vardagsliv | syrrans granne

Inför Göteborgsvarvet: Så laddar du bäst

Göteborgsvarvet 12 maj 2007 Med mindre än ett dygn kvar till start börjar det bli hög tid att förbereda sig inför årets stora gatlopp. Löparproffsen som förberett sig i månader har säkert det närmaste dygnet planerat in i minsta detalj, men för oss amatörer finns fortfarande chansen att förbättra förutsättningarna ytterligare.

Kolhydratladdning
Håller du på med kolhydratladdning tillhör du förmodligen proffsen. Du kanske inte får betalt för att springa men nog önskar du att det vore så och dina förberedelser är lika noggranna, om inte ännu noggrannare än elitens.

Du har inte ett par löparskor. Du har tre. Du har löparkläder av välkända märken. Du har en pulsklocka som du inte rör dig en meter utan. Din löparutrustning har totalt kostat minst tio tusen kronor och du är minutiöst förberedd.

Du har redan kolhydratladdat i tre dygn och det är inte någon simpel pasta du använder. Efter att ha lusläst innehållsförteckningarna har du köpt pulver, gel och bars från de bästa tillverkarna för tio gånger mer än anmälningsavgiften. Allt är perfekt förberett.

Resultat: Du pinnar på enligt ditt i förväg fastställda schema. På väg upp på Göta älvbron går du plötsligt in i väggen. Dina planerade 1:18 förvandlas snabbt till 1:45 och du riskerar nedflyttning till startgrupp tre. Katastrof!

Öl-, pizza- och chipsladdning
Du har vetat om i flera månader att du skall springa. Ändå har du lyckats blunda för verkligheten och nu sitter du här, alldeles för fet och otränad.

Drabbad av plötslig hybris och allmän ysterhet tänker du: “Jag kan unna mig lite! Jag skall faktiskt springa två mil imorgon.” Trots att du faktiskt inte sprungit än bullar du upp med pizza, öl och chips i mängder och har en härlig kväll i tv-soffan där du förbereder dig ytterligare genom att vila dig i form. Kanske ingen höjdaruppladdning, men inse faktum: Det är inte brist på kolhydrater som är ditt stora problem imorgon.

Resultat: Väl i startfållan börjar du inse vad du egentligen gett dig in på men du håller god min och bestämmer dig för att gå ut löst och i alla fall göra ett försök. Du går i mål på 1:55, bara tio minuter efter sportfånen ovan. Grattis! Om du tränar nästa år kanske du slår honom med en halvminut.

Sprit- och cigarettladdning
Du har helkvällen som i en liten ask. Här skall festas! Vad du inte vet ännu är att om sådär femton öl kommer du att ingå ett vad. Ett vad som det blir mycket svårt att backa ur.

Imorgon vaknar du alldeles grön i ansiktet och klampar in i stans bästa löparbutik och köper skor för tre tusen spänn. Endast det bästa är gott nog. Personalen tror att du är helt vrickad och det är antagligen sant, men det struntar du i. Ett vad är ett vad.

Resultat: Eftersom loppet är stängt för fler löpare smyger du dig in i startgrupp två och gömmer dig bland de anmälda löparna. Efter tre kilometer håller du på att avlida i säldammsbacken. På toppen av Älvsborgsbron stannar du för att kräkas ur dig inälvorna under spektakulära former.

Sedan kommer skoskaven smygande. Efter det är allt som i ett töcken för dig. Du har ett dimmigt minne av att några ungdomar ger dig en återställare strax före Göta älvbron. Du har ingen aning om hur du har tagit dig till Slottskogsvallen men när du väl kommer dit upptäcker du att dina vänner anmält dig försvunnen och att polisen spanar efter dig i helikopter. Du slänger skorna i närmsta soptunna och lovar dig själv att aldrig supa mer. Inte förrän nästa helg.

Från kristen tro, via fiske och bredband till byggvaror

Min blogg är förvirrande. Jag vet inte hur det är för er läsare, men för mig kommer det inte som någon överraskning. Effekterna är väldigt tydliga när jag tittar på vilka annonser Google tycker att jag skall ha på min blogg.

