Humor | syrrans granne

Stora problem i lästrafiken – Stockholm i kaos

Tiotusentals stockholmare kom försent till jobbet i morse efter att ett antal redigeringsmissar i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter orsakat stora problem i lästrafiken.

Ett allvarligt layoutfel på sidan fem i Dagens Nyheter gjorde att många tidningsläsare inte lyckades komma vidare, utan läste samma artiklar om och om igen. Istället för de vanliga tjugo minuterna blev många sittande i en halvtimme eller mer. Uppgifter som syrrans granne fått ta del av säger att en del inte lyckades avsluta läsningen förrän efter två timmar.

Liknande uppgifter förekommer angående Svenska Dagbladet, men där var det kulturdelen som ställde till med problem. En krönika på sidan tio redigerades tillsammans med en teater-recension på ett sådant sätt att läsarna inte visste var de skulle börja eller sluta läsa.

Det var efter redigeringsarbetets slut sent på onsdag kväll som de bägge tidningarnas redigerare traditionsenligt strålade samman på en av Kungsholmen barer. Stämningen var hög och uppslupen. Kanske lite väl uppslupen.

– Jag har sällan sett något liknande. Visst, journalister är kända för att dricka en del, men sprithetsen igår var något alldeles extra, säger en bartender till syrrans granne.

Festandet fortsatte långt in på eftermiddagen under torsdagen och vid fyratiden på eftermiddagen skall horder av uppslupna redigerare ha setts vara på väg till jobbet – många påtagligt berusade. Feststämningen dröjde sig kvar hela kvällen och de båda tidningarnas redigering blev lidande.

Som en följd av problemen i lästrafiken stod stora delar av Stockholms tunnelbanenät stilla. Många banker drabbades svårt av personalens frånvaro och Stockholmsbörsen sjönk kraftigt under förmiddagen. Stockholmspolisen rapporterade vid lunchtid att läget stabiliserats något och att de flesta slutligen kommit till jobbet, om än kraftigt försenade.

Syrrans granne spanar in: Älvdalen

Älvdalen ligger i Dalarna i mellansverige. I älvdalen finns Domus, epatraktorer, blondiner och gamla flakmopeder. I Älvdalen finns också älv, dal, skog och åkrar. På vintern är älvdalen vit.

Älvdalen består av två ingredienser: älv och dal. Älv är ett slags vattendrag som rinner genom älvdalen och dal kallas det som älven rinner igenom.

På forntiden, innan Älvdalen hade skapats, fanns både älven och dalen, fast var för sig. Det var först när människan invaderade platsen som kombinationen blev uppenbar.

Älvdalen är öppen måndag till fredag mellan 07:30 och 16:00. Under lunchen, 12:00 – 12:30, är Älvdalen stängd. Övriga tider går det bra att nå Älvdalen per telefax eller epost.

Veckans stekare

Syrrans granne är veckans stekare - Här steks kött i långa banor.

Syrrans granne utsågs ikväll oväntat till veckans stekare. På grund av yttre omständigheter hade diverse köttvaror närmat sig och till och med gått över bäst-före-datum.

För att rädda köttet undan kassation inleddes en större stekoperation vid niotiden på kvällen och det var i samband med det som utnämningen ägde rum.

– Någon granne måste ha känt oset och tipsat den lokala stekar-kommittén, för plötsligt stod de i mitt kök, säger syrrans granne.

Blotta magnituden på stekoperationen fick den lokala ordföranden, Morgan Malmgren, att vända sig direkt till internationella stekarsekretariatet i Paris, som genast kallade till extra samanträde. Efter en halvtimme kom det ovanliga men positiva beskedet.

&ndash Jag är glatt överraskad. Det är inte ofta internationella stekarsekretariatet fattar den här typen av beslut. Det är verkligen kul att få vara med om, säger Morgan Malmgren.

Syrrans granne själv sken som en sol och rapporterade senare under kvällen att köttet smakat utmärkt och att det fanns mycket kvar.

– Det här kan jag leva av i många dagar, säger han.

Syrrans granne avslöjar höstens löpmode

Syrrans granne kan idag avslöja höstens löpmode. Efter en vår präglad av klara och i vissa fall grälla pastellfärger går vi en murrig höst till mötes.

Enda undantaget är skodonen som fortsätter att domineras av vitt. För övrigt är det dova nyanser av grönt, blått och svart som gäller.

En väldigt tydlig trend är att vulgo-stilen kommer tillbaka. Vi får alltså vänja oss vid att återigen få se löpare iförda shorts över långbenta underställsbyxor och andra kombinationer vi nog alla hoppades hade förpassats till den historiska skräphögen.

