Med anledning av polisens beslut att censurera the Pirate Bay har frågan om att byta namnserver blivit högaktuell.
På projo’s blog hittar du information som kan vara användbar om du vill fortsätta att själv bestämma vilken information du vill ta del av på internet.
Läs mer:
I torsdags skrev syrrans granne om censuren av internet som blir ett alltmer påträngande hot. Att det skulle ta mindre än en vecka innan denna fråga åter aktualiserades var det nog ingen som trodde.
Polisen hävdar att det förekommer barnpornografiskt material på the Pirate Bay. Vad det betyder i verkligheten är att det finns länkar på the Pirate Bay till var man kan ladda ned barnpornografiskt material. Eller, polisen påstår det i alla fall. Det finns inga lagliga möjligheter att kontrollera om det stämmer. Inte för journalister och inte för någon annan heller.
Eftersom dessa länkar finns på the Pirate Bay hotar polisen nu med att föra upp den på listan över sajter som distribuerar barnpornografiskt material. Detta skulle i så fall innebära att hela sajten i praktiken försvinner från internet i Sverige genom internetoperatörernas censur.
Vi har alltså en situation i Sverige där polisen egenmäktigt kan censurera internetsajter genom att påstå att där distribueras barnporr. Det här är ett skolexempel på varför det inte är en bra idé att låta myndigheter och enskilda företag styra vilken information vi får respektive inte får ta del av. Det finns nämligen ingen gräns för vad som kan tänkas behöva censureras för att hindra att det ena eller det andra att nå medborgarnas datorer, vare sig det rör sig om barnporr eller terroristers propaganda.
Om vi skall resonera som rikspolisstyrelsen kan vi lika gärna börja spärra andra sökmotorer som till exempel Google. Där finns säkerligen världens största samling av barnporrlänkar.
Det är bara en tidsfråga innan någon försöker manipulera dina sökresultat på nätet. Eller varför inte sajternas innehåll?
Är det ok? Är motverkandet av spridning av barnporr ett värde överordnat allt annat i samhället? Är det viktigare än yttrandefrihet, rätten till ett privatliv och demokratin själv?
Läs mer:
Idéerna måste fullständigt ha tagit slut för reklambyråerna när deras bästa idé är att ta en person någonstans mellan 40 och 50 år som på lite släpig stockholmska berättar för oss vad deras tandläkare rekommenderar.
Tidigare har vi sett en snubbe som berättar om hur hans tandläkare rekommenderat någon tandkräm som gjorde hans tänder alldeles fantastiskt vita.
Nu har det dykt upp ett fruntimmer som berättar om tandköttsproblem. Jag vet inte ens vad hon försöker göra reklam för. Jag orkar inte lyssna på hennes gafflande.
Är det alltså meningen att jag skall bli lockad att köpa någonting av det där? Är det någon människa i hela Sverige som blir lockad? Någon i världen? Universum?
…eller i alla fall ett parti som har ungefär lika stora möjligheter att vinna riksdagsvalet som ett parti kålrötter, är på väg att bildas.
Ännu ett enfrågeparti ser alltså dagens ljus. Frågan är vad partiet tänker föra för politik i övrigt. Det känns inte som om det finns en självklar politisk linje för en abortkritiskt parti, såvida de nu inte hämtar alla sina väljare från kristdemokraterna.
En fråga bara: Varför är det alltid bara en massa gubbar, som Per Kronlid, som yttrar sig i abortfrågan? Vet gubbar hur det är att bli gravida av misstag? Att göra abort? Att föda barn?
Har gubbar över huvud taget någon anledning att yttra sig i frågan?
Färre, men mer lojala besökare och en kraftig ökning av antalet sidvisningar – det visar syrrans grannes besöksstatistik för juni.
När juni tog slut vid midnatt hade 2881 besökare genomfört 4050 besök och tittat på totalt 7066 sidor. Jämfört med sifforna för maj ökade antalet sidvisningar med 26 procent. Andelen återkommande besökare ökade också och låg på 33,3 procent.