Rätt länge har jag haft annonser från mer eller mindre suspekta kristna organisationer. Hur det hänger ihop vet jag inte. Sist jag kollade var jag ateist och jag tycker inte jag skriver speciellt mycket om kyrkan och tro, men tillräckligt tydligen.

En gång skrev jag om fiskedrag. Ett inlägg. Det räckte för att jag skulle få fiskeannonser. Massor om fiskeannonser. Det var som om Google bara gick och väntade på att någon skulle börja skriva om fiske och så äntligen hände det.

Sedan kom bredbandsannonserna. Jag vet inte varför de kommer heller. Det är nästan lika obegripliga som annonserna från de kristna organisationerna. Skriver jag om internet och bredband? Jag minns ingenting.

Det senaste är dock byggvaror. Två skivtips räckte för att det här skulle bli en bygg-blogg. Här får du tips på vilka skivmaterial som är lämpliga och därför annonseras det för byggvaror. Jag har bara skrivit två gånger om byggvaror men det räcker tydligen.

Jag undrar hur annonsnätverket skall tolka det här. En blogg som handlar om kyrkan, tro, fiske, bredband, internet och byggvaror, hur annonserar man på den? Det skall bli spännande och se.

Kanske borde jag skriva lite om sex också. Och kändisar. Kändisar är bra. Det får man mycket hits på. Det och mode.

Finns det ingen annonskategori för slackerprosa?

Rå kyckling på Amica – Det var droppen!

Amica

Det blotta faktum att Amicas restaurang Dockside på Arendal i folkmun kallas saker som sunken eller snusket borde ju vara nog för att få mig att inte gå dit. Tydligen har jag ingenting förstått för idag var jag där igen, förhoppningsvis för sista gången.

Det var något konstigt med kycklingen. Den var väldigt svår att skära. Till slut började jag undersöka den närmare och insåg att den var rå. Inte lite rå utan till två tredjedelar rå.

Ugnsstekt kyckling, som är stekt till en tredjedel. Jag förstår inte hur de bär sig åt. I och för sig kanske jag skall vara glad att jag inte förstår. Just nu vill jag helst inte tänka på hur det går till inne i Amicas kök.

Jag undrar bara en sak till: Om en kund kommer in i köket och påpekar att kycklingen är rå, varför får han då inte omedelbart pengarna tillbaka? Är inte det lämpligt?

Jag fick ny mat förvisso. Soggig lasagne.

Jag är inte så förvånad. Jag har bestämt mig förr för att aldrig mer äta hos Amica men den här gången har jag nog bestämt mig på riktigt. Det får finnas gränser.

Mc Donald’s inför pussmeny

Glöm plusmeny. Snart är det pussmeny som gäller!

I den allt hårdare konkurrensen tvingas hamburgerkedjorna ta till allt djärvare grepp för att locka kunder. Mc Donald’s tar nu kampen om kunderna till en helt ny nivå. Nästa vecka introduceras nyheten pussmeny.

– Vi har länge letat efter ett bra sätt att komma våra kunder närmare. Vad passar väl bättre än att ge dem en puss, undrar Mc Donald’s presstalesman Susanna Hörnlund.

Detaljerna kring prissättningen har ännu inte offentliggjorts, men Susanna Hörnlund antyder att priset kommer att skilja sig obetydligt från det som idag gäller för en plusmeny. Hon säger också att företaget planerar för flera olika nivåer. Om det betyder att man någon gång i framtiden kommer att kunna gå in på Mc Donald’s och få sig en rejäl avslätning vill hon dock inte kommentera.

– Vi börjar med pussmenyn på försök i några restauranger, så får vi se hur det tas emot av kunderna, säger Susanna Hörnlund.

Syrrans granne upprättar stjärtkatalog.

Arsle Den amerikanska fotografen Spencer Tunick hann före men syrrans granne låter sig inte nedslås utan går nu från ord till handling och upprättar Sveriges första stjärtkatalog.

– Att visa lite naket leder nästan till höga besökssiffror. Att kombinera naket med användardrivet är nästa naturliga steg. Jag är säker på att en stjärtkatalog ligger helt rätt i tiden, säger syrrans granne.

Stjärtkatalogen är tänkt att bestå av bilder på läsarnas egna stjärtar, som skickas in per mms eller epost. Stjärtarna kommer att presenteras helt anonymt.

