Författare: Redaktörn

Men var är grillvädret?

En låda bärs på balkongen

Det har varit varmt och soligt i flera veckor nu. Utom igår. Igår regnade det. Eller var det i förrgår? Nåväl, det har regnat i alla fall men annars har det varit varmt.

Nu har jag äntligen fått tummen ur och köpt en back öl också. Eller back och back. Det finns ju inga backar längre. Returglas har blivit så töntigt och mainstream nu i dessa återvinningstider så det har bryggerierna slutat med. Men i alla fall, jag har köpt en back öl. Eller en låda.

Jag har också köpt kött. Och korv. Allt är klart med andra ord. Men så plötsligt inser jag att det blåser. Ingen liten lätt vårvind utan en isande kall (frisk) vind från havet.

Vindkraftverken går nog bra nu. Jag kan se dem från balkongen. De snurrar fint i den friska vinden. Men var det verkligen snålblåst som var beställt? Jag trodde vi skulle grilla. Det var väl därför jag tog fram grillen?

Nu ligger den omkullblåst nere på gården. Den kalla vinden gör balkongen obrukbar så något drickande där lär inte heller bli av.

Jag känner mig lurad.

Lösningen på kodproblemet: Ännu en kod

Lösningen på problemet med den bortglömda koden visade sig vara ännu en kod. Efter att ha ringt ännu ett av alla Swedbanks kundtjänstnummer lyckades jag faktiskt få prata med en människa som kunde berätta hur problemet kan lösas.

Tydligen kan min blockerade koddosa låsas upp. Det är ju bra för då slipper vi ju ett växande sopberg av spärrade koddosor. Det enda jag behöver göra är att ringa telefonbanken och logga in med min personliga kod så kommer jag åt funktionerna för detta.

Lösningen på problemet med att jag inte kommer ihåg min kod är alltså ännu en kod att komma ihåg. Hur tänkte de nu egentligen?

Som tur är finns en annan lösning på problemet, nämligen att besöka ett bankkontor. Ni minns väl bankkontoren? De där lokalerna bankerna hade ute på stan och ibland på landet, där man kunde gå in och prata med en riktig människa och göra sina bankärenden.

Ingen som minns?

Las-maskinen som ständigt kräver nytt kött

Nu vet jag varför alliansregeringen börjar vissla och titta åt ett annat håll så fort Las kommer på tal. De har en plan! Las skall avskaffas. Inte genom politiska beslut utan av sig själv, i smyg.

Las håller sakta på att utradera begreppet fast anställning. Fasta anställningar är förknippade med så mycket problem att företagen i många branscher helt låter bli att anställa fast personal över huvud taget.

Massmedieföretagen har ju till exempel nästan helt slutat med fast personal utan går nu runt på 11-månadersanställningar.

Givetvis sätter detta snurr på saker och ting. Framför allt gör det att arbetsstyrkan med tiden blir alltmer lätt- och snabbrörlig och framför allt hamnar vi alla snart i den stora Las-kvarnen

Till slut når vi punkten där ingen längre är fast anställd utan alla istället hoppar runt mellan olika vikariat. Den dagen går det lätt och snabbt att avskaffa Las utan protester eftersom ingen kommer att drabbas negativt.

Planen är alltså inte alls att behålla den svenska arbetsrätten utan att helt avskaffa den genom att låta den överleva sig själv. Det kanske tar 30 år att genomföra men det blir å andra sidan gjort.

En vacker dag kommer det att uppdagas vad socialdemokraterna gjort med pensionssystemet, men då är de skyldiga sedan länge döda.

Ännu en koddosa i papperskorgen

Kod-dosa från Swedbank: Blockerad!Nu är det andra gången inom en månad. Jag har lyckats supa bort ännu en kod och min koddosa till Swedbank kan därmed förpassas till soporna.

Jag brukar inte ha problem med lösenord och koder. Tvärtom har jag en nästan obehaglig förmåga att komma ihåg inte bara koder utan telefonnummer och andra mer eller mindre underliga kombinationer och bokstäver och siffror.

Men det gäller sådant som används. Just den här internetbanken hade jag inte alls tänkt använda men eftersom banken prompt skulle sätta in mitt studiemedel på ett gammalt bortglömt konto som låg och skräpade ansåg jag inte att jag hade något val.