Startsidan stod för 2278 av dessa sidvisningar. För enskilda inläggssidor ser topplistan ut såhär:
Mest kommenterat var inlägget ”Klädfascismen saknar gränser” som fick 14 läsarkommentarer.
Stort tack till alla läsare!
Klockan 15:00 varje fredag eftermiddag stänger internet. Det kanske låter hemskt konstigt men så är det. Åtminstone om man är bank.
Visst kan det se ut som om bankerna är öppna dygnet runt nu när de finns på internet och man kan se sitt saldo och registrera betalningar dygnet runt. (Vissa banker stänger även den funktionen nattetid.) Registrera är nyckelordet. Försök att faktiskt överföra pengar mitt i natten, eller på helgen. Det går inte!
Det är lätt att inbilla sig att betalningssystemen är igång dygnet runt, alltid tillgängliga för att genomföra betalningar, men icke! Kvällar och helger håller banken stängt, precis som den alltid gjort.
Jag börjar misstänka att det på varje banks huvudkontor finns en enorm strömbrytare, som slår på och av strömmen till bankens stordator. En riktig feting till strömbrytare är det. Ni vet en sån där som man bara tror finns på film. En sån har de! Den sitter på väggen inne på bankens huvudkontor.
Varje dag klockan 15:00 kommer bankdirektören ut från sitt tjänsterum, puffandes på en cigar. Han har nog frack på sig tror jag och kanske en monokel. Så ställer han sig vid den enorma strömbrytaren och fiskar upp fickuret.
När klockan slår tre säger han att ”Vi ger dem en minut extra. Det är ju ändå fredag.” Sedan står han där och väntar i någon minut till. När han tycker att det räcker drar han med en bestämd rörelse ned strömbrytaren.
Så går det till i internetåldern, år 2007. Nu vet du, nästa gång du undrar, varför du måste vänta till på måndag för att få dina pengar.
God natt! Sov gott! På återseende! Ha en bra dag! Lycka till!
Artighetsfraserna är många. Ofta staplas de på varandra i stora högar i slutet av en konversation eller sammankomst. Trevligt kanske, men också tjatigt ibland.
Men det finns hjälp. För dig som vill förenkla avslutandet av en konversation presenteras härmed universaluttrycket ”Diverse krafs!” Det fungerar i alla lägen, vad du än vill ha sagt, så länge det rör sig om artighetsfraser.
Diverse krafs!
Alex Schulman åkte buss härom dagen. Det gick tydligen inte så bra för honom. Hur han än försökte lyckades han inte med att belägga sin tes att alla som åker buss är utvecklingsstörda.
Enligt uppgifter som syrrans granne tagit del av har Alex Schulman nu varit ute och åkt båt istället. Tydligen gick det inte så bra nu heller, fast denna gång på ett helt annat sätt.
För att undvika ytterligare missöden rekommenderar syrrans granne att Alex Schulman håller sig borta från alla typer av transportmedel i fortsättningen. Vill det sig illa kan det ju sluta med att han hamnar i Göteborg och det verkar ju inte vara någon höjdare. Här har vi ju till exempel bara kommit till år 2006.
Det gäller kaffet och framtiden. Jag vet! Det är espressomaskin som gäller. Ett tag räckte det med en mocca-bryggare, men nu skall alla hushåll med självrespekt ha en espressomaskin och naturligtvis egen kaffekvarn. Utvalda bönor skall köpas till överpris i någon exklusiv kaffebutik och helst skall man rosta dem själv.
Skitpraktiskt, verkligen!
Om vi lyfter blicken bara lite så inser vi ju ganska snabbt hur töntigt det hela har blivit. Att hålla på och gulla såhär mycket med sitt kaffe är som att sitta uppe en lördagkväll och diskutera programmeringsalgoritmer, och tro mig. Det är töntigt!
Jag kommer att få offantligt med smisk för det här. Det får jag alltid när jag upplyser om hur framtiden ser ut, för jag gör det alltid alldeles för tidigt och alldeles för näsvist, men jag lovar dig att om fem år så kommer du att inse hur löjligt det hela har blivit.