Det finns också planer på olika kringtjänster. Bland annat finns planer på ett spel med arbetsnamnet “the Få arslet rakat på scenen ceremony” där användaren väljer ut en lagom hårig stjärt som han eller hon sedan skall raka på tid, inför publik.

Andra planer gäller olika typer av performance art, där användaren kan betala för att ge någon smisk på stjärten. Själva smiskandet kommer att utföra av en utvald grupp konstnärer som efteråt rapporterar om smiskandet tillbaka till beställaren. Några bild- eller ljudupptagningar kommer det inte att bli fråga om.

Syrrans granne köper the New Jersey Turnpike

Pressmeddelande från syrrans granne
För omedelbar publicering

Syrrans granne köper the New Jersey Turnpike. Affären blev klar idag efter utdragna förhandlingar mellan syrrans granne och the New Jersey Turnpike Authority.

Genom köpet skaffar sig syrrans granne kontroll över en viktig del av vägtransportsystemet på USA:s östkust.

– Jag tror stenhårt på vägtransporter och ser det här som en mycket viktig strategisk affär, säger syrrans granne.

Förutom vägavgifter planerar syrrans granne att tjäna pengar på affären genom utbyggnad av vindkraft längs vägen.

Med anledning av affären kommer vägen inom kort att byta namn till “the syrrans granne turnpike”. I samband med detta kommer en nyinvigningsceremoni att hållas.

Förutom namnändringen planeras inga förändringar som kommer att påverka trafikanterna. Daglig skötsel och underhåll kommer även fortsättningsvis att skötas av the New Jersey Turnpike Authority genom det underhållsavtal som tecknats i samband med affären.

Om the New Jersey Turnpike:
New Jersey Turnpike går genom delstaten New Jersey i USA, från Carneys Point Township i söder till Ridgefield i norr. Motorvägen som stod klar 1952 har 27 av- och påfarter och finansieras av vägavgifter.

Om syrrans granne:
Din syrra har en granne, som bloggar.

Ännu en handsfree i papperskorgen

Blåtandshandsfree från Jabra

Den blinkar fint efter gårdagens mjölkbad. Det är också i stort sett det enda den gör, min handsfree. Den andra på kort tid som går åt helvete. Förra gången det begav sig försvann den under mystiska omständigheter i Stockholm.

Men under solen är sällan någonting nytt. Såhär ser statistiken ut sedan 1998:

Två mosade displayer
Tre sönderslitna kabelhandsfree
Två trasiga styrpinnar, varav en på garanti och en vattenskadad
En mosad knappsats (tjänstetelefon)
En vattenskadad telefon (glappade och lät till slut som Niagarafallen)
Ett krossat hölje
Två blåtandshandsfree åt helvete, inom loppet av tre månader

Bland övrig elektronik noteras följande:

Ett söndersparkat (sic!) nätverkskort
En styck vattendator
Ett utslitet tangentbord (Eventuellt samband med vattendatorn ovan kan inte uteslutas.)
Ett utslitet (sic!) moderkort på samma vattendator
Ett (och det här är jag extra stolt över) trasigt tangentbord på kollegas dator, efter suddgummikrig

Kära elektroniktillverkare,

Ni är välkomna att försöka, men jag tvivlar på att ni någonsin lyckas utveckla en produkt som jag inte kan ta livet av på ett eller annat sätt.

Syrrans granne spanar in: Larmfågeln

Natten sänker sig över Göteborg

Klockan är strax efter nio på kvällen och solen gör sitt bästa för att rodna av skam över att behöva gå ned över vårt broderland i väster. Staden ligger lugn och stilla och fåglarna kvittrar. Scenen är på det hela ganska fridfull.

Vad händer då? Jo, då sätter larmfågeln igång. Den där elektroniska modellen som har ett ihållande, ack så regelbundet och inte det minsta rogivande ljud.

Först verkar det vara ett billarm och hur onödigt det än må vara går det att stå ut med i två minuter eller så.

Efter tre minuter håller det fortfarande på. Så även efter fem minuter. Och sju. Och tio. Det slutar inte.

