Dagbok

En liten lektion i konsten att förhala

Det började med att vi hade hela kursen på oss. Ett litet grupparbete på ungefär tio sidor uppdelat på fyra personer. Hur lång tid kan det ta liksom? Vi valde ämnen och gjorde en preliminär uppdelning av jobbet. Jag gjorde inte så mycket mer.

Sedan hade jag hela jullovet på mig. Någonstans ganska tidigt under lovet glömde jag helt bort allt vad skola och grupparbete heter. Julafton hade varit ett mycket bra tillfälle att lösa hela uppgiften men jag var fullt upptagen med att slappa.

Sedan kom nyårsafton och jag påmindes av mina kursare och tänkte att: ”Just det ja! Det där grupparbetet skall jag börja med imorgon.” Jag hade ju en hel vecka på mig innan det var dags för gruppen att träffas.

Veckan gick och jag var upptagen med att jobba och på lördagen skulle jag ju fylla år och då har man ju inte tid med grupparbete. Söndagen försvann i hanteringen på något sätt, men jag hade ju hela måndagen på mig. Visserligen skulle jag ju jobba på måndag men tempot är ju inte så fasansfullt högt, så det skulle jag hinna. Dessutom hade jag ju hela kvällen på mig.

På tisdag morgon hade jag inte börjat än.

– Men om jag hoppar över föreläsningen har jag ju hela förmiddagen på mig.

Klockan 11 träffades vi och jag hade ingenting gjort.

– Det är lugnt. Det är ju flera dagar till fredag när vi skall sammanställa. Det fixar sig, tänkte jag.

Sedan var det plötsligt torsdag kväll och jag hade faktiskt skrivit ut propositionen vi skulle titta på. Jag bläddrade lite förstrött i den.

På fredag morgon började jag faktiskt jobba lite. Jag tyckte det gick ganska bra tills jag var klar och räknade sidorna Då insåg jag att vi fortfarande saknar 40% av innehållet.

– Men det skall väl gå att ordna, tänkte jag och skickade ut det jag hade skrivit så långt. Sedan gick jag till jobbet.

Nu har jag hela helgen på mig. Om jag har riktig tur slipper jag skämmas på måndag 08:00 när vi skall redovisa, men jag lovar inget! Det är ju helg och jag har faktiskt annat att göra än att bläddra i dammiga papper.

Humor

Ritningar till helvetesmaskin på drift – allmänheten varnas

Ritningar till en topphemlig helvetesmaskin har stulits från företaget Wreak Havoc Internationals kontor i Solna. Företagets VD, Jan Hammarsås går nu ut och varnar allmänheten och vädjar om hjälp.

— Om fel personer får tag i ritningarna kan de ställa till med ett rent helvete, säger han.

Företaget blev känt hos allmänheten sedan det uppdagats att man sålt helvetesmaskiner till USA för användning i kriget mot Talibanerna i Afghanistan 2001, något som väckte stark kritik. Inbrottet som upptäcktes av en städare under torsdagen tros ha ägt rum under natten till söndag.

På kontoret i Solna arbetar man uteslutande med konstruktion och utveckling. Jan Hammarsås vill inte avslöja var företagets andra anläggningar finns, av rädsla för fler inbrott.

— Vi har skärpt säkerheten på alla platser där vi är representerade. Vissa av våra underleverantörer har också vidtagit åtgärder, avslutar Jan Hammarsås.

Humor

Apple iPhone – Snygg telefon med gammal teknik

iPhone - Snygg design men gammal teknik

Nu har Apple presenterat telefonen som det gått rykten om så länge. Visst ser den snygg ut, men vad är egentligen grejen?

