. Annars kan vi ju lika gärna äta osköljda grönsaker som säkert är nedlusade av bekämpningsmedel. Nej, det skall vara ordning och reda på kemikalierna vi stoppar i våra munnar.

Jag vet att vissa applåderar den här utvecklingen. De som tycker att mat är ett nödvändigt ont är nog nöjda. Deras dröm är att i möjligaste mån kunna reducera ätandet. Gärna till pulver.

Men vi andra – den minoritet som fortfarande föredrar mat – vi lär bli lidande. Vi tvingas se på hur sortimentet av livsmedel stadigt reduceras; hur fler och fler varor ersätts av pulver. Det är väl till exempel bara en tidsfråga innan osten försvinner helt och ersätts av pulver.

Ostpulver. Vad är grejen med det?

Hur kunde det bli såhär?

Tio år utan historia

Vi lever i en tidsepok som inte finns. Eller, som inte kommer att finnas åtminstone. Inte historiskt i alla fall.

Jag vet inte om man kan påstå att jag minns 70-talet. Brottstycken möjligen. Jag minns definitivt 80-talet och 90-talet. Men den epok som är nu, den mellan 2000 och 2010, den kommer jag aldrig att kunna minnas. Den finns helt enkelt inte.

Hur skulle den kunna finnas? Den heter ju ingenting.

Nytt, snabbare IQ-test

IQ-testet som vi berättat om tidigare har nu fått en uppföljare. Bloggaren KAS har vidareutvecklat konceptet och presenterar nu det Littorinska IQ-snabbtestet.

Testet mäster din förståelse för språket, matematik och din sociala förmåga. Som om inte detta vore nog sätter det dessutom din hederlighet på prov. Det bästa är att det tar bara ett par minuter att genomföra, och nästan alla är garanterade ett bra resultat.

IQ-testet kommer från början från Illustrerad vetenskaps hemsida och har spridit sig som en farsot i bloggosfären sedan Alex Schulman  i måndags avslöjade att han uppnått resultatet 125.

Syrrans granne spanar in: Gubbar

De har varit med så länge att de anser sig ha automatiskt rätt till företräde, till ordet och till makten. De lyssnar inte på någon som är yngre än de själva eller av fel kön. De har inte förnyat sig på 25 år varken när det gäller värderingar, kläder, mat eller musiksmak och deras intellekt har för länge sedan slutat fungera.

Jag talar förstås om gubbarna. Ni vet de där som sitter som chefredaktörer på våra tidningar, som proffstyckare i alla tv-soffor och som finns i drivor på våra arbetsplatser. Överallt där det finns någon tillstymmelse till makt häckar de, gubbarna.

Gubbarna lever i en tankevärld som var modern för 20 – 25 år sedan. Det var då de formade sin världsbild och sina värderingar. Det var då de bestämde vilka kläder de skulle ha på sig, vilken bil de skulle köra och vilken musik de skulle lyssna på, under resten av sina liv. Sedan dess har de egentligen inte tänkt en enda ny tanke, utvärderat någon av sina åsikter eller använt sitt intellekt över huvud taget.

Gubbar söker sig gärna till maktens korridorer eller debatter. De är övertygade om att de, med sin stora erfarenhet, sina välgrundade värderingar och sin stora livsvisdom kan ge ett ovärderligt bidrag i vilken situation som helst.

Gubbar har i allmänhet ingen som helst koll på vad som hänt i samhället under de senaste 20 – 25 åren. De hade ju trots allt tänkt klart innan allt det där hände. Detta hindrar dem dock inte från att obesvärat gå in och delta i vilken debatt som helst, må den gälla rätten till fri abort, homoäktenskap eller fildelning.

Gubbars största problem är alla unga människor som argumenterar emot och har åsikter. Ungdomarna borde lära sig veta hut och respektera de som är äldre och inte ha en massa åsikter om allt. Gubbarna vet ju. De har ju sunda värderingar från förr. Från innan samhället började rasa samman.