Aldrig tröttnar den, larmfågeln. Märkligt bara att den skall passa på samtidigt som alla andra fåglar håller på som bäst. Kan den inte sjunga på någon annan tid av dygnet?

Sådär vid 14-tiden får den gärna hålla på.

Senaste nytt från Apple: iMyth, iFantasy och iLie

Jag vet inte vad det är med Mac-kollektivet egentligen, men jag vet att de lever i en fantasivärld, en sagovärld med kungar, riddare, prinsessor och troll.

Jag vet detta för att jag har wallraffat. I två månader nu har jag wallraffat som Mac-ägare. Jag har ägt en Mac, jag har använt min Mac till arbete. Jag har observerat andra Mac-ägare och jag har fått höra både det ena och det andra om Macen och dess förträfflighet.

“Mac har inga virus.” “En Mac hänger sig inte.” “Mac är bättre än PC.” I all oändlighet håller det på.

Problemet är att alltihop är lögn. Det är ett luftslott som Apple fått Mac-ägarna att bygga upp och som man vårdar varsamt. Hela varumärket Mac bygger på detta luftslott.

Jag vet inte vad dessa Mac-frälsta gör med sina datorer för att upprätthålla myten, men kan berätta vad de inte gör: De kopplar aldrig upp sig.

En Mac-ägare kanske ansluter sin dator till internet. Helst bara via Apple Airport men i undantagsfall kan Mac-ägaren tänkas koppla in sin dator via annan hårdvara, även om det tar emot.

Där någonstans tar det slut. En Mac-ägare skulle aldrig få för sig att springa omkring med sin dator och koppla upp den tjugo gånger per dag via minst tio olika nätverk. En Mac-användare håller absolut inte på och ansluter sig till internet via mobiltelefonen.

Även om Mac-ägaren skulle göra allt det där finns det andra gränser. Mac-ägaren tar hellre livet av sig än nedlåter sig till att dela filer i ett nätverk. Undantaget att ansluta sig till en annan Mac via Appletalk, det är riskfritt, men hellre låter sig Mag-ägaren slitas i stycken av vilda hästar än han eller hon använder sig av suspekta protokoll som Samba eller ännu värre, NFS, för att dela filer.

Skälet till att Mac-användaren låter bli alla dessa saker är att det annars skulle uppdagas att Mac kanske inte fungerar så felfritt och är så perfekt som myten gör gällande.

En Mac hänger sig. Jo, jag lovar! Den hänger sig. På riktigt. Man måste göra norsk reset för att få liv i den. Ibland hänger den sig bara för att den lagt sig i viloläge. Det är mycket imponerande av Apple att lyckas mörka detta.

En Mac ballar också ur. Speciellt ballar nätverket ur med jämna mellanrum. Alldeles nyss, till exempel, fick min Mac för sig att file servern hade gått och lagt sig. Så var det förstås inte. Istället var det macen som behövde startas om för att bli vettig igen.

Sådär håller det på och det finns liksom ingen gräns för hur länge jag skulle kunna hålla på och tala om exakt hur mycket Mac OS X inte på något sätt skiljer sig från något annat operativsystem i stabilitetshänseende.

En sak till som en sann Mac-ägare aldrig gör. Han eller hon installerar aldrig någonsin några program vars namn börjar på något annat än i. Då skulle man ju kunna göra något med sin dator och eventuellt upptäcka att den inte fungerar så perfekt som man gärna vill tro.

Varför är alla kablar svarta?

Det är någonting märkligt med kablar och framför allt färgen på dem. De är nästan alltid svarta och jag kan inte förstå varför.

Det gäller inte elkablar för inomhusbruk. De är nästan alltid vita, av begripliga skäl. Skall man dra kablar inne i sin bostad är det ganska troligt att vitt smälter in. Vitt eller åtminstone ganska ljusa färger är ju rätt vanligt i bostäder.

Men så har vi alla andra kablar: anslutningskablar till apparater, datorkablar och audiokablar. De är nästan alltid svarta. Vad är grejen med det? Finns det något sammanhang där svart är den bästa färgen på en kabel? Vilket i så fall?

I några sammanhang är kablar av tradition grå eller ljust beige. Det är ju inte idealiskt, men i alla fall ett fall framåt jämfört med svart. Men varför inte gå hela vägen och satsa på vitt istället?