Jag vet att teknik inte är det som i slutändan avgör om en produkt säljer eller inte, men jag undrar ändå varför Apple väljer att lansera en 2G-telefon med kamera på bara 2 megapixel. Jag tycker det känns gammalt. Å andra sidan lär det ta en stund innan vi verkligen får se några telefoner och tills dess kan mycket ha hänt med produkten

Religiösa Apple-fanatiker kommer förstås att stå i kö när den lanseras men den avgörande frågar är förstås om iPhone funkar bättre som telefon, SMS-terminal och mediaspelare än konkurrenterna. Om den sedan saknar en och annan funktion eller till och med ligger ett par teknikgenerationer efter kan visa sig vara av mindre betydelse.

Frågan är också vad produkten skall heta. Namnet iPhone verkar det finnas minst fyra företag som slåss om.

Humor

Standardmjölk, enligt vilken standard?

Mjölk, 3% fettI kölvattnet kring artikeln om hur fett gör dig smal publicerar Svenska Dagbladet en enkät med frågan om vilken mjölk läsarna dricker.

Ett av alternativen i enkäten är standardmjölk. Jag undrar vad det är för standard som avses. Ingenstans på paketet finns någon information om att det innehåller standardmjölk och vad det i så fall innebär. Finns det en standard för mjölk? Är det en svensk eller internationell standard? Vad säger den?

Det finns alldeles för många standarder redan. De flesta är helt onödiga och existerar bara i marknadsföringssyfte. Jag tycker det är hög tid att sätta ned foten nu. Jag föreslår att det omedelbart tillsätts en bred parlamentarisk utredning med uppgift att fördjupa sig i vilka standarder som finns för mjölk och i vilken mån dessa behövs.

Tills dessa frågor är ordentligt utredda tycker jag att vi alla skall benämna denna produkt Mjölk, som är dess officiella namn.

IT

Linux – En bra väg till personlig olycka

Linux-pingvinen TuxDet finns många bra sätt att göra sig olycklig. Att byta till Linux i datorn är definitivt en bra metod.

Det börjar alltid likadant. Man kör Windows men är inte riktigt nöjd med tillvaron. Vissa saker funkar inte riktigt och eftersom det är Windows man kör går det inte att göra något åt saken. Har man riktig otur går saker sönder efter någon uppdatering, eller så blir datorn obeskrivligt seg av alla uppdateringar Microsoft skickar ut

I det här läget är man som mest mottaglig och eftersom Linux finns där hela tiden dröjer det inte länge förrän man börjar fundera på att kanske byta operativsystem.

Om man inte gör alltför speciella saker med sin dator finns en uppsjö program att välja mellan. Ja, till och med för vissa ytterst speciella användningsområden finns lämpliga programvaror för Linux, så vad är då haken?

Det är numer lätt att komma igång. Det känns nästan som fusk att använda en distribution som Ubuntu men det funkar ju, så vafan? Jag skall ju bara testa. När man efter en stunds testkörning väljer att installera är det början till slutet. Det finns ingen reell väg tillbaka till Windows men vägen framåt är kantad av så mycket problem och vedermödor att hade jag känt till dem i förväg hade jag gett upp direkt.

Problemet är att alla som kör Linux vet att allt, precis allt kan konfigureras att bete sig precis så som man önskar. Om du vill att datorn skall beställa pizza när du pluggar i ett USB-minne på en tisdag med fullmåne så går det att ordna. Om jag bara installerar de här programmen och konfigurerar dem såhär så kommer allt att bli perfekt.

Givetvis är det omöjligt i verkligheten men illusionen finns där hela tiden och det är hur lätt som helst att fastna och tänka att: ”Bara ett par dagar till. Sen funkar det.” Drömmen är inte sann och det förstår man snabbt men lika lite som man kan peta in kaviaren i tuben igen går det att ta bort vetskapen om att det faktiskt är möjligt.

Nu sitter jag här och har bjudit in till födelsedagsfest och har ingen aning om det kommer att vara möjligt att spela någon musik under kvällen. Om jag bara hade haft ett par dagar till på mig hade det kanske gått. Om jag försummat livet och suttit vid datorn och svurit lite till.