Det finns förstås standardkoder och standardlösenord, men dem vill jag inte använda i banksammanhang. Alltså måste jag ha valt någon annan kod, antagligen någon listig kod som jag skulle komma ihåg.

Det fungerade förstås inte. Jag har ingen aning om vilken listig kod jag valt och nu är mina tre försök förbrukade.

Jag förstår inte varför det skall vara så svårt att lösa detta med inloggning. Vad är det egentligen som hindrar it-branschen från att ta fram någonting som fungerar, för människor?

Det finns säkert tusentals inloggningsmetoder men ingen av dem vi sett hittils är anpassad för människor. Alla inloggningsmetoder som finns är anpassade för maskiner, som inte har några som helst problem att lagra mängder av slumpmässig information, men användaren är det ingen som tänker på.

Privat och genom olika uppdrag jag har behöver jag hantera konton i sex olika banker. Några av dessa finns på internet och alla utom en har någon typ av koder. Jag har fem webbhotell att logga in på och uppåt tio epostkonton som skall kollas. Antalet konton på olika sajter på nätet kan jag nog inte ens räkna till och i majoriteten av fallen vet jag nog inte ens vad jag har för användarnamn.

Vad är det egentligen för fel här? Varför skall jag behöva alla dessa hundratals identiteter och varför är det ingen som tänker på användaren?

För övrigt skickade jag ett mail till banken och beskrev mitt problem. Jag fick i svar att jag skulle ringa telefonsupporten. För att komma fram till telefonsupporten krävs dock en kod. Jag har ingen kod. Har aldrig fått någon. Jag förstår inte hur det här skall gå till.

Ibland, påfallande ofta nu för tiden, tror jag att Swedbank helt enkelt hatar sina kunder.

Handelshinder

HornbachJag hade ju tänkt, och eftersom det är tanken som räknas är detta att likställa med verklig handling, att jag skulle uträtta en massa ärenden nu i helgen.

Rätt mycket skulle inhandlas. Jag har till och med gjort en lista över vad så att jag säkert skulle komma ihåg allt och orka med åtminstone hälften.

Naturligtvis skulle en hel del göras också, efter inköpen. Det är ju problemet med inredningsprylar, att det rätt sällan räcker med att köpa dem. Man måste på något sätt montera dem eller ta dem i bruk vilket kan vara nog så jobbigt.

I vilket fall som helst så kommer snabbt verkligheten i vägen och ställer allt på ända. Med så här fint väder vore det ju brottsligt att inte ägna sig åt utomhusaktiviteter av det äventyrliga slaget och det krävs ju knappast något geni för att lista ut att så också blir fallet. Det är till och med så att andra människor ringer och tjatar.

Av mina stolta planer blir alltså intet och jag får vackert vänta till imorgon för att kanske, kanske få något gjort.

Flow

Det är så skönt att ha grejer på gång och fortfarande vara i fasen då alla idéer är bra och inga motgångar finns.

Sen, när man börjat skrapa på ytan blir det värre. Då uppdagas genast alla brister och det blir besvärligt, för att inte säga jobbigt. Det är väl därför det kallas jobb, trots allt.

När något fortfarande är en fritidssyssla går det alltid att lägga projektet åt sidan när problemen börjar hopa sig. Jobb är det stora hindret i tillvaron som det gäller att ständigt övervinna, för hur behålla lusten när problemen hopar sig och möjligheterna att smita undan är obefintliga?

Om ett par timmar känns allting antagligen precis så hopplöst, men nu, just nu, existerar bara fyra bra artikelidéer och en bloggbebis som det skall bli fantastiska att få sätta tänderna i.

Udda gaffel vädrar vårluft

Elektronisk grillgaffel med inbyggd termometerVissa personer har förstås redan satt igång trots försök från vädrets makter att få verksamheten att gå om intet men för oss andra återstår ännu årets premiär för kökets kanske mest obskyra verktyg.

Nedpackad i en kökslåda har den nu legat i över ett halvår utan att luftas, men nu äntligen är aprilvintern överstökad och vi kan se fram emot en lång och underbar grillsäsong.

Redan inom några dagar kan det vara dags att knyta på sig förklädet, dra på sig grillvanten och köra igång grillsäsongen till tonerna av det praktfulla dånet av en liter tändvätska som inom loppet av några minuter förvandlar en rejäl säck grillkol till pyrande aska.

