Om du ska till Karl Gustavsgatan, kolla då innan du åker att du verkligen ska till Karl Gustavsgatan, så att du inte upptäcker, när du väl kommit dit, att du egentligen skulle till Karl Johansgatan.
Notera också att det är onödigt, när du skall från Chalmers till Landala, att ta vägen om Korsvägen.
Efter den här eftermiddagen är jag förvånad över att jag fick på mig byxorna på rätt håll innan jag gick ut.
Jag gör som de säger. Jag tänker kissa i dursen. Det spelar mig ingen större roll. Men jag tänker inte göra det hemma. Jag gör det på jobbet. Eller på gymmet. Men inte hemma. Det får finnas gränser. Hemma kissar jag inte. Inte hemma på mitt klinkergolv i mitt badrum som jag just renoverat. Det går inte för sig.
Jag hade tänkt börja redan imorse, men jag glömde bort det. Dessutom var jag inte kissnödig. Det där kan bli ett problem tror jag, för det är väldigt sällan jag är kissnödig samtidigt som jag dursar. Och jag tänker inte dursa bara för att jag blir kissnödig. Vad vore grejen med det? Då går det ju åt ännu mindre vatten.
Annars skulle jag ju kunna kissa ute. I skogen, eller vid en buske utanför kontoret. Eller vid staketet utanför lagret. Det skulle se ut. Då skulle cheferna på jobbet få något att titta på. Jag undrar vad de skulle säga då. Fy antagligen, eller aja baja. Något med den inbörden tror jag de skulle komma med. Jag undrar om miljöargumentet skulle bita på dem.
Nej, det får nog bli dursen. Imorgon skall jag börja. Jag skall se till att dricka riktigt mycket innan jag cyklar till jobbet så att jag kan kissa när jag dursar efter cykelturen. Om jag får vara ensam i dursen förstås. Annars blir det inget.
Men någon tissja tänker jag inte köpa. Den är visserligen lite smårolig, men om jag köpte allt som var lite småroligt skulle jag inte få plats att röra mig hemma. Jag skulle inte ha några pengar till mat heller så jag skulle antagligen inte kunna röra mig även om jag ville.
Nej, ingen tissja. Jag nöjer mig med att kissa i dursen.
Det har dykt upp ett nytt heroin här i hushållet. Jag tyckte egentligen att det räckte med Scrubs och Dr House, men nu har ännu en sjukhussåpa smugit sig på och tagit hela hushållet i ett järngrepp.
Jag tog redan från början avstånd från Grey’s anatomy och deklarerade högtidligt att jag minsann inte hade för avsikt att se en enda minut av eländet.
Sedan började det dyka upp dvd-boxar och plötsligt var det inte längre Family guy som skulle sträckvisas på kvällarna.
Sedan satt jag plötsligt där i soffan, visserligen med datorn i knät.
Sedan satt jag plötsligt där med inte datorn i knät längre.
Sedan satt jag plötsligt där med datorn inte i samma rum och dessutom avstängd.
Nu blir jag nästan förbannad om jag inte får min dagliga fix. Men det är lugnt. Jag kan sluta när jag vill.
Ni inser förstås att det nu är kört för mig och att min Grey’s anatomy-blockad gått fullständigt åt skogen. Den stora frågan nu är inte hur jag skall klara mig från att titta färdigt på serien utan istället om jag dessutom kommer att bli tvungen att även se de delar jag missat. Än så länge verkar det som om jag skall klara mig ifrån det, men vänta ni bara! De fixar det nog…
På något sätt fixar de alltid till såporna så att de blir omöjliga att undvika i längden och omöjliga att slippa ifrån innan sista avsnittet är avklarat.
Fem datorspelsföretag tänker skicka utpressningsbrev till 25 000 datorspelare i Storbritannien. I brevet kräver företagen 300 pund i skadestånd för piratkopiering. Annars, hotar de, kommer personerna att dras inför domstol.
Spelindustrin ser alltså ut att begå samma misstag som skivbolagen, nämligen att förklara krig mot sina kunder, istället för att fundera på varför kunderna beter sig som de gör och ändra sitt beteende därefter. Svaren finns ju där. Det är bara att fråga.
Det är inte varje dag man som programmerare hittar könsdelar i ett api, men WordPress innehåller tydligen funktioner för allt.
Så, när du inte hittar pungen kan du alltid be din blogg leta efter den.