Allt jag ville ha var en multimedia-PC, som jag kan styra med fjärrkontroll, för att titta på film och lyssna på musik. Vad jag fick var någonting helt annat. Många är de tillfällen då jag funderat på att ge upp och helt enkelt köpa en ny dator med Windows Media Center, men det skulle kännas så snöpligt nu när jag kommit så långt.

Om jag lägger bara två dagar till blir det nog bra.

Humor

Hur mycket krig är ett halvt krig?

”Fullt krig mellan Media Markt och Elgiganten” läser jag på aftonbladet.se. Nu står personalen i skyttegravarna och kastar mobiltelefoner på varandra. Om konflikten eskalerar ytterligare kommer de att hyra helikoptrar och bomba varandra med enorma platta tv-apparater.

Men nu undrar jag, hur mycket krig måste råda för att det skall råda fullt krig? Hur mäter man? Finns det en internationell krigs-skala som används?

Är fullt krig maxvärdet, eller kan det bli värre? Är totalt krig värre? Eller kanske superkrig? Ultrakrig?

Nej, jag tycker nog att krigshetsarna på aftonbladet får ta och klargöra frågan. De kan ta hjälp av sina brottsbröder på Expressen.

Man hör aldrig någon tala om full fred.

Noterat

Krönika över år sex: Stilpolisen är död! All makt åt individen!

Olyckskorparna hade fel! Det blev inte noll sex i år. Det hade varit spännande att följa hur det hade gått annars, med en hel nation i celibat under ett år. Vi hade väl supit ner oss istället kanske.

Polisen slog till mot webhotellet PRQ 31 maj i avsikt att en gång för alla sätta stopp för the Pirate Bay. För säkerhets skull tömde man hela webhotellet, vilket drabbade en hel del företag och andra organisationer, bland annat Piratbyrån.

The Pirate Bay var nere i flera dygn (säkert två.) Publicitetsmässigt blev det hela en succé, fast inte för åklagare Håkan Roswall, utan för Piratpartiet som håvade in två tusen nya medlemmar på en vecka. Fortfarande har vi inte sett skymten av något åtal och den av justitieminister Thomas Bodström utlovade öppenheten kring de amerikanska påtryckningarna var som mycket annat från detta håll, bara tomma ord.

Årets viktigaste person är du själv, om man får tro Time Magazine. Det är du som skapar innehållet på framtidens World Wide Web och det var under 2006 som trenden blev mainstream. Är det någon som längre orkar räkna konkurrenterna till You Tube?

Sedan bolaget gick under klubban för 1,65 miljarder dollar vill alla vara med och slåss om intäkterna. TV4 har startat sin egen version under namnet FejmTV och hoppas väl kunna hitta nästa stora talang till någon halvdan dokusåpa, eller helt enkelt bara tjäna pengar på billiga TV-program baserade på videoklipp man gratis skaffat sig rätten att använda.

Jag undrar bara en sak: Varför går det inte att spela videoklippen från FejmTV på min dator?

Årets viktigaste politiska händelse var inte, som många tror, den borgerliga valsegern, utan Piratpartiets framfart. Partiet bildades 1 januari och tog 0,63 procent av rösterna i riksdagsvalet nio månader senare, utan vare sig kampanjkassa eller kända ansikten.

De etablerade partierna har nog fortfarande inte förstått frågorna och jag tvivlar på att de ägnar någon tanke åt att förstå dem nu. Under den lugna ytan har Piratpartiet bildat ett ungdomsförbund för att samla de ungdomar som gav partiet 4,5 procent av rösterna i skolvalet. 2009 är det val till EU-parlamentet och jag tror att en och annan då kommer att bli förvånad över piratrörelsens framfart.

En aktuell händelse som väcker känslor är hängningen av Saddam Hussein. Efter vad som utspelat sig hittills i Irak var det väl inte på något sätt oväntat, men jag undrar ändå. Om man nu bemödar sig med att ställa honom till svars för sina brott mot mänskligheten, varför inte göra detta ordentligt, istället för genom en skenrättegång som inte ens tar upp hela hans brottslighet, utan endast en del? Till vilken nytta arrangerades denna rättegång egentligen?

