Etikett: vardagsliv

Ge mig ett slumpat lösenord på en papperslapp jag kan lägga i fickan!

Alltså jag förstår inte hysterin med att byta lösenord var 60:e dag, som företaget kräver. Vad positivt kan någonsin komma ut av det?

Argumentet brukar vara något i stil med att lösenord på något sätt läcker ut och att de därför bör bytas med jämna mellanrum för att de inte skall hinna läcka för långt.

Det kanske är sant att lösenord läcker. Vad vet jag? Mina lösenord läcker inte på något sätt som jag är medveten om men det är klart att om någon avlyssnar mitt tangentbord så läcker det förstås.

Om man har delade lösenord läcker det kanske, men det är ju inte tillåtet med delade lösenord längre. Alla skall kunna logga in med sitt personliga konto, registreras, mätat och vägas. Och bevisföras förstås. Ifall något händer någon gång har vi här en ocean av logginformation som eventuellt kan användas för att utse en syndabock.

Men så var det ju grejen med de ständiga lösenordsbytena. Jag kan föreställa mig att det är möjligt att övertyga människor om vinsten med att ha ett bra lösenord och att hålla det hemligt. Ett lösenord att minnas alltså. Det tror jag faktiskt kan fungera.

Men vi tillåter ju inte det. Istället skall vi tvingas byta lösenord sex gånger per år. Det blir sex nya lösenord att lära sig, varje år. Hand upp alla som tror att någon orkar lära sig sex nya, bra, svårknäckta lösenord om året. Någon?

Kanske om man är autistisk. Då kan man nog byta lösenord varje dag. Men det är jag inte. Åtminstone inte på något diagnostiserbart sätt. Inte mina kollegor heller.

Så vi människor gör det vi är bäst på. Vi överlistar maskinen och inför ett sytem som fungerar och som är enkelt att komma ihåg. Vi börjar med lösenordet kuk0kuk. Sedan byter vi till kuk1kuk och så räknar vi vidare upp till kuk9kuk. Därefterbörjar vi om, för då har maskinen glömt och förlåtit.

Det här blir ju jättesäkert och bra. Dessutom underlättar det när man delar ett konto, för man behöver bara hålla ordning på dagarna och vilken siffra man är på för att kunna logga in för all framtid.

Vad var det vi skulle uppnå med det här egentligen?

Nederlag för den gamla världen

Det ser mörkt ut för internethatarna i den gamla världen. Efter att Hovrätten för västra Sverige fastställt domen på 80 dagsböter, för en 45-årig boråsare för att han delat ut fyra musikfiler blir det svårt för polisen att utreda upphovsrättsbrott på nätet.

En villkorlig fängelsedom, som åklagaren krävt, hade underlättat fildelarjakten för polisen genom att det högre straffvärdet möjliggjort husrannsakan och andra tvångsåtgärder. Efter att straffet nu fastställts till böter i ännu en instans blir det ingen insamling av bevis i fildelares bostäder. Inte heller får internetoperatörerna lämna ut ip-adresser till polisen.

Den självavfrostanden frysen

Frysen har startat spontan avfrostning och lämnat blåbärsspår på golvet.

Plötsligt hade frysen bestämt sig för att det var dags för avfrostning. Jag visste inte att automatisk avfrostning förekom på frysar från 1985, men på något sätt hade den fått upp dörren och börjat tina sitt innehåll, alldeles själv.

Inte bara det, den hade kräkits också. Blåbär hade den kräkits. På det såpade golvet. En vacker blå ton pryder nu det vackra grangolvet.

Plötsligt stod klyftpotatis på middagsmenyn, tillsammans med potatisgratäng. Sällan har det ätits så mycket potatis i detta hushåll som igår.

Dagens lunch kommer helt otippat att bestå av en portion Viktväktarnas canelloni, som legat och gömt sig inne i frysen under några månader. Lite senare i veckan väntar lax, lax, samt en del lax. Framåt fredag räknar jag med att min intelligens skall nå tidigare helt oanade höjder, efter denna fisk-chock.

Hett men svalt när Jamaica kom till Göteborg

Sizzla på scen, på Trägårn i Göteborg

Det gick hett till när Sizzla äntrade scenen på Trädgårn i Göteborg inatt. Termometern steg en stund över 35 grader och doften av svettiga kroppar låg tät i lokalen. Efter två timmars spelning var inte en skjorta torr.