Det värsta gubbar vet är när unga kvinnor argumenterar emot. Kvinnor borde hålla sig vid spisen och de borde i varje fall ha förstånd nog att hålla tyst när en man talar. I gubbarnas värld finns inget behov av att diskutera någonting med en kvinna. När inte ”lilla stumpan”-attityden fungerar tappar gubbarna ibland fattningen fullständigt och begår riktiga klavertramp. För gubbarna är det förstås ett litet problem. Som gubbe behöver man ju egentligen inte lyssna på andra.

Mot bakgrund av detta kan man förstås undra om gubbar egentligen fyller någon funktion över huvud taget. Varför skall vi behålla detta lätt unkna och gråa köttberg som för länge sedan slutat bidra till samhällets intellektuella utveckling?

Sanningen är att det är gubbarna som håller Sverige rullande. Bara sysslolösa gubbar har tid att klippa bostadsrättsföreningens gräsmatta, tömma grovsoprummet och laga det där läckande fönstret på vinden.

Bara gubbar har tid och lust att ägna hela sönden åt att reparera fotbollsklubbens klubbhus för att därefter ta hand om hela bokföringen. Bara gubbar klarar av att gå upp i svinottan för att slipa 30 par skridskor åt hockeylaget som spelar match klockan nio.

På gott och ont är det gubbarna som håller frivilligkvarnarna snurrande i samhället och tur är väl det, för vem fan har lust att sköta alla de där trista sysslorna? På det sättet är gubbarna hjältar.

Om de bara inte var så jävla dumma i huvudet…

DN motståndare till fri och allsidig debatt?

Det verkar som om självaste Dagens Nyheter är motståndare till fri och allsidig debatt i ämnet prostitution. Bloggaren Isabella Lund som driver bloggen Att arbeta som eskort rapporterar att hennes blogginlägg konsekvent ratas på dn.se.

Det här kommer naturligtvis att drabba mig hårdare än DN, men jag ser inget alternativ. Från och med nu är länkar till DN portade från denna blogg.

Läs andras kommentarer i frågan på knuff.se, eller skaffa en kampanjknapp från projo.

Livsstil i Väst får konkurrens

OstVästra Götalandsregionen och AB Volvo driver sedan flera år projektet Livsstil i väst. Till hösten får de konkurrens. Då startar  syrrans granne projektet Livsstil i ost. Sponsorerna står på kö för att få vara med och vi förhandlar redan med flera mejerier.

Livsstil i väst fokuserar väldigt mycket på motion och kost, men vi tycker det är viktigare att bejaka livets glädjeämnen. Ost är ett sådant. Ost är gott och innehåller flera nyttiga näringsämnen. Ost finns i många färger, former och smaker. Det finns en ost för alla!

Ost är din vän och det tänker vi ta fasta på! Häng med oss redan från början. Projektstarten är planerad till september, men du kan redan nu skicka en intresseanmälan till redaktionen om du vill vara säker på att inte missa något.

facit illustrerad vetenskap iq

IQ-testet som vi skrev om tidigare har nu slutat sprida sig som en löpeld och sprider sig istället som en farsot i bloggosfären. Så långt har det gått att människor nu börjat leta efter facit till frågorna.

Eller vad sägs om sökfrågan ”facit illustrerad vetenskap iq” som poppade upp i morgonens besökarstatik. Detta kommer givetvis att få konsekvenser. När folk hittar facit kommer genomsnitts-IQ i Sverige att stiga till 150 och Mensa kommer att bli fullständigt dränkta i medlemsansökningar.

Nu vet vi hur Alex Shulman gjorde för att få sitt resultat…

Baksidan av att vara rolig – som Alex Schulman

Det är många som läser och kommenterar Alex Schulman. Många har svårt att bibehålla sitt lugn. De kan inte riktigt acceptera att en kille som Alex skall få lov att publicera sig; att breda ut sig som han gör. Det blir många upprörda kommentarer och blogginlägg.

Själv småler jag åt hans alster. Jag skrattar sällan för så roligt är det faktiskt inte. Ibland känner jag mig en smula elak som har roligt åt honom men någonstans tror jag ändå han skulle förstå mig.

Jag tycker faktiskt det blir ganska kul när man ger en kille som Alex fritt spelrum att göra vad han vill. Visst kan jag känna en klump i magen emellanåt, men lyteskomik är roligt, det tror jag de flesta tycker innerst inne, även om det inte är riktigt PK.