Sen undrar jag över det här med att döda folk för att de har dödat folk. Det är rätt många som i så fall bör dödas vid det här laget. Alla soldater som varit i strid och deras befälhavare. Troligen hela den amerikanska regeringen och kongressen. Domarna i domstolarna som utdömer straffen, bödlarna, fångvaktarna, listan blir lång.

Förlåt mig, jag glömde. De representerar det goda. De har ju alla fina skäl att döda, inte fula och smutsiga skäl som Saddam Hussein. Inte någon futtig hämnd. Rättvisa!

För att avsluta med något lättsamt och flärdfullt kan jag nämna att Ebba von Sydow förutspår en shoppingrevolution i en debattartikel i Göteborgs-Posten.

Jag tror att samtidigt som hon har rätt har hon gruvligt fel, för visst står vi inför en shoppingrevolution. Problemet är bara att det inte är den revolution Ebba von Sydow tror.

Visst kommer vi att se en shoppingrevolution, men det främsta kännetecknet är att shopping som företeelse kommer att försvinna. Kläder kan du handla på nätet precis som allt annat, från ett urval av tusentals små klädproducenter, var och en med sin stil. Ebba von Sydow och de andra stilpoliserna kommer inte att ha något att göra, eftersom det inte kommer att finnas någon enhetlig stil att definiera längre.

När Time Magazine utnämner dig till årets viktigaste person är det inget skämt, utan ett tecken på att du faktiskt, mer än någonsin, har makten över ditt eget öde, kan göra dina egna val och skapa din egen alldeles personliga stil, utan något annat än hjälp från dina medmänniskor.

Gott nytt år!

Humor

Succé för grannens nya anläggning

Tre dagars skäggstubb - succé på syrrans granneOmgivningens reaktioner lät inte vänta på sig. Grannens överraskande beslut att anlägga skägg har hittills enbart mött positiva reaktioner och hans nya look gör nu sitt segertåg över världen.

Det var i samband med en skidresa som lättjan tog över och grannen slutade raka sig. Ett par dagar efter hemkomsten, innan detta hade hunnit åtgärdas, yttrades kommentaren som förändrade allt.

– Det där ser ju riktigt bra ut.

Lättjan firade sin slutliga triumf i och med att det uppdagades att inte bara skulle grannen slippa den dagliga plågan att behöva raka sig. Han skulle också vinna utseendemässigt på arrangemanget.

Grannen var inte sen att utöka sin maskinpark och numer kröns badrumsskåpet inte längre av den gamla rakapparaten utan av en nyinköpt skäggtrimmer.

Noterat

Bokslutsfrossa

Nyåret närmar sig och det råder bokslutsfrossa i riket. Plötsligt är det råkoll som gäller. Det är viktigt att pengar, som normalt tillåts flyta omkring fritt, befinner sig på exakt rätt ställe när klockan slår tolv. Annars utbryter kalabalik i styrelserummen, hemma vid köksborden och på skatteverket, ja faktiskt nästan överallt.

Jag undrar i mitt stilla sinne varför vi är så hårt bundna till kalenderåret. I ett historiskt perspektiv kan jag förstå det. I det gamla bondesamhället levde människorna i ett ständigt pågående kretslopp; ett cykliskt liv som upprepades år efter år efter år. Men det är längesen nu.

De flesta av oss är inte bönder och vår försörjning varierar inte sådär fasansfullt mycket över året, men ändå springer vi runt i detta hamsterhjul av månadsslut, kvartalsslut och årsslut som ständigt måste passas så att ingenting inträffar på fel sida.