170 000 säkerhetsnålar

Fyra säkerhetsnålar, prydligt ihopsatta. Under Göteborgsvarvet går det åt närmare 170 000 stycken Det är inte utan att jag undrar vem som sorterar alla säkerhetsnålarna till ett långlopp som Göteborgsvarvet. Jag pratar om de fyra säkerhetsnålar som medföljer varje nummerlapp och som används för att fästa den vid tröjan. Fyra stycken till varje nummerlapp, prydligt ihopsatta. Vem är det som som sätter ihop dem?

Om man räknar på fyra säkerhetsnålar till varje nummerlapp och totalt 42 000 startnummer blir det nästan 170 000 säkerhetsnålar som måste sorteras och nålas ihop.

Bara detta är ju en enorm mängd men betänk att det finns många löptävlingar i världen, alla med nummerlappar som måste fästas. Jag undrar hur många personer som arbetar heltid bara med detta.

Sitter det tusentals kineser någonstans och pillar ihop säkerhetsnålar dagarna i ända? Är verksamheten möjligen utlokaliserad till någon avfolkningsort i norrland? Finns det kanske en maskin som gör jobbet?

Jag hoppas lite på maskinen, för om någon sitter och gör detta för hand, dagarna i ända, så måste det ju vara världens tråkigaste jobb, näst makaroniböjare och sillstrypare.

Fast vad vet jag? Det kanske är världens mest uppskattade extraknäck för studenter, som jag just avfärdat med en fnysning.

Inför Göteborgsvarvet: Så laddar du bäst

Göteborgsvarvet 12 maj 2007 Med mindre än ett dygn kvar till start börjar det bli hög tid att förbereda sig inför årets stora gatlopp. Löparproffsen som förberett sig i månader har säkert det närmaste dygnet planerat in i minsta detalj, men för oss amatörer finns fortfarande chansen att förbättra förutsättningarna ytterligare.

Kolhydratladdning
Håller du på med kolhydratladdning tillhör du förmodligen proffsen. Du kanske inte får betalt för att springa men nog önskar du att det vore så och dina förberedelser är lika noggranna, om inte ännu noggrannare än elitens.

Du har inte ett par löparskor. Du har tre. Du har löparkläder av välkända märken. Du har en pulsklocka som du inte rör dig en meter utan. Din löparutrustning har totalt kostat minst tio tusen kronor och du är minutiöst förberedd.

Du har redan kolhydratladdat i tre dygn och det är inte någon simpel pasta du använder. Efter att ha lusläst innehållsförteckningarna har du köpt pulver, gel och bars från de bästa tillverkarna för tio gånger mer än anmälningsavgiften. Allt är perfekt förberett.

Resultat: Du pinnar på enligt ditt i förväg fastställda schema. På väg upp på Göta älvbron går du plötsligt in i väggen. Dina planerade 1:18 förvandlas snabbt till 1:45 och du riskerar nedflyttning till startgrupp tre. Katastrof!

Öl-, pizza- och chipsladdning
Du har vetat om i flera månader att du skall springa. Ändå har du lyckats blunda för verkligheten och nu sitter du här, alldeles för fet och otränad.

Drabbad av plötslig hybris och allmän ysterhet tänker du: “Jag kan unna mig lite! Jag skall faktiskt springa två mil imorgon.” Trots att du faktiskt inte sprungit än bullar du upp med pizza, öl och chips i mängder och har en härlig kväll i tv-soffan där du förbereder dig ytterligare genom att vila dig i form. Kanske ingen höjdaruppladdning, men inse faktum: Det är inte brist på kolhydrater som är ditt stora problem imorgon.

Resultat: Väl i startfållan börjar du inse vad du egentligen gett dig in på men du håller god min och bestämmer dig för att gå ut löst och i alla fall göra ett försök. Du går i mål på 1:55, bara tio minuter efter sportfånen ovan. Grattis! Om du tränar nästa år kanske du slår honom med en halvminut.

Sprit- och cigarettladdning
Du har helkvällen som i en liten ask. Här skall festas! Vad du inte vet ännu är att om sådär femton öl kommer du att ingå ett vad. Ett vad som det blir mycket svårt att backa ur.

Imorgon vaknar du alldeles grön i ansiktet och klampar in i stans bästa löparbutik och köper skor för tre tusen spänn. Endast det bästa är gott nog. Personalen tror att du är helt vrickad och det är antagligen sant, men det struntar du i. Ett vad är ett vad.

Resultat: Eftersom loppet är stängt för fler löpare smyger du dig in i startgrupp två och gömmer dig bland de anmälda löparna. Efter tre kilometer håller du på att avlida i säldammsbacken. På toppen av Älvsborgsbron stannar du för att kräkas ur dig inälvorna under spektakulära former.