Kanske var det värmen som gjorde att det kändes som om föreställningen inte riktigt ville lyfta. DJ A Beat med två tidigare Sizzla-spelningar i bagaget tyckte att konserten kändes lite avslagen.

– Det känns som om han kör mest på rutin. Han orkar inte riktigt sjunga hela låtarna, sade han till syrrans granne inatt.

I början av spelningen var lokalen packad och publiken på topp, men efter en stund tog värmen och fukten i lokalen sin tribut. Publiken tunnades ut varefter värmen steg och mot slutet av spelningen var det en ganska loj skara som snabbt flydde ut i den relativa svalkan i den 20-gradiga Göteborgsnatten.

Livet på ön

Det är hårt, livet på ön. Inte bara är allt olidligt varmt. Man tvingas dessutom arbeta, åtta timmar om dagen, i en ostimulerande miljö, med ostimulerande arbetsuppgifter.

Det är många som gillar arbetet på ön, men jag vantrivs. De känner sig trygga med en tillvaro där man vet vad som gäller från dag till dag, kraven är lagom hårda och ingenting i grunden förändras. Jag förstår dem inte. Eller, på ett intellektuellt plan förstår jag dem, men jag tror aldrig jag skulle kunna känna som de gör. Jag är inte sådan. Inte gjord för ett så förutsägbart liv.

Det är nästan ett år sedan jag var där på allvar men ändå kommer det över mig direkt, allt det där jobbiga. Jag vill bort. Jag skall bort. Det hade jag bestämt för längesen men nu är jag mer bestämd än någonsin. Innan året är slut tänker jag vara borta från ön och sedan kommer jag inte tillbaka. Inte på deras villkor. Möjligtvis på mina.

Om bara den jävla bron inte var ett ständigt pågående vägarbete! De hatar oss på Vägverket. Oss som arbetar på ön hatar de…

Bakugn, teknikstrul och gräsänkling

Min knife har övergett mig för sydligare breddgrader, etiketterna på bloggar.se har slutat fungera och det har blivit hett som i en ugn. Det kan omöjligt vara en slump att allt detta händer samtidigt.

Naturligtvis var det oundvikligt. Det började med att två blondiner, alltså the knife och den andra blondinen drog till Rhodos. Genast svarade moder natur med att skruva upp värmen här hemma i kalla Svärje till bristningsgränsen och som en följd upphörde all medveten tankeverksamhet att fungera.

Att i det läget bestämma sig för att flytta sin blogg var förstås dumt, men man blir ju inte så smart av värmen. Dessutom måste jag ju sysselsätta mig med något nu när jag blivit gräsänkling.

Så nu sitter jag här, alldeles svettig och lite lätt korkad, i en lägenhet som kokar över och med en blogg som för varje sekund tappar besökare eftersom jag inte för mitt liv längre kan få den indexerad.

Det kanske är lika bra att ta industrisemester i åtta veckor och försöka någon gång i augusti istället.

Nej, jag dricker nog öl istället…

Vulva-debatten rasar vidare

Vulvadebatten fick idag ytterligare bränsle, i form av ordet lax, som dök upp från ingenstans. Den kanske något långsökta förklaringen är att färgen på det kvinnliga könsorganet, även känt som rosa, råkar vara väldigt nära laxens.

Vad passar väl bättre än att döpa något efter hur det ser ut? Vulvan är rosa som en lax och syrrans grannes nya rekommendation är därför att det kvinnliga könsorganet hädanefter skall benämnas lax, eller laxen i bestämd form.

Några exempel:

  • Hennes lax var våt som en regnskog
  • När han tog henne på laxen skälvde hon till så att vinet i glaset hon höll i handen skvimpade ut.
  • Han drog varsamt ner hennes trosor och förde sakta in kuken i hennes våta lax.
  • Han skulle just till att sätta igång då hon sade: ”Laxen är dålig. Ta tvåan!”

Som alternativ till lax föreslås att det kvinnliga könsorganet kort och gott benämns rosa. Detta är dock inte att rekommendera eftersom rosa inte naturligt låter sig böjas som substantiv.

Syrrans granne spanar in: Älvdalen

ÄlvdalenÄlvdalen ligger i Dalarna i mellansverige. I älvdalen finns Domus, epatraktorer, blondiner och gamla flakmopeder. I Älvdalen finns också älv, dal, skog och åkrar. På vintern är älvdalen vit.