Jag tycker vi skall kliva ur ekorrhjulet en stund och fundera. Behöver vi verkligen alla dessa avslut och bokslut? Är det inte bara ett sätt att göra livet stressigt? Skulle vi inte må bättre om vi slapp dessa ständigt återkommande perioder av stress när allt måste bli klart före en viss, magiskt tidpunkt? Om vi istället kunde leva och verka i ett ständigt flöde där det inte är så viktigt om saker händer nu i eftermiddag eller imorgon bitti, skulle inte det kunna funka?

Dagbok

Är det säkert att tanken räknas?

Strumpan på dörrhandtagetNu är julklapparna inköpta i alla fall. De där julklapparna som jag tidigt deklarerade inte skulle köpas i år.

Jag hade tänkt att eftersom jag är så trött på tvångsmässiga presenter så skulle jag helt enkelt avstå. Jag vägrade hårdnackat att lämna ifrån mig någon önskelista eller önskemål i annan form. Jag deklarerade att man i och för sig får ge mig julklappar men att det skall betraktas som helt frivilligt.

Sedan tänkte jag att jag ju förstås skulle köpa lite julklappar i alla fall. Lite enkla, billiga grejer, bara för att de är så rätt till just den personen.

Med facit i hand tvingas jag konstatera att det blev lite, eller kanske mycket mer än bara några få, billiga julklappar. Till vissa blev det ganska mycket. Inte alls som det var tänkt.

Därför undrar jag nu om det är sant att tanken räknas. Om min tanke att ge ingenting eller bara lite är det som räknas trots att jag i vissa fall ger mycket. Jag är orolig för att mina julklappar inte kommer att räknas, eftersom jag inte hade tänkt köpa dem.

Hur blir det nu?

Dagbok

Fluktarkit från företagstomten.

KikareI år fick vi ett fluktarkit av tomten. Kikare, campingstolar och termos. Jag kan inte tolka detta som något annat än att min arbetsgivare insett hur trist det är att jobba på kontor och därför tycker att vi skall sitta och spana på varandra med kikare istället.

Såhär års är det i och för sig inte så stor glädje med en kikare på kontoret, det finns liksom inga badflickor att spana på, men det gäller att tänka framåt, till maj. De kommer fram då.

Tills vidare roar jag mig med att sitta hemma och titta på mina grannar när de lagar mat, byter byxor och spelar datorspel. Det är minst lika spännande som att se på tv och man slipper alla licenskrav

Jag undrar lite över att vi fått två campingstolar. Kan det vara för att vi skall få plats med våra extremt breda kontorsarbetarrövar?

Humor

Glöm KRAV-märkt! Jag vill ha KRAM-märkt!

KRAMEkologiska livsmedel har varit på tapeten länge. I flera år har vi levt med bland annat KRAV-märket som något slags kvalitetsgaranti, som skall borga för att produktionen tar hänsyn till jordklotet.

Det är väl gott och väl men jag tycker det vore viktigare med en märkning som garanterar att produktionen sker med kärlek och omtanke om människan.

Jag tycker ett KRAM-märke vore sin plats, så att jag vet när jag handlar att just de här frukostflingorna är producerade med respekt, av människor som får en kram varje dag. Av människor som mår bra helt enkelt.

När vi väl har etablerat KRAM-märkningen tror jag omtanken om miljön kommer på köpet.

En välmående människa som behandlas med respekt och omtanke blir själv en omtänksam människa, även när det gäller miljön.

Humor

Skurtofflor 2.0

Bild från aftonbladet.se

Skurtofflorna som omtalades här 28 november ser nu ut att få en modern efterföljare. Efter tips från Sarah, en av bloggens trogna läsare, uppdagades att Aftonbladet berättar om Electrolux planer på tofflor med inbyggd dammsugare, en produkt som skulle kunna revolutionera städningsjobbet i vilket hushåll som helst.

Jag brukar vara ytterst skeptisk till att agera gratis försökskanin åt företag men här har vi äntligen en produkt som är så fantastisk i hela sin genialitet att jag skulle ställa upp utan minsta tvekan. Tänk bara att kunna städa lägenheten samtidigt som man lufsar runt och rullar tummarna!