Men ni som blir upprörda och skäller alltså. Jag fattar inte hur ni tänker. Här har vi en förståndshandikappad och socialt missanpassad kille som trots alla hinder tagit sig fram i livet och gjort sig ett namn, och ni bara skäller på honom!

Jag förstår att det svider ibland, att det är han och inte ni som står där på scenen, men tänk då på allt roligt ni haft genom åren, som Alex missat. Det är hans tur nu. Var inte så jävla taskiga!

Beklagligt fel skapar hybris i bloggosfären

Den vetenskapliga tidskriften Illustrerad vetenskap har publicerat ett IQ-test som blivit väldigt populärt sedan en viss Aftonbladet-bloggare skrutit om sina höga poäng och utnämnt sina läsare till idioter. Detta har förstås retat gallfeber på en del människor. Andra människor har det istället retat gallfeber på. Effekten är i alla fall att det nu vimlar av IQ-testresultat i bloggosfären, alla mer eller mindre uppblåst.

Det som inte kommit fram än är att Illustrerad vetenskap i hastigheten råkat vända på siffrorna så att de med hög intelligens får låga IQ och tvärtom. Alla som skryter med att de har ett högt IQ och tillhör de smartaste fem (eller fyra, eller tre, eller två…) procenten av människorna är alltså egentligen idioter. De tillhör istället de dummaste fem procenten av människorna på planeten.

Säg bara inget till Alex Schulman! I och för sig tror jag inte han skulle förstå budskapet men om det mot förmodan skulle hända tror jag han blir rosenrasande.

Vad är egentligen en postadress?

Postadress… Det måste vara den adress dit man får sin post, eller? För många av oss är det nog detsamma som bostadsadressen. Rätt många företag och myndigheter har nog däremot en separat adress för posten. En box, eller som Svullo, eget postnummer.

Men det är något som inte stämmer. Det gäller ifyllandet av blanketter där man anger sin adress, i allmänhet i avsikt att det skall komma fysiska försändelser hem till brevlådan. Det är alltså postadressen som avses.

I allmänhet har blanketten olika rutor. Först kommer rutan för namn. Den är lätt. Jag vet vad jag heter och det är precis vad som skall stå i rutan. Sedan kommer rutan för adress. Även här är det ju ganska enkelt. Det kan bara vara en adress för min brevlåda och jag bor på samma ställe. Jag fyller i min adress.

Därefter följer ibland en ruta för postnummer. Även det är enkelt. Men sen. Sen blir det riktigt underligt. För nu kommer rutan för… postadress.

Är det inte postadressen jag fyllt i hela tiden? Den adress dit jag vill ha min post, det är väl postadressen. Namn, gata, nummer, och så vidare. Det och några uppgifter till är vad min postadress består av och nu när jag nästan är klar med fylleriet kommer plötsligt denna ruta.

Jag vet ju att det är orten jag skall skriva i rutan. Orten dit min post skall levereras. Det är ju det som kommer sist i adressen om jag nu inte bor utomlands. Namnet på orten.

Varför skriver man postadress när man menar ort? Finns det ett skäl? Jag gissar att det finns någon historisk förklaring, men varför envisas en massa människor för att skriva postadress när de egentligen menar ort?

Är det klyftigt? Tydligt? Begåvat? Fyller det någon funktion? Nej, jag tänkte väl det.

Sluta! Det är bara löjligt!

Gamla språkgrannar i bitter fejd

De tidigare oskiljaktiga vännerna pick och pack ligger sedan ett par veckor tillbaka i en bitter fejd, som bara eskalerar. De tidigare såta vännerna vill numer inte ens höra talas om varandra.

– Jag skulle verkligen uppskatta om du lät bli att nämna den där jävla sillmjölken, säger pick till syrrans granne.

Pack vill inte ens prata med oss utan drar igen dörren med en smäll när vi framför vårt ärende.

Vad som skall hända med språket nu när de två knappast vill synas i samma kommun längre är än så länge osäkert. Helt klart är att det inte lär gå att använda uttrycket ”pick och pack” ostraffat i fortsättningen.

Att säga ”Ta, din mobiltelefon, PDA, bärbara dator, väska och alla dina andra pinaler och dra!” har liksom inte samma stuns.