Om fem år kommer du i vredesmod att langa ut din löjliga espressomaskin genom fönstret (oöppnat) för att därefter tillreda en kopp härligt, ångande, snabbkaffe. Då kommer du att förstå.
Du behöver inte tacka mig. Men snälla! Du som sitter där nu och känner hur det bara rycker i fingrarna och laddar för att skriva en avhandling om hur offantligt dum i huvudet jag är. Låt bli! Det är ingen idé. Jag är klar med det där espressotramset. Jag har annat för mig i livet än att snöa in på kaffe.
Vissa kommentarer på Carl Bildts blogg påstås uppmana till folkmord på palestinier. Chefsåklagare Jörgen Lindberg i Malmö har därför inlett en förundersökning om brott mot lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor.
Det kunde varit annorlunda. Hade Carl Bildt ansökt om utgivningsbevis för sin blogg hade det blivit frågan om åtal enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Det hade i praktiken inneburit betydligt större hinder för rättsväsendet.
Åtal enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen kan bara drivas av justitiekanslern och som en yttrandefrihetens väktare står en jury som som avgör om brott är begånget eller inte. Friar juryn är rättegången slut. Det skall vara högt i tak för yttrandefriheten och det har lagstiftaren sett till bland annat på detta sätt.
Men detta gäller inte för webbplatser. Där är det åklagare, advokat och rättegång, precis som vanligt.
Det finns sätt att få grundlagsskydd för sin webbplats. Det går att få ett utgivningsbevis från Radio- och TV-verket. Det kostar två tusen spänn och plötsligt är det yttrandefrihetsgrundlagens rättegångsregler som gäller.
Naturligtvis gäller inte detta dagstidningarna. De är så kallade traditionella massmedieföretag och kommer undan med en kostnadsfri databasanmälan. Samma regler gäller bokförlag och skivbolag.
Vad är tanken med denna konstruktion egentligen? Varför gäller plötsligt andra regler och förutsättningar om jag ägnar mig av utgivning av fysiska ting? Är det rimligt?
Är det så att våra politiker på något sätt tycker att det är viktigare och finare med traditionella medier än med internet? Eller är det så att de fortfarande inte förstått vad internet är för något?
Man kan ju hoppas att en och annan reagerar nu, för om ingenting händer när landets utrikesminister åtalas på grund av innehållet i sin blogg lär det ju inte hända över huvud taget. Någonsin.
Jag kommenterade Alex Schulmans bussåkande igår. Jag tyckte det var lite kul att se hur utvecklingsstörd man verkar när man omsätter sina tankar om andra människor i skrift. Nu inser jag hur dumt det där var.
Inte så att jag ångrar vad jag skrev, men jag ångrar det sällskap jag hamnade i. Det verkar inte som om folk fattar.
De kanske är utvecklingsstörda.
Alex Schulman har åkt buss. Fråga mig inte varför han har åkt buss. Det har jag ingen aning om. Jag åker aldrig buss om det går att undvika.
Väl ombord på bussen har Alex Schulman verkligen letat efter tecken på att medpassagerarna är utvecklingsstörda, eller utvecklingsförstörda som the knife säger. Han hittar mängder med kandidater men inga med kardborrskor.
På det hela taget verkar Alex beteende lite utvecklingsstört. Han liksom söker efter skäl att tycka att omvärlden är utvecklingsstörd. Och plötsligt inser jag hur utvecklingsstörd jag själv är. Eller störd i alla fall.
Jag kan störa mig på precis vad som helst. När jag är på det humöret är faktiskt alla andra människor idioter och vad som helst kan få mig att dissa dem. Bussåkning är en situation som faktiskt verkar framkalla dessa tankar. Det kan inte vara riktigt friskt att tänka så, men jag gör det ändå.
