”Nej, jag har rent mjöl i påsen, så jag har ingenting emot inte livslång övervakning av allt vad jag gör och ständigt pågående brottsutredningar mot min person.”
Smaka på citatet! Smakar det bra? Sött? Angenämt? Skall det kanske vara en klunk till av statens integritetskränkande medicin?
Vi för inte den här diskussionen tillräckligt ofta i Sverige. Vi för den aldrig faktiskt. Jag vill inte gå så långt som att säga att vi litar på våra myndigheter i Sverige, för det gör vi inte. Däremot fruktar vi dem inte. Vi vet att det i allmänhet går att smita undan och åker vi trots allt dit för något så blir det oftast inte så farligt ändå.
Men det kanske är dags att sluta nu, för när övervakningssnaran dras åt kommer staten till slut att ha en hållhake på alla. För du har inte rent mjöl i påsen. Det har ingen. Det är bara en fråga om att gräva tillräckligt länge så finns det nog med material för att åtala dig också och sätta dig bakom lås och bom. Om du är misshaglig.
Det är så polisstaten fungerar. Myndigheterna skaffar sig hållhakar mot alla, men inte för att alla skall sättas inom lås och bom utan för att de skall kunna sätta stopp för dig om just du visar dig alltför besvärlig för staten. Det har hänt på riktigt. Inte i Sverige, men i andra länder.
Hemlig rumsavlyssning (buggning), husrannsakan i förebyggande syfte (för att du tänker begå brott), övervakning och lagring av din epost och dina telefonsamtal, avlyssning av internet, polisbefogenheter åt privata företag och speciella rättsförfaranden (Läs: upphävd rättssäkerhet) för misstänkta terrorister. Dina politiker är i full färd med att kringskära dina och andras fri- och rättigheter. För att du låter dem.
Och under tiden sitter du hemma och är rädd. Du är rädd för terrorister. Du är rädd för att gå ut när det är mörkt eftersom du tror att du skall bli nedslagen, våldtagen och rånad. Du är helt enkelt jävligt rädd för en massa saker i världen.
Jag har ett förslag. Gå ut och se efter. Du kanske upptäcker att det inte är så farligt som du tror. Är du ändå rädd kan du ju gå en kurs i självförsvar, för det är faktiskt bara du som kan hjälpa dig själv. Det finns ingen allerstädes närvarande myndighet som kommer och räddar dig om du faktiskt råkar i knipa. En övervakningskamera kommer inte att hjälpa dig det minsta om du blir överfallen. I efterhand kanske det går att se vad som hände men hur skall det hjälpa dig?
Du kommer att dö!
Det är sant! Med hundra procents säkerhet kommer du att dö. Frågan är vad du skall göra fram till den dagen. Du kan fortsätta sitta hemma och vara rädd medan dina politiker reser allt högre staket som gör samhället alltmer outhärdligt att leva i, eller så kan du göra något annat.
Du kan börja med att prata med din granne. Du vet den där idioten som brukar störa dig mitt i natten med sina jävla fester. Just den idioten skall du prata med. Du kommer antagligen att upptäcka att det är en ganska trevlig idiot. Ni kanske blir bästa kompisar.
Sedan kan du prata med nästa granne och nästa och nästa. Och med okända människor på gatan. Mitt i natten.
Sociala kontakter. Det är vad ett samhälle består av. Det är sociala kontakter som gör livet uthärdligt, som skapar förståelse och tillit mellan människor och som gör samhället bättre. Inga staket, inga övervakningskameror utan bara sociala kontakter.
Du kanske till och med skall försöka snacka med den där konstiga araben som pratar så risigt att det tar halva dagen att fatta vad hon säger. Du har säkert jättebråttom till något annat men det kan ju hända att du får lära dig något nytt. Det kanske är värt besväret.
Prata med varandra! Vad fan är problemet egentligen?
Läs mer hos Syrran.