Journalister som ”bloggar”

Vad menar SvD egentligen när de skriver att att “SvD:s tennisexpert rapporterar på bloggen” och sedan pekar till en artikel på SvD blogg? På vilket sätt skiljer sig reporterns artikel som är publicerad på SvD blogg från reporterns andra artiklar på SvD?

Vad är grejen med att ha reportrar på en dagstidning och sedan påstå att de skriver på tidningens blogg? Blir artiklarna bättre? Blir tidningen bättre? Jag fattar inte.

Vad är nästa steg? Tänker SvD börja publicera sina artiklar som textfiler som laddas ned med Bit torrent? Kommer reportrarna att skriva sina artiklar på flygblad som delas ut på stan? Skall nyheterna spridas genom rykten?

Jag börjar misstänka att SvD inte har någon plan. Jag tror att de bara gissar och gör saker på måfå.

Glapp mellan sömn och vakenhet

Det här med att vara för trött för att hålla sig uppe, men för pigg för att lägga sig och sova, hur funkar det?

Det borde ju vara så att man antingen är pigg nog att hålla sig vaken eller trött nog att sova, men i mitt fall verkar det ha uppstått ett glapp någonstans. Jag kan vara både för trött och för pigg samtidigt.

Det kanske är därför jag somnar bäst med teven på. Jag behöver något som väsnas lite i bakgrunden för att lura hjärnan att jag är vaken och gör något. Eller så handlar det om att vara vaken och sova samtidigt.

Tevetittande lär ju medföra väldigt låg aktiveringsnivå i hjärnan. Lägre nivå än vila enligt vissa. Det borde ju innebära att tevetittande är mer vilsamt än vila och därmed närmare sömnen.

Om det bara gick att utnyttja på något sätt. Om jag till exempel sätter mig och försöker skriva märker jag ju snabbt att jag är alldeles för trött. Ligga i sängen och försöka sova blir jag å andra sidan inte alls trött av så jag får hålla mig till teve. Går det att på något sätt göra tevetittande till en lönande sysselsättning?

Där kanske vi har svaret på vad jag skall göra när jag blir stor. Jag skall uppfinna ett sätt att arbeta genom att titta på teve. Nu menar jag alltså inte att det ingår i arbetet att titta. Jag menar att arbetet i sig skall utföras genom teve-tittande.

Det vore ju fantastiskt att kunna ligga i soffan med fjärrkontrollen och samtidigt tjäna pengar. Om mina teorier kring samtidigt tevetittande och sömn stämmer skulle jag ju faktiskt kunna ligga i soffan och sova medan jag tjänar pengar.

Imorgon är det jag som lägger journalistkarriären på hyllan. Här skall uppfinnas och det fort!

Sen, när jag är klar, skall jag uppfinna ett sätt att röka utan att förstöra lungorna.

Kriminellt använda YouTube i Sverige

Jag antar att upphovsrättskramarna jublar nu när YouTube stäms på sju miljarder kronor. Artisterna måste ju ha rätt att försörja sig brukar det heta och det förstår man ju att Viacom blir arga när YouTube bara stjäl sju miljarder kronor sådär.

Men det var inte det som var poängen, utan tanke som slog mig när jag insåg vilka mängder upphovsrättsskyddat material som ligger på YouTube, utan upphovsmännens tillåtelse. Det verkar inte som om någon tänkt på det men allt detta material är det kriminellt att titta på om man befinner sig i Sverige.

Det var ju det som hände vid den senaste större reformen av upphovsrättslagstiftningen i Sverige. Det blev straffbart inte bara att tillgängliggöra materialet utan också att ta del av det.

Det skapar givetvis utrymme för en hel del nya, spännande polisutredningar, där man först lurar offret, till exempel någon framstående antipiratjägare, i fällan med ett mail av typen: ”kolla på den här vansinniga grejen på YouTube” och sedan, så fort offret på något sätt bekräftar att han eller hon tagit del av klippet, polisanmäler vederbörande.

Ni vet lika väl som jag vilka som förtjänar att åka dit för det här. Glöm inte att underrätta medierna.

Vitt töcken

Dimma över GöteborgDet är inte bara lättja som ligger bakom det nästan tre dygn långa blogguppehåll jag plågat er läsare med. Det saknas helt enkelt uppslag och intryck. Det är ju inte så konstigt när man inte kan se något.