Den här veckan går det sannerligen inte bra på någon front. Inte bara är ni olydiga och tjuvläser mina testinlägg. Nu är det nån jävel som har gjort sönder Linux också.
Behöver jag påtala att detta innebär totalstopp när det gäller att få ordning på lilldatorn?
Det är inte bara fildelare som kopierar de olympiska spelen. Hong Kong Lego user group har nu byggt en kopia av OS-byn – helt i Lego.
Daily mail rapporterar om spektaklet som består av 300 000 legobitar och 4500 legogubbar. Hela skapelsen mäter 10×26 fot.
Bilder finns också här.
– Men vad de håller på hela tiden
– Vad sa du? Hur har de fått på sig byxorna idag?
Att ni inte kan uppföra er alltså! Jag blir så förbannad!
Jag skrev igår ett inlägg med rubriken Test. Bara det borde ha varit nog för att ni skulle förstå, men för säkerhets skull skrev jag in inlägget att det rörde sig om ett test och att ni inte skulle läsa det.
Nu ser jag här att fem personer varit inne och läst mitt test-inlägg sedan igår. En av dem är jag. Jag var tvungen. Det var ju jag som testade. Men fyra till personer har alltså varit inne och tjuvläst.
Nu har jag fått nog. Nu vill jag ha namn! Och jag går inte härifrån förrän ni berättat vilka ni är, ni som bara inte kan låta bli att förstöra för alla andra.
Det är ni som kommer att vara ansvariga när jorden går under. Det är en av er som bara inte kommer att kunna stå emot frestelsen utan bara känna sig tvingad att trycka på knappen märkt “Tryck under inga som helst omständigheter här.”
Det sista vi hör kommer att vara en av er som uttalar orden: “Jag undrar vad som händer om jag trycker här.”
Så! Fram med namnen nu!
Internationella olympiska kommittén, IOK, har något att dölja. Något stort och fasansfullt måste det vara som hänt under OS invigningen, som IOK nu vill sopa under mattan.
Denna fasansfulla hemlighet finns förevigad på videofilmer som nu sprids över världen genom torrent-filer som bland annat finns på the Pirate Bay. En miljon människor har enligt IOK laddat ned och tittat på OS-invigningen. En miljon människor i världen har alltså tittat på OS-invigningen på ett icke sanktionerat sätt.
I ett försök att hindra människor från att i fortsättningen titta på OS-invigningen och andra händelser under de olympiska spelen har IOK nu skrivit ett brev till sveriges justitieminister, Beatrice Ask, och bett henne se till att torrent-filerna försvinner från the Pirate Bay och att ytterligare OS-filmer blockeras.
Det måste vara en alldeles fruktansvärd hemlighet som IOK vill dölja eftersom man tar till såhär drastiska åtgärder som att be en minister i ett förment demokratiskt land föregripa landets lagar och gå förbi hela rättsapparaten.
Jag undrar vad det är för färg på mjölet i IOK:s påse. Det lär inte vara vitt i alla fall, med tanke på hur de nu beter sig.
Äntligen, tänker kanske några av er, medan andra reagerar med stor fasa. Den elektriska cigaretten är här. Den innehåller nikotin och både ryker och glöder men utan att ge ifrån sig någon illaluktande tobaksrök.
Men naturligtvis är det alldeles för bra för att vara sant. Visst, det är en elektrisk cigg som simulerar glöd och som både ryker och innehåller nikotin, men cool? Nej, det kan man verkligen inte säga. Snarare riskerar produkten, om den nu får någon spridning alls, att ta smygrökandet till en helt ny nivå, för vem vill väl visa sig på stan med en sån här???
Nej, för den som vill fortsätta vara cool när han röker är det nog gammalt hederligt, livsfarligt tobaksbruk som gäller. Det är möjligt att produkten funkar bra för rökavvänjning, men som cigarettersättning ser jag helt enkelt inte att den har någon framtid.
Möjligen skulle jag kunna tänka mig att köpa en och ha på kontoret i skämtsyfte, men 600 spänn är alldeles för mycket pengar för att under några sekunder låta människor tro att man tappat förståndet fullständigt och börjat röka inne på kontoret.
FRA-frågan må vara tråkig. Träig, torr, teoretisk och riktigt trist är den, men ack så viktig. För tänk hur tråkig och miserabelt livet kan bli i det samhälle som godtar FRA-lagen.
Men det är inte bara FRA-frågan som är tråkig. Betrakta en genomsnittlig FRA-förespråkare. Vad ser du? En optimist? Någon som ser framtiden an med tillförsikt? Någon som ler? Ser du över huvud taget en tillstymmelse till gnista i den där människan?