Fast det går ju bra egentligen, så länge man inte talar om för någon vad man tänker. Så länge man inte skriver ned sina reflektioner går det åtminstone att upprätthålla illusionen om att man är normal. Fast det går ju inte längre. Nu har vi ju bloggar allihop. Bloggen blir aldrig mätt. Den vill alltid ha mer! Mer av det utvecklingsstörda.
Bloggen gör oss alla utvecklingsstörda. Jag vet inte om det är så bra längre, det här med blogg. Man vill ju inte framstå som socialt handikappad.
Men på ett sätt är det rättvist. Jämställt. När vi bloggat är vi alla på samma utvecklingsförstörda nivå.
I Östersund har kommunens tjänstemän och politiker ingenting att göra på dagarana. Det står klart sedan kommunens hälsoskyddsinspektör föreslagit rökförbud utomhus på vissa platser, bland annat uteserveringar och busshållplatser.
Exakt vilket problem som skall lösas med detta förbud är inte helt klarlagt men troligen rör det sig väl om någon pervers önskan att kontrollera allt och alla och framför allt de hemska rökarna.
Att det trots rökförbud på krogar och caféer fortfarande är möjligt att röka och dricka samtidigt kan man som hälsoskyddsinspektör naturligtvis inte tolerera. Detta måste givetvis motverkas och förbjudas till varje pris.
När det gäller busshållplatser är det lite svårare att gissa vad drivkraften kan tänkas vara. Att luften skulle bli bättre är tveksamt eftersom busshållplatser brukar ligga vid trafikerade gator. Då vore bilförbud en bättre lösning men så långt vågar väl inte ens en sysslolös hälsoskyddsinspektör i Östersund gå.
Alex Schulman ger blogghatet ett nytt ansikte. Det är så mycket han hatar, Alex. Så många ord, så många fraser.
Hur vore det med en kärleksförklaring istället. Berätta vad du älskar!
Tre öre per sidvisning, som metrobloggen.se erbjuder, kan verka lockande. Men det blir inga pengar innan du kommit upp i 5 000 sidvisningar på en månad. 167 sidvisningar per dag skall du dra ihop. Varje dag. I en månad. Som lön för mödan får du 150 kronor före skatt. För detta tar sig Metro rättigheten att publicera din text fritt, var helst de behagar, utan vidare ersättning. Låter det fortfarande lockande?
En glamourprincessas dagbok, Konsumbloggen och Englas showroom. Det är tre bloggar som tagit sitt pick och pack och flyttat in hos metrobloggen.se, mot löfte om betalning. Men hur mycket pengar rör det sig om egentligen? Syrrans granne har jämfört med sina inkomster från Google Adsense.
Sedan november förra året har syrransgranne.se haft 32 000 sidvisningar enligt Google Adsense. Dessa har resulterat i omkring 300 klick och inkomster på 530 kronor med dagens dollarkurs. Det är ju pengar förstås men ingenting att direkt hurra över. Det täcker bloggens direkta kostnader men det är knappast något som verksamheten står och faller med.
Vi räknar på Metros erbjudande istället. 32 000 sidvisningar à 3 öre ger 960 kronor. Det är ganska mycket mer. 80 procent mer, för att vara exakt. Knappast något att gå i taket för. Om bloggen hade 32 000 sidvisningar per dag kanske. Men det är ju lite kvar. Och med så många sidvisningar kanske det finns fler intressenter med större plånbok.
Och vad händer egentligen med det egna varumärket? Plötsligt är det inte du själv utan Metro som bestämmer. Tji egen domän, tji kontroll över utseende och funktioner, och tji bestämma själv över annonser. Och hur bra är Metro på att driva trafik?
Osäkerhetsfaktorerna är många. Svaren lär väl komma på sikt, men redan nu kan man ju fråga sig till vem Metro egentligen riktar sig. Den som driver en dussinblogg som den här har mycket att riskera och lite att hämta och den som har bra besökarantal borde rimligen kunna hitta något bättre sätt att tjäna pengar.
De enda som verkligen tjänar något på det här är antagligen Metro själva.