Det är ju väldigt underligt att jag skall bli så förvånad över att det blir dimma i Göteborg i år igen. Det händer ju alltid vid den här tiden.

Yster över solens gästspel vid lunchtid igår plockade jag snabbt fram vårens skor och andra viktiga tillbehör som solglasögon och tunna kläder.

Tji fick jag förstås direkt för mitt tilltag och nu vet jag inte vilket ben jag skall stå på. Sommar eller vinter? Vår eller höst? Varmt eller kallt? Regn eller dimma?

Bäst att chansa på alltihop och göra som vanligt. Jag låtsas som om det regnar och blåser så blir det en trevlig överraskning ifall jag inte blir genomblöt när jag går ut.

Carl Bildt: Historien om att leva i en glasbur

Att Carl Bildt lever i en glasbur tror jag de flesta uppfattat. Han befinner sig i en annan värld. Den stora frågan är om Carl Bildt själv inser detta, eller om han lever så isolerat att han inte uppfattar vilken bild han förmedlar av sig själv.

Att Carl Bildt gillar att leka med listiga reportrar som försöker ställa luriga frågor är väl dokumneterat. Det har också stundtals varit välförtjänt och riktigt underhållande. Det är svårt att glömma hur han fullständigt lurade brallorna av Lars Adaktusson och KG Bergström 1994, när de försökte lura honom med ett dunkelt resonemang om bilarna i norra Grekland.

Det gick bra för Bildt. Det var underhållande. Jag tror de flesta tyckte att det var underhållande redan då. Carl Bildt tyckte garanterat att det var underhållande.

Vad som inte är lika underhållande, utan snarare tragiskt, är att se hur detta, att lura journalister, förefaller ha blivit ett tvångsmässigt beteende hos Carl Bildt.

Förstår han verkligen inte att det inte fungerar; att människor ser rakt igenom det han säger och att han inte alls väcker folks sympati?

Det fungerade 1994 därför att reportrarna var dåligt förberedda och försökte sätta Carl Bildt på plats med illa genomtänkta frågor om skitsaker, men det betyder inte att det fungerar 2007 när det finns fullt legitima frågor som en massa människor tycker bör diskuteras.

Det här är bara tragiskt. Det värsta är att det bara bidrar till att öka avståndet mellan människor och politiker. Jag tror inte du behöver det, Carl Bildt. Jag tror inte du har något att vinna på det. Du må ha hur gott rykte som helst ute i världen, men vi här hemma i Sverige som du förväntas representera i ditt arbete är bara trötta på ditt tramsande.

Carl Bildt, du är en idiot!

Hur kan saker upplösas i tomma intet?

Sony Ericsson HBH-610AIgår kväll hade jag en blåtandshandsfree till telefonen. Jag minns det tydligt eftersom jag använde den till flera samtal. På kvällen stängde jag av den och lade mig att sova.

Imorse hade jag lite bråttom och glömde min handsfree. När jag kom på det struntade jag i att gå tillbaka och hämta den. Jag hade inte tid.

När jag kom hem hade min handsfree upplösts i tomma intet.

Nu har jag letat igenom alla tänkbara utrymmen säkert tre gånger och vet inte vad jag skall vara mest irriterad över, att saker upplöses i tomma intet eller att jag lägger alldeles för mycket tid på att leta efter dem.

Hybris 2 – Nya skor

Nya löparskorEgentligen var det smygpremiär redan i söndags, men idag skulle de nya skorna invigas på allvar med en rejäl löprunda på stadens gator och torg.

Naturligtvis gick det som det gick. På nya skor springer man snabbt och fjäderlätt, i synnerhet om de gamla skorna var just mycket gamla, och en liten tur till grannkommunen kan väl aldrig skada, eller?

Det som skulle bli 60 minuter blev snabbt 70 minuter och sedan både 80 och 90 minuter innan det äntligen var dags att stappla innanför dörren.

Just nu skulle jag verkligen behöva en chipsmiddag men det finns inte en chans att jag rör mig någonsin mer idag. Jag får väl se om det finns någon häst att äta upp här hemma. Eller åtminstone ett par kg ölkorv

Mental note: Spring inte till Mölndal. Det blir alldeles för långt hem.