Älvdalen består av två ingredienser: älv och dal. Älv är ett slags vattendrag som rinner genom älvdalen och dal kallas det som älven rinner igenom.

På forntiden, innan Älvdalen hade skapats, fanns både älven och dalen, fast var för sig. Det var först när människan invaderade platsen som kombinationen blev uppenbar.

Älvdalen är öppen måndag till fredag mellan 07:30 och 16:00. Under lunchen, 12:00 – 12:30, är Älvdalen stängd. Övriga tider går det bra att nå Älvdalen per telefax eller epost.

Radio för folk som inte gillar ljud

Man har intervjuat en polis. För en gångs skull har intervjun gått riktigt bra. Man har lyckats ställa rätt frågor och fått bra svar. Ljudet på inspelningen är bra. Man har helt enkelt fått med allt som behövs.

Utom ljudet. Det finns inget ljud. Det finns inte ens några ljudspår. Spår nummer tre och fyra som spelades in under intervjun finns inte. Inte alls. De där drygt fyra minuterna jag såg tydligt att de spelades in. Borta!

Vissa dagar tycker jag att apparaterna är lite för stöddiga.

Veckans stekare

Syrrans granne är veckans stekare - Här steks kött i långa banor.

Syrrans granne utsågs ikväll oväntat till veckans stekare. På grund av yttre omständigheter hade diverse köttvaror närmat sig och till och med gått över bäst-före-datum.

För att rädda köttet undan kassation inleddes en större stekoperation vid niotiden på kvällen och det var i samband med det som utnämningen ägde rum.

– Någon granne måste ha känt oset och tipsat den lokala stekar-kommittén, för plötsligt stod de i mitt kök, säger syrrans granne.

Blotta magnituden på stekoperationen fick den lokala ordföranden, Morgan Malmgren, att vända sig direkt till internationella stekarsekretariatet i Paris, som genast kallade till extra samanträde. Efter en halvtimme kom det ovanliga men positiva beskedet.

&ndash Jag är glatt överraskad. Det är inte ofta internationella stekarsekretariatet fattar den här typen av beslut. Det är verkligen kul att få vara med om, säger Morgan Malmgren.

Syrrans granne själv sken som en sol och rapporterade senare under kvällen att köttet smakat utmärkt och att det fanns mycket kvar.

– Det här kan jag leva av i många dagar, säger han.

Syrrans granne avslöjar höstens löpmode

Det nya löpmodetSyrrans granne kan idag avslöja höstens löpmode. Efter en vår präglad av klara och i vissa fall grälla pastellfärger går vi en murrig höst till mötes.

Enda undantaget är skodonen som fortsätter att domineras av vitt. För övrigt är det dova nyanser av grönt, blått och svart som gäller.

En väldigt tydlig trend är att vulgo-stilen kommer tillbaka. Vi får alltså vänja oss vid att återigen få se löpare iförda shorts över långbenta underställsbyxor och andra kombinationer vi nog alla hoppades hade förpassats till den historiska skräphögen.

170 000 säkerhetsnålar

Fyra säkerhetsnålar, prydligt ihopsatta. Under Göteborgsvarvet går det åt närmare 170 000 styckenDet är inte utan att jag undrar vem som sorterar alla säkerhetsnålarna till ett långlopp som Göteborgsvarvet. Jag pratar om de fyra säkerhetsnålar som medföljer varje nummerlapp och som används för att fästa den vid tröjan. Fyra stycken till varje nummerlapp, prydligt ihopsatta. Vem är det som som sätter ihop dem?

Om man räknar på fyra säkerhetsnålar till varje nummerlapp och totalt 42 000 startnummer blir det nästan 170 000 säkerhetsnålar som måste sorteras och nålas ihop.

Bara detta är ju en enorm mängd men betänk att det finns många löptävlingar i världen, alla med nummerlappar som måste fästas. Jag undrar hur många personer som arbetar heltid bara med detta.

Sitter det tusentals kineser någonstans och pillar ihop säkerhetsnålar dagarna i ända? Är verksamheten möjligen utlokaliserad till någon avfolkningsort i norrland? Finns det kanske en maskin som gör jobbet?

Jag hoppas lite på maskinen, för om någon sitter och gör detta för hand, dagarna i ända, så måste det ju vara världens tråkigaste jobb, näst makaroniböjare och sillstrypare.

Fast vad vet jag? Det kanske är världens mest uppskattade extraknäck för studenter, som jag just avfärdat med en fnysning.