Sedan kommer skoskaven smygande. Efter det är allt som i ett töcken för dig. Du har ett dimmigt minne av att några ungdomar ger dig en återställare strax före Göta älvbron. Du har ingen aning om hur du har tagit dig till Slottskogsvallen men när du väl kommer dit upptäcker du att dina vänner anmält dig försvunnen och att polisen spanar efter dig i helikopter. Du slänger skorna i närmsta soptunna och lovar dig själv att aldrig supa mer. Inte förrän nästa helg.

Från kristen tro, via fiske och bredband till byggvaror

Min blogg är förvirrande. Jag vet inte hur det är för er läsare, men för mig kommer det inte som någon överraskning. Effekterna är väldigt tydliga när jag tittar på vilka annonser Google tycker att jag skall ha på min blogg.

Rätt länge har jag haft annonser från mer eller mindre suspekta kristna organisationer. Hur det hänger ihop vet jag inte. Sist jag kollade var jag ateist och jag tycker inte jag skriver speciellt mycket om kyrkan och tro, men tillräckligt tydligen.

En gång skrev jag om fiskedrag. Ett inlägg. Det räckte för att jag skulle få fiskeannonser. Massor om fiskeannonser. Det var som om Google bara gick och väntade på att någon skulle börja skriva om fiske och så äntligen hände det.

Sedan kom bredbandsannonserna. Jag vet inte varför de kommer heller. Det är nästan lika obegripliga som annonserna från de kristna organisationerna. Skriver jag om internet och bredband? Jag minns ingenting.

Det senaste är dock byggvaror. Två skivtips räckte för att det här skulle bli en bygg-blogg. Här får du tips på vilka skivmaterial som är lämpliga och därför annonseras det för byggvaror. Jag har bara skrivit två gånger om byggvaror men det räcker tydligen.

Jag undrar hur annonsnätverket skall tolka det här. En blogg som handlar om kyrkan, tro, fiske, bredband, internet och byggvaror, hur annonserar man på den? Det skall bli spännande och se.

Kanske borde jag skriva lite om sex också. Och kändisar. Kändisar är bra. Det får man mycket hits på. Det och mode.

Finns det ingen annonskategori för slackerprosa?

Rå kyckling på Amica – Det var droppen!

Amica

Det blotta faktum att Amicas restaurang Dockside på Arendal i folkmun kallas saker som sunken eller snusket borde ju vara nog för att få mig att inte gå dit. Tydligen har jag ingenting förstått för idag var jag där igen, förhoppningsvis för sista gången.

Det var något konstigt med kycklingen. Den var väldigt svår att skära. Till slut började jag undersöka den närmare och insåg att den var rå. Inte lite rå utan till två tredjedelar rå.

Ugnsstekt kyckling, som är stekt till en tredjedel. Jag förstår inte hur de bär sig åt. I och för sig kanske jag skall vara glad att jag inte förstår. Just nu vill jag helst inte tänka på hur det går till inne i Amicas kök.

Jag undrar bara en sak till: Om en kund kommer in i köket och påpekar att kycklingen är rå, varför får han då inte omedelbart pengarna tillbaka? Är inte det lämpligt?

Jag fick ny mat förvisso. Soggig lasagne.

Jag är inte så förvånad. Jag har bestämt mig förr för att aldrig mer äta hos Amica men den här gången har jag nog bestämt mig på riktigt. Det får finnas gränser.

Mc Donald’s inför pussmeny

Glöm plusmeny. Snart är det pussmeny som gäller!

I den allt hårdare konkurrensen tvingas hamburgerkedjorna ta till allt djärvare grepp för att locka kunder. Mc Donald’s tar nu kampen om kunderna till en helt ny nivå. Nästa vecka introduceras nyheten pussmeny.

– Vi har länge letat efter ett bra sätt att komma våra kunder närmare. Vad passar väl bättre än att ge dem en puss, undrar Mc Donald’s presstalesman Susanna Hörnlund.

Detaljerna kring prissättningen har ännu inte offentliggjorts, men Susanna Hörnlund antyder att priset kommer att skilja sig obetydligt från det som idag gäller för en plusmeny. Hon säger också att företaget planerar för flera olika nivåer. Om det betyder att man någon gång i framtiden kommer att kunna gå in på Mc Donald’s och få sig en rejäl avslätning vill hon dock inte kommentera.

– Vi börjar med pussmenyn på försök i några restauranger, så får vi se hur det tas emot av kunderna, säger Susanna Hörnlund.