Sedan har vi ju högtalarkablar som många gånger har ett transparent hölje, men jag antar att det helt enkelt är jävligt fräckt att visa upp för omvärlden vilka feta högtalarkablar man minsann har råd med.

Bas, så jävla fet så det hajjar du inte!

Ja, jag har investerat i lite ny utrustning, men eftersom det är inte är den sortens blogg kommer jag inte att skriva ett inlägg om hur fantastiskt nöjd jag är med arrangemanget. Det räcker bra med föregående inlägg.

Strängt taget har jag inte ett skit att skriva om. Inte här. Jag har saker att skriva förstås men det är ju tråkiga skolsaker så dem skriver jag inte nu utan senare, när jag är trött och det blir skit av alltihop.

Sanningen är att det satans bloggkriget förstör allt. Jag måste ha fler hits! Nu! Och du måste läsa mitt orerande om ingenting. På så sätt kan man säga att bloggtoppen förstör allt, så slipper jag ansvar.

Nej vet du vad? Nu skiter vi i det här, båda två. Vi har annat att göra.

När ingen låt är bra nog

Det finns stunder i tillvaron när ingen låt duger. Det är som om alla låtar är för bra och man måste höra dem genast, allihop! Gärna samtidigt. Det går ju inte.

Istället sitter man där, nervöst zappande, och lyssnar på högst ett par minuter av varje låt. Sedan är något annat genast bättre, ja helt oumbärligt helt enkelt.

Det påminner om vissa spritfester från ungdomen när det nästan var slagsmål om skivorna och ingen fick spela sin favoritmusik mer än högst ett par minuter.

Men nu sitter jag har ensam, visserligen med ny stereo men ändå, och kan bara inte förmå mig att lyssna klart på något. Allt är jättebra. Bara jag får lyssna på nästa låt nu genast. Den här kan jag lyssna mer på någon annan gång men inte just nu.

Jag har en tvåårings attention span. Ändå är jag betrodd med både bil arbete och rejäla banklån.

Tänk om banken visste hur omogen jag är.

Bloggkrig!

Clown Ozzy har passerat syrrans granne på Bloggtoppen. Det kunde varit en diskret händelse som passerat ganska obemärkt, men vissa personer var bara tvungna att gnida in saltet ordentligt i såret.

Naturligtvis tänker inte syrrans granne sitta med armarna i kors och stillatigande se på när någon jävla clown tar över.

Nu är det krig!

”Jag är på fruktavdelningen. Jag måste lägga på nu.”

Jag är på Hemköp. Jag är i frukten och försöker plocka ut några äpplen. Några meter ifrån mig står en kvinna och pratar i telefon.

– Jag är på fruktavdelningen. Jag måste lägga på nu, säger hon plötsligt.

Jag börjar genast undra. Vem pratar hon med? Är samtalet viktigt? Har de inte pratat klart?

Varför använder hon ordet “fruktavdelningen”? Och varför måste hon lägga på bara för att hon befinner sig där? Klarar hon inte att prata i telefon samtidigt som hon handlar just frukt?

Eller är det bara en förevändning för att få sluta prata? Hatar hon kanske att prata med motparten, och i så fall, varför skyller hon på frukten? Går den andre på det?

Ost!

Jag verkligen älskar ost! Andra människor må sitta och vräka i sig godis, chips och kakor, men jag är egentligen bara ute efter ost.

Ibland äter jag ost som måltid, bara för att det är så gott. Det tycker vissa är underligt eller till och med äckligt men jag tycker det är fantastiskt! Ost är ju helt det godaste som finns så varför skulle jag inte äta det till middag?

Mest av allt gillar jag hårdost. Det är så gott att ta en rejäl bit, skära den i stavar eller kuber och sedan bara vräka i sig! Mjukost duger i krig men det är inte alls samma sak att sitta och smeta i sig något som har samma konsistens som kräm. Hård ost skall det vara!

Visst kan jag uppskatta godsaker av andra sorter men det blir aldrig riktigt lika bra som ost. Det enda som egentligen klarar att konkurrera med ost är popcorn, indränkta i smör.