Det är inga roliga människor som förespråkar FRA-lagen. De är tråkiga, allihop. De är tråkiga och gravallvarliga, och de saknar fantasi.
De saknar fantasi nog att föreställa sig något annat än sitt perfekta kontrollsamhälle. Ja, de saknar till och med fantasi nog att föreställa sig kontrollsamhället, för det kontrollsamhälle de föreställer sig har ingenting med verkligheten att göra. Det har historien visat, gång på gång.
Här har vi vårt stora problem och samtidigt vår stora möjlighet. Vi måste visa att det finns ett bättre alternativ. Ett samhälle utan FRA-lagen, som präglas av optimism, framtidstro och glädje. Ett roligare sämhälle helt enkelt, än tomhylsans, Åkessons och Odenbergs dystra Stasi-kopia.
Fortsätt göra motstånd, höj volymen, låt alla få veta vad övervakningssamhället innebär, men framför allt, peka på det positiva alternativet, visa glädje i ditt motstånd och använd humorn som vapen. Det skall vara roligt att vara motståndare till FRA-lagen och det skall vara roligare att följa FRA-motståndarnas satir och mothugg än att ta del av förespråkarnas ständiga upprepningar.
Det är med stor glädje och tillförsikt som jag nu officiellt startar höstterminen här på bloggen. Det kommer att bli en spännande höst med mängder av nya dumheter och annat kul, en hel del nedslag i debatten och förstås mängder av FRA-satir. Slackerprosa helt enkelt, såväl på längden och tvären som på diagonalen.
Jag heter Fredrik Moberg och det är med glädje jag tackar nej till FRA-lagen.
Alltså, jag har fyra stolar. Fyra stolar som är ivägen och som måste bort. Men det är omöjligt.
Jag har försökt med allt. Jag har försökt att få dem stulna genom att ha dem stående på vinden. Jag har försökt skänka bort dem till personer och jag har försökt sälja dem, först för 800 spänn och nu senast för en tia.
Tio kronor för fyra stolar som kostar 400 kronor styck borde ju locka till sig någon typ av intresse kunde man tro, men icke!
Så, jag försöker här då. Vill du ha fyra stolar? Du får dem för en spottstyver. De ser ut såhär som på bilden. Det är inget fel på dem alls. De är bara lite begagnade. Och ivägen.
Lägg ditt bud i kommentarsfältet eller skicka ett mejl till redaktionen (kanelbulle) syrransgranne.se, så hör jag av mig. Det kan vara ett kontantbud eller så kanske du har något spännande att byta med.
Enda villkoret är att du måste hämta dem på plats, i Göteborg, men det kanske du kan klara?
Det här är ett testinlägg som du kan strunta i att läsa om du vill, men jag gissar att i och med att du läser det här så gör du inte som jag säger.
Du är olydig och läser i alla fall! Det gillar jag i och för sig men jag hoppas du förstår att jag måste tukta dig sen.
Internet glömmer aldrig, åtminstone inte numer. Fidonet kan tänkas ha glömt ett och annat, men det som blivit bevarat till modern tid, lär vi aldrig bli av med.
Utdrag ur Svenska Fidonews, Volym 2, nummer 46, 17 november 1997:
———————————————————–
__________________________
# Världens bästa älskare #
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Insänd av Håkan Andersson, 2:201/601
Av Fredrik Moberg, 2:203/151.39
Jag sitter och surrar lite med Jons när han utbrister:
– Jag funderar på att bli väldigt bra på något.
– Jaha, vad skulle det vara?
– Jag skall nog satsa på att bli världens bästa älskare.
…
Vad får folk allt ifrån?
———————————————————–
____________________________
# En författares fundering #
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Insänd av Håkan Andersson, 2:201/601
Av Fredrik Moberg, 2:203/151.39
Om man som författare ger ut en serie, bestående av tre
böcker, brukar man tala om en triologi.
Ponera nu att jag ger ut en serie bestående av två böcker.
(Frågan om huruvida en serie kan bestå av endast två
element lämnas som en övning åt läsaren.) Vad bör vi då
kalla denna?
/Kjell – Biologi?
———————————————————–
Ja, jag vet att det heter trilogi och inte triologi. Jag fick bannor för det redan då, så ni behöver inte anstränga er. Luta er istället tillbaka och njut av den fullständiga galenskap som härjade i min hjärna en gång i forntiden.