Syrrans granne upprättar stjärtkatalog.

Arsle Den amerikanska fotografen Spencer Tunick hann före men syrrans granne låter sig inte nedslås utan går nu från ord till handling och upprättar Sveriges första stjärtkatalog.

– Att visa lite naket leder nästan till höga besökssiffror. Att kombinera naket med användardrivet är nästa naturliga steg. Jag är säker på att en stjärtkatalog ligger helt rätt i tiden, säger syrrans granne.

Stjärtkatalogen är tänkt att bestå av bilder på läsarnas egna stjärtar, som skickas in per mms eller epost. Stjärtarna kommer att presenteras helt anonymt.

Det finns också planer på olika kringtjänster. Bland annat finns planer på ett spel med arbetsnamnet “the Få arslet rakat på scenen ceremony” där användaren väljer ut en lagom hårig stjärt som han eller hon sedan skall raka på tid, inför publik.

Andra planer gäller olika typer av performance art, där användaren kan betala för att ge någon smisk på stjärten. Själva smiskandet kommer att utföra av en utvald grupp konstnärer som efteråt rapporterar om smiskandet tillbaka till beställaren. Några bild- eller ljudupptagningar kommer det inte att bli fråga om.

Syrrans granne köper the New Jersey Turnpike

Pressmeddelande från syrrans granne
För omedelbar publicering

Syrrans granne köper the New Jersey Turnpike. Affären blev klar idag efter utdragna förhandlingar mellan syrrans granne och the New Jersey Turnpike Authority.

Genom köpet skaffar sig syrrans granne kontroll över en viktig del av vägtransportsystemet på USA:s östkust.

– Jag tror stenhårt på vägtransporter och ser det här som en mycket viktig strategisk affär, säger syrrans granne.

Förutom vägavgifter planerar syrrans granne att tjäna pengar på affären genom utbyggnad av vindkraft längs vägen.

Med anledning av affären kommer vägen inom kort att byta namn till “the syrrans granne turnpike”. I samband med detta kommer en nyinvigningsceremoni att hållas.

Förutom namnändringen planeras inga förändringar som kommer att påverka trafikanterna. Daglig skötsel och underhåll kommer även fortsättningsvis att skötas av the New Jersey Turnpike Authority genom det underhållsavtal som tecknats i samband med affären.

Om the New Jersey Turnpike:
New Jersey Turnpike går genom delstaten New Jersey i USA, från Carneys Point Township i söder till Ridgefield i norr. Motorvägen som stod klar 1952 har 27 av- och påfarter och finansieras av vägavgifter.

Om syrrans granne:
Din syrra har en granne, som bloggar.

Ännu en handsfree i papperskorgen

Blåtandshandsfree från Jabra

Den blinkar fint efter gårdagens mjölkbad. Det är också i stort sett det enda den gör, min handsfree. Den andra på kort tid som går åt helvete. Förra gången det begav sig försvann den under mystiska omständigheter i Stockholm.

Men under solen är sällan någonting nytt. Såhär ser statistiken ut sedan 1998:

Två mosade displayer
Tre sönderslitna kabelhandsfree
Två trasiga styrpinnar, varav en på garanti och en vattenskadad
En mosad knappsats (tjänstetelefon)
En vattenskadad telefon (glappade och lät till slut som Niagarafallen)
Ett krossat hölje
Två blåtandshandsfree åt helvete, inom loppet av tre månader

Bland övrig elektronik noteras följande:

Ett söndersparkat (sic!) nätverkskort
En styck vattendator
Ett utslitet tangentbord (Eventuellt samband med vattendatorn ovan kan inte uteslutas.)
Ett utslitet (sic!) moderkort på samma vattendator
Ett (och det här är jag extra stolt över) trasigt tangentbord på kollegas dator, efter suddgummikrig

Kära elektroniktillverkare,

Ni är välkomna att försöka, men jag tvivlar på att ni någonsin lyckas utveckla en produkt som jag inte kan ta livet av på ett eller annat sätt.

Syrrans granne spanar in: Larmfågeln

Natten sänker sig över Göteborg

Klockan är strax efter nio på kvällen och solen gör sitt bästa för att rodna av skam över att behöva gå ned över vårt broderland i väster. Staden ligger lugn och stilla och fåglarna kvittrar. Scenen är på det hela ganska fridfull.

Vad händer då? Jo, då sätter larmfågeln igång. Den där elektroniska modellen som har ett ihållande, ack så regelbundet och inte det minsta rogivande ljud.

Först verkar det vara ett billarm och hur onödigt det än må vara går det att stå ut med i två minuter eller så.

Efter tre minuter håller det fortfarande på. Så även efter fem minuter. Och sju. Och tio. Det slutar inte.

Aldrig tröttnar den, larmfågeln. Märkligt bara att den skall passa på samtidigt som alla andra fåglar håller på som bäst. Kan den inte sjunga på någon annan tid av dygnet?

Sådär vid 14-tiden får den gärna hålla på.

Senaste nytt från Apple: iMyth, iFantasy och iLie

Jag vet inte vad det är med Mac-kollektivet egentligen, men jag vet att de lever i en fantasivärld, en sagovärld med kungar, riddare, prinsessor och troll.

Jag vet detta för att jag har wallraffat. I två månader nu har jag wallraffat som Mac-ägare. Jag har ägt en Mac, jag har använt min Mac till arbete. Jag har observerat andra Mac-ägare och jag har fått höra både det ena och det andra om Macen och dess förträfflighet.

“Mac har inga virus.” “En Mac hänger sig inte.” “Mac är bättre än PC.” I all oändlighet håller det på.

Problemet är att alltihop är lögn. Det är ett luftslott som Apple fått Mac-ägarna att bygga upp och som man vårdar varsamt. Hela varumärket Mac bygger på detta luftslott.

Jag vet inte vad dessa Mac-frälsta gör med sina datorer för att upprätthålla myten, men kan berätta vad de inte gör: De kopplar aldrig upp sig.

En Mac-ägare kanske ansluter sin dator till internet. Helst bara via Apple Airport men i undantagsfall kan Mac-ägaren tänkas koppla in sin dator via annan hårdvara, även om det tar emot.

Där någonstans tar det slut. En Mac-ägare skulle aldrig få för sig att springa omkring med sin dator och koppla upp den tjugo gånger per dag via minst tio olika nätverk. En Mac-användare håller absolut inte på och ansluter sig till internet via mobiltelefonen.

Även om Mac-ägaren skulle göra allt det där finns det andra gränser. Mac-ägaren tar hellre livet av sig än nedlåter sig till att dela filer i ett nätverk. Undantaget att ansluta sig till en annan Mac via Appletalk, det är riskfritt, men hellre låter sig Mag-ägaren slitas i stycken av vilda hästar än han eller hon använder sig av suspekta protokoll som Samba eller ännu värre, NFS, för att dela filer.

Skälet till att Mac-användaren låter bli alla dessa saker är att det annars skulle uppdagas att Mac kanske inte fungerar så felfritt och är så perfekt som myten gör gällande.

En Mac hänger sig. Jo, jag lovar! Den hänger sig. På riktigt. Man måste göra norsk reset för att få liv i den. Ibland hänger den sig bara för att den lagt sig i viloläge. Det är mycket imponerande av Apple att lyckas mörka detta.

En Mac ballar också ur. Speciellt ballar nätverket ur med jämna mellanrum. Alldeles nyss, till exempel, fick min Mac för sig att file servern hade gått och lagt sig. Så var det förstås inte. Istället var det macen som behövde startas om för att bli vettig igen.

Sådär håller det på och det finns liksom ingen gräns för hur länge jag skulle kunna hålla på och tala om exakt hur mycket Mac OS X inte på något sätt skiljer sig från något annat operativsystem i stabilitetshänseende.

En sak till som en sann Mac-ägare aldrig gör. Han eller hon installerar aldrig någonsin några program vars namn börjar på något annat än i. Då skulle man ju kunna göra något med sin dator och eventuellt upptäcka att den inte fungerar så perfekt som man gärna vill tro.

Varför är alla kablar svarta?

Det är någonting märkligt med kablar och framför allt färgen på dem. De är nästan alltid svarta och jag kan inte förstå varför.

Det gäller inte elkablar för inomhusbruk. De är nästan alltid vita, av begripliga skäl. Skall man dra kablar inne i sin bostad är det ganska troligt att vitt smälter in. Vitt eller åtminstone ganska ljusa färger är ju rätt vanligt i bostäder.

Men så har vi alla andra kablar: anslutningskablar till apparater, datorkablar och audiokablar. De är nästan alltid svarta. Vad är grejen med det? Finns det något sammanhang där svart är den bästa färgen på en kabel? Vilket i så fall?

I några sammanhang är kablar av tradition grå eller ljust beige. Det är ju inte idealiskt, men i alla fall ett fall framåt jämfört med svart. Men varför inte gå hela vägen och satsa på vitt istället?

Sedan har vi ju högtalarkablar som många gånger har ett transparent hölje, men jag antar att det helt enkelt är jävligt fräckt att visa upp för omvärlden vilka feta högtalarkablar man